När vi möttes i hogwarts gränser

GRYMT JESSICA

Anna

Varför behövde det finnas sådana människor? Varför behövde dem putta in mig i väggen? Med blödande näsa hade jag sprungit upp till sjukhusflygen och behövt stanna över natten. Jag hade inte sagt något till Alice, hon är min bästa vän men hon skulle inte förstå. En tjej hade sett mig när jag blev slagen, hon sprang fram och slog till de båda stora killarna som sedan sprang tillbaka till deras elevhem. Med bestämda steg gick hon tillbaka genom korridoren och sänkte mig inte ens en blick. Jag ville tacka henne men för henne var jag bara ännu ett offer för dessa killar.

Med bandage om näsan går jag ner mot stora salen. Alice sitter vid gryffindorbordet och kollar mot mig med förstående och nyfiken blick. Jag vågar inte kolla på henne och inte ens prata, det skulle bara leda till lögner. Alice kommer närmare och närmare, svänger med håret och lyser i sin gryffindor mantel.
"Anna berätta sanningen, varför blöder du på näsan" säger hon.
"Jag vill inte ljuga...Jag blev slagen av några killar" säger jag och min blick går automatiskt bort mot killarna som slog mig. Hon ser min blick och går med bestämda steg mot dem. Vad skulle hon göra nu?


Tack så mycket för att ni läser, både jag och Jessica Lawiise blir jätte glada!! ♥

Åhhhhh sååååå himla braaaaa!!! ♥ ♥

Bra!

Jag kanske hinner skriva ett kapitel imorgon!

Jag hoppas att vi kommer in ordentligt snart i berättelsen.

Bäst på att skriva är du ♥

Jag gick mot killarna som slagit Anna.
"Vad gör du här?", frågade en av de hånfullt.
När någon var elak mot någon av mina vänner var jag aldrig rädd för att säga ifrån. "Ett låt Anna vara! Hon har inte gjort någonting mot er. Två att slåss är fel!", skriker jag nästan på de. Jag känner hur blickar vänder sig mot mig.
"Vad heter du?", frågade den andra killen.
Jag la armarna i kors. "Alice.", mumlar jag.
"Alice, lägg dig inte i. Dessutom har vi inte alls slagit din vän.", säger han. "Jo, jag såg det.", ljög jag.
Anna kom springande till mig. "Alice glöm det, kom.", sa hon och drog lätt min arm. Men jag stod kvar. "Fly ni bara. Smutskallar! ", fortsätter en av de att säga.
Jag kände hur vreden grep tag mig. Jag lyfte hastigt upp handen. "Det känar ingenting till.", skyndade sig Anna att säga och jag följer med henne, ut ur stora salen, med arga steg.
"Alice. Det är lugnt.", sa Anna och försökte le lite.
"Nej de slog dig.", mumlade jag med ledsen röst. Hon suckar tyst. "Jag uppskattar att du försvarar mig men. Jag vill inte att du ska råka ut, du ärin bästa vän.", sa hon.
Jag kände mig genast gladare när hon uttalade ordet bästa vän. "Du hade gjort samma sak för mig."
"Okej då. Men nu gör vi något innan nästa lektion.", svarade hon. Jag nickar bara.

Dagen gick faktiskt fort. Jag och Anna skulle ses på biblioteket efter sista lektionen. När klockan ringde, och alla elever strömmade ut. Rafsade jag snabbt ihopina saker och lunkade iväg till biblioteket.

Åååhhhh så hiiiimla braaaa! ♥

Så bra på att skriva!

Superbra!