Voldemorts dotter och de vises sten [sv]

ja jag gillar det i alla fall

jag är glad att du gillar den

Kapitel 32: Salazar o god jul

– Ja idag är det nyår och jag får väll berätta lite eftersom jag nog kommer vara för full för att berätta något i mon eller helt enkelt inte orka för baksmällan tar man lätt bort! Vadå ni trodde väll inte jag skulle sitta hemma o inte göra något? Nej jag ska ut med några kompisar o så ska ju älsklingen med så klart. Barnen? Jag har väll föräldrar? Haha får väll utnyttja dem lite. Men nog om det tryck på knappen!

Jag vände mig snabbt om och stod öga mot öga med Salazar Slytherin. Hur det nu kunde vara möjligt? Men jag hämtade mig ganska snabbt jag är ju trotts alla på Hogwarts och sen kunde jag ju inte bara stå o glo.
– Ja det kan du väll. Svarade jag och satte mig ner i en av fåtöljerna. Salazar följde mitt exempel. Han är inte ett spöke men han är inte en tavla heller, vad är han?
– Jag måste bara fråga hur det är möjligt att du kan gå ut ur tavlan som en levande person?
– Rak på sak precis som Tom. Men att vara skolans grundare har sina fördelar, vi såg till att vi kunde gå runt på skolan som levande personer, nån gammal förtrollning Rowena hittade.
– Ok, jag har aldrig hört talas om något liknande. Sa jag och undrade om Snape o Tom hade vetat om det här?
– Men åter till varför jag är här! Hur känner du Tom?
– Jag är hans dotter! Synen jag fick se efter det var ganska unik grundaren för Slytherin tappade hakan fullständigt. Jag kunde inte låta bli o skratta lite, men han åter fick snart sitt normala ansiktes uttryck.
– Menar du att han gifte sig och fick barn? Frågade han skockat
- Nej han adopterade mig efter att jag överlevde den dödliga förbannelsen som han kastade på barnhemmet där jag bodde, alla andra dog så klart. Sa jag som om jag pratade om vädret.
– Menar du att du är mugglare? Han ryggade tillbaka, jag skrattade lite över hur likt det var Dracos reaktion.
– Nej det är jag inte. Jag hade en massa förmågor som är förknippade med trollkarls världen, men mina föräldrar valde ändå att inte ha kvar mig, o nej jag vet inte vilka mina föräldrar är.
– Vad var det för förmågor?
– Jag kan ändra utseendet på saker runt om kring mig, sen kan jag transferera mig vart jag väll till o med på Hogwarts. O just det jag kan läsa tankar med.
– Kan du tala med ormar? Jag kollade lite undrande på honom.
– Varför undrar du det?
– För att… svara bara på frågan är du snäll.
– Det beror på om du sprider vidare saker om mig?
– Men lilla fröken varför skulle jag det? frågade han
- Låt mig se? Ett du är en Slytherin, två du är inte precis känd för att du var den vänliga typen och sen för att jag inte litar på folk som bryter sig in i mitt rum mitt i natten.
– Du har en poäng. Men jag kan inte garantera dig något.
– Då svarar jag inte på frågan. Du måste tyvärr gå nu för jag ska sova! det kom lite som en överraskning när han reste sig upp gav mig en hand kyss och gick sin väg. Jag kollade lite efter honom. Den här skolan kan inte bli mycket konstigare! Men lika bra att göra det jag skulle gjort för en timme sedan, sova! och det var precis vad jag gjorde.

Morgonen där på lös solen in i mitt rum jag kollade på klockan. 7 det är ändå ok att vakna vid 7. Jag kollade på Merlin.
– God jul Merlin. Han hoade tillbaka och jag gick upp och gav honom lite godis innan jag släppte ut honom. Lika bra att gå ner till uppehållsrummet. När jag kom ner såg jag att det var juldekorerat med en stor gran i mitten och lite girlanger lite överallt men det var ändå snyggt gjort. Jag satte mig framför brasan men där fick jag inte sitt ostört särskilt länge, innan killarna kom ner.
– God jul killar.
– God jul Cara. Svarade de i kör.
– Paket! Kan vi inte öppna dem? Sa Ron ungefär som om han var fem.
- Så där barnslig var jag inte ens när jag var fem Ron! Men vi öppnar väll. Svarade jag. Ron flög på paketen o Harry var inte långt efter. Tvillingarna var snabbt på sina paket de med. Jag bara kollade på dem innan jag gjorde dem sällskap, lite förvånad över att jag faktiskt fick några julklappar. Jag tog upp ett silvergrönt som jag visste var från Severus, när jag kollade efter hade han skicket en hel del. Jag öppnade det och inuti låg en bild. Jag kollade på bilden, den var helt svart. Sen kollade jag igen och såg att en bild på Blackstar det var då jag förstod att det var en tavla som visade det man tänkte på. Jag log och la ner bilden igen, innan jag tog upp ett paket från Hermione. Det var en bok om kände trollkarlar genom tiderna. Den såg väldigt intressant ut. Jag tänkte på boken jag gav henne det var en bok om egyptiska trollkarlar o häxor jag tror hon skulle tycka om den. Sen öppnade jag Harrys paket det var en bok passande nog om Hogwarts grundare jag visste vilket kapitel jag skulle läsa först.
– Tack Harry. Jag gav honom en kram.
– Tack själv. Sa han log och kollade på sitt paket med Quidditch tillbehör. Jag åter gick till Rons paket, jag log lite när jag såg att det var en nalle i.
- Tack Ron. Sa jag o gav även honom en kram.
– Det är inte mycket men alltid något.
– AAAAAAAA, Tack så mycket Cara. Ron hoppade runt av glädje. Han hade precis fått en signerad tröja till honom men namnen på spelarna i hans favorit lag.
– hur fick du tag på dem? Han kollade skockat och kramade mig glatt
- Jag har mina knep. Sen åter gick jag till min paket. Tills slut hade jag fått mer än jag räknat med inklusive en lapp från Salazar skrivite med ormspråk. Killarna kollade på den
- Vad står det. frågade Fred
- Jag vet inte. Plötsligt hoppade Harry till när en husalf dök upp med ett paket till honom. Han kollade förvånat på den.
– Öppna den. Sa Ron o Harry gjorde.
– Det är någon slags mantel. Svarade Harry. Jag reste mig skockat upp.
– Det där är ingen vanlig mantel. Vad fick du den ifrån?
- De var en lapp med. Sa Ron
- Det står att min far lämnade den i säkert för var hos någon men inte vem, o sen står det använd den väl. Svarade Harry.
– du vet inte vad det där är eller hur?
- Nej det är väll bara en vanlig mantel? Frågade Harry undrande.
– Det är en osynlighets mantel. Nu kollade alla på den.
– Testa den Harry. Sa George o Harry gjorde han försvann totalt. De var lite kul att se de andras förvånade ansikten. Jag var själv förvånad, jag hade aldrig sätt en osynlighets mantel.
– Jag vet vad jag ska göra med den här! viskade Harry till mig o Ron när han kom fram. Vi gick ner tillsammans mot frukosten, Weasley familjen hade stickade tröjor på sig och Fred hade mumlat nått om mamma. När vi gick in såg vi att alla satt vid samma bord. Vi slog oss ner vid utkanten av bordet. Plötsligt kom en till rödhårig människa mot oss. Hur många är de egentligen?
– Percy. Sa Fred
- Hej på er. Han fastnade med blicken på mig. Är jag helt osynlig för vissa människor till en viss stund, jag har liksom gått på Hogwarts ett halvt år nu o folk visste ändå inte vem jag var?
– Cara. Svarade jag innan han frågade.
– Självklart vem annars. Jag vet inte vilket tonläge han sa det i. vi satt och åt en trevlig frukost med mycket skratt. När vi ätit klart gick de andra upp, jag ursäktade mig genom att säga att jag glömt och lämna in en läxa till Snape och de vet hur han är. De nickade förstående. Att de inte kände mig soppas bra efter ett halv år att de inte vet att jag aldrig skulle glömma en läxa jag skakade på huvudet. Väl nere hos Snape knackade jag på, han öppnade och log.
- Ne men God jul på dig Cara.
– God jul Severus. Sa jag o gav honom en kram.
– Gillade du paketen.
– De var helt underbara. Här jag har två till dig. Han såg lite överraskad ut, jag log mot honom o han öppnade först det ena som inne höll en bok.
– Hur i helvete fick du tag på den här! Jag kunde inte uppskatta ton läget i hans röst när han sa det
– Gillar du den inte? Jag såg lite oroligt på den.
– Gillar den inte? Jag har letat efter den i snart 10 år o helt plötsligt ger du mig den.
– Jag hittade den på vinden hemma. Jag tänkte att du kanske skulle gilla den. Jag $kollade på boken som hade namnet de farligaste trolldryckerna genom tiderna.
– Tack, så hemskt mycket. Han gick fram o gav mig en kram. Sen öppnade han det andra det var ett halsband. Han kollade undrande på det.
– Jag har ett likadant. Det är en länk till varandra, det säger vad respektive person är och om den befinner sig i fara, då kan du alltid ha koll på mig. Jag gillade de inte egentligen kändes lite som om jag satt i fängelse.
– Tack, fast du gillar dem inte egentligen eller hur?
– Jag vet inte, det känns lite som om jag sitter i fängelse.
– Vi behöver inte använda dem om du inte vill. Sa Severus
- Jo då behöver du inte vara så orolig för mig och de kan säkert vara bra att ha nån gång. Jag log mot honom
- Är det säkert att det är ok för dig?
jag nickade som svar. Severus och jag satt o pratade hela dagen tills det blev middag och vi gick upp självklart inte samtidigt. Jag gick in och satte mig hos mina kompisar
- Du har varit borta länge. Sa Harry
- Ja jag gjorde lite läxor som vi har överlovet. De var inte sant men jag behövde knappt göra läxorna. De log mot mig och kollade på halsbandet.
– O det är ett sånt där halsband som är kopplat till ett annat. Vem har det andra? Frågade Fred. Jag kollade på dem o sen på halsbandet.
– Min gudfar.
– Inte din pappa? Frågade Harry, de var då jag kom på att jag inte sagt till dem att pappa var död.
– Nej det är liksom så att jag inte har berättat för er att han… dog för ett tag sedan. Det var därför jag grät och fick feber. Ledsen för det.
– Det gör inget du berättade ju nu. Och vi är ledsna för din skulle. Sa Harry o gav mig en kram. Jag log mot dem. När klockan slog 6 gick vi upp till tornet och började spela kort. Plötsligt knackade de på fönstret och två ugglor jag inte kände igen flaxade in och lämnade två paket. Jag såg att ett var från Draco o de andra från Blaise. Jag öppnade Dracos först, det inne höll en bok om Slytherins historia jag log åt boken, det skulle bli intressant läsning, sen öppnade jag Blaise paket det inne höll en bok om att läsa tankar jag log åt den. De visste verkligen vad jag ville ha, jag hoppade mina paket hade kommit fram, jag släppte ut ugglorna igen.
– Från? Sa Percy
- Draco o Blaise.
– Va? Sa Percy
- Ja låt dina bröder förklara nån gång. Sa jag och log o fortsatte att spela. När klockan blev 12 gick Harry upp och hämtade manteln när han kom ner sa han hejdå och försvann. Vi hade bestämt att det var de bästa sättet att komma in i den avskilda avdelningen. Jag och R

on satt kvar o måste somnat i soffan för Harry kom o väckte oss.
– Kom det är nått jag måste visa er något! Vi kollade på honom vad kan han vilja visa oss klockan 3 på natten?

– Ja vad han ville visa får ni inte veta för än nästa är nu ska jag göra mig klara för i kväll

* kash *

Kapitel 33: En spegel, en Flamel och så en massa rykten

– Nyår var helt underbar var på en bar i Diagongränden hånglade med några o sen dödade jag dem, kan knappast bli bättre! Tryck på knappen nu!

– Harry klockan är tre, vad vill du visa oss? Frågade Ron.
– Shhy, in under manteln så ska jag visa er. Svarade Harry. Vi kollade lite undrande på honom innan vi gick in under manteln och han började gå mot biblioteket. Vad vill han visa oss i biblioteket som inte kan vänta tills i morgon? Om de var om Flamel skulle jag bli sur, jag visste redan vem han var, men han tog oss förbi alla gamla böcker och mot en gammal ekdörr. Vad finns bakom den? Jag har aldrig hört talas om den. Harry öppnade och vi följde efter in. Rummet var större än väntat och fyllt med damm, månljuset lyst upp rummet och fick mitt hår att se lysande ut. Jag vände mig om o fastnade med blicken på en spegel. Vem ställer en sån vacker spegel i ett sånt här rum. Jag mötte min blick i spegeln, jag såg på mig själv o log, jag ser lika bra ut som alltid.
– Det är en spegel Harry, väckte du oss klockan 3 för en spegel? Frågade Ron trött. Jag förstod Ron, det finns speglar på hela Hogwarts vad är det som är så speciellt med den här? Fast det är klart nått måste det vara eftersom den står i ett oanvänt rum.
– Ställ dig framför den så ska du få se mina föräldrar. Svarade Harry. Jag kollade undrande på spegeln, hur är det möjligt? Speglar kan inte visa fler personer än dem som står framför den. Men Ron ställde sig framför den.
– Titta på mig! Sa Ron, jag kollade på honom det är väll inget särskilt med honom?
– Ser du också din familj? Frågade Harry glatt.
– Nej! Jag ser mig själv ensam, men jag är vuxnare och jag är första ordningsman och quidditch kapten och håller i elevhemspokalen och quidditchpokalen. Sa Ron glatt. Vad är det för spegel? Ron mötte våra blickar
- Tror ni att den visar framtiden?
– Omöjligt mina föräldrar är döda. Sa Harry ledsamt. Jag vill kolla en gång till.
– Du har redan kollat. Sa Ron.
– Nej jag vill se mina föräldrar igen. Du kollar bara på dig hållandes i en massa pokaler, o jag vill se mina föräldrar!
– Knuffas inte. Sa Ron.
– Killar jag tror det är min tur nu. De kollade på mig som om de hade glömt av att jag fans, jag gick fram och ställde mig framför spegeln och mötte min egen blick. men jag var inte ensam som Ron utan hade precis som Harry en familj runt mig. Bakom mig stod pappa men också en kvinna som jag antar är min mamma, fast kvinnan har inget ansikte, men det är inte det ända. Vi har en massa folk runt oss som verkar vara tjänare i svarta kläder och en massa personer som ligger döda runt oss. Jag känner att jag mer och mer dras in i scenen; personer skriker runt mig, det luktar död, nån bugar för mig o hela världen är i kaos… jag backar snabbt från spegeln och kollar med rädsla på den. Vad var det där? Vilka var personerna och varför skapade vi kaos? Plötsligt hörs ett ljud, vi vänder oss snabbt om o ser mrs Norris komma in i rummet. Harry kastar manteln över honom o Ron, bussigt att tänka på mig! Men jag får snabbt fram staven och slänger en osynlighets förtrollning över mig. Jag kollar på katten 3 m framför mig. Kan hon se osynliga människor? Jag kollade på henne o de såg ut som hon stirrade precis på mig, efter en stund gick hon och jag andades ut. Jag hörde hur dörren öppnades och hur någon stängde den. Snällt de kunde inte ens vänta på mig! Jag gjorde mig synlig igen, jag gillar inte o vara osynlig de får mig o kännas som om jag inte existerar, dessutom kan ju ingen se mig och ge mig en uppfattning om vad de tycker om mig. Jag vände mig åter om o kollade på spegeln, samma scen kom upp. Jag vände mig snabbt bort från den, jag vet inte om jag ska tycka om den eller inte. När jag kollade upp mötte jag ett par blåa ögon bakom ett par halvmåns formade glasögon.
– Professor Dumbledore.
– Miss Riddle. Får jag fråga vad du gör här? Skulle jag säga att Harry drog med oss hit och sedan lämnade mig här när han och Ron gick tillbaka.
– Du behöver inte svara, jag vet redan att du, Harry o Ron gick hit. Om han visste varför frågade han då? Jag förstår mig inte på den här gubben!
– Vad är det för spegel?
– Den heter Erised-Spegeln. Vet du vad den visar oss? Frågade han och kollade på mig.
– Nej det gör jag inte.
– Om vi säger så här. Om världens lyckligaste man kollar in i spegeln så ser han bara sig själv så som han är. Förstår du då?
– Den visar vad vi vill ha?
– Delvis, den visar oss inte mar än våra innerligaste önskningar. Harry som saknar sin familj ser sig tillsammans med dem, Ron som alltid har hamnat i skuggan av sina bröder ser sig själv som den duktigaste av dem alla o du…
- Du menar att det där jag såg var min innerligaste önskning? Då ska jag sluta önska!
– Om det vore så enkelt. Sa han o log.
– Jag vill inte ha det så där! Jag vill förvissa ha tillbaka pappa o gärna ha en mamma, inte för att det någonsin kommer gå att ordna, men jag vill inte skapa kaos o döda folk.
– Nej inget barn vill väll det. Sa han.
– Varför är det då det jag ser?
– Det måste finnas nån bakgrund till det. Han kollade på mig.
– Jag vet inte, men jag tänker inte i alla fall låta det där ske, om jag är på väg åt det där hållet så ska jag göra vad som helst för att stoppa det, jag tar till o med mitt liv om det krävs. De sista sa jag inte lika högt men Albus hörde det ändå.
– Då ska vi väll se till att det aldrig blir så? Men nu tycker jag att lilla Fröken borde sova. Jag följer dig upp. Vi sa inte så mycket förrän vi kom till tredjevåningen.
– Varför undrade Salazar om jag kunde tala ormspråk? Albus kollade först på mig o sedan på den sovande Salazar inuti tavlan.
– Det har jag inte en aning om. Men grundarna är inte alltid helt normala, de är liksom lite egna. Sa han o log mot mig o jag log tillbaka. När vi kom fram till tornet sa han god natt och gick till sitt kontor.
– Caput Draconis. Sa jag till damen och hon svängde åt sidan. När jag kom in såg jag inte till killarna. Kanske lika bra för jag hade antagligen gjort något dumt som att slå dem. Jag gick upp till mitt rum och stängde. Där hittade jag ett glas som jag kastade i golvet av ren förvirring, ilska och rädsla. Jag kollade på skärvorna som låg hade krossats mot golvet.
– Reparo. Bitarna formades åter till ett glas. Jag kröp ner under täcket o somnade i ren förvirring.

Merlin hoade och jag reste mig med ett ryck och drog trollstaven. Jag hade drömt om synen i spegeln, jag visste inte vad jag skulle tro om den, så jag sköt den åt sidan gick in i duschen och sköljde av mig dammet sen i går, mötte min blick i spegeln, plötsligt såg jag mig som 20 med blod överhela mig, jag skakade bort bilden. Tog på mig kläderna som jag efter en bra stund hade bestämt mig för, slitna jeans ett vinrött linne och en svart midjetröja. O så klart de svarta klacka stövlarna. Sen flätade jag håret och gick ner till frukosten. Folk kollade lite undrande på mig eftersom elever inte brukar gå själva om de inte har någon väldigt bra anledning till det. plötsligt tar någon tag i min arm jag snurrar runt och möter ett par blåa ögon; Lucas.
– Varför går du inte med några av dina töntiga vänner? Jag kollade på honom o hans kompis; Simon tror jag han heter.
– Det angår inte dig det minsta!
– Jo det tycker jag det gör! Svarade han.
– Men tyck det då och låt mig vara. Sa jag och kollade argt på honom.
– Jag har en oplockad gås med dig. Sa han argt.
– Här får du en till! Locomotor Mortis. Jag skrattade åt Lucas när hans ben åkte ihop och han fattade att han inte kunde få isär dem. Hans kompis kollade skockat på mig jag log lite åt honom o han log tillbaka. Sen gick jag ner till stora salen och satte mig o åt frukost. När jag såg att killarna kom in reste jag mig och gick. Jag styrde stegen mot Snape. När jag kom ner knackade jag på, o han öppnade som vanligt jag gick in och satte mig på han säng med benen i kors.
– O sen när har du bara kommit in o tagit min säng i beslag?
– Sen nu, o säg inte så där jag får helt fel bilder i huvudet.
– Du är 11 lilla du o du ska inte få fel bilder i huvudet!
– Haha försök stoppa mig! Men jag undra om jag kan få åka hem några dagar?
– Hem till ditt hus eller hem till mig?
– Hem till mitt hus! Jag log mot honom.
– Ja vi får väll gå o fråga rektorn. Sa han
- Ok kom då. Sa jag o började gå.
– Men vi kan inte gå upp tillsamman!
– Fine, jag transfererar väll mig då. Sen försvann jag och hamnade igen utanför rektorns rum, jag knackade på och fick ett ja till svara så jag gick in, jag fann Severus stående i rummet.
– Du använde spisen, fusk.
– Du transfererade dig så de är inte fusk? Han log mot mig.
– Nej det är de inte, de var du som sa att jag inte kunde gå upp med dig!
*host* vi kollade på Dumbledore o log lite roat mott oss.
–Förlåt att jag avbryter er men jag antar att det var något ni ville? Sa han o log mot oss.
– Ja det var det. Jag undrar om det finns en chans att jag kan få åka hem några dagar? Jag log lite mot honom.
– Varför då? Sa han o log
- För att jag vill träffa Blackstar och för att jag vill se hur huset ser ut! Han kollade undrande på mig.
– Ja det ska väll inte egentligen vara några problem. Men eftersom Severus är din gudfar får han bestämma. Jag log mot Severus med bambi ögon.
– Du behöver inte använda de där ögonen, jag tänker inte hindra dig från att åka hem till ditt eget hus, om jag får följa med? Jag kollade lite på honom.
– Ja varför inte. O vände mig mot rektorn.
– Då var de bestämt. När åker ni? Han kollade på oss.
– Nu, vi har allt vi behöver i huset. Tack så mycket rektorn. Sen transfererade jag mig o Snape till kyrkogården. Jag kollade upp mot huset, det har stått öde i ett halvår undra om någon har varit här.
– Är du säker på det här? Snape log mot mig. Jag kollade på honom.
– Jag måste! Sen började jag gå upp mot huset. Kan vi gå till stallet först?
– Ja de kan vi väll. Svarade Snape o kollade undrande på mig. Häst doften slog mot mig när jag kom in. Jag såg att någon rörde sig inne i Blackstars box jag mötte Severus blick
- Det är bara nån mugglar tjej som jag anställde för att ta hand om din häst. Jag log mot honom. Och började gå fram till min lilla sötnos. När jag kom fram tittade tjejen upp, hon var kanske 5 år äldre än mig o sa tycket.
– Vad gör du här? Du vet väll att det är privat mark? O så behöver jag vara själv med min häst o inte ha nån unge som springer här.
– O vem tror du att du är? Svarade jag tycket o kollade på henne.
– Amanda, o vem är du då snorungen. Jag såg att Snape kollade intressant på hela situationen.
– Jag är ägaren till "din" häst, och jag bor här så jag "springer" här mycket jag vill här! Hon blev lite paff ett tag.
– Haha tror du att jag skulle gå på den? Att du skulle äga den här hästen? Han är inte lätt riden tvivlar på att du ens kan göra i ordning honom.
– Ska vi slå vad om jag vinner så kommer du aldrig i närheten av mitt hem mer! O om du vinner får du Blackstar!
– Taget unge. Hon såg kaxig ut om hon bara visste vem jag var eller vad jag kunde.
– Frästen vill du ha en pall så du når upp? Sa hon o skrattade.
– Nej jag och Blackstar kom på en lösning för det för längesen! Jag hämtade sadeln. sen kollade jag på min svarta vän, han var inte så mycket högre än mig längre, det var verkligen länge sedan jag såg honom, men han var soppas hög att jag inte nådde upp utan pall.
– Blacki, böj. Han böjde på frambenen så han stod på knäna och jag la lätt på sadeln och spände sen gjorden.
– Duktig kille. sa jag o klappade honom över mulen, Amanda såg lite osäker ut nu. Sen hämtade jag tränset och bad Blacki böja på huvudet så jag kunde tränsa o det gjorde jag. Sen tog jag på mig hjälmen och lede ut honom till paddocken där jag satte upp och red lite lätt. När jag var klar hoppade jag av och gick fram till Amanda o sa
- Nu vill jag aldrig mer se dig här! Hon gick surt från stället. Jag log o Severus log mot mig. Jag gjorde i ordning min häst och gick in till huset. Det var svart och dammigt. Ingen hade i alla fall varit där sedan pappa lämnade huset. Jag kollade mig omkring. Plötsligt stod jag utanför pappas rum, jag puttade försiktigt upp dörren och gick in, Severus stod kvar i dörröppningen. Jag gick runt i rummet o kollade på alla böcker som stod i hyllorna sen stannade jag vid skrivbordet det låg en lapp där. Jag läste och kollade undrande på den, innan jag stoppade den i fickan, jag fick lista ut vad lappen symboliserar senare. Efter att ha ätigt lite så gick jag o la mig och jag antog att Severus gjorde det samma. Det kändes konstigt o ligga i sin säng igen.

Ok vi hoppar de här dagarna de händer typ inget jag rider lite på Blackstar, Snape o jag firar nyår i huset och fixar en ny skötare åt Blacki sen åker vi tillbaka till skolan. Där Dumbledore har sagt till Harry att inte söka upp spegeln eftersom den skulle flyttas till en annan plats. Sen så börjar skolan o alla har kommit tillbaka, Hermione betedde sig dock konstigt, sen mötte jag även Draco o Blaise vi tackade varandra för klapparna o sånt, nu när vi börjar igen sitter vi på lunchen i biblioteket o letar efter Flamel.

