When Playtime Becomes Reality [SV]

Nej, fyfan. De kommer säkert bli mördade på samma sätt som de själva bestämt.
Okej jag blir svajnglad om du kommer kunna uppdatera oftare nu ju!
Min favoritkaraktär är Nate ^^ Löv him.
Och en sista grej är att jag älskar namnen på ungdomarna... Haha!

Okej, detta var lite creepy... Väntar spänt på nästa.

Det blir de säkert...:/
Jäkligt bra skrivet!

TACK

---

Chase såg på artikeln som Scarlett förfalskat och var imponerad över hur verklig den såg ut. Hade han inte vetat bättre hade han kunnat tro att den var äkta. Scarlett var verkligen duktig på det hon gjorde. Han såg från pergamentet till hennes ansikte och kände hur hans mungipor drogs uppåt. Hon såg stolt ut och hennes jadefärgade ögon lös sådär som de alltid gjorde när hon hade något i kikaren. Chase kände hur han blev alldeles varm i kroppen och plötsligt såg Scarlett på honom med. I nästa sekund kände han hennes varma hand som fattade hans under bordet och han slutade nästan andas. Scarlett log mot honom. Ingen annan tycktes märka något då de var upptagna med att studera artikeln, men för Chase var det som om inget annat existerade. Betydde detta att Scarlett tyckte om honom med? Hade han en chans hos henne?

"Hallå, Scar, borde vi inte ge honom ett utseende?"

Ögonblicket hade passerat och Chase kunde känna hur Scarlett släppte taget om hans hand, såg hur hon vred bort huvudet. Chase ville hålla kvar hennes hand och rikta hennes huvud mot honom igen, men han vågade inte. Inte när alla andra var där också.

"Ett utseende?" ekade Scarlett och såg på Kayley, som var den som hade yttrat sig.

Kayley nickade och pekade på en paragraf i texten om mördaren. "Det står bara att man inte lyckats identifiera mördaren, men hade det inte varit roligare att ge honom några utmärkande drag. Typ som den där mördaren i filmer som alltid har en hockeymask och motorsåg?"

Scarlett såg inte vidare glad ut över att Kayley inte var nöjd med hennes verk, men tog tillbaka artikeln för att ändra den å hennes vägnar. "Jaja, hur ska han se ut då?" sade hon.

"Vad sägs som en sådan där svart skidmask som rånare har?" föreslog Kayