En mugglare i Slytherin

Superbra!! (Skulle skriva en längre kommentar, men mina öon värker av trötthet...)

Helt fantastiska

Godmorgon alla fantastiska läsare! Tusen tack för era kommentarer! ♥

---

Kapitel 7: Frukost

Jag vet inte vad det var som väckte mig, men plötsligt var jag klarvaken. Gårdagen kom genast tillbaka när jag slog upp ögonen.

Draco Malfoy

Jag kunde inte förstå att den trevliga killen som jag skrattat med igår var den hemska Draco Malfoy som gryffindorarna pratat om. Han hade ju varit jättetrevlig mot mig när han visade mig till uppehållsrummet. Jag kom ihåg allt de hade kallat honom.

Tönt!

Bortskämd snobb!

Korkad idiot!

Snorunge!

Jag tvingade mig själv att tänka det sista de hade kallat honom

En mugglarhatare!

Sorteringshatten hade haft rätt, jag borde nog inte tala om för någon i Slytherin, eller hela Hogwarts för den delen, att jag var mugglarfödd. Sådant har en tendens att sprida sig.

Jag satte mig plötsligt upp. De som jag hade åkt hit med visste att jag kom från en mugglarfamilj! Jag måste prata med dem så fort som möjligt och be dem att inte berätta för någon att jag är mugglarfödd. Jag måste även prata med Apollon.

Jag drog undan de tunga mörkgröna sammetsgardinerna som hängde runt min säng och satte ner fötterna på golvet. Jag flämtade till och drog genast upp dem igen. Golvet var iskallt. Det fanns nackdelar med att bo i fängelsehålorna, konstaterade jag för mig själv.

Jag suckade och böjde mig ner med överkroppen för att fiska upp ett par strumpor ur kofferten. När jag väl fått på mig dem kunde jag ställa mig upp och gå på toa.

När jag kom tillbaka sov fortfarande de andra tjejerna i min sovsal. Jag hade knappt pratat något med dem igår kväll men jag kom ihåg vad de hette: Pansy Parkinson (det var hon jag hade förolämpat på tåget, men som tur var verkade min glömskeförtrollnig fungera, även om hon inte verkad gilla mig särskilt mycket), Daphne Greengrass (hon kom inte heller ihåg mig) och Millicent Bulstrode.

Daphne hade långt gyllenblont hår som föll i mjuka lockar nerför ryggen och stora blå ögon. Hon såg precis ut som en sådan där tjej som alla killar följer efter i flockar och när hon log lyste hennes tänder raka och vita.

Millicent å andra sidan var en väldigt storvuxen tjej med rakt mörkbrunt hår. Även ögonen var mörkt bruna och hon hade massa finnar i pannan. Men hon var ändå ingen tjej man tyckte synd om, för hon såg ut att kunna slå ner de flesta killar på den här skolan. Ingen man ville bli osams med helt klart.

Jag funderade på att väcka dem men kom fram till att det nog inte var en så smart idé. Så istället började jag klä på mig och gick till uppehållsrummet.

Uppehållsrummet var i stort sett tomt på folk. Det kan bero på att klockan bara var typ halv 7 på morgonen, men ändå. Jag var vanligtvis inte någon morgonmänniska men jag hade för mycket att tänka på för att kunna sova.

Det kunde inte sluta bra. Jag hade redan för mycket att tänka på för att kunna sova och jag hade inte ens varit här ett dygn. Jag kommer att lida av sömnbrist innan månaden är slut.

Jag suckade tungt och undrade om jag skulle gå och äta något eller inte. Fast frukosten kanske inte ens var framdukad än?

Jag sjönk ner i en av de mörkgröna fåtöljerna som stod framför den öppna spisen.

Även om frukosten var framme så var jag inte säker på att jag skulle hitta tillbaka till Stora salen. Det hade faktiskt varit mörkt igår kväll och jag hade inte haft en tanke på att lägga vägen på minne.

Jag fick lust att slå mig själv i huvudet för min tanklöshet.

Precis då harklade sig någon bakom mig. Jag hoppade förskräck till och vände mig om.

”Skrämde jag dig?” sade Draco och såg oskyldig ut.

”Ja” sade jag surt. ”Inte roligt” la jag till när han började flina. Hans leende blev bara större av den kommentaren. Jag blängde på honom.

”Okejokej, jag ska inte göra det igen”. Han satte sig ner i fåtöljen bredvid mig.

