I skuggan av sin bror

Gör inget, det var jättebra!

Vad ska hända nu?!
Jättebra kapitel. Längtar, hoppas det kommer mer snart.

Jättebra!!
*bevakar*

Ledsen att jag inte har skrivit, men nu kommer det!

Kapitel 7

"Vad gör du här?", säger Axel och kollar surt på mig. Han fäster blicken i mig och vänder huvudet bakåt så han ser att ingen kommer. Vi står längst in i en korridor och det enda ljuset på väggarna är ett par ljus som lyser svagt. Han håller handen som en knytnäve och jag vet att han vill klippa till mig.
"Förlåt Axel, jag visste inte vad jag skulle göra!" säger jag och kollar med ledsen min mot Axel. Han tar mig i handen och släpar mig ut från korridoren och in till fler korridorer. Han säger ingenting, jag vet inte om han känner skuld till mig eller bara tycker jag är i vägen. Vi kommer fram till en tavla med en stor bred dam i rosa silkesklänning. Hon håller ett vinglas i handen och kollar med stora ögon på dem.
"Lösenord" säger damen och Axel svarar med:
"Patronus" Plötsligt öppnas tavlan och Axel släpar in mig och när jag ser vad som finns där inne blir jag helt förtrollad. Kanske hundra elever stod där inne, antingen läsande i sina böcker eller springandes runt. Jag gömmer mig bakom Axel och han tar mig upp för en trappa. Han puttar mig bakom en dörr och går själv in igenom den. Efter en pytteliten stund kommer tre killar ut och som tur är ser ingen mig. Jag går in (utan förvarning från Axel) och ställer mig i dörröppningen. Han sätter sig på en stol och tar fram en till mig.
"Varför är du ens här", frågar han mig.
"Jag är här för att jag mamma och pappa bryr sig bara om dig och jag ville se den här världen", börjar jag.
Plötsligt stiger en kille in i rummet. Han kollar först på Axel men ser sen att jag sitter på sängen. Han pekar och skriker: Tjej i killarnasrum!! och börjar springa iväg. Vad skulle hända nu?


Tack för att ni läste!

JÄTTEBRAAAAA!

Jättebra "bevakar"

Jag bevakar! ❤

Så bra!♥ Och längtar efter mer.

Hej nu kommer nästa kapitel! Tack så mycket för alla kommentarerna!

Kapitel 8
Pojken som hade kommit in genom dörren såg nästan förskräckt ut av åsynen av en tjej. När han hade uttalat: tjej i killarnas rum hade alla killarna som hade varit i rummet förut sprungit upp och kollat in mig. Efter en stund hörde jag klackar mot det stenhårda trägolvet och några sekunder senare ser jag en lång dam med strängt ansikte. Hennes illröda klänning var nästan lika röd som hon var i ansiktet, hon var arg på mig, så arg. Alla killar hade stått och gapat mot mig medans de pratade i mun men nu var alla tysta.
"Vem är du?" frågade damen strängt.
"Jag..." började jag men blev snabbt avbruten av Axel:
"Detta är min kompis som går i ravenclaw, jag tog in henne hit" sa Axel.
"Jaså, men jag vill ändå att du följer med mig till mitt kontor, följ med mig" sa hon och började gå.
Jag är ingen ravenclaw, vad det nu är? Vad kommer hon att säga till mig? Jag tror jag kommer svimma....

Ljuset tränger in i mina ögon, jag vill inte öppna dem, jag vill blunda i all evighet.
"Har du vaknat?" En lite äldre dam hänger över mig och kollar på mig med vaksamma ögon.
"Vad har hänt med mig?" frågar jag trött.
"Du svimmade och slog huvudet i golvet" säger hon och ler mot mig.
"Du kommer vara här ett tag och missa lektionerna" säger hon missnöjt.
Jag ler inombords, jag kommer inte störas av några elever och speciellt inte av några lärare.
"Är det du igen?säger en röst vid högersida om mig. När jag kollar dit ser jag att det är den där tjejen jag stötte på i korridoren. Hon kommer berätta...'

Tack för att ni läste mitt kapitel!

Bravo. Jag är en ny läsare