–Så du menar att du var uppe flera nätter och kollade på en spegel o riskerade att bli relegerad eller något annat hemskt, o inte hittade ni något om Flamel! Sa Hermione lite bittert.
– Jag har ju sagt att det inte var någon fara. Sa Harry. Plötsligt rusade Hermione i väg.
– Det där börjar bli en dålig vana. Sa Ron vi skrattade lite. Plötsligt var hon tillbaka med en stor bok.
– Vi har inte kollat i den här. Sa hon
- Nehe o vart kom den ifrån. frågade Ron
- Strunt i det nu, jag ska se om det står något om Flamel i den. Plötsligt ringde klockan o Mioni han aldrig kolla om hon fann något om Flamel, vi rusade mot vår lektion om försvar mot svartkonst. Jag suckade lite, vi kan väll knappast ha en sämre lärare. Jag vet inte riktigt vad lektionen handlade om, något om vampyrer o svartalfer hur de nu hör ihop? När klockan ringde sa Quirrell
- Jag vill ha en upps-s-sats om dagens ämne 5-5-5 s-s-sidor lång. Klassen suckade åt läxan jag suckade åt att han stammar. Vi gick ner och åt middag.
– Kom Cara vi måste skynda oss så vi hinner till träningen, annars slår Wood ihjäl oss.
– Jag kommer Harry men ta det lugnt vi har ju 40 minuter på oss. Vi började gå ner mot planen.
– Cara jag har aldrig sätt dig flyga om vi bortser från flyglektionen för en massa månader sedan.
– nej det här är min första träning men eftersom jag bara är resärv så har jag inte behövt vara med innan, fråga inte varför. När vi kom ner gick jag o Harry åt olika håll för att byta om när jag kom in till tjejernas omklädnings rum kollade tre äldre tjejer på mig, jag tror de går i samma årskurs som Fred o George.
– Ne men en ny spelare. sa den ena Tjejen, jag log mot dem.
– Hej jag är Cara.
– vi trodde det. jag är Angelina, de här är Kaite o Alicia. Jag log mot dem.
– Men vilken position har du? Jag menar laget är ju fullt. Sa Kaite
- Jag är reserv för Harry, det är därför jag inte har varit med innan. När vi bytt om gick vi ut till Wood.
– Idag ska även Cara träna med oss, hon är reserv för Harry. Sen gav han oss instruktioner på vad vi skulle göra.
– Harry får jag låna din kvast?
– Ja de kan du väll få. Sa han o räckte över den till mig. Jag gränslade den och lyfte från marken, en helt underbar känsla, innan det vill säga kom en dunkare flygande från George men jag väjde snabbt undan och sökte med blicken över planen efter kvicken. Där är den, precis under Alicia, jag lutar mig framåt kvasten ökar farten, jag ser att Alicia kollar panikartat på mig, jag flyger under henne och fångar kvicken. Wood kollar på mig.
– Riddle kan du komma hit? Jag vänder mig om och landar framför honom o ger Harry kvasten som genast flyger upp bland dem andra.
– Hur kunde du få syn på kvicken så snabbt? Jag kollade undrande på honom.
– Jag har liksom alltid kunnat det sen jag började spela. Sen kollade han på klockan o visslade, spelarna kom flygande.
– Jag har dåliga nyheter att berätta. Snape ska vara domare för nästa quidditch match. George ramlade bokstavligt av kvasten när Wood sa det.
– Men han kan väll inte bara bli domare så där? Han kan väll ingenting om att döma en match? Dessutom kommer han döma orättvist! Sa George, o de andra stämde in. Att de verkligen kunde hata Severus så mycket…
- Det är inget jag kan göra åt det, se bara till att spela schyst för om vi vinner den här matchen så går vi om Slytherin. Nåja gå i väg nu och gör er i ordning. Vi gjorde som han hade sagt.
– Du var suverän. Jag kollade på Katie.
– Tack.
– Men du skrämde mig verkligen när du kom flygande mot mig. Sa Alicia. Jag log mot henne
- Du behövde aldrig vara orolig jag hade allt under kontroll. Jag lovar, jag har flugit sen jag var 7- 8 år så lite bara på mig om jag nån gång får spela. Sen log jag mot dem. De log tillbaka innan vi började gå upp mot skolan, det var mörkt och hade börjat snöa lätt jag log, snö är så vackert.
– Cara får jag fråga en sak? Jag mötte Angelinas blick.
– Ja det kan du väll få.
– Jag har hört en massa saker om dig. Började hon o jag kollade undrande på henne.
– Jaså? Vad har du hört då?
– Att du o Harry är syskon fast har bott hos olika föräldrar o så har jag hört… det hördes på henne att hon inte var säker på om hon skulle fortsätta.
– Vad är det mer folk har sagts om mig? Jag kollade på henne med ett leende.
– Att du är Snapes älskarinna. Hon kollade oroat på mig. Jag stannade av skocken, den personen som har spridit det ryktet är så död! Men sen kunde jag inte annat än skratta åt det.
– Jag o Harry är bara kompisar o jag är verkligen inte Snapes älskarinna! Jag skrattade lite.
– Vad jag var ju tvungen o fråga! Sa Angelina, de andra skrattade lite.
– Jag bara tycker det är lite kul att folk ens kan överväga det! hallå jag är 11 inte äldre!
– Skojar du? Jag mötte Katies blick
- Nej, varför undrar du?
– Du ser ut att vara minst 13! Jag kollade på henne.
– Va! Men jag är ju bara 11.
– Svårt o tro. Sa Alicia. Jag log mot dem när vi kom upp till tornet skildes vi åt, de gick till sina kompisar o jag till mina som satt o gjorde läxor, Harry hade kommit upp före mig.
– Om ni inte hade känt mig hur gammal hade ni trott jag var? Jag kollade på dem.
– 13 kanske 14. Sa Ron, så de tyckte det med.
– Varför tror folk det?
– Jag vet inte ditt sätt antar jag, du är liksom mer mogen än många andra o så ditt hår kanske det förtrollar en lite. Sa Hermione.
– Men det är ju inget särskilt med mitt hår!
– Jo det är det! sa Harry. Fast jag kan inte säga vad.
– Så om folk tror att jag är 13 så kanske jag kan ha en massa kul!
– Cara vad funderar du på att göra? Hermione kollade oroligt på mig.
– Ää, inget du behöver oroa dig för. Vet ni vad Angelina berättade att hon hade hört om mig?
– Nej. Vad jag hatar den här läxan! Vem kan nått om vampyrer! Klagade Ron
- En vampyr är en varelse som inte tål solljus, inte syns i speglar, måste dricka människors blod, är väldigt vackra o bleka, kan förvandla sig till fladdermöss o har en underbar sångröst. O nej de är inte allergiska mot vitlök. Men de var inte det jag skulle säga. Hon sa till mig att någon hade sagt att jag var Snapes älskarinna! De kollade lite på mig innan de började skratta.
– Menar du alvar? Sa Hermione.
– Ja hur kan folk tro det?
– Jag vet inte! Kanske för att du inte får lika mycket skäll av honom som alla andra elever! Om vi bortser från Slytherin då! Sa Harry
- Ja men hallå jag är 11, o även om jag ser ut om 13 skulle jag aldrig ha sex med Snape! Fattar ni vad äckligt! De var sant, Severus står mig nära men det finns en gräns! Men jag har en svag aning om att det är Lucas som spritt ut ryktet!
– På tal om Snape så ska han döma nästa quidditch match! Sa Harry
- Spela inte! Sa Mioni
- Bli sjuk! Sa Ron.
– Låtsas bryta benet. Sa Hermione
- Bryt benet på riktigt! Sa Ron.
– Jag kan inte svika laget. Vi skulle inte kunna spela. Eller vänta Cara du kan ju ta min plats! Eftersom du är Snapes älskarinna skulle han aldrig låta ditt lag förlora! Han skrattade lite o jag slängde en kudde i huvudet på honom.
– Jag tänker inte spela bara för att du är rädd för Snape, o som du nu påstår är hans älskarinna får jag väll se till att han kollar åt ett annat håll när ni gör något elakt! Jag log åt dem! Men nu ska jag gå ut en stund.
– Vart ska du? Frågade Mioni.
– Jag ska ta reda på vem det är som spritt ryktena om mig. Vill du hänga med? Jag kollade på henne.
– Visst. Lycka till med läxan pojkar. Sen gick vi ut genom dörren.
– Har du en aning om vem det kan vara? Jag kollade på Hermione.
– Ja jag tror jag vet precis vem det är. Nu så ska vi bara hittar honom. Vi började gå neråt tills vi stötte ihop med Nick.
– Hej Nick, har du sätt Lucas? Jag log mot honom. Det är nog ett av det bästa sättet o hitta nån, spökerna eller tavlorna.
– Slytherin eleven. Ja jag tror han är i biblioteket. Sen försvann han.
– Vad vill du Lucas?
– Det är där jag tänker börja o se han vet något om ryktena. Sen började jag dra med henne till biblioteket. Jag trängde mig förbi alla eleverna, tills jag stod omsluten av böcker o får syn på Simon.
– Simon! Han stannar o jag går fram till honom. Vart är Lucas?
– Varför vill du veta det? han ler lite, han är ganska söt o lätt snällare än Lucas så varför umgås han med Lucas?
– För att jag vill prata med honom! Kan du visa mig vart han är. Jag ler mot honom o gör bambi ögon.
– Klart jag kan. Han log tillbaka o började gå, Jag tog Mionis hand så hon skulle följa med. Lucas satt längst bak o rummet omringad av böcker.
– Jaså det är här du gömmer dig! Sa jag o satte mig nonchalant på stolen mitt i mot, han lyfte blicken från boken.
– Vad vill du då? Han kollade först på mig argt, sen lite undrande på Simon o Mioni som bara stod o stirrade dumt.
– Jag tänkte bara fråga dig om du har spridit några rykten om mig? Han log lite.
– Mycket möjligt, men du förtjänar det!
– Ja kanske det, men jag vill leva upp till mina rykte o jag har inga planer på att ligga med nån lärare.
– Synd för dig då! Kan du lämna mig nu! Sa han kakigt.
- Det är inte det minsta synd om mig, men om dig! Sen reste jag mig o började gå!
– Vadå om mig? Det är ju dig alla skrattar åt.
– För tillfället ja men inte länge till. Hejdå Simon. Sen gick jag i väg med Mioni.
– Det där löste väll inget? Hon såg undrande ut.
– På sätt o vis, om jag sprider ett värre rykte om honom så kommer alla ha glömt mig o Snape eftersom folk vet att det är osannolikt! Ska min sprida ett ryckte ska man sprida ett som är trovärdigt! Jag log mot henne. Vi började gå upp för trapporna igen. Jag fick syn på en grupp äldre Hufflepuff elever o gick fram till dem.
– Ursäkta att jag tränger mig på, men kan jag få fråga er en sak? en av killarna svarade
- Ja det är inga problem. Jag log mot dem.
– Jo det är så att min kompis Lucas i Slytherin tvåan har tappat bort sin favorit nalle o bad mig hjälpa till o leta. Har ni sätt den? De kunde knappt hålla tillbaka ett skratt.
– Hur ser den ut? Sa en av tjejerna
- Den är brun/ grå o saknar ett öga. Om ni hittar den kan ni vara så snälla o ge den till honom.
– Det lovar vi o göra. sa en annan kille
- Nu skulle inte kunna fråga era vänner med? Jag kände att jag själv höll på att dö av skratt men höll masken.
– det skulle vi kunna göra. sa de o log.
– Tack så mycket. Det var allt jag ville. Sen gick jag där ifrån med Mioni efter mig.
– Du är hel grym! Tänk vad alla kommer skratta åt honom! Sa hon o skrattade
- Ja, jag vet. Här har vi en grupp Ravenclaw elever så låt oss göra det här ännu roligare. Jag gick fram till eleverna som nu gick sista året.
– Ursäkta att jag stör er men kan jag få fråga er en sak?
– Om en första års elev är soppas modig att hon går fram till sista års elever så får hon självklart ställa sin fråga. Sa en kille o log mot mig. Det räknas knappast som modigt att prata med nån som är äldre!
– Jo det är så att min kompis Lucas i Slytherin tvåan har tappat bort sin favorit nalle o bad mig se om nån sätt den. Nallen är grå/brun o saknar ett öga. Kan ni se om ni ser den och i såna fall lämna den till honom?
– Vi ska se om vi hittar den. Svarade en tjej o skrattade lite.
– Kan ni fråga era kompisar med, han vill verkligen ha tillbaka den!
– Vi ska fråga. Sa en kille.
– Tack så mycket. det var allt jag ville, hejdå.
– Hejdå. Svarade de. Jag fortsatte gå upp för med Mioni som sällskap.
– Han kommer hata dig! Sa hon.
– De gör han redan så låt oss göra det lite värre.
– Hur då? Frågade Hermione. Jag kollade på ett gäng Slytherin elever.
– Du kan inte mena allvar? Hon kollade lite oroligt på mig. De är ju Slytherin elever du kan inte bara gå fram till dem!
- Klart jag kan, vänta här så ska du få se. Hon stannade en bit ifrån när jag gick fram mot eleverna, tack o lov så hade jag vanliga kläder på mig så de vet inte vilket hem jag tillhör de hjälper mig lite.
– Hej. De kollade på mig.
- Vad vill du? Sa en tjej tycket. O jag gillar inte när folk talar till mig på det sättet. Men lugn nu Cara de är så värt det.
– Jag undrar om ni kan hjälpa mig leta efter en sak!
- Varför skulle vi hjälpa dig? Sa en kille o synade mig uppifrån o ner, jag stirrade tillbaka på honom.
– För att ni får ett gott skratt när jag berättar vad det är!
– De tror du? Sa en av killarna.
– Ää, tyst Marcus, låt henne berätta om vi inte gillar de kan vi kasta nån förtrollning över henne. Jo de skulle ju bara försöka, om de bara visste vad jag kunde.
– Jo det är så att Lucas har tappat bort sin favorit nalle och bad mig leta efter den, har ni sätt den? De kollade på mig innan de började skratta.
– Sover han fortfarande med Nalle? Sa en kille.
– Verkar så, men på er verkar de inte som ni sätt den, men om ni nu gör det så ge den till honom han saknar den verkligen. Sen vände jag mig om o gick, Hermione kom ifatt mig.
- nu kommer han inte i alla fall sprida rykten om dig igen. Sa Mioni när vi steg in genom porträtthålet. Folk kollade lite på oss när vi kom in.
– Vadå? Frågade jag folk.
– Vi hörde bara vad du gjort. Sa Fred.
– Jaså? Har ni sätt nallen, sa jag o lät ironisk.
– Du är bara bäst Cara. Sa Ron. Jag log mot dem o sa sen
- Klart jag är bäst, o efter att ha letat efter hans nalle behöver jag sova så God natt.
– God natt, mumlade folk. Sen gick jag upp till rummet la huvudet på kudden o somnade.

Jag hoppar lite till, det händer inte så mycket under matchen, vi vinner men inte med tillräkligt för att gåom Slytherin, o sen så går det ett tag innan där vi bara har lektioner o får läxor, när vi återgår sitter vi i uppehållsrummet en lördag kväll.

Jag kollar in i elden, eld är verkligen fascinerande den kan föreställa allt möjligt.
– Ron kan jag få en chokladgroda. Sa Harry o Ron ger honom den sista grodan.
– Dumbledore igen. Suckade Harry.
– Otur Harry. Sa Ron.
– Vänta jag har hittat honom, Flamel! Dumbledore har gjort ett verk om alkemi med kollegan Nicholas Flamel. Då sprang Hermione iväg.
– Vi måste prata med henne om det där! Sa Ron, Mioni var tillbaka inom 5 minuter, men en bok.
– Jag lånade den här för veckor sedan för att ha nått lätt o läsa. Jag tänkte aldrig på att kolla i den här. Hon slängde den stora boken på bordet.
– Lätt? Frågade Ron
- Va bara tyst så jag kan kolla en sak! Ron tystnade.
– jag visste det! sa Hon
- Får vi prata nu? Sa Ron surt. Jag skrattade lite åt honom. Mioni gav honom en sur blick innan hon hittade det hon letade efter.
– Aha Nicolas Flamel är den enda kända skaparen av de vises sten! Sa hon
- Vi har ju redan sagt till Cara att vi inte tror på de vises sten! Sa Harry.
– nehe men läs det här då! Sa hon o gav dem boken. Killarna läste o blev förvånade när de visade sig att jag hade rätt. Tänk vad mycket tid vi hade sparat om de trott mig.
– Nu ska vi lyssna på dig nästa gång Cara! Sa Ron
- Tack.
– Så det är de hunden vaktar, så Dumbledore gömde stenen eftersom… eftersom ja varför gömde han stenen? Sa Harry.
– Nån ville väll ha den, o att stjäla den från en 600 årig gubbe kan inte vara svårt.
– Sant, Cara. Sa Harry
- Alltså en sten som hindrar en från att dö inte konstigt att Snape vill ha den! Vem vill liksom inte ha den? Sa Ron
- Ja jag vet inte, men de är i alla fall inte konstigt att vi inte har hittat honom i våra böcker, de handlar bara om nya trollkarlar. Sa Hermione
- Men vad ska Snape med stenen till? Han kan ju göra nån äcklig trolldryck som hindrar honom från att dö. Verkar de inte lite jobbigt o försöka ta sig förbi en galen hund? Frågade Ron.
– Jo verkligen. Svarade Harry.
– Men tänk er en Snape som är odödlig vi kommer aldrig bli av med honom! Sa Ron panikartat, jag skrattade åt honom.
– Vad skulle ni gjort med stenen? Frågade Harry
- Jag hade gjort min familj rik! Sa Ron
- Jag hade ägnat livet åt att lära mig all kunskap i världen. Typiskt Mioni.
– Du då Cara? Harry kollade på mig.
– Jag vet inte, jag behöver inte pengar o jag är nöjd med den kunskap jag får just nu o jag skulle nog inte velat leva ett evigt liv så jag vet inte.
– Själv hade jag bara levt ett rikt o långt liv. Sa Harry
- Killar. Muttrade jag.
– Kan vi inte smyga ut? sa Harry
- Varför inte.
– Cara, vi kan inte bara smyga ut! Sa Hermione.
– Kom igen var inte så tråkig, vi måste ju fira att Harry överlevde matchen o att vi hittade Flamel. Sa Ron.
– Ok då men bara en lite tur då. Vart ska vi gå? Sa hon
- Jag är hungrig så jag tycker vi går till köket. Sa jag o sagt som gjort snart var vi på väg till köket. Harry o Ron under manteln o jag och Hermione skyddade av osynlighets förtrollningar. De var kul o spänande att bryta mot reglerna, jag fattar inte att folk inte gör det oftare! Där vi tassade fram i mörkret hörde vi två röster. Den ena var Severus det är jag säker på den andra tror jag är Quirrells vi började gå mot rösterna. De stod utanför försvar mot svartkonst klassrummet.
– V-v-varför v-v-vill du mötta mig mitt i n-n-natten S-s-severus? Frågade Quirrell
- Å jag tyckte bara att vi håller det här för oss själva, eleverna börjar ju trotts allt få reda på de vises sten. Snapes röst var iskall. Quirrell mumlade något men Severus avbröt honom.
– Har du kommit på hur man kommer förbi hunden?
– M-m-men, Severus jag… Quirrell verkade ha svårare att prata än vanligt.
– Du vill inte ha mig som fiende! Severus var helt kall, är det här verkligen samma Severus som jag känner?
– Jag v-v-vet inte vad du… hans blick flackade.
– O jo du vet mycket väl vad jag menar. Plötsligt hördes ett ljud, en nysning.
– Lite av ditt hokuspokuskonster?
– M-m-men jag k-k-kan inte… han blev avbruten av Snape som sa
- Nå ja, vi kommer snart ha ett nytt samtal när du vet vart din lojalitet ligger! Sen såg han rakt på mig och gick. Hade han sätt mig? Omöjligt, visst han är bra på trollkonster men ingen kan se en osynlig människa! Efter en stund tågade Quirrell in till sitt rum. Vi gick in i ett tomt rum.
– Hur länge tror ni stenen är säker? Sa Harry.
– Tills Snape får Quirrell att hjälpa honom. Sa Ron.
– Varför vill han ha Quirrells hjälp? Sa Harry.
– För att stenen antagligen vaktas av fler saker än Fluffy. Sa Mioni.
– Då behöver Snape hjälp av Quirrell, hur länge tror ni han kan stå i mot? Sa Ron
- Högst nån vecka. Sa Harry. Jag kom på att Severus hade sagt att han skyddade stenen från en kollega, kunde de vara tvärt om? Quirrell försökte stjäla stenen? Eller hade Severus bara lurat mig?