”Så, vad gör du uppe så tidigt?” frågade han efter en stund.

”Kunde inte sova”. Jag ryckte på axlarna.

”Okej, men varför sitter du här då?” sade han. ”Du kunde ju ha gått upp till frukosten”.

Jag vände bort blicken. Det var faktiskt ganska pinsamt att jag inte hittade härifrån.

”Jag var inte säker på om jag skulle hitta tillbaks till Stora salen”.

”Okej, det är lugnt, jag ska hjälp dig” sade han. ”Vi måste bara vänta på Crabbe och Goyle”. Om jag inte hörde fel lät han nästan lite… ja, jag vet inte. Nästan lite irriterad. Som om han egentligen inte ville vara med dem.

”Okej” sade jag. ”Men heter de bara Crabbe och Goyle?”

”Nej, de heter Vincent Crabbe och Gregory Goyle, fast alla säger bara Crabbe och Goyle”.
Då kom två storvuxna killar fram till oss och ställde sig på var sida om stolen där Draco satt. Som livvakter nästan.

”Det här är Crabbe och Goyle” sade Draco då och viftade med handen åt killarna.

När man talar om trollen, tänkte jag. Och de här två såg också verkligen ut som troll.

”Trevligt att träffas” sade jag och ställde mig upp. Inte för det gjorde någon skillnad. De var fortfarande mer en ett huvud längre än mig. ”Jag heter Artemis Fox”.

De grymtade fram något som nästan kunde liknas med ett hej. Fast jag var inte säker.

Draco ställde sig också upp och blängde på dem som om de hade skämt ut honom.

”Ska vi gå då?” sade han och väntade inte på något svar, utan började gå mot utgången. Jag följde genast efter och det gjorde även Crabbe och Goyle.

När vi kom till Stora salen var den nästan tom på folk. Fortfarande inget konstigt med tanke på att klockan bara var runt 7. Det satt några lärare vid lärarbordet, bland annat professor McGonagall och en liten kvinna med en hemsk rosa kofta och minst lika läbbigt leende.

”Vem är kvinnan i rosa kofta?” frågade jag Draco och pekade mot lärarbordet. Han vände sig om och kollade.

”Jag tror hon är den nya försvar mot svartkonst-läraren” svarade han när han vände sig mot sin ostmacka igen. Det gick en rysning av obehag genom min kropp när jag såg på henne och jag kände att hon var en riktigt hemsk människa trots det gulliga utseendet med rosa kofta och en stor svart rosett ovanpå det lockiga grå håret.

När jag vände mig mot bordet igen möttes jag av en minst lika hemsk syn som fick mig att rygga tillbaks.

Först trodde jag Crabbe och Goyle hade bytts ut mot två grisar men upptäckte snart att det var Crabbe och Goyle som fortfarande satt där. De proppade i sig mat så kinderna nästan sprack och det rann flott ner för deras hakor.

Draco såg minst lika äcklad ut som jag kände mig, men jag tror inte de andra två märkte det.

Undertiden hade stora salen börjat fyllas med folk och Snape började dela ut scheman längs med slytherinbordet. Jag väntade spänt på att få se vad jag skulle få börja med för lektion.

”Jag hoppas att du har funnit dig tillrätta här, miss Fox” sade Snape när han kom fram till oss.

”Ja tack Sir” svarande jag artigt. Snape såg belåten ut över mitt svar.

”Jag hoppas också att Mr Malfoy inte var till nått besvär” fortsatte han och såg på Draco.

”Nejdå, professorn, han var jättesnäll mot mig” sade jag och log.

”Bra, då har du väl inget i mot att Malfoy får fortsätta visa dig runt i slottet tills du kan hitta själv?”

”Det går bra, professorn”. Snape snörpte på munnen innan han vände sig mot de två grisarna.

”Här är era scheman och se till att inte tappa bort dem den här gången”. Han såg kyligt på Crabbe och Goyle som inte hade slutat äta. Snape harklade sig ljudigt. Ingen reaktion.

Han fryste irriterat och böjde sig över bordet och slog till dem i huvudet med deras scheman.

De såg förvånat upp och satte maten i halsen när de såg vem det var som stod böjd över dem.

Jag flinade åt deras förskräckta miner men slutade direkt när Snape såg på mig igen.

”Straffkommendering, ikväll kl 8 på mitt kontor” fräste han åt dem och slängde deras scheman på deras halvätna frukost. ”Och tappa inte bort de här igen”.

