Orden läser hp och de vises sten

Toppen!

Jättebäst

Denna del är till Viloss som en födelsedagspresent från mig

Han var säker på att det fanns massvis med människor med namnet Potter som hade en son som hette Harry. Förresten, när han tänkte efter var han inte ens säker på att hans fruns systerson verkligen hette Harry. Han hade aldrig ens sett pojken. Det kunde ha varit Harvey. Eller Harold. Det var ingen mening med att oroa mrs Dursley, hon blev alltid så upprörd så fort man nämnde hennes syster.

-Han är så feg, säger Moody och fortsätter sedan: att inte våga prata med vin fru.

Han klandrade henne inte, om han hade haft en sådan syster…

-Säg inget mer om min mamma din elaka valross, skriker Harry medan dom andra som inte har noterat att man inte ska reta Harry lägger det på minnet.

men i alla fall, de där människorna i mantlar…

-Ja oj människor som har en liten mantel på sig är så farliga det är inte så att tanken på att det var så att det var runt halloween, säger Ginny som ingenting.

-Det var den riktig kuslig halloween, säger Ron skämtsamt.

-Vi visste att du hade det i dig Ron, säger tvillingarna.

-Ronald Weasley sånt skämtar man inte om, skäller mrs Weasley medan alla ler.

-Det gör inget mrs Weasley, säger Harry medan han ler.

Han fann det mycket svårare att koncentrera sig på borrar den eftermiddagen och när han lämnade byggnaden klockan fem, var han fortfarande så oroad att han gick rakt på någon alldeles utanför dörren. " Förlåt", muttrade han då den pyttelille gubben snubblade och nästan ramlade omkull. Det tog ett par sekunder innan det gick upp för mr Dursley att mannen bar en lilafärgad mantel.

-Professor Flitwick är den ni som är där, frågar Hermione.

-Ja, jag firade men jag visste inte vad som hade hänt men när McGonagall berättade det vad som hänt blev jag otroligt ledsen, säger Flitwick.

-Jag visste inte att han kunde det ordet, säger Ron.

Han verkade inte det minsta upprörd över att nästan ha slagits till marken. Tvärtom sprack hans ansikte upp i ett brett leende och han sade med en pipig röst som fick de förbipasserande stirra: "Ni behöver inte be om förlåtelse, min bäste herre, för ingenting kan göra mig ledsen i dag! Jubla och var glad, för Ni-Vet-Vem är äntligen borta! Till och med Mugglare som ni borde fira den här lyckliga, lyckliga dagen!"


-Flitwick var du tvungen att vara så oförsiktig, undrar McGonagall medan ho ddunkar huvudet i bordet.

Och den gamle mannen slog armarna om midjan på mr Dursley och kramade honom och vandrade sedan i väg.
-Hur i hela världen klara du av det? undrar Bill medan han går in i rummet.

-Gick det bra på uppdraget i Frankrike, undrar mr Weasley.

-Självklart gick det bra, säger Bill och sätter sig.

-Träffa du Fleur? undrar Harry.

-Ja, svarar Bill rodnande.

-Jag tror vi släpper det ämnet och fortsätter läsningen, säger Monsterögat.

_____________________________________________

Om ni vill får ni gärna uggla mig era födelsedagar så får ni ett eget kapitel, om ni inte vill säga det kan ni bara hitta på en!

super!

Såååå braa!!! Tack för att gjorde den här delen du är jättesnäll!!

Nej!, jag hinner inte läsa nu Jag får göra det senare, men den är säkert superbra som vanligt!

Viloss ingen fara det var du som gjorde så jag kom upp massa levrar på duellkluben och hjälpte mig att komma tillrätta här på mugglis

Tack vad snäll du är ♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥

Awesome!

Här kommer n liten kort del!

Mr Dursley stod som förstenad. Han hade omfamnats av en total främling. Han tyckte sig också ha hört främlingen kallat honom en Mugglare, vad nu det kunde vara. Han var förvirrad. Han skyndade fram till sin bil och körde iväg hemåt, medan han hoppades att han hade fantiserat ihop saker och ting, vilket han aldrig tidigare hade hoppats, eftersom han inte gillade fantasier.

-Åh hjälp! Han fantiserar jag tror världen går under, säger Ginny och kastar sig mot Harry som fångar henne i famnen.
-Alltid kärlek på gång när familjen träffas, säger Charlie flinande medan Harry släpper Ginny då båda rodnar.

När han körde in på uppfarten till nummer fyra var det första han fick se - och det gjorde honom inte på bättre humör - den strimmiga katten som han hade upptäckt på morgonen.

-Skönt att jag gjorde honom på dåligt humör, säger McGonagall.

Den satt nu på trädgårdsmuren. Han var säker på att det var samma katt; den hade samma markeringar runt ögonen. "Schas!" sade mr Dursley med hög röst.


-Allvarligt försökte han skrämma iväg dig, säger Bill med ett skratt.

-Ja men han lyckades dock inte förtag är inte så lättskrämd katt, säger McGonagall och alla brister ut i skratt även Moody.

-Moody STÄNDIG VAKSAMHET! vrålar Harry och gör Monsterögat chockad.