Hannahs Historia(första året)

Tack för alla fina kommentarer! Nästa kapitel kanske kommer imorgon till och med

YAY!

Jippiiiiee!!!!

Please skriv mer!

Superbra!!

JA SKRIV MER!

Tack hörni! Här kommer kapitel 5.
PS: Nu har jag hoppat fram till 1:a september.

Kapitel 5, Perrong 9 3/4
”Vakna nu Hannah” viskade mamma i mitt öra.
Jag slog upp ögonen och jag fylldes av glädje för jag visste vad som väntade.
”Vakna i din takt, och efter det kan du gå ner och äta frukost” sa mamma och gick iväg ut från mitt rum.
Jag skuttade upp från sängen och tog på mig mina kläder: Ett par svarta jeans med en röd hoodie. Jag skulle byta om till min Hogwarts-klädnad på tåget.

Mamma satt vid matbordet och läste The Daily Prophet. Jag satte mig ner på en av stolarna, hällde upp lite smoothie i ett glas och tog en macka med ost. ”Det gick fort, du som brukar vara så trött på mornarna” sa mamma som inte slet blicken från sin tidning.
”Men jag vet vad som händer idag och då fick jag lite extra energi” sa jag med munnen fullproppad av ostmacka.
”Klockan är 10:02, så vi drar om typ 30 min” sa mamma med ögonen fästa på en bild i The Daily Prophet.
”Det blir bra” sa jag som nu hade ätit upp min frukost och var påväg att duka av.
Jag hade redan packat allt igår så att jag inte behövde stressa idag. Jag gick in till toan och borstade tänderna och tog en snabbdusch. Efter det gick jag in i mitt rum och borstade håret.

”Hannah, vi måste åka nu” ropade mamma från nedervåningen.
”Jag kommer” ropade jag.
Jag tog upp min koffert och sa hejdå till rummet, jag skulle inte vara där fram till jul så. Jag rusade ner för trappan det snabbaste jag kunde men min koffert vägde en hel del så det gick inte så snabbt. I hallen stod mamma med jackan och skorna på. ”Skynda på” sa mamma som lät lite småstressad.
Jag tog på mig jackan och skorna och vi gick ut. Mamma tog tag i min hand och vi transfererades där ifrån. Jag gillade inte känslan att transferera sig men det gick bra att göra det nån gång ibland. Plötsligt befann vi oss på en stor tågstation. Mamma och jag gick raskt mot spärren. Det dröjde inte länge för än vi var där, mellan perrongerna 9 och 10. ”Vi springer tillsammans på 3” sa mamma. 1, 2, 3 och vi sprang mot spärren och när jag var beredd att krascha i väggen så var jag där, på perrong 9 och 3/4. Ett stort blodrött tåg stod framför oss, det bolmade ut tjock vit rök från tåget. ”Åh, jag kommer ihåg när jag var här för första gången med min pappa” sa mamma och tittade på det stora blodröda tåget.
”Titta, där är Pansy” utbrast jag som hade hittat min bästa vän i folkskaran.
Jag vinkade mot henne och hon vinkade tillbaka. Jag sprang mot henne med min koffert släpande efter mig. Hon kramade om mig hårt som om vi inte hade träffats på åratal även om vi hade träffats igår och packade tillsammans. Jag såg flera killar med eldrött hår tillsammans med en pojke som hade kolsvart hår och trasiga runa glasögon. Pansy släppte mig och hoppade upp och ner av iver. ” Oj, klockan är 10:56!” sa mamma plötsligt. ”Det är nog bäst att ni hoppar på tåget innan det kör iväg utan er”
”Absolut” sa jag.
Pansy och jag klev ombord på det blodröda tåget som skulle börja rulla om nån minut.

SJUKT BRA!!!!!!

Jättesuperbra!!!

Tack!♥