Moral och de oförlåtliga förbannelserna i Dödsrelikerna?

^ Helt sant. Med tanke på Harrys traumatiska och tragiska uppväxt så är det nästan konstigt att han inte reagerar på liknande sätt tidigare. Det är inte många alls som tycker att Harry är en dålig, ond person, även om han gjorde något sånt här, kanske lite i onödan. Bara för att man är en godhjärtad person måste man inte vara perfekt, we all do bad things.

All moral är ju rubbad i 7:e, men kriget och så. Så nej, jag tror inte att någon kommer bry sig om hanns användning av de oförlåtliga förbannelserna.

"Det är inte många alls som tycker att Harry är en dålig, ond person, även om han gjorde något sånt här, kanske lite i onödan. Bara för att man är en godhjärtad person måste man inte vara perfekt, we all do bad things." trevor

Jag håller helt med, jag förstår Harry men jag tycker fortafarande inte att det är rätt. Dock vet jag om att det var krig och att sånt händer och jag tycker inte att han borde straffas men jag kan fortfarande inte rättfärdiga handlingen. Krig är en situation som lockar fram alla möjliga beteenden och det krävs nog en enorm inre styrka för att stå emot alla impulser. Jag tycker att Harry hanterar de flesta andra situtionerna bra. Som trevor sa är det otroligt att att Harry inte reagerar på liknande sätt tidigare...

Jag försökte tidigare förklara detta, men antingen har detta hamnat för långt bak eller också har folk inte läst det. Därför citerar jag mig själv:



Det är så jag fått ut av liknande situationer genom att ha läst antropologi. Sammanhanget blir viktigast för vad som är rätt och fel.

Men det är ju det Rowling markerar - att det inte är rätt. Hon visar ju genom McGonagalls reaktion och tidigare saker som folk har berättat om de oförlåtliga förbannelserna att det är fel, men samtidigt vill hon visa att alla är mänskliga och kan trampa snett ibland, speciellt Harry som ofta har varit väldigt "oskyldig" i de tidiga böckerna.

(Ursäkta för sent svar, har varit bortrest).

Alltså, att spotta på någon, hm, okej. Men detta handlar ju om hat, Harrys hat till Dödsätarna och Voldemort. Mcgonagall betyder extremt mycket för Harry, och just att någon spottade på en person som påverkat ens liv så mycket på ett positivt sätt, det får bägaren att rinna över.
Att tänka moraliskt vid ett krig gör ingen. Det sista jag skulle tänka innan jag gjorde något mot någon jag hatade, skulle vara, "vänta. Kommer jag ångra att jag gör detta? Borde jag verkligen utföra detta moment, för man får ju inte det. Nae, jag borde nog inte det..", för att sedan dra mig undan och låta mig dödas, för det är ju det Voldemort ska göra. Visst, Stupify eller Expelliarmus hade väl funkat om det inte hade varit för kränkningen av Minerva. Jag kan själv uppleva en liten bit av Harrys hat själv, de går över gränsen och då tänker man inte moraliskt, på om man får eller inte. Det gör man inte i krig.

Allt är väl tillåtet i krig och kärlek?

^ Precis!!! Lyssna på Ron ''All is fair in love and war, and this is a bit of both!''

Allt är tillåtet utom att ge upp!

Aye! Jag har alltid sett "spottande på andra" som något fult. Jag vet inte, men förnedrande i sitt sätt. Således kände jag inget konstigt att Harry gick i försvar till McGonagall, och även om Crucio kanske inte var det bästa alternativet, så reagerade han - och med ilska och hat. I totally understand it. Och precis som jag tidigare skrivit så är Harry inget helgon. Rowling har gjort ett utmärkt jobb på att skildra detta. Samt att han var påverkad av horrokruxer och Voldemort själv.


Att spotta på en annan är väl inte särskilt moraliskt heller, antar jag. Det är förnedrande, och visar vem som är bättre. Carrow visar att hon tyckte sig vara bättra än McGonagall genom att spotta på henne. Tänk även lite av trollkarlskultur - lite av äldre mugglarkultur kan man säga. Hur förnedrande är det inte då?

Thou art but human.