Sommarlägret (3:e generationen)

Kanske hon kunde anmäla sig som ledare för hon kände flera som varit där.. Jag vet inte xD

Underbart

^^Underbart var ordet!

Jag glömde bevaka tråden! . Men nu kom jag på det och fick läsa alla nya underbara kapitel. Jag älskar denna fanfic! Jag shippar lätt jass (är jass shippnamnet?). Längtar till nästa kapitel ♥

Ny läsare!!

För ett par dagar sen hittade jag din andra fanfiction "våga erkänna" och den ägde, jag blev väldigt glad när det till slut blev Anthony ,jag har hållit på de hela tiden

Sen hittade jag den här och den är minst lika bra!! Längtar till nästa kapitel!!!

Kapitel 5
Tess
När barnen kom igår blev det full fart. Hela lägret fick plötsligt liv. Överallt, vart man än tittade, sprang det barn. Eller ja, barn och barn. Vissa är ju femton, bara ett år yngre än mig. Egentligen förstår jag inte hur jag ska kunna vara ledare åt dem. Vargarna fick nio stycken nya ”ungar” till vår ”flock”. Jag ler åt mitt lilla skämt och flätar klart mitt hår. I från sovsalen där flocken sover hörs skratt och glada röster. Det knackar på dörren och jag lyfter min blick. Genom spegeln, som står på mitt skrivbord, kan jag se att det är Gideon som står lutad mot dörrkarmen. Klädd i ett par avklippta jeansshorts och en marinblå t-shirt och hans breda leende.
- God morgon, säger han.
- God morgon, säger jag.
Jag undrar hur det kommer sig att Gideon alltid ler så. Och om jag ska vara ärlig så får det honom att se väldigt söt ut.
- Följ med mig, säger han och nickar.
Jag lämnar mitt skrivbord och följer efter honom. Han går inte särskilt långt utan går in i ett rum som bara ligger ett par meter ifrån mitt. Men till skillnad från mitt så ser det här mycket mer…ombonat och dessutom personligt. Sängen har ett överkast som föreställer Chudley Cannons, vilket avslöjar att han är ett fan. Väggarna är klädda med quidditchplanscher och även en hel del fotografier.
- Du är ett fan av quidditch ser jag, säger jag.
- Jaså, det märks? frågar Gideon och spelar förvånad.
Jag himlar med ögonen och ler. Gideon går fram till sin byrå och drar ut en låda. Ur lådan plockar han fram en hög med t-shirts.
- Jag sa till Angus att jag kunde ge dig de här. Vi har bara på dem när det är tävlingsdags, säger han och räcker mig högen.
Jag tar emot dem och klämmer fast de flesta under armen och håller upp en framför mig. Det är en grå, figursydd t-shirt med mitt namn skrivet i kursivt och svart över ett märke som förestället ett varghuvud.
- Tack så mycket. De är väldigt fina, säger jag och viker ihop dem igen.
Vi lämnar hans rum och går tillbaka till mitt.
- Vad står på schemat idag? frågar jag och lägger tröjorna på min sängkant.
- Vad de vill. Vargarna är inte köksansvariga förrän på torsdag, så de har inget särskilt uppdrag på tre dagar, förutom att ha roligt, svarar Gideon. Är du redo för att gå ner till frukosten?
Jag nickar och vi går ut till sovsalen. Trots att de bara har varit här i en halv dag, inte ens det, så är det som att kliva i en hönsgård. Det märks att de flesta är bekanta med varandra ifrån tidigare år.
- Frukostdags! ropar han.
Jag kliver snabbt åt sidan för att inte bli attackerad utav hopen barn som springer rakt emot oss. Jag och Gideon går efter dem ut. Synen vi får när vi kommer ut genom dörren får mig att le. Ner för backen, bort mot kökshuset, springer det närmare hundra barn. De skrattar. De ler. De har roligt. Gideon verkar ha läst mina tankar.
- Det där är det bästa det här jobbet. Och det här är bara börjans på sommaren, säger han.
- Jag antar att du var ledare här förra året, säger jag.
Gideon nickar ivrigt.
- Att kunna bli ledare efter att du är för gammal för att vara här är det bästa som hände mig. Jag älskar verkligen det här stället. Så, hur kommer det sig att du blev ledare? frågar han.
- Det var Roses idé. Eftersom James börjar sitt sista år på Hogwarts till hösten så blir det här den sista sommaren som han kan vara med oss. Och efter lite övertalning så gick James med på att anmäla oss hit, med kravet att jag följde med. Trots att jag inte har gått här själv så vet jag allt om det här lägret, vilket gjorde mitt val väldigt lätt. Att det dessutom inte fanns något tvång på att man måste ha gått här för att vara ledare gjorde det mycket lättare, säger jag.
- Jag kan förstå varför James behövde övertalas, mumlar Gideon och hans leende försvinner för ett par sekunder.
- Du kanske kan förklara vad det är med det här lägret, och med dig, som James inte gillar, säger jag.
Men Gideon verkar inte ha hört mig. Antingen det eller så vill han inte höra.
- Vi kan kanske besöka mini-zooet efter frukosten. Det ligger bara en kort bit in i skogen, säger han.
Jag blinkar.
- In i skogen?
Gideon nickar.
- Vi har bland annat kaniner och Shetlandsponnys. De är jättesöta. Förra året så fick dessutom getterna killingar. De måste vara stora nu.
Han pratar på men jag lyssnar inte riktigt. In i skogen var inte riktigt vad jag tänkte mig. Jag trodde att jag skulle lyckas hålla mig här där det är öppet fällt. Tydligen har jag inte sådan tur. Ifrån matsalen luktar det både äggröra och knaperstekt bacon. Bakom serveringsdisken står björnarna. De har på sig förkläden och jag kan även se att vissa utav dem har plåster på fingrarna. Men trots att de var tvungna att gå upp två timmar tidigare än oss andra verkar de vara på lika bra humör som alla andra. Det är verkligen något speciellt med det här lägret. Jag får syn på James och Albus och går fram till dem.
- Frukost tack, säger jag och håller upp min tallrik.
- Självklart. Har du sovit gott? frågar James och ger mig en slev med krämig äggröra.
- Jadå.
Jag vänder mig till Albus för att få bacon och korv och får se att hans händer är alldeles röda. Det påminner om blod.
- Har du skadat dig? frågar jag.
Albus lyssnar däremot inte på mig. Han har blicken fäst på någonting längre bort i rummet. Jag vrider på huvudet och får syn på en tjej med långt blont hår. Hon står och skär upp limpor borta vid bröd och påläggsbordet.
- Söt tjej. Vem är det? frågar jag.
- Allison Murphy, säger Albus som om han och lägger upp köttet utan att släppa henne med blicken.
Precis som om han vore i någon sorts trans.
- Murphy? säger jag igenkännande.
- Som i Gideon Murphy, säger James och spottar ut orden som om han ätit något äckligt.
Jag himlar med ögonen och tittar på Allison igen. Hon har ett väldigt vackert ansikte och en sådan där kropp som de flesta tjejer skulle döda för. Den här gången tittar hon bort mot oss. Albus lyfter sin hand och vinkar. Hon vinkar tillbaka men jag kan se att hennes blick inte är fokuserad på honom. Och inte heller på mig. Jag vänder mig mot James igen. Han, som också har sett att Allison tittar på honom, rycker på axlarna.
- Angående Albus hand så har han skurit jordgubbar. Vad säger du om att vi går och badar efter frukost? frågar James.
- Kanske. Gideon pratade om att vi eventuellt skulle gå till mini-zooet efter frukost, säger jag. Men om du berättar för mig varför du hatar Gideon så går jag gärna och badar med dig, säger jag.
Jag börjar bli väldigt trött på att inte veta vad som är felet mellan James och Gideon. James biter sig i läppen och lägger upp äggröra på liten killes tallrik.
- Hälsa kaninerna ifrån mig, säger han efter en stund.
Jag lyfter förvånat på mina ögonbryn och vänder mig mot borden. Jag trodde verkligen att han skulle berätta.

James
Jag hade orden på tungan. Jag hade kunnat berätta för henne. Allt jag hade behövt göra var att öppna munnen också hade hon vetat precis vad som hände. Men det var inte rätt plats. Och definitivt inte rätt tillfälle. Så jag bad henne hälsa kaninerna. Kastade in henne i armarna på Gideon, som mycket väl kan berätta vad som hände. Och vem vet, det kanske han gör också.
- Vart har dina tankar vandrat?
Jag vrider på huvudet. Allison står intill mig. Väldigt intill.
- Quidditch, säger jag och fortsätter med disken.
I ögonvrån ser jag hur hon lägger huvudet på sned och ler ett charmigt leende.
- Såklart. Du är lika galen i quidditch som Gideon. Han har till och med säsongsbiljetter till Chudley Cannons. Om du vill kan jag säkert fixa två biljetter, säger hon.
Jag ler.
- Nej tack. Tess bror spelar för Puddlemere United och dessutom så har mamma fortfarande kontakter inom quidditchvärlden, så om jag vill ha biljetter så kan jag nog fixa det på egen hand. Men det var snällt att du erbjöd dig att fixa, säger jag.
Trots att jag inte är särskilt förtjust i Gideon betyder inte det att jag behöver vara otrevlig mot Allison. Men sedan i morse så har hon varit som ett plåster på mig. Jag erkänner, hon har verkligen växt sedan vi sågs senast. Och hon har verkligen blivit snygg. Men jag tycker inte om att hon är så…klängig. Albus däremot skulle älska att ha henne omkring sig. När han fick syn på henne igår kväll blev han helt stum. Varken jag, Lily eller våra kusiner har sett honom reagera så när han fått syn på en tjej. Tjejer har inte riktigt varit hans prioritering. Men det verkar ha ändrats nu när han fått syn på Allison.
- Tess ser inte ut att vara quidditchtypen, säger Allison och lutar sig mot bänken.
- Det är hon inte heller. Hon föredrar att titta på. Min alldeles egna hejarklack, säger jag.
- Hur länge har ni varit tillsammans? frågar Allison.
Jag behöver inte ens tänka efter för att kunna svara henne.
- Den 13 juli har vi varit tillsammans i åtta månader, säger jag med ett brett leende och torkar tallriken som jag precis diskat.
Att det blir åtta månader känns jättekonstigt. Jag menar, det känns som att det var igår vi firade till exempel tre månader. Men det har verkligen varit de bästa åtta månaderna i mitt liv. Att jag dessutom fyller 17 den 13 juli gör dagen ännu mer viktig. Jag kan se att Allison öppnar munnen för att säga något mer men blir avbruten när Mary-Kate, som är ledare tillsammans med mig och Albus, kommer in i köket och märker att Allison, som ”bara” är femton inte är ute med de andra i gruppen.
- Borde inte du vara ute och hjälpa de andra med att plocka bär till efterrättspajen? frågar hon.
Allison suckar men lämnar köket. Innan Mary-Kate följer efter henne ger hon mig ett menande leende och jag ger henne ett tacksamt tillbaka. Det är nästan som att hon känt på sig att Allison gjorde mig lite obekväm. I samma ögonblick som jag är klar med disken kommer baren in med bär och grönsaker till middagen. Albus kommer fram med en korg full av lök.
- Är du redo för lökhackande? frågar han och häller ut lökarna på bänken.
- Så redo som jag kan bli, säger jag och räcker honom en kniv, en skärbräda och ett cyklop.
När man ska laga lökpaj till över hundra personer blir det en hel del lök som behövs hackas och då kommer tårarna rinna.
- Jag såg Tess förut, säger Albus. Med Gideon.
- Jag vet. De skulle gå till mini-zooet, säger jag.
- De såg ut att ha väldigt roligt tillsammans. Jag har nog aldrig sett henne skratta så mycket med någon annan än…ja, dig, säger Albus.
Jag slutar att hacka och vrider på huvudet och tittar på min lillebror. Han tittar tillbaka på mig.
- Vad är det du vill säga? frågar jag.
- Att du uppenbarligen inte har berättat för henne, säger Albus.
Jag suckar och återgår till hackandet.
- Det har inte funnits något bra tillfälle, säger jag.
Min lillebror rycker på axlarna.
- Det kommer nog inte bli något bra tillfälle. Men om du vill att hon ska sluta skratta med Gideon så rekommenderar jag att du berättar, säger Albus.
Nu förstår jag inte hur han menar. Och det märker Al. Han suckar och tar av sig cyklopet. Det är lite svårt att föra en allvarlig diskussion när det ser ut som att man bara har ett öga.
- Egentligen så vill jag att du ska bli sams med Gideon men eftersom ditt hat verkar ha grott in i ryggmärgen på dig och eftersom jag inte tycker om hålla det här hemligt för Tess så ger jag dig det här rådet. Berättar du för henne vad som hände så är jag säker på att hon kommer avsky Gideon lika mycket som du gör, säger han.
Jag nickar. Han har rätt. Han har helt rätt. Jag ler och rufsar till hans hår.
- Hur blev du så smart helt plötsligt? frågar jag retsamt.
Albus grimaserar och tar på sig sitt cyklop igen.
_________________________________________________
Hoppas ni gillar! Kommentera gärna!

Jag vet att kapitel inte har kommit upp särskilt ofta här och det beror på att det är så att jag jobbar långa dagar på mitt sommarjobb men dessutom att det inte är särskilt många som kommenterar. Men detta är något som man får räkna med när man lägger ut en ff på sommaren. Kapitel kommer komma men jag kan inte lova att det kommer ske i superfart.

Men ser till att kommentera så jag vet att det finns de som läser

Soliga kramar!

Underbart

Åh så jäävla bra och duktig du ääär, gillar verkligen hur du bygger upp stämningen så att det känns som vi ska få hela förklaringen i nästa kapitel men egentligen får vi den först om typ 30 kapitel. ^^ Gillar alla smådetaljer och röda trådar också. Typ som att det är skogen som Tess inte gillar särskilt mycket och sånt där. Först tänkte jag att Allison kanske var anledningen till att James och Gideon hade bråkat men står kanske fast vid min teori om att den ena typ dränkt den andra eller något haha åh jag vet inte. #dilemmatärstort

Längtar efter en fortsättning, känns lite som om Tess kanske kommer vara arg på Gideon först när hon får reda du vet, men sen försöka ta reda på hans story också. :3 Eller så dör han. #hatagideonklubbenmedJames

Men han verkar liksom snäll också. Jävla dubbelspelare lol. Längtar efter fortsättningen, jobba inte ihjäl dig Johanna och ta vara på de få soliga dagarna.

Jag läser och tycker redan det är superbra! Ser väldigt mycket fram emot att få veta vad Gideon gjort!

Jättebra!