Let shadows die, so i can feel alive [SV]

Jättebra! Längtar till nästa del ♥

Ja superduperbra! Och hopas du blir bättre inom kort ♥

Grymt bra

Så sjukt bra

KAPITEL 6 "En stinkande konflikt" [Jaden]

Jaden rätade till kragen på sin skoluniform varefter han svepte sin blåsvarta mantel över sig. Den lilla tågkupén var nedstökad med mestadels godispapper och folie från ett dussin Pumpapastejer efter den långa resan. Michael Corner som förövrigt var Jadens bästa vän kämpade tappert med att försöka pressa några upplagor av skolböcker som Jaden köpt med åt honom, ned i sitt handbagage. Michaels mörkbruna och axellånga lockar ville uppenbarligen inte stanna bakom hans öron där han placerat slingorna och istället hängde de vilt och fritt i vägen för hans sikt.
"Förbannade skit! Jag sa till mor att jag behövde den större väskan!" Skällde han för sig själv och flämtade uppgivet då han tillslut gav upp och föll ned bredvid den bruna väskan på sätet.
Anthony Goldstein, en lång grönögd kille med smutsblont hår, stegade in i kupén i samma ögonblick efter att ha varit på toaletten och han sträckte sig efter sitt eget handbagage.
Terry Boot, en mycket tanig kille med mörkblont hår och blåa ögon, också en av Jadens närmsta vänner satt djupt försjunken i sina egna tankar medan han kollade ut genom fönstret för att försöka få en första glimt av Hogwarts på håll. Självklart var det för mörkt och disigt för att ens kunna se månen på himlen. En visselpipa tjöt högt och fångade deras uppmärksamhet, de var framme i Hogsmeade äntligen!

Jaden gäspade högljutt och sträckte sina armar så högt upp mot taket han bara kunde innan han reste sig från sätet åter igen.
"Har ni också era koffertar i lastutrymmet längst fram eller måste jag gå själv?" Frågade han sina vänner som också släpat sig upp på benen.
"Jag har min packning där framme, så det är lugnt kompis, vi har inga planer på att lämna dig åt ödet ... ännu." Sa Anthony med släpig röst och ett hånflin.
"Ännu?" Jaden rynkade pannan med ett förbryllat ansiktsuttryck.
"Ja alltså vi kan ju inte ro för om Slytherin-vesslan ger sig på dig inatt." Fnissade han med ett höjt ögonbryn när de trängde sig ut i tågkorridorens myller av elever.
"Vad får dig att tro att jag inte sopar Malfoy av mattan med en ynka blinkning, Goldstein?" Jaden kunde inte hålla tillbaka nöjet i rösten men hans tankar drogs snabbt åt motsatt riktning när någon slog in sin axel i hans så han nästan tippade framåt.
"Då är det bestämt då Woodley? Vi ses i andra korridoren på fjärde våningen när vårt patrullskift börjar, så ser vi vem som sopar vem av mattan!" Draco Malfoys bleka ansikte gick snabbt att urskilja trots att det var mörkt i tågets center.
Han kastade något litet kulliknande objekt som Jaden av ren reflex fångade upp i luften och det ångrade han djupt två sekunder senare när en tjock, lila rök bolmade upp i hela korridoren.
Odören var obeskrivlig och Jaden släppte panikslaget den lilla stinkbomben Malfoy hade skänkt honom och tillsammans med alla andra i korridoren började han tårögt hosta och kämpa för att inte kräkas. På håll hörde han Malfoy och hans kumpaner skratta hånfullt medan eleverna runt honom nu i panik börjat trängas för att komma ut i den friska nattluften.
"Åh usch!"
"Jag kräks!"
"Släpp ut mig!" Människor hojtade förskräckt runt Ravenclawarna som stod i vägen och stank men tillslut lyckades Jaden, Anthony, Michael och Terry snubbla ut från tåget ned på Hogsmeade perrongen.
"Åh Merlin det där var hemskt!" Hostade Terry och kollade panikartat mot tågdörrarna de nyss klämt sig ut genom.
"Tack för den kompis. Kom nu!" Fräste Jaden mot Anthony som flinade med glasartade ögon och uppenbart nöjd över vad han åstadkommit.