– det var väldigt långt ni fick se idag, men jag förlorade mig helt i minne, att jag kunde vara så barnslig o säga att jag skulle döda mig själv i fall jag var på väg o skapa kaos i världen! Sen att folk kunde tro att jag var Snapes älskarinna ja folk är bra dumma. Folk tror på en lögn antingen för att de vill att den ska vara sann eller för att de är rädda för att den kan vara sann! Terry Goodkind en bra författare! Men de var ännu roligare att minnas att jag hade spridit ryktet om Lucas jag hade nästan glömt bort det. Men nu får ni inte höra mer!

*Kash*

enu ett bra kapitel nu är det inte mkt kvar va?

Nej sista kapitlet kmr här men bara lugn jag har skrivit andra boken emd och håller på med tredje

så nu när jag lagt ut sista kapitlet vill jag tacka er som läst

Kapitel 34: Pappa, ett slag och hejdån på Hogwarts

- Vi får se om jag låter er se allt som är kvar av året. Men jag hoppar en bit, jag har inte frågat Severus om stenen än… men den är i alla fall kavar så det verkar som om ingen har försökt stjäla den än i alla fall. Sen närmar sig även slut proven, så Mioni o jag pluggar för fult eller hon gör det o jag läser igenom det som sagts en gång det är typ bara en vecka kvar av treminen o killarna har inte ens kollat på böckerna, men de kommer snart upptäcka att de borde ha gjort det! lärarna är dock på mitt o Mionis spår o ger oss en massa läxor o går igenom allt som sagts under året. När vi börjar har vi trollkarls historia.

- Idag mina kära elever ska vi gå igenom jättarnas historia så ni har det klart inför erat slut prov. Binns röst var verkligen sövande. Jag kollade ut genom fönstret våren hade kommit till skolan, hade det verkligen gått så snabbt? Jag vände åter blicken in mot klassrummet o såg att mer än hälften av eleverna sov, detta verkade dock inte störa professorn, han är väll van. Men varför ändrar man inte sitt undervisnings sätt om eleverna somnar?
- Är det någon som vet hur många jättar det på ett ungefär finns i England o hur länge de funnits här? Binns kollade på klassen, det var bara jag o Hermione som verkade kunna, ja resten av klassen sov ju typ.
- Ja ni kan väll svara på varsin del av frågan. Börjar du miss Granger. Sa Binns
- Det finns cirka 700 registrerade jättar. Svarade hon.
- Bra mycket, mycket bra, o miss Riddle. Han kollade på mig.
- Den första jätten som man vet fanns här är från 1200- talet, men det fanns antagligen jättar här innan. Sa jag o kollade på svarta tavlan.
- Mycket bra, o det stämmer nog att jättarna fanns här långt innan vi visste det. sa han. Men slut för idag och jag vill ha en läxa om ämnet till på måndag! Klassen som hade vaknat när han sa att vi slutade suckade. Deras läxor hade gått så mycket lättare om de lyssnade på lektionen. Vi tog våra saker och gick ut genom klassrummet.
- Lika bra att vi går till biblioteket. Sa Mioni.
- Men vi har håltimma nu. Klagade Ron
- Ja men vi har 4 läxor tills på måndag, så kom nu latmaskar. Sa Mioni o vi började vår färd mot biblioteket. Vi slog oss ner längst bak och började göra läxan vi fått av Binns. Den var inte särskilt svår och jag hade den klar på 20 minuter.
- Det är fusk att Cara har fått haft privatlärare! Då kan hon ju redan allt! Klagade Ron.
- Det är väll inte mitt fel att pappa tyckte jag skulle ha det! sa jag o kollade surt på honom innan jag började med Snapes läxa om kärleksdrycker. Den var lite roligare eftersom jag alltid gillat trolldrycks konst. Den tog dock lite längre tid än väntat, det fanns verkligen mycket om kärleks drycker! När jag var klar kollade jag på den. Inte så dumt, men jag skulle nog få gå igenom den en gång till innan jag lämnar in den. Jag kollade åter på mina vänner som var djupt ner sjunkna i sina böcker, Harry höll på med nån tråkig läxa i örtlära som jag skulle bli tvungen o göra senare o Mioni höll fortfarande på med jättarna, plötsligt säger Ron
- Jag kommer aldrig lära mig allt det här. Ron höll på med drakblod, han slängde ifrån sig pennan o kollade ut genom fönstret.
- Hagrid! Sa han plötsligt o vi vände oss om för att möta halv jättens blick.
- Vad gör du här? Frågade Harry.
- Ser mig bara lite omkring. Sa han lömskt. O ni fyra då? Ni letar väll fortfarande inte efter Flamel hoppas jag?
- Ää vi kom på vem han var för evigheter sedans, o vi vet att hunden vaktar de vises sten! Sa Ron stolt.
- Men tysta, ni kan ju inte tala om för hela skolan vad det är för något! Är du inte riktigt klok? Han såg ganska arg ut men jag vet inte om Ron uppfattade det.
- Frästen så är det ett par saker vi vill fråga dig om angående stenen, vad vaktar den mer än Fluffy? Sa Harry
- Sssch, vet ni vad kom o hälsa på mig i kväll, men jag lovar inte att berätta något, men ni måste hålla tyst om stenen! Sa Hagrid.
- Då ses vi senare! Sa Harry. Hagrid lunkade iväg.
- Men vad gjorde han här inne?
- Jag vet inte Cara, men han gömde något bakom ryggen. sa Ron
- Tror ni det var något om de vises sten? Viskade Harry.
- Nej det tror jag inte, han är nog försiktigare sen han råkade tala om för oss om Flamel. Svarade Hermione.
- Jag ska kolla vilken avdelning han var i. sa Ron o reste sig han var ändå trött på att jobba. Efter två minuter kom han tillbaka.
- Han slog upp… Drakar. Vi kollade på honom.
- Han har alltid velat ha en drake det har han berättat för mig. Sa Harry.
- Men det är ju förbjudet. Det får ju alla lära sig, drakuppfödning förbjöds redan 1709, eftersom mugglarna lätt kunde få syn på dem. Sa jag.
- Precis och man kan inte tämja en drake! Ni skulle se vilka brännmärken Charlie har fått av vilda drakar i Rumänien. Sa Ron.
- Men det finns väll inga drakar i England! Sa Harry.
- Klart det gör Harry, Walesiska gröna o så har vi ju svarta från Hebriderna. Ministeriet har jätte svårt att hålla dem gömda. Sa jag
- Men vad ska Hagrid med information om drakar till då? Frågade Hermione. Det var en bra fråga vi ryckte på axlarna. Efter en stund kom Neville in
- Jag tänkte bara säga att trollkonst lära är inställd, Flitwick är tydligen sjuk.
- Tack för att du talade om det för oss kompis. Sa Ron. Neville log och gick sen. Vi ägnade eftermiddagen åt att göra läxor.
- Klockan är 7 nu ska vi gå ner till Hagrid? Frågade Harry.
- Ja, jag trodde aldrig vi skulle gå. Sa Ron o krafsade snabbt ihop sina saker o slängde ner dem i väskan. Vi följde hans exempel och fem minuter senare var vi på väg ner till Hagrid. När vi kom ner knackade vi på.
- Jaså det är ni. Sa Hagrid när han öppnade. När vi kom in var det varmare än det brukade vara. Han måste ha haft spisen tänd hela dagen. Jag gick fram till Fang o satte mig ner o började klappa honom, han la glatt huvudet i mitt knä. Hagrid hällde upp te till oss o satte sig sen ner.
- Det var något ni ville fråga mig?
- Ja kan du berätta för oss vad som vaktar stenen mer än Fluffy? Sa Harry.
- De är väll klart att jag inte kan! För det första vet jag det inte, för det andra vet ni redan för mycket så jag skulle inte kunna tala om det om jag så kunde! Det finns goda skäl till att stenen är här, som att någon försökte stjäla den på Gringotts, fast det vet ni ju redan så klart. Ni har väll listat ut en massa annat med, ni känner ju till i med till Fluffy! Sa han argt, vi log mot honom.
- Å ses så Hagrid, du kanske inte vill tala om för oss, men du vet säkert vad som skyddar den, för du vet allt som händer här omkring! Sa Mioni o log.
- Ja o vi undrade egentligen bara vem som hade ordnat med skydd åt stenen, vem Dumbledore litar tillräkligt mycket på för att ta till hjälp, förutom dig så klart. Sa jag. Hagrid blev stolt när vi sa det där, o killarna log mot oss.
- Nåja, det kan väll inte skada om jag berättar för er. Nu ska vi se han lånade Fluffy av mig, sen gjorde några av lärarna några saker. Nu sak vi se vilka det var, Professor Sprout, Professor Flitwick, Professor McGonagall, Professor Quirrell, sen gjorde Dumbledore något själv, o just det ja Professor Snape gjorde något med. Sa Hagrid
- Snape? Sa Harry skockat.
- Ja, men ni tror väll fortfarande inte han försöker stjäla den? Jag sa ju precis till er att han vaktar den! Hagrid kollade strängt på oss. Om Severus skulle försöka stjäla stenen hade han väll knappast behövt Quirrells hjälp? Eller? Jag kollade på Harry o Ron som var helt säkra på att Snape försökte stjäla de vises sten, Hermione var dock svårare att läsa av, hon var nog inte helt säker på vad hon skulle tro. Hon känner inte Severus lika bra som jag gör men hon känner honom bättre än killarna gör. Jag kollade på Harry, lika bra o läsa hans tankar, jag gillar de inte riktigt men jag vill veta vad han tycker eftersom det är han som är mest säker på att vår trolldrycks lärare är "boven".
de måste vara Snape så som han beter sig, o eftersom han vaktar stenen slår jag vad om att han vet vad de andra lärarna har använt för sorts förtrollningar, alla utom Quirrell. O så hur man tar sig förbi Fluffy så klart. Vi måste göra något, lika bra att prata med dem andra när Hagrid inte hör!
Jag slutade läsa hans tankar jag hade hört tillräkligt. Hur skulle jag få dem att förstå att det antagligen är Quirrell som vill ha stenen.
- Hagrid du är väll den ända som vet hur man tar sig förbi Fluffy? Frågade Harry ängsligt o kollade oroat på Hagrid.
- Klart jag är den ända, om vi bortser från professor Dumbledore då. Svarade han
- Det är ju alltid nått. Viskade Harry till oss.
- Kan vi inte öppna fönstret? Frågade Ron, jag håller med honom det är verkligen varmt här inne, hur varm måste inte Fang vara som har päls?
- Ledsen men det går inte. Svarade han o kollade bort mot spisen, vi kollade bort mot den.
- Är det vad jag tror det är? Sa jag
- Ööö… kom det från Hagrid.
- Men vart fick du tag på det? den måste ha kostat en förmögenhet? Sa Ron, Hagrid kollade på ägget som låg i brasan.
- Jag van det av en främling på pubben. Han verkade glad av över att bli av med den. Sa han
- Inte konstigt! Det är olagligt att föda upp drakar till o med att bara ha ett ägg i sin närvaro.
- O vad ska du göra när ägget kläcks? Frågade Ron
- Jag har läst allt om dem så det blir inga problem. Svarade han
- Men man kan inte läsa sig till hur man tar hand om en drake, o så bor du i ett trähus Hagrid. Men Hagrid lyssnade inte på mig, för det hade börjat komma mystiska ljud från elden.
- Den kläcks. Sa Ron o vi kollade mot ägget, Hagrid hämtade det o la det på bordet. Benen började komma ut sen huvudet o sist kroppen.
- Är han inte gullig? Sa Hagrid, jag kollade på den, gullig var sista ordet jag skulle använda. Den ser mer ut som en svart katt dränkt i blod.
- Vet du hur fort den kommer växa? Jag kollade på den
- Jo jag vet. Sa Hagrid stolt.
- Du kan inte ha kvar den! Du får göra dig av med den! Sa Mioni.
- Men jag kan ju inte bara slänga ut Norbert. Sa Hagrid som nu hade börjat mata honom med döda råttor.
- Norbert? Frågade Ron.
- Ja nått ska han väll heta! Kom det från Hagrid. Plötsligt bet draken Ron i handen.
- AJ, den är ett monster! Skrek Ron
- Skrik inte du skrämmer honom! Sa Hagrid argt
- Du måste göra dig av med den nu! Sa Mioni.
- Charlie! Sa Harry.
- Du håller på att bli lika knäpp som Hagrid, jag heter Ron inte Charlie om du minns? Sa Ron
- Ja det vet jag väll, men din bror kan säkert ta hand om Norbert. Sa Harry.
- Så klart, vi skriver till honom med en gång! Sa Ron, o så tog han fram papper o penna o försökte skriva
- Orr jag kan inte skriva. Han kollade surt på draken. Skriv du Harry! när Harry var klar kollade han på mig
- Nå gör något hokuspokus som skickar brevet till Charlie. Sa Ron, om han nu tycker att det låter så enkelt så kan han väll göra det själv?
- Har du hört talas om ugglor? Sa jag o kollade surt på honom!
- Det tar för långtid, vi måste få fram brevet nu! O släng på nån formel som gör att hans svar kommer tillbaka med en gång! Sa Ron
- Ursäkta mig jag är inte din bekänt, om du har den tonen kan du göra det själv! Sa jag surt o vände mig mot Fang som såg glad ut.
- Förlåt Cara, men kan du vara vänlig att skicka brevet? Sa han snällare.
- Ja, ge mig det då! Jag slängde en trollformel o brevet försvann. Efter 20 minuter var det tillbaka med svar från Rons bror.