Crabbe och Goyle såg livrädda ut när Snape åter vände sig mot mig. Bakom Snapes rygg flinade Draco skadeglatt åt dem.

”Miss Fox, ditt schema är lite annorlunda” började han förklara för mig. ”Eftersom du inte har gått här förut och inte vet vad du ska välja för lektioner så kommer du få testa på alla under den här veckan. Förstår du?”

Jag nickade och började studera schemat som Snape räckte fram till mig.

”Och du Draco, du får visa Miss Fox till alla hennes lektioner även om du har en annan i en annan del av slottet”.

”Ja Sir”

”Bra” sade Snape kort innan han fortsatte dela ut scheman längs med bordet.

Jag tittade åter på mitt schema och såg att jag hade förvandlingskonst, dubbeltimme i trolldryckskonst, lunch, spådomskonst och dubbeltimme i försvar mot svartkonster. Bredvid mig stirrade Draco uttryckslöst på schemat innan han åter vände sig mot sin frukost.

Då hördes ett ljud som fick mina nackhår att resa sig. När jag vände mig om för vad som hade skapat det hemska ljudet såg jag Pansy komma springande mot oss följd av Daphne och Millicent (fast de två sistnämnda sprang inte).

Uppenbarligen var det hon som hade skrikit och i nästa sekund kastade hon sig om halsen på en chockad Draco.

”Draco!” tjöt hon och såg lycklig ut. Draco såg inte lika förtjust ut och sköt bort henne från sig.

”Varför väntade du inte på mig?” frågade hon och gjorde ledsna hundvalpsögon. Eller försökte i alla fall. Det såg mer ut som hon att ont någonstans.

Hon klämde in sig mellan mig och Draco.

”Jag var hungrig” svarade han. ”Och om du inte hade varit så långsam med att fixa dig skulle jag ha väntat, dessutom var jag tvungen att visa Artemis hit”

Pansy gav ifrån sig ett otydligt ljud som kunde betyda vad som helst och gav mig en ilsken blick.

”Men Draaaco…” sade hon och drog ut på a:et. ”Varför kunde inte hon ha gått själv? Jag är väl viktigare än henne?”

”Men Pansy lilla…”. Han lät som om han pratade med en 3-åring. ”Självklart är du viktigare än henne, men du ser, hon är ny här, så hon hittar inte så bra”.

Pansy vände sig om mot mig och gav mig en föraktfull blick, som om jag var dum i huvudet bara för jag inte kunde hitta till stora salen själv.

”Okej, det visste jag väl” sade hon när hon vände sig mot Draco igen. Jag gjorde en grimas bakom ryggen på henne.

---

Vet att det inte hände så mycket i det här kapitlet, men även transportsträckorna är viktiga. Det kommer hända mer spännande saker i nästa! Kram på er!

Jättebra! Det är spännande ÄVEN om det inte händer så mycket Du är rena motsatsen till professor Binns som kan få allt att verka tråkigt. Du kan få mycket att bli kul

Superbra!!! Kul det här med att hon kommer få testa på alla lektionerna för att sedan välja, väldigt bra tycker jag! Stör mig sjukt mycket på Pansy, men gissar att det liksom ska vara så längtar i alla fall tills nästa del, hur bra som helst att du har på lager haha :3!

Kul! Bra!

Superbra!! Jag hatar verkligen Pansy. Hur kan all jobbighet vara packad på en sån snorvalp?


Jag fruktar den dag då Draco kommer att få veta att hon är mugglarfödd.

Aw, tack så mycket!! Hade varit lite jobbigt ifall jag hade varit som Binns, hade nog inte haft så många läsare då, haha


Ja, jag tyckte det kändes mest logiskt att hon skulle få testa på alla. Och egentligen tycker jag väl att alla tredjeårselever borde få testa.
Japp, och hon kommer bara bli störigare, hehe Tackar! Har redigerat klart alla kapitel jag redan hade, så totalt har jag 27 till att lägga ut, och så ska jag börja skriva ny text, för än är den inte slut! (kommer bli så låååång...) Kram!


Tackar!


Känns bra att jag verkligen verkar ha fått fram till bild av Pansy jag var ute efter - Hogwarts störigaste människa!
Mmmmm, du får vänta och se hur det går...
Och största tacket för dina kommentarer! Kram

Yaaay!!!

Superbra!