Som om det inte var nog skam att han nu stank värre än ett avloppssystem så skulle han inte få chansen att byta om förrän efter middagen men å andra sidan så fanns det nu ett tiotal andra elever som också stått i riskzonen för bomben. Jaden och Anthony behövde inte heller tränga sig fram för att problemfritt ta sig till lastutrymmet då alla skingrade sig runt dem med ett stadigt grepp om sina näsborrar och de drog ut all sitt bagage för att sedan skamset klampa tillbaka mot sina vänner.
"Michael!" En tjejröst ropade så gällt att det ekade över stationen och kompisgänget stannade in.
Det var Ginny Weasley, den yngsta i Weasley syskon skaran som kom halvspringandes mot dem med Neville Longbottom i efterkälken. Michael och Ginny hade börjat dejtat några månader tidigare och de hade inte träffat varandra under hela sommarlovet då Michael och hans familj besökt sina släktingar i Tyskland. Hon slängde sig runt hans hals men kastade sig snart bort från honom med ett förfärat ansiktsuttryck och händerna över näsan. Den långa, mörkhåriga killen med för stora framtänder såg lika förfärad ut han där han stod en bit bakom med en konstig planta i famnen.
"Michael, vad är det där för hemsk lukt?" Flämtade hon och Jaden pressade ihop läpparna så hårt att de blev vita.
"Draco Malfoy kastade en stinkbomb." Förklarade han med en djup suck och sniffade lite på sin ärm för att få bekräftat exakt ur illa han luktade.
"Och Jaden var dum nog att fånga den." Flinade Terry och Anthony skrattade med rynkad näsa.
"Det var en reflex sa jag ju! Ni skulle ha gjort detsamma!" Utbrast Jaden med vidgade ögon riktade mot sina retfulla vänner.
"Ugh, hur som helst luktar ni värre än Nevilles Mimbulus Mimbletonia... Vill du ses ikväll efter att du duschat?" Ginny hade fortfarande rynkad näsa och hon kollade bedjande på Michael som intresserat inspekterade Nevilles planta.
"Ja, möt mig nedanför stora trappan en timma efter middagen." Sa han lågmält och log mot sin flickvän som nästan studsade iväg mot vagnarna.
"Jaden! Det är ditt fel att jag inte ens fick en kyss efter ett helt sommarlov borta från henne!" Michael tjurade och plockade upp sin koffert och Jaden höjde sina händer i en fredsgest med ett smil.
Rätt åt honom som bara jävlas hela tiden, tänkte Jaden när de började vandra bort mot vagnarna som skulle föra dem upp till slottet.

Ljuset från lamporna studsade mot den vita röken som bolmade från tåget, vilket gjorde att omgivningen lös upp lite extra. Det var en lagom ljudnivå här i Hogsmeade till skillnad från uppståndelsen på Kings Cross station och gatu lyktorna lös upp stigen ända upp till skolan. De flesta vagnarna hade redan börjat rulla iväg och de fick gå en extra bit för att hitta en vagn som inte var fullsatt. På vägen passerade de Stolliga Luna, eller det var iallafall vad hon kallades och Jaden visste inte vad hennes riktiga namn var. Stolliga Luna hade stripigt, midjelångt, smutsigt blont hår. Mycket bleka ögonbryn och utåtstående ögon. Hon gav folk ett intryck av att vara just Stollig och inte bara för hennes udda utseende, utan också på grund av hennes allt för vilda fantasi. När de vandrade förbi henne så stod hon framför en av vagnarna och klappade på något stort och osynligt medan hon mumlade och nynnade för sig själv. Anthony fnissade och skakade på huvudet åt eländet och de bestämde sig för att fortsätta gå.
"Jaden, Terry!" Padma Patil, Cho Chang och några fler tjejer från deras årskurs hojtade och vinkade uppifrån sätena på en svart vagn längre fram och de fyra vännerna sken upp och joggade fram till dem.
"Ni har plats va?" Undrade Jaden och fastnade en sekund i Padmas guldbruna ögon.
Han hade alltid tyckt att hon var den vackraste tjejen i elevhemmet och han ångrade fortfarande att han frågat henne om att gå på julbalen med honom alldeles för sent året innan.
"Ja, men hua vad ni luktar killar! Vad har hänt?" Jaden och Anthony utböt en blick och fick sedan återberätta historien igen för sina klasskamrater som lindat halsdukarna runt sina näsor.