Jag tar gärna i mot draken, den kommer få det så bra hos oss. Jag skickar över ett par män som kan vara där om 3 timmar, de möter er vid grinden.

Charlie

Hagrid började gråta.
- Det är det bästa, o så får han vara med sina egna! Sa Harry men det hjälpte inte så mycket Hagrid fortsatte gråta.
- Sluta nu Hagrid! Han kommer få det bra o du skulle aldrig kunnat ta hand om honom! Sa jag surt, Hagrid slutade faktiskt gråta. Och jag åter gick till Fang, jag vill också ha en hund. Undra om Severus skulle låta mig skaffa en? Medans tiden gick så närmade sig klockan 12 vilket var tiden som vi avtalat att utföra handlingen. Hagrid började gråta igen när han sa hejdå till Norbert. Jag tog den lilla draken under armen, som en liten hund. Han kollade på mig med ilskna ögon o var på väg o bita mig.
- Du skulle bara våga bita mig Norbert o inga dumheter! Sa jag strängt, han stängde munnen o kollade surt ner i marken.
- Hur gjorde du det där? Frågade Harry
- Man måste bara säga till dem strängt o visa vem som bestämmer så är det med alla djur! Kom nu annars blir vi sena. Sa jag o gick ut genom dörren bort mot grinden. När vi gick ut såg vi hur Draco sprang där ifrån.
- Han kommer säkert berätta allt för McGonagall, vi kommer få så mycket skäll. Sa Hermione oroligt.
- Jaja vi får ta det sen. Sa Harry o vi fortsatte att gå. När vi kom fram till grinden stod tre män o väntade på oss.
- Hejsan, så det är ni som har draken? Sa en av dem.
- Ja det är vi. Sa Ron
- Du måste vara Charlies lillebror. Sa en annan.
- Ja det är jag. Sa Ron glatt.
- Nå vart har vi den norska ryggdraken då? Sa den tredje.
- Här är han, det är en hanne han kallas Norbert. Jag räckte över honom till en av killarna. Han darrade lite när jag gav honom till den andre.
- Vad har du gjort med honom? Jag har aldrig sätt en drake darra. Sa killen.
- O jag bara skällde på honom när han ville bita mig, sen blev han lugn.
- Du borde bli draktämjare. Sa en kille.
- Vi får se men vi måste gå nu. Hejdå. Sa jag o vände mig om.
- Hälsa Charlie. Kom det från Ron innan killarna försvann, o vi började gå mot slottet. När vi kom fram stod McGonagall o väntade på oss med Draco bredvid sig.
- Jag är besvikna på er! Kom det från henne.
- Jaså? Sa jag.
- Ja det är jag verklige, Mr Malfoy här berättade att ni var ute o smög. Ni vet att ni inte får vara ute efter klockan 10! Sa hon.
- Ja det vet vi. Sa jag.
- Jag tycker inte du ska ha den tonen miss Riddle, din far skulle vara besviken på dig, han bröt aldrig mot en enda regel! Sa hon.
- Vad bra för honom då, men han är död så han kommer ändå inte få reda på det, o sluta jämföra mig med honom! Sa jag argt, Minerva ryggade tillbaka lite. Jag kollade surt på henne men hon återhämtade sig o sa sen.
- Hade ni någon anledning till att vara ute sent? Sa hon
- Jo det är så att… Sa Harry
- Vi liksom… Kom det från Ron.
- Vi glömde… sa Hermione. Om man inte kan prata ska man inte prata!
- Vi hjälpte Hagrid med en drake. Sa jag. De andra kollade förvirrat på mig.
- Det den sämsta ursäkt jag hört. Sa den biträdande rektorn
- Men det är sant. Kolla här på brevet. Jag gav henne Charlies svar o hon läste igenom det.
- Hur fick Hagrid tag på en drake? Frågade hon förvirrat.
- Han hittade ägget i skogen, o visste att draken inte kunde leva där, så han bad oss komma ner o hjälpa till, innan den kläcktes men innan vi visste ordet av det hade vi en drake på halsen, så vi skrev till Charlie o bad han hitta en lösning han skickade hit sina kollegor o de hämtade draken för 10 minuter sedan, de var den korta historien. Sa jag, hon behövde ju inte höra sanningen.
- Jag vet inte vad jag ska säga. Men jag måste ändå ge er kvarsittning, o dra av 30 poäng från alla 5. 120 poäng, det betyder att vi ligger sist i kampen om elevhemspokalen. Draco såg ut som han skulle protestera men kom fram till att det inte skulle löna sig. Ni ska ha kvarsittning hos Hagrid i morgon klockan 11, gå nu o lägg er så ni åtminstone klarar era slutprov! Sa hon strängt och gick upp för trapporna. Jag log mot Draco innan jag följde mina vänner uppåt.
- 120 poäng vi ligger sist nu o Slytherin leder, alla kommer hata oss! Sa Hermione.
- Släpp det bara det är inget vi kan göra åt! Alla kommer ha glömt det nästa år. Sa jag men de såg inte gladare ut
- Fast kvarsittning med Hagrid kan inte vara allt för jobbig. Sa Harry. När vi kom till femte våningen hörde vi Quirrells röst från ett klassrum
- Nej… inte igen, snälla… det lät som om någon hotar honom, Harry viskar
- Det är säkert Snape vi går närmare. Vi gjorde så.
- Javisst, jag ska…, jag ska… sen störtade han ut ur klassrummet, hur han lyckades undgå att se oss fattar jag inte. Harry kollade in i klassrummet.
- Det är tomt, personen gick ut genom den andra dörren! Men jag lovar att det var Snape, o nu vet han säkert hur han tar sig förbi Quirrells förtrollning, nu återstår bara Fluffy.
- O det står säkert i någon bok i biblioteket. Så vad ska vi göra? frågade Ron.
- Gå till Dumbledore, de borde vi gjort för längesedan. Sa Mioni.
- Vi har inga bevis! Quirrell är för rädd för att backa upp oss, Snape kommer blå neka allt. Sa Harry.
- Men Filch han såg ju att Snape var skadad dagen efter Halloween. Sa Ron
- Glöm att Filch backar upp oss.
- Cara har rätt, han kommer aldrig göra det, han är för bra kompis med Snape för det. o dessutom vill han se så många elever som möjligt åka ut från skolan. Sen ska vi ju inte känna till stenen eller Fluffy, det kommer bli en massa att förklara för Dumbledore om vi går till honom.
- Men vi kan nosa lite. Sa Ron.
- Det är ingen ide, ingen kommer tro oss. Dessutom har vi nosat tillräkligt. Stenen är säker så vi borde bara låta det vara. Sa Harry. Ron såg surare ut än vanligt men Mioni såg nöjd ut. Själv hade jag gärna gått till botten med det här! Jag får fråga Snape om allt när jag har tid. Men nu var vi framme i tornet, vi sa god natt till varandra o gick och la oss. Jag måste ha somnat direkt för när jag vaknade på morgonen hade jag fortfarande kläderna på mig. Klockan var 7, o vi skulle ha slutproven idag. Jag gick fram till garderoben och tog fram ett par jeans o en svart tröja, fixade sen håret och trollade fram frukost till mig. Plötsligt knackade det. Jag la ifrån mig mackan och gick o öppnade. Framför mig stod Mioni
- Jag har inte vågat gå ner än, rädd för vad folk skulle säga, alla var jätte sura när de gick förbi min dörren. Jag hörde att Hufflepuff o Ravenclaw är sura med, de ville att vi skulle slå Slytherin, frästen får jag komma in? Jag skrattade lite åt henne.
- Självklart. Jag släppte in henne o vi satte oss framför brasan. Vill du ha frukost? Hon nickade som svar o jag trollade fram frukost åt henne med.
- Men ta det lugn Mioni det ordnar sig.
- Hur då det är bara en vecka kvar? Sa hon
- Jag vet inte, men bry dig bara inte om det. Vi har dessutom slut proven om en halvtimme.
- Hur kan du vara så oberörd? Folk kommer säga en massa saker om oss. O är dem redan om en halvtimme, jag kan inte allt. Sa hon oroat.
- Jag är van att inte bry mig, dessutom säger redan folk saker om mig. Jag log mot henne. Jo det gör du ta det bara lugnt. Hermione verkade faktiskt lugna ner sig, o en kvart senare satt vi i det stora klassrummet där vi skulle ha slutprovet, jag kollade på frågorna, 10 frågor om varje ämne. Frågor om, trolldrycker, jättar, vampyrer, nån om animagusar, o så lite om vilken trollformel jag skulle använda vid det tillfället, o så nån om växter. Var de verkligen så enkelt? Jag kollade på pappret, sen svarade jag på frågorna lämnade in o gick ut. När klassen var klar hade vi även praktiska prov, en glömske dryck för Severus, lätt. Få en ananas att steppa, lätt o så förvandla en mus till en snusdosa, min blev så klart silvrig, med en orm på med smaragder som prydde den, McGonagall gav mig högsta betyg på den o log. Proven var över snabbare än väntat och var lättare än väntat. O Mioni pratade glatt med oss om dem o vilka frågor som var lätta o svåra, killarna ville bara glömma proven totalt, undra hur de gick för dem ed tanke på att de såg oroliga ut för varje fråga Mioni sa. Jag log åt dem när vi satt i matsalen o åt middag. Fisk o mos, hyfsat gott inte för att jag åt så mycket. Efter maten gick vi upp o satte oss framför brasan o började spela knall kort. När klockan sakta närmade sig 11 bestämde vi oss för att gå ner
- Vi måste gå ner nu om vi inte ska komma försent. De nickade som svar o vi började gå ner. När vi kom till entrén stod Filch o väntade på oss. Draco stod även där nere. Jag log mot honom.
- Följ mig nu. Sa Filch tände en lyckta och började gå ner för skolområdet
- Ni tänker er noga för innan ni bryter mot skol reglerna igen, de vill jag lova. Han kollade hånfullt på oss. Jag tycker det är synd att skolan slutade med de gamla straffen som bestod i att hänga upp eleverna i händerna från taket i några dagar. Han log igen. Nu är vi snart framme o tänk inte på att smita det blir bara värre för er då! Smita vart skulle vi kunna smita? Hur dum får man vara? Vi gick över det svarta området med ända ljuset från Filch lykta, jag tyckte det var riktigt mysigt. Lätt att jag kommer smyga ut mer för att bara vara ute i mörkret. När vi kom längre bort från slottet såg vi att det lyste från Hagrids stuga och snart hörde vi hans röst säga.
- E det du Filch? Du är sen så skynda dig! Harry o Ron sken upp när de hörde Hagrids röst.
- Tror ni att ni ska ut o roa er med dummerjönsen? O nej ni ska in i skogen, o jag blir förvånande om ni kommer ut helskinnande! Filch log elakt mot oss, o Mioni o Ron kved till lite av rädsla o Draco stannade tvärt.
- Skogen? Vi kan inte gå in där på natten, det finns allt möjligt där inne, jag har hört att det finns varulvar där inne. Jag kollade mot honom det hördes att han hade rädsla i rösten, inte mycket men lite.
- Det skulle du tänkt på innan du bröt mot reglerna pojk! Skrattade Filch, Hagrid kom fram ur mörkret med ett armborst, o Fang efter sig. Fang kom genast fram till mig o buffade på mig. Jag böjde mig ner o klappade honom.
- De var på tiden, ni är en halvtimme sena! Mår ni bra? Han kollade på oss alla utan Draco.
- Jag skulle inte vara allt för snälla mot dem, de är här för att bestraffas inte prata. Sa Filch kyligt.
- Så det är därför ni är sena? Du har läxat upp dem? Det är inte din sak att göra, o eftersom du har gjort ditt kan du gå här ifrån nu!
- Jag kommer tillbaka i gryningen o hämtar det som är kvar av er. Sa Filch o log innan han gick där ifrån. Draco vände sig mot Hagrid
- Jag tänker inte gå in i skogen! Harry log skadeglatt när han märkte att Draco var rädd.
- Det gör du om du vill gå kvar på skolan. Det märktes att Hagrid ogillar Draco.
- Men det är något som tjänste folk gör! På kvarsittning skriver man rader, om min pappa visste det här skulle han… längre kom inte Draco
- Tala om för dig att det är så man gör på Hogwarts. Man skriver inte rader det lära man sig inget på, du ska göra lite nytta eller åka hem, men om du tror att din pappa vill se dig relegerad så kan du gå tillbaka o packa dina väskor. Muttrade Hagrid. Draco mötte hans blick surt innan han vände bort den.
- Då så nu när han där är klar så ska jag tala om för er vad vi ska göra. De vi ska göra är farligt o jag vill inte att ni ska göra något dumt! De ni ser på marken här är enhörningsblod, så någon stans där inne finns det en som är skadad, det är våran uppgift att hitta den innan den dör. Jag har redan hittat en död i onsdags så nu får vi skynda oss. Vi delar upp oss i två grupper. Han kollade på oss
- Jag vill egentligen inte låta nån av er vara med den där. Viskade han till oss o pekade på Draco.
- Jag kan vara med honom. Svarade jag, Hagrid kollade lite konstigt på mig.
- Ok, Malfoy, Cara o Ron o ni tar stigen till vänster Fang går med er eftersom han verkar gilla Cara, medans jag, Harry o Hermione tar stigen till höger, om ni hittar enhörningen sänder ni upp gröna gnistor o om ni behöver hjälp sänder ni upp röda gnistor. Seså sätt fart. Sen började han gå till höger.
- Toppen, varför var jag tvungen o vara med Malfoy. Sa Ron.
- Jag är inte särskilt över att få vara med dig heller. Sa Draco.
- Kan ni inte bara sluta bråka. Sa jag. Ron började surt gå framåt.
- Cara finns det verkligen varulvar här inne? Draco kollade ängsligt på mig.
- Kanske men inte i natt i alla fall ingen fullmåne. Men ta det lugnt skogen är inte så farlig som man tror, dessutom har du ju redan varit här inne.
- Ja men de var på dagen o inte så långt in. Sa han, jag tog hans hand o kollade på honom
- Ta det lugnt Draco inget kommer hända. Jag log mot honom.
- Tack jag är väll bara lite nervös. Sa han o började gå, men han vägrade släppa min hand. Tänk att Lucius Malfoys son kan visa rädsla. Jag log lite.
- Kan jag inte få skrämma honom? Sa Draco o pekade på Ron, jag ryckte på axlarna, Draco släppte min hand o smög fram till Ron o drog tag i hans axlar, Ron sköt genast upp röda gnistor o Hagrid var snabbt framme hos oss, Draco skrattade o Ron skämdes. Han tog med oss tillbaka till dem andra.
- Idioten skrämde Ron.
- Hagrid kan du sluta kalla honom idiot, han är inte mer idiotisk än någon annan. Sa jag argt. Hagrid såg lite skockad ut men ryckte på axlarna.
- Vi får byta grupper, Harry går du över till dem. Hagrid mumlade ett svagt förlåt till Harry, varför gjorde han det?
- Kom nu Fang. Sa jag o tog Dracos hand o gick tillbaka till stigen, Harry kom efter. Han verkade inte det minsta glad över att få vara med oss.
- Hittade ni något med Hagrid?
- Nej men vi mötte bara två kentaurer. Sa Harry o log. Vi fortsatte under tystnad, plötsligt stannade Harry oss, vi kollade på honom.
- Titta. Han pekade på enhörningen som låg död på marken, jag kände att det stack till i hjärtat, jag hade aldrig sätt något så vackert o sorgligt på samma gång. Vi tog ett steg framåt, när det plötsligt prasslade till i en buske. Vi stelnade till o jag kände att Draco kramade min han hårdare av rädsla, jag kramade lätt tillbaka o han lugnade sig lite. Plötsligt kom en lång man med svarta kläder ut ur busken, han gick lätt fram till enhörningen satte sig ner o började dricka blodet från djuret. Draco ville gå men jag släppte honom inte jag log mot honom lite o han slappnade av, jag vände blicken mot manen vid djuret, varför känner jag igen honom? Plötsligt morrade Fang till, manen vände sig om o kollade rakt mot oss, Fang gnydde till o springer i väg o Harry slog handen för huvudet. Varför gör han det? jag möter mannens blick. det kan inte vara möjligt, jag känner att jag vacklar till o ramlar över några rötter o drar med Draco ner i fallet, han kollar förvånat på mig.
- p-p-pappa. Viskar jag o han kollar förvånat innan han gömmer sig bakom mig men det är något som inte stämmer, med pappa... det är inte hans kropp utan Quirrells… hur är det möjligt? Pappa kollar på mig med en undrande blick ger mig ett leende, för att sedan börja gå mot Harry som backar o ramlar i mot ett träd, Voldemort drar staven o siktar mot Harry. Långt bort hör jag hovar som dundrar mot marken. Mellan träden kommer en Kentaur fram, jag kollar på den, han ser på Harry och gör ett utfall mot pappa, istället för att döda den flyr Tom, det är verkligen något som inte stämmer, när han springer förbi lägger han en hand på min axel o ler, sen var han bort lika fort som han hade kommit. Var det en dröm? Det måste det vara, men jag är i skogen med Draco o Harry så jag måste vara vaken, eller? kentauren kommer fram till oss.
- Är ni oskadade? Han kollade undrande.
- Ja tack. Vad vart det där? Frågade Harry o reste sig, Draco hoppade lätt upp på fötter o drog upp mig, jag hade knappt en aning om vart jag var. Kentauren undvek att svara, när ljuset från månen lös på honom slog det mig hur blåa ögon han hade, han kollade på Harry o man såg att han upptäckte ärret.
- Du är Potter! Du är inte säker här, du måste tillbaka till Hagrid. Skogen är inte säker o särskilt inte för dig! Kan du rida? Frågade han, kentauren verkade totalt ha glömt bort mig o Draco där vi stod.
- Jag är Firenze. Sa han samtidigt som han slängde upp Harry på ryggen, inte bara Firenze verkade ha glömt oss utan även Harry. Plötsligt kom det fram två andra kentaurer från buskarna, jag kollade på dem, men även nu verkade jag o Draco vara osynlig.
- Vad håller du på med Firenze? Du bär om kring på en människa, du är väll ingen packåsna!
- Vet du vem det här är? Bane, det är pojken Potter o han måste här ifrån.
- Har du sagt något om, ja du vet till honom? Komihåg vi har gått i ed på att inte förarga himlavalvet, vi vet vad som komma skall. Svarade Bane.
- Ja jag vet, men just nu måste pojken här ifrån, Bane jag är beredd på att slåss mot det som finns i skogen, även om det är vid en människas sida, nu måste jag ta Potter tillbaka till Hagrid. Sen försvann Harry o Firenze, de andra två kollade på oss innan de försvann in bland de stora träden. Jag satte mig ner av skocken.
- Han lever… Draco kollade på mig o satte sig bredvid mig o la armen om mig. De syntes på honom att han inte visste vad han skulle säga. När skocken släppte började jag gråta o slog armarna om Draco, han tröstade mig så gått han kunde. Sen reste jag mig torkade tårarna
- Ledsen Draco. sa jag o kollade ned i marken, den var upptrampad av alla hovar.
- Det är lugnt, du hade gjort samma sak för mig. Han log mot mig o jag mötte hans blick med ett leende.
- Just snygga vänner jag har va? Som bara lämnar oss här? Jag log mot Draco
- Väldigt, hittar du tillbaka? han såg lite orolig ut över att han annars kanske skulle få sova i skogen.
- Klart jag gör, kom. Jag tog hans hand o började leda oss tillbaka genom alla buskar o mörkret, även om de började avta. Skogen närmade sig sitt slut, och bredvid stugan stod alla de andra samlade, jag höll fortfarande Dracos hand när jag drog med honom till de andra.
- Tack så mycket för att du bara lämnade oss i skogen Harry! Sa jag surt, de vände sig om som om de hade glömt av oss.
- Ööö, mmm, hmm… var de ända Harry svarade.
- O du Hagrid är den sämsta vuxna person jag någon sin träffat, bara lämna oss där inne. Hagrid såg ut o skämmas.
- Men Cara vi skulle just leta efter dig. Sa Ron
- Jaså bara efter mig också. Ni är idioter allihop, först glömmer ni oss där inne sen, så bryr ni er bara om mig o inte Draco! Jag skällde ut dem. Jag såg att Mioni satt på trappan o gick fram till henne fortfarande hållandes i Draco, inte en chans att jag lämnar honom med dem, hon hade bandage över armen.
- O Cara du är tillbak oskadd , o du med Draco. Hon gav oss varsin kram.
- Vad har du gjort med din arm? Frågade jag undrande.
- Hagrid blev rädd för något avlossade en pil som snuddade vid armen. Hon kved till när jag tog bort bandaget.
- Episkey. Såret läkte o jag log mot henne innan jag vände mig om till killarna som stod o pratade om kentaurerna.
- Ni tar verkligen priset, glömmer oss i skogen, letar inte efter oss, o skjuter på Hermione. Ni är ta med fan inte klocka. Sen vände jag mig om till Mioni o Draco o började föra dem upp mot slottet.
- Ska jag följa er upp? Frågade Hagrid
- Nej vi hittar själva. Sa jag surt. Mioni vände sig mot mig o Draco.
- Vad hände där inne? Hon såg oroad ut.
- Inte nu jag förklarar sen. Sa jag o log mot henne.
- Mår du bra Mioni. Frågade Draco.
- Jo det gör jag nog, bättre än vad du verkar må. sa hon o log mot honom.
- Jag är nog mest skakis. Jag kramade hans hand o log mot honom.
- Cara vem har lärt dig att skälla så? Hermione såg lite rädd ut, som om jag skulle skälla på henne.
- Jag ska inte skälla på dig, jag antar att det är pappa, fast jag har väll lärt mig det mesta själv. sa jag precis när vi steg in iden jättelika entrén, jag vände mig om mot Draco.
- God natt Draco. Sa jag o gav honom en kram.
- Tack för allt i skogen. Han log mot mig.
- Ingen fara, sov gott nu.
- Ni med. Svarade han innan han gick ner för trapporna till sitt elevhem o vi började gå upp för trapporna. När vi klev in i det tomma uppehållsrummet satte vi oss framför brasan o jag sjunk utmattade ihop.
- Cara vad hände? Min kompis kollade oroligt på mig.
- Han lever… var allt jag kunde svara. Hon kollade förvirrat på mig.
- Vem lever? Vad såg ni?
- Vi hittade enhörningen död… sen kom pappa…
- Vad sa du! Den brunhåriga såg både rädd, förvirrad o orolig ut.
- Pappa han lever, på att dricka enhörnings blod… de håller dig vid liv, men du har dödat något så rent o oskyldigt att du bara får ett halvt liv o ett fördömt liv.
- Cara mår du riktigt bra? Hon la handen på min panna, jag kollade lite irriterat på henne.
- Klart jag mår bra! Draco o Harry såg han med. Draco blev rädd o gömde sig bakom mig, Harry ramlade o pappa var på väg o döda honom de var då kentauren kom, pappa flydde men innan det la han en hand på min axel o log mot mig så som allt kommer ordna sig. Jag hörde hur konstigt de måste låta.
- Men hur är det möjligt? Mioni såg undrande ut.
- Han skrev förvisso i sitt testamente att han fanns kvar på jorden i en annan skepnad bara o skulle kontakta mig när han kom tillbaka. men jag trodde inte på det, jag var nästan säker på att han hade tappat förståndet när han skrev det, men nu vet jag inte. Men det är inte det konstigaste utan han var i… längre kom jag inte innan killarna kom in. De satte sig hos oss o jag kollade surt på dem.
- Sluta se så sur ut Cara, de var inte meningen o glömma dig i skogen, dessutom hände ju inget. Sa Ron jag bara fnyste.
- Men de är väll inte mitt fel att Firenze nästan kidnappade mig från er o lämnade mig hos Hagrid! Sa Harry.
- Nej men du kunde ju sagt något! Sa jag surt.
- Kan vi inte bara glömma allt. Sa Mioni, jag rykte på axlarna. O killarna log.
- Men Cara vet du vem de var i skogen? Harry såg ut om han var den ända som visste.
- Voldemort. Sa jag neutralt.
- Säger du också hans namn! Sa Harry förvånat.
- Ja det är ju bara ett namn. Sa jag.
- Men fattar ni vad de betyder? Snape vill inte ha stenen för sig själv, han vill ge den till Voldemort så han kommer tillbaka, o vi som bara trodde han ville bli rik. Sa Harry.
- Sluta säga hans namn! Skrek Ron, men Harry struntade i honom.
- Voldemort väntar i skogen, även om Firenze räddade mig så kommer Voldemort få stenen av Snape o då kommer han hit o gör slut på mig. Då kommer Bane bli glad. Sa Harry
- Sluta säga hans namn! Sa Ron igen.
- Men du-vet-vem har alltid fruktat Dumbledore o så länge han är här så är det ingen fara kompis. Sa Ron o log mot Harry.
- Ja men Dumbledore liter ju på Snape så han kommer inte räkna med att han ska stjäla stenen, o när jag åker här ifrån kan Dumbledore inte skydda mig o då kan Voldemort bara döda mig! Sa Harry.
- Men nu får du väll för fan ge dig! Snape tänker inte sno stenen så att Voldemort åter upp står o kan döda dig! Du är ju för fan dum i huvudet! Vad tror du om honom egentligen? O varför skulle Voldemort lägga tid på att döda en 11 åring? Skrek jag åt Harry.
- Varför skyddar du Snape hela tiden? O Voldemort har ju redan försökt döda mig, han lyckades nästan efter att ha dödat min familj! Skrek Harry, o kollade surt på mig.
- Det är väll inte mitt fel, o jag försvarar Snape därför att ni själva måste se hur orimligt det är! Sa jag surt.
- Varför skriker du på honom, han har haft det jobbigt som det är! Hans familj är döda, o han höll själv på att bli döda, fast det är väll inget som du vet något om, köpebarn! Skrek Ron till mig. Jag kände att tårarna började rinna.
- Det där var lågt Ronald Weasley. Sa Hermione strängt.
- De var det inte alls de var bara sant! Sa Ron.
- Ja men jag är heller ett köpebarn än tillhör din familj med blodsförrädare! Sa jag argt o vände mig om o gick ut genom porträttet
- Jag fattar nu varför du är kompis med Malfoy. Hörde jag Ron efter mig sen stängdes porträttet. För att sedan öppnas igen, Mioni kom ut o gick fram till mig o kramade mig.
- Lyssna inte på honom han är en idiot. Sa Mioni uppriktigt. Jag log mot henne. Innan jag satte mig ner mot den kalla sten väggen o kollade på golvet.
- Vad ska jag göra? jag kollade på Mioni hon såg på mig o kramade mig.
- Jag vet inte men om det nu är du-vet-vem så får du väll vänta o se vad som händer, om det jag läst om honom stämmer så har han nog en plan ska du se. Hon log mot mig o jag kände mig bättre till mods, jag torkade tårarna o reste mig och drog upp Mioni på fötter.
- Lika bra att vi går in innan vi hamnar i mer trubbel. Hon log o vi gick hand i hand in igen, killarna satt kvar framför spisen.
- Förlåt. Sa jag när jag kom fram.
- Nej det är vi som ska säga förlåt. Sa Ron o Harry log.
- Det blev nog lite för mycket för oss alla. Sa Harry o vi nickade.
- Men jag tror vi ska sova lite, det har varit en lång dag. Sa Mioni o log, vi nickade o vi reste oss o mumlade sen god natt o gick och la oss. När jag steg in i rummet kollade jag på ramen som Severus gett mig i julklapp, givetvis föreställde den pappa, jag suckade lite o bytte sedan om innan jag la mig ner för att sova.

Jag vaknade på morgonen av att solen lyste in och nådde mina ögon, jag kollade ut.
- Dumma sol, sluta lysa! Sa jag surt, men det verkade bara uppmuntra den o den lös starkare. Jag suckade o gick upp o in i duschen, lika bra att skölja av gårdagens händelse med vatten. Sen när jag gick ut ur duschen lös solen fortfarande in, jag gick fram till garderoben o tog fram en grön klänning som jag satte på, flätade håret o satte i ett grön band, sen gick jag ner till uppehållsrummet, Gryffindorarna kollade på mig med arga, sura, besvikna o fascinerande blickar. Jag bara struntade i dem o gick fram till mina kompisar som stod vid porträttet.
- Vi funderade nästan på att gå upp o väcka dig. Sa Harry o log.
- Så sen är jag inte, klockan är bara halv 8 o det är lördag så varför är vi ens uppe tidigt? Sa jag o de ryckte på axlarna när vi gick ut i korridoren o ner mot frukosten.
- Jag bara älskar din klänning. Sa Mioni o log.
- Ja den är super söt, jag har en till liknande som är röd, du kanske vill ha den? Sa jag, om hon vill ha den kan hon ju få den, jag har ändå aldrig gillat rött.
- Menar du det? tack så mycket. svarade Mioni o kramade mig medans hon hoppade upp o ner, jag hörde Ron mumla något om tjejer till Harry o han log. De skulle bara veta hur de är då. Vi steg in i salen o satte oss o började äta frukost, jag petade lite i gröten medans mina tankar flög tillbaka till skogen, pappa levde verkligen, men han var svag. O om jag bara kunde göra något, men Mioni har antagligen rätt han har säkert en plan, o jag vill inte förstöra den.
- Vad ska vi göra idag? Frågade Harry.
- Kan vi inte bara slappa, vi är lediga, inga mer läxor o inga prov. Jag tycker vi går ner till sjön. Svarade Ron, vi log åt dem, att de verkligen tyckte att det är så jobbigt att plugga. Men när vi var klara reste vi oss o gick ner till sjön, vi satte oss under trädet jag hade suttit vid flera månader tidigare när jag blivit vän med Draco o Blaise. Blaise ja det var länge sedan jag sätt honom… vi satte oss o kollade ut över sjön, blekfisken simmade långt borta o några elever badade o hade skoj. Ron sträckte på sig o sa glatt
- Inget mer pluggande, och vi får inte reda på fören om en vecka när vi åker hem hur kast det gick för oss på proven, så varför ser du inte gladare ut Harry? Han mötte sin bästis blick.
- Jag önskar bara att jag visste varför ärret gör ont hela tiden, jag har förvisso haft ont i det några gånger innan men aldrig så här mycket. Harry gned sig om ärret.
- Du borde kanske gå till Pomefrey. Sa Mioni.
- Jag är inte sjuk! Det är något annat, jag tror det är en varning, att något farligt hotar. Svarade Harry.
- Men det finns inget o oroa sig för, stenen är i säkert förvar o Dumbledore har koll på allt.
- Ja jag vet Cara men Snape… Började Harry.
- Men Harry vi har aldrig fått något bevis på att Snape vet hur man kommer förbi hunden, o han har redan blivit biten en gång, han försöker inte igen så länge han inte är säker o Hagrid skulle aldrig svika Dumbledore, den dagen som det händer slutar Malfoys att vara dödsätare. Sa Ron, jag blev lite sur på honom att han alltid ska klaga på Draco o hans familj, men orkade inte börja bråka med honom igen.
- Det är nog bara examensproven som spökar, jag har drömt om dem flera gånger o i natt tillexempel trodde jag att jag gjorde förvandlings konst provet, när jag kom på att jag redan gjort det. sa Mioni o log, Harry log tillbaka men såg inte helt övertygad ut. Plötsligt flög han upp, vi kollade undrande på honom.
- Jag kom precis på en sak, vi måste till Hagrid! Sa Harry, vi mötte frågande hans blick.
- Kom bara så förklarar jag på vägen. Vi reste oss upp o börjad gå efter vår vän.
- Tycker ni inte att det är konstigt att det Hagrid vill ha mest är en drake o så råkar han stöta på en främling som har ett drakägg, ja menar hur många går runt med det på sig? Att jag inte fattade det innan. Sa han argt, vi kollade undrande på honom inte ens jag hängde med den här gången, vart ville han komma?
- Vad dillar du om? Frågade Ron men Harry bara rusade över skolområdet till Hagrid o svarade inte. När halvjätten såg att vi kom mot honom sken han upp o log.
- Hejsan, jag hörde att ni är klara med era examensprov. Så då har ni väll tid att dricka något med mig? Sa han o log. Dricka något det låter som om han tänkte hälla i oss något han hittat i ett hål.
- Ja det har vi. Svarade Ron men Harry avbröt honom.
- Nej vi har faktiskt brottom, manen som gav dig Norbert, hur såg han ut? Frågade Harry, Hagrid höjde ett ögonbryn men svarade sen
- Jag vet inte, han hade huvan uppe o vägrade ta av den, men det är inte så konstigt med tanke på att jag var på svinhuvudet. O om han var en drakhandlare ville han kanske inte bli sedd. Han log mot oss, Harry såg dock mer orolig ut än på hela året.
- Pratade ni om Hogwarts?
- Jo det kan nog ha kommit på tal, han undrade vad jag jobbade med o vilka djur jag hade hand om, men det var mest artighetsfraser, sen tog han fram drakägget o sa att vi kunde spela kort om den. Fast han ville så klart vara säker på att jag kunde ta hand om en drake, o jag sa att efter Fluffy så är en drake inget problem. Han log igen.
- Verkade han intresserad av Fluffy? Frågade Harry, vart vill han komma med alla frågor? Jag såg att Mioni o Ron såg lika undrande ut.
- De är väll kalart, hur många hundar med tre huvuden tror du man möter? Jag svarade honom att Fluffy är en enkel match om man vet hur man tar hand om honom, o om man vet hur man lugnar honom, spela bara lite musik så somnar han… Hagrid slog handen för munnen. Glöm att jag sa det där, hallå vart ska ni? Hagrid ropade efter oss, Harry hade dragit i väg oss bort från Hagrid o till entréhallen.
- Hagrid berättade för främlingen, o jag slår vad om att det var Voldemort eller Snape under manteln, vi måste varan Dumbledore. Men hur kommer vi in dit? Han byter tydligen lösenord ofta, så det är inte samma som det var när jag var där i höstas. Sa Harry plötsligt hostade de till bakom oss, där stod McGonagall.
- Vad gör ni tre inne? Sa hon strängt o kollade på oss över ett fler tal böcker som hon bar på.
- Vi behöver träffa professor Dumbledore. Sa Mioni djärvt.
- Träffa professor Dumbledore? Varför det? hon kollade misstänksamt på oss, ingen av mina kompisar verkade dock ha något svar på det, men tillslut sa Harry
- Det är liksom hemligt. Men han ångrade sig genast det syntes på honom, o Minerva såg ännu bittrare.
- Rektorn är inte här, han åkte till ministeriet för en stund sedan, men han är tillbaka i morgon, jag ska då tala om för honom att ni vill träffa honom. Hon synade oss.
- Borta? Men han kan inte vara borta nu! Skrek Harry.
- Jag gillar inte den tonen Potter, o du borde veta att rektorn är en mycket upptagen man, det är många som vill ha hans tid. Sa hon.
- Men det här är viktigt!
- Viktigare än trolldomsministeriet, Potter?
- Ja, det handlar om de vises sten! Harry verkade inte bry sig om att vara försiktigt längre, o av att höra de orden tappade professorn böckerna.
- Hur vet ni… sa hon förskräckt.
- Sn… jag tror… jag vet att nån kommer försöka stjäla stenen, så vi måste prata med Dumbledore. Sa Harry. Ja han kunde väll lika väll satt upp lappar på skolan om han tror att Severus försöker stjäla de vises sten o behöver prata med Dumbledore. Minerva kollade misstänksamt på oss innan hon sa
- Rektorn är tillbaka i morgon, o jag vet verkligen inte hur ni fick reda på något om stenen, men jag vill inte höra något mer om den, o ingen kommer kunna stjäla stenen den är i säkert förvar, o säg inte i mot mig, jag vet vad jag talar om. Nu tycker jag att ni går ut o njuter av solskenet igen. Sen plockade hon upp böckerna och gick vidare.
- Varför tar de oss inte på allvar? Frågade Ron
- Varför? För att vi inte har bevis, o för att vi inte ska känna till stenen. Sa Mioni.
- Men vi måste göra något, för Snape kommer försöka stjäla stenen i kväll eftersom Dumbledore inte är här, jag lovar att det var han som skickade brevet, ministeriet vet inte ens om att han kommer. Sa Harry.
- Men vad kan vi… började Ron innan han upptäckte en skugga o vände sig om, där stod Severus.
- God middag. Sa han o kollade på oss, men jag kunde inte möta hans blick, jag vet inte varför.
- Ni borde inte vara inne. Sa han o log konstigt.
- Ööö, vi tänkte bara... sa Harry, herregud han måste verkligen lära sig att komma på ursäkter.
- Vara försiktiga. Om ni beter er så här kan folk tror att ni planerar något. Och Gryffindor kan ju inte förlora fler poäng. han hånlog mot Harry, o om jag märker att du är ute på fler nattliga strövtåg ska jag se till att du blir relegerad. Seså ge er i väg nu, men inte du Riddle jag vill prata med dig på mitt kontor nu! De andra kollade surt på Snape o sedan medlidande på mig, jag lossades spela orolig, innan jag följde efter honom ner till källaren o in på hans kontor. Jag kollade mig runt, det verkade som om de var färre konstiga saker i burkarna. Jag satte mig på stolen o la benen i kors, Severus satte sig mitt i mot.
- Vad är fel Cara? O säg inget för jag har känt dig soppas länge för att se att det är en lögn. Vad skulle jag säga? Att mina kompisar tror att du ska försöka få pappa till liv som frästen lever o samarbetar med Quirrell? Jag borde berätta för honom, men hur skulle jag kunna?
- Jag vet inte…
- Ne så du är bara allmänt deppig? Sa han misstänksamt, måste han känna mig så bra?
- Nej.
- Men vad är det då? Sa han.
- Men sluta förhöra mig Snape! Jag behöver inte berätta allt för dig! Sa jag argt o gick där ifrån, jag vet att det var fel att ta ut alla känslor på Snape, men jag visste att han skulle förstå senare. Jag styrde mina steg mot tornet, o måste ha lysigt ilska om mig för alla undvek mig, jag var så arg o förvirrad när jag kom in till uppehållsrummet, folk kollade undrande på mig men när jag blängde tillbaka surt på dem fortsatte de med sitt. Jag satte mig hos mina kompisar i ett hörn. Jag hörde hur de diskuterade stenen o att de skulle försöka hindra Severus från att stjäl den i natt. O vad trött jag är på den där stenen. Den bara ställer till en massa. Jag kollade på dem men sa inget, plötsligt blev Harry irriterad över något o skällde på dem, men jag var så långt bort att jag inte uppfattade det. sen reste sig Hermione för att kolla något.
- Cara varför är du så arg? Var det Snape? Frågade Ron, jag orkar inte tala om sanningen för dem så jag sa
- Mm, han tror att jag fuskade på examensprovet o kollade av Draco.
- Så du är inte hans favorit längre. Sa Ron o jag blände surt på honom, jo det är jag säkert för Severus skulle behöva en bra anledning till att inte tycka om mig längre.
- Jag vet inte, men jag skulle göra nån uppgift för att bevisa att jag inte fuskade, så jag går o gör den nu. Ljög jag, jag orkar verkligen inte med dem nu, jag gick upp till mitt rum o satte mig framför brasan. Varför är jag så irriterad? Är det för att pappa är på väg tillbaka utan att tal om det för mig, eller är det för att de hela tiden anklagar Severus, eller för att alla bryr sig hela tiden? Ju mer jag tänkte desto längre sjuk jag in i mina tankar, när jag tillslut kunde sluta tänka var klockan redan tolv. Jag gick ut ur rummet, lika bra att gå ner så jag vi kunde gå genom falluckan o de skulle se att de hade fel om Severus. När jag kom ut hörde jag deras röster o gick fram o ställde mig på valvet som läder mellan killarna o tjejernas sovsalar.
- Ska vi inte hämta Cara. Frågade Mioni förvirrat.
- Nej, hon är bara sur. Sa Ron
- O dessutom verkar hon ju tro att Snape är oskyldig, o att Voldemort inte vill döda mig. Ska bli intressant att tala om för henne att hon har fel. Sa Harry, jag kände hur de stack till i hjärtat.
- Ja o hon tror alltid att hon vet bäst. Sa Ron, är det verkligen vad de tycker om mig
- De stämmer ju inte, det är ni som hela tiden frågar henne o hon svarar rätt. Sa Mioni, jag var glad över att hon försvarade mig.
- Jaha, men kom nu vi har ändå inte tid o hämta henne. sa Harry jag kände att jag sjunk ner mot väggen, plötsligt hörde jag en duns men jag orkade inte bry mig, Ron o Harry verkar inte alls vara mina kompisar o de vill vända Mioni mot mig. Vad skulle jag göra? jag kan inte springa efter dem, jag vill inte ens vara med dem för tillfället. Men jag kan inte gå o lägga mig, vart ska jag gå då? Självklart Severus, han skulle kunna hålla mig sällskap om han nu förlåter mig o inte är igenom falluckan som de andra tror. Jag transfererade mig till utanför hans dörr. Jag tvekade en stund innan jag knackade lätt tre gånger på dörren, efter två minuter öppnade min gudfar.
- Får jag komma in? Sa jag osäkert, han log mot mig.
- Det är väll klart. Han släppte in mig o jag stod i dörr öppningen.
- Förlåt Severus. Mumlade jag.
- Du är redan förlåten. Sa han o gav mig en kram. Jag tog i mot den o log lite mot honom.
- Nå Cara vad får dig att komma hit ner klockan halv 12? Sa han o hällde upp eldwhiskey till sig själv.
- Jag vet inte Severus. Sa jag o satte mig i hans fåtölj i hörnet.
- Nån anledning tror jag du har. Sa han o satte sig bakom skrivbordet o kollade på proven.
- Jag behövde ha nån o prata med antar jag, o jag har ingen annan. Sa jag o tittade ner på medaljongen som jag alltid hade på mig.
- Jag vet att det är svårt att prata med Malfoy o Zabini mitt i natten, men dina vänner i Gryffindor? Sa han o kollade undrande på mig.
- De verkar inte vara mina vänner, eller jo Mioni, men de andra två tycker bara jag är jobbig som gillar dig o en mallgroda som kan allt. Dessutom har de annat för sig. Sa jag mumlande.
- Potter o Weasley? Ja deras familjer verkar vara lite speciella, o ogilla alla som vet bättre än dem, tror mig det var i alla fall såna deras föräldrar var. Men inte kan Granger vara så upptagen att du inte kan störa henne? han kollade på proven.
- Om du tycker att jag ska gå kan du väll bara säga det! sa jag lite argt
- Det var inte så jag menade Cara. Sa Severus o kollade upp från proven. Jag menade mer att hon säkert skulle ha tid o prata med dig om du frågat, du vet att du alltid kan prata med mig. Han log mot mig.
- Ja jag vet. Ledsen att jag är så arg på dig.
- Du vet att jag inte tar det personligt, det är därför du är det. Svarade han samtidigt som han rättade ett prov.
- Mm, o det är jag tacksam för. Severus det är något jag måste berätta för dig.
- Mm. Svarade han samtidigt som han tog en klunk från glaset.
- När jag hade kvarsittning igår i skogen, mötte jag pappa där inne. Severus tappade glaset i golvet av de orden.
- Va? Är du säker? Sa han skockat.
- Ja jag är säker. Men han var inte sig själv utan han var i Quirrells kropp. Mumlade jag.
- Menar du allvar? Jag har förvisso misstänkt Quirrell länge för att försöka stjäla stenen, men inte att han gjorde det åt mörkrets herre. Sa Severus. Vi måste stoppa honom, jag är ledsen Cara men jag kan inte låta Quirrell ta stenen även om det betyder att din pappa inte kommer tillbaka. Sa han ledsamt.
- Han kommer tillbaka jag tror han har lyckats se till att han nästan är odödlig, o på tal om Quirrell så är mina vänner i Gryffindor på väg o stoppa honom, de gick genom falluckan. Mumlade jag.
- Va? Men nu tar vi en sak i taget, dina kompisar jagar alltså Quirrell underskolan genom alla lärarnas fällor? Sa han
- Ja fast de tror att de jagar dig o räknar inte med att pappa ska vara med Quirrell.
- Vi måste göra något! Men vad jag kan inte jag efter dem, eftersom min uppgift inte kommer låta mig passera till stenen, vi måste få tag på Albus. Sa Severus o reste sig o drog med mig ut genom dörren o upp mot uggletornet, vi mötte dock Albus i entréhallen.
- Jag har redan blivit informerad av miss Granger, Severus. Log han.
- Ja det är väll bra antar jag. Svarade Severus.
- Mår hon bra? Vart är hon?
- Lugn nu miss Riddle, hon o Mr Weasley är nog i sjukhusflygen, värre är det i nog med Harry jag är på väg o hjälpa honom nu. Jag var på väg att säga att det inte spelar någon roll med vad som händer med Harry, men Severus gav mig en blick som hindrade mig.
- Du bör nog veta att Voldemort är där nere i Quirrells kropp. Sa Severus till Dumbledore.
- Jaså mycket intressant o smart av honom, jag är ledsen Cara men jag måste stoppa din pappa från att komma tillbaka. Sa han o log.
- Ja jag har förstort det, o om han ändå skulle bli beroende av att dricka livselixir är jag glad för det, de är inget liv att leva. Svarade jag, rektorn kollade granskande på mig.
- Tar du upp miss Riddle till hennes vänner i sjukhusflygeln? Ne nu måste jag skynda mig till Harry. Sa han o rusade iväg.
- Jaså honom kan han kalla vid förnamn. Sa jag surt till Severus, han la en arm om mig.
- Ta det bara lugnt o glöm det nu så går vi till sjukhusflygeln. Sen gick vi upp till flygeln, när jag såg porten slog jag upp den o skyndade fram till Mioni som satt upp i sängen o fick någon dryck av Pomefrey, Ron låg medvetslös några sängar där ifrån men jag brydde mig inte det minsta, det var nu jag förstod att jag var mer känslokall än jag visste innan…
- Miss Riddle ut här ifrån! Sa sjuksköterskan strängt.
- Det är lugnt Pomefrey, jag förklarar allt för dig inne på ditt kontor. Sa Severus o de gick in på kontoret.
- Jag är så glad att du lever. Sa jag o gav Mioni en kram hon kramade mig skockat tillbaka.
- Men om Snape är här, vem är då där nere med Harry? Frågade hon förvirrat.
- Quirrell. Svarade jag som ingenting, jag försökte säga det till dig igår, pappa är där nere med i Quirrells kropp.
- Men hur är det möjligt? Jag menar man kan väll inte bara ta över en annan människas kropp. Hon hade en nyfiken blick.
- Du skulle bli förvånad om du visste vad pappa kan, men hur han lyckades med det vet jag inte. Svarade jag. Vad hände där nere?
- Jo först kom vi förbi Fluffy genom att spela musik, sen fastnade vi i djävulens snara, sen flög Harry på en kvast o fångade en nyckel, samtidigt som han blev jagad av andra nycklar, sen spelade vi trollkarls schack o så gick vi förbi ett utslaget troll för att tillslut hamna hos Snapes gåta, den var mycket genigalisk o smart tänkt. Sa Hermione
- Det glädjer mig att min gåta glädje dig. Sa Severus o log.
- Jo den var verkligen bra, med tanke på att de flesta trollkarlar saknar logik, sir. Sa hon
- Det är just därför jag gjorde den. Men tyvärr så är väll brist på logik det sista man kan säga om Voldemort, eller om dig Granger, för jag tvivlar på att det var Potter som läste den. Hermione rodnade lite o Snape skrattade lite.
- Cara jag går ner till mig nu, kom ner om du behöver något. Sa han o klappade mig på kinden o jag log mot honom.
- Jag fick beröm av Snape. Sa Hermione förvånat.
- Klart du fick, du är ju en super smart häxa, så det är inte så konstigt. Jag log mot henne.
- Du är inte så pjåkig heller. Men hur är det med Ron? Frågade hon oroligt.
- Vet inte bryr mig inte. Sa jag neutralt
- Du hörde vad de sa innan vi gick eller hur? Hon kollade på mig.
- Ja det gjorde jag.
- De menade de inte, de sa flera gånger att vi skulle frågat dig. Hon log mot mig.
- Säkert bara för att behöva min hjälp. Men strunta i det nu. Jag får väll försöka vara vän med dem ändå, även om det inte kommer bli lätt. Mioni log mot mig o jag log tillbaka. plötsligt från ingenstans kom Dumbledore in rusande bärande på Harry, Pomefrey var genast framme hos honom o gjorde en massa konstigt saker. Rektorn kollade på mig o jag antog att han ville prata med mig så jag gick ut i korridoren tillsammans med honom.
- Riddle, jag tänkte bara tala om för dig att Voldemort nästan dödade Harry men kom undan. Han såg frågande ut o mötte min blick.
- Vad vill du att jag ska säga? Min kompis o min pappa måste för eller senare döda varandra, så jag kan knappast säga något, jag är glad att Harry lever, men ännu gladare över att pappa kom undan, missbedöm mig inte, men han är inte samma person som resten av trollkarls världen känner honom när han är med mig. Han är bara väldens bästa pappa då, precis som vilken pappa som helst. Sa jag
- Jag förstår dig, men om du försöker hjälpa honom o komma tillbaka, måste jag tyvärr relegera dig från skolan. Sa mannen framför mig.
- Det finns nog ändå inget sätt för mig att hjälpa honom, så de är ingen fara, men jag tänker inte hindra honom från att komma tillbaka, han är trots allt min pappa i första hand inte Voldemort. Sa jag
- Jag förstår, du är ju trotts alla bara ett barn så de är förståligt att du vill ha tillbaka din pappa. Men nu tycker jag du ska återvända till Gryffindor tornet tillsammans med miss Granger. Sa han o log, Mioni kom ut två min senare o vi gjorde sällskap upp. När vi kom in o skulle säga god natt såg hon oroligt på mig.
- Du får sova inne hos mig i natt om du vill? Jag log mot henne.
- Tack. Viskade hon som svar vi gick in o la oss o sov snart rygg i rygg.

- Vi hoppar tills sista dagen, Harry o Ron vaknar inte på tre dagar när de gör de förklarar rektorn för dem att hela skolan vet om allt, sen förklarar han en massa saker so Harry inte riktigt talar om för oss, han får nån present av Hagrid ett fotoalbum med hans föräldrar i, vi förlorar sista quidditch matchen mot Ravenclaw eftersom Harry inte kunde spela o jag inte heller kunde därför att jag var tvungen o hålla Mioni sällskap hon har liksom fått en lätt skock o pratar nästan inte med någon förutom mig, så de satte in någon annan som tydligen inte kunde något. Vi hälsar på Harry o Ron, jag pratar med både Draco o Blaise, sen pratar jag med Severus om sommaren. När vi börjar igen är det sista dagen o vi sitter framför brasan allihop tillsammans med tvillingarna o har precis fått våra betyg.

- 112 %. sa Mioni glatt. Vad fick ni? Hon kollade på oss.
- Jag fick också 112 % jag log mot henne.
- Grattis. Sa hon o vi kramade varandra.
- Jag fick 80 %. sa Harry, vilket han verkade tycka är ok
- Klaga inte jag fick bara 75 %. Mumlade Ron o skämdes lite
- Ää gaska upp dig brorsan, vi fick bara 58 % o mamma kommer bli så arg på oss. sa Fred o log.
- Ja ingen kan vara värre än vi. Log George. Efter en stund gick vi o bytte om, jag slängde på mig en kort svart klänning med mina stövlar på fötterna sen flätade jag håret o satte i ett svart band, Mioni kom in till mig i den röda klänningen hon fått av mig.
- Jag älskar klänningen, tack igen Cara. Jag log mot henne innan jag rättade till bandet i håret.
- Det var inget dessutom passar du bättre i den än jag, men kom nu så går vi ner o äter en god middag. Sa jag o vi gick hand i hand ner till matsalen som var dekorerad med alla möjliga saker o så Slytherins flagga med ormen på. Jag log det gjorde mig inte det minsta att vi kom sist o att Slytherin van. Vi såg killarna som hade hållit platser åt oss o vi slog oss ner bredvid dem. När alla elever kommit in reste sig rektorn o började prata.
- Ja så har ännu ett år gått, o jag vill tacka alla 7 års elever som vi nu måste säga hejdå till, det har varit ett nöje att ha er här. Eleverna började applådera o jag stämde in. Efter en stund tystnade eleverna o rektorn började tala igen.
- Jag ska prata lite till innan ni får äta för att sedan få gå på sommarlov o komma tillbaka nästa år för att lära er en massa nytt. Nu är det visst dags att dela ut elevhemspokalen, på fjärde plats Gryffindor med trehundratolv poäng, på tredje plats Hufflepuff med trehundrafemtiotvå poäng, på andra plats Ravenclaw med fyrahundratjugosex poäng o på första plats Slytherin med fyrahundrasjuttiotvå poäng. Man hörde jublet från de gröna eleverna. Plötsligt tystade rektorn dem
- Nu är det så att jag måste dela ut fler poäng som inte tagits med i beräkningen ännu. Hela salen blev med ens spända man kunde nästan skära i spänningen med en kniv, jag vände mig mot gubben, vad har han nu i kikaren?
- Jag tänker dela ut några sista minuten poäng, först till Mr Ronald Weasley för ett utmärkt schack spelande, ja de bästa vi sätt på många år på skolan, ger jag 50 poäng. Ron blev väldigt röd i ansiktet när eleverna från mitt elevhem jublade så att jag trodde taket skulle lyfta o jag hörde någon stans Percy stolt säga att Ron är hans bror.
- sedan till miss Hermione Granger, för hennes lysande logik, 50 poäng. Han log mot Mioni som blev helt förvirrade innan hon började gråta av lycka.
- Till miss Cara Riddle trotts att det hindrade hennes önskan om lycka hämtade hon hjälp åt sina vänner, det ger henne 50 poäng. Jag kollade förvånat på honom, hade han jätte mig poäng för det? Gryffindorarna jublade ännu mer om det nu var möjligt
- Sen till sist så ger jag Mr Harry Potter 60 poäng för att han visat stort mod. Gryffindor jublade, vi hade vunnit med de extra poängen slutade vi på femhundratjugotvå, vi hade gått om Slytherin.
- Som ni nog har räknat ut behöver vi en lite förändring i dekorationerna, eftersom Gryffindor vinner med femhundratjugotvå poäng. Salen jublade medans Dumbledore klappade med händerna så att det gröna förvandlades till rött. Alla var glada utan Slytherin när maten kom fram o vi började äta.
- Tänk att vi har sommarlov nu. Sa Ron glatt. Vi log mot honom.
- Men Cara vart ska du ta vägen? Frågade Harry plötsligt.
- O min gudfar kommer o hämtar mig här på skolan, han bor här i skottland så jag åker tyvärr inte med er på tåget. Ljög jag, Hermione kollade på mig o log, hon visste att killarna aldrig skulle förstå om jag sa sanningen.
- Du då? Frågade jag honom
- Jag ska tydligen till min moster o morbror o deras barn, jag har aldrig träffat dem men det blir nog bra. Sa han o log
- Det är synd att Malfoy inte åkte ut eller varför inte alla Slytherin eleverna. avbröt Ron.
- Kan du inte bara sluta klaga på dem åtminstone i kväll? Sa jag o log mot honom. Fast det är synd att Crabbe o Goyle dock inte åkte ut. Sa jag o blinkade åt Ron.
- Jag trodde du var vän med alla Slytherin eleverna? Frågade han
- Nej, o vissa borde inte få gå på skolan. Svarade jag nonchalant o åt upp min bakelse.
- Nu kära elever så måste jag tyvärr meddela er att ni måste åka hem, men ni är tillbaka fortare än ni tror, o glöm nu inte att ni inte får använda magi utanför skolan! Ha en underbar sommar. Sen började eleverna resa sig o hämta sitt bagage, tänk att jag inte skall bo i mitt rum på tre månader, de såg lika tomt ut som de gjort när jag kom. Vi gick ner tillsammans till entré halen där vagnar dragna av testeraler skulle ta eleverna till Hogsmead o sen vidare med tåg. Jag kollade på mina vänner jag skulle antagligen inte få se dem på tre månader.
- Hejdå allihopa. Sa jag o kramade dem.
- Hejdå Cara, det k

redan slut jag får börja läsa den andra nu den vvar super bra

Tack så mkt jag gör gärna det

Riktigt bra. Fast stav fel lite här och lite där. Men det gör ju inget ^^

tack så mkt jo jag vet om de flesta stav felen xd men de försvinner så lätt när man ska ändra dem sen xD glad att du gillade den

JÄTTE BRA!.

Var dock tvungen att läsa vissa rader flera gånger eftersom vissa ocd hamnat i fel ordning och lite grammatik fel. Men den var ändå jätte bra!


Älskar Voldemort och Snape efter att ha läst det här. ♥

Tack så mkt
ja jag vet att det är några stavfel men jag är lite för lat för att ändra det xD sen blir texten lite konstig när man laddar upp den från word

ja jag gillar att jag har ändrat lite på Voldemort och Snape