Åh äntligen ett nytt kapitel! Bra skrivet ♥

Awesome ♥

KAPITEL 7 "Hogwarts" [Violet]

Violet reste sig från sin sittplats som hon svor hade gett hennes svanskota ärr för livet efter alla de timmar som passerat och hon följde med katten i famnen, Blaise och Andy ut genom närmsta dörr ned på perrongen som var fullpackad men ack så lugn ändå. De sista två kom i släptåg eftersom Daphnes handbagage var så tungt att Theo var tvungen att agera gentleman och hjälpa henne bära den ena kofferten. Violet hade sitt bagage i ett lastutrymme lite längre fram än de andra så efter att de först gått allra längst bak på perrongen och hämtat de andras väskor så packade de sig sedan vidare tillbaka längs med det stora lokomotivet som fortfarande gav ifrån sig ett högt ljud och bolmade ut tjock rök som luktade fränt. De passerade ett par Ravenclaw elever som gav ifrån sig en hemskare odör än tåget och Violet svalde och höll andan för att inte kräkas av hur äcklad hon var medan de rörde sig mot hennes bror som nu dykt upp ur röken.
"Fy fan, vad har de råkat ut för?" Blaise skrynklade fult ihop ansiktet och de förstod inte vad det var frågan om förrän de kom fram till Crabbe och Goyle som frustade av skratt medan de kläckte ur sig någonting om någon stinkbomb.
Daphne hade tillsammans med Theo släpat sig ikapp de andra och hon sken upp som en sol när hon såg Draco som stolt rätade till sitt prefektemblem på bröstet och det var uppenbart att han försökte dölja sitt nöje över hennes uppmärksamhet. Violet som var hungrig och trött klämde sig emellan de två bastanta tonårskillarna för att dra ut sin packning ur tåget.
"Draco-boo... du har väl inte glömt att vi ska sitta i samma vagn va?" Pansy studsade ut från tåget med ett brett leende och lade sina armar runt Dracos hals och han stelnade till med blicken fäst i marken. Han vågade inte möta Daphnes blick vilket kanske var lika bra då risken för att föraktet i hennes ögon skulle bränna honom levande var nog stort ändå.
"Nej Pansy jag har inte glömt det. Jag måste ta min packning nu." Svarade han sammanbitet och kämpade sig ur den hiskeliga flickans grepp.
"Jag går i förväg..." Väste Daphne torrt till Andy och Theo som stod bredvid henne, varefter hon vände på klacken och släpade iväg med sina saker.
Violet vände sig snabb som en kobra mot sin bror med en äcklad min.
"Snyggt jobbat...Draco-boo." Viskade hon och skakade misstroget på huvudet åt Draco när Pansy vänt ryggen mot dem.
Han rynkade bara irriterat på näsan mot sin syster och plockade sedan upp sina grejer från marken.

Slytherin klungan började gå mot vagnarna och när de kommit halvvägs så började det duggregna på eleverna.
"och jag fick en resa till Italien i födelsedagspresent av min patetiska pappa, som om jag skulle vilja åka ned till det skitlandet? Så jag sa till mamma att jag inte tänkte komma hem under något av loven om jag inte fick byta ut presenten till något bättre... Så det slutade med att jag fick byta flygbiljetterna mot Puddlemere United biljetter. Jag menar, det var en grym match, det var synd att ni missade den." Wow och människor baktalade Malfoys för att vara bortskämda, tänkte Violet när Pansy skröt elakt under hela vägen fram till vagnen där Daphne väntade på dem och tillslut kunde hon inte hålla tyst.
"Ja, vi var också på den matchen." Sa Violet lugnt och hon flämtade till när hennes bror sparkade henne på smalbenet med en allvarlig min.
Pansy vände sig om med smala ögon mot Draco.
"Varför berättade du inte att ni skulle dit? Vi kunde ju ha suttit tillsammans?" Hon lät tjurig på rösten och Draco hävde upp sin koffert på vagnen med ett anträngt flåsande.
"Varför skulle jag berätta om att jag skulle till en töntig Quidditch match? Det var ju inte direkt så att jag visste om att du skulle vara där?" Svarade han med en irriterad blick.
Violet gav Andy ett tacksamt leende när han hjälpte henne få kofferten ombord men hon tjuvlyssnade nyfiket på samtalet mellan Pansy och Draco, det uppstod alltid drama mellan dessa två.
"Jag skrev ju det i mina brev? Som du förövrigt inte svarade på." Nu började Pansy bli sur på riktigt och Violet knep ihop munnen till ett smalt streck och hoppade upp i vagnen för att sitta vid Daphne.
"Lite svårt att svara på brev som man inte ens tagit emot?" Fräste Draco och följde Blaise upp för en sittplats med Crabbe i hälarna.

"Varför kan de aldrig hålla sams? Vad har det gått? Tre minuter?" Viskade Theo och Violet flinade. Hon hade inga planer på att avslöja att det var hon som var anledningen till detta tjafs ens existerade.
"Rekord tror jag." Viskade Andy och lutade sig sedan bak i sätet.
"Nej, vet du vad. Jag tänker inte ha det här samtalet med dig Pansy, knip igen." Fräste Draco och plockade upp ett grönt äpple ur fickan på klädnaden som han sedan satte tänderna i.
Pansy tystnade lydnadsfullt och kollade ned i golvet med en missnöjd min.
"Undrar vem som ska undervisa i Försvar mot svartkonster i år? Kanske får Professor Snape äntligen ta över." Det var Theo som undrade.
"Far sa att någon Ministeriehagga skulle ta rollen i år." Sa Violet med hes röst efter att inte ha sagt speciellt mycket på hela vagnturen.
"Ja, far sa också att hon avgudar Fudge med sådan stor radie att han var säker på att Dumbledore kommer ryka i år och ministeriet säkerligen tar över Hogwarts." Fortsatte Draco och Blaise snörpte munnen med höjda ögonbryn.
"Det är det ju ingen som klagar över..." Pansy öppnade munnen igen men ingen svarade henne.

Daphne hade suttit tyst hela vägen och man såg tydligt hur hennes ögon var röda och glansiga, hon hade gråtit.
"Hur mår du?" Violet viskade tyst i Daphnes öra medan de övriga högljutt diskuterade om vilka lärare de skulle föredra att ha i respektive skolämnen om de fick byta.
"Vi kan prata om det sen..." Viskade hon tillbaka och Violet nickade stillsamt.
Hon hade delat sovsal med Daphne tre år i rad nu så detta år skulle säkerligen inte komma till att bli annorlunda. Vagnen studsade snart till som om den kört på någon sten och sedan stannade den framför de stora grindarna som skulle släppa in dem på skolområdet. Nu stod Hogwarts ståtligt och välkomnande framför dem på den höga klippan och det strålade av varmt ljus från nästan vartenda ett av alla hundratals fönster. De hoppade ur vagnen och hjälptes åt att packa ur alla koffertar och väskor för att sedan tillsammans stega igenom grindarna mot deras lärare i Trollformellära Professor Flitwick som bockade av elevernas namn.
"Miss Malfoy... Mr Zabini...Westhope..." Han mumlade och nickade snabbt mot oss att vi kunde dumpa av våran packning i den stora högen bredvid honom som alla andra gjort.

"Aj! Jinxx!" Andy ropade ut högt och Violet vände sig hastigt om när hon hörde sin katts namn. Jinxx hade bitit Andy och det lilla djuret sprang nu ivrigt iväg mot en klunga elever lite längre bort.
"Hon har aldrig bitit mig förr!" Utbrast Andy förnärmat och Violet himlade med ögonen.
"Jag hämtar henne..." Suckade hon och började vandra mot elevskaran. Ju närmre hon kom desto mer ångrade hon att hon inte skickat Andy istället, speciellt då hon på håll kände den där fasansfulla lukten och hon insåg att det var de stinkande Ravenclaweleverna hon var påväg mot.

Gotta love Drapple xD Skitbra kapitel! ♥

Åh, satte mig precis och läste igenom denna och du skriver otroligt bra! Fantastiskt målande språk, det är extremt enkelt att sätta sig in i historien och verkligen, som WeasleyHufflepuff skrev, få bilder av vad som händer.

Nu när jag äntligen har läst ikapp ska jag bevaka denna. Ser fram emot att se hur storyn utvecklar sig!

En liten fotnot bara: jag tror att det skulle kunna vara bra att korrekturläsa kapitlen en gång eller två innan du postar dem, för det är en del fel. Inget som direkt är jättejobbigt, men tillräckligt för att det ska störa flytet.

Två andra SUPERPETIGA detaljer som du verkligen kan ignorera om du känner för det men som jag kände att jag i alla fall skulle vilja veta ifall det var min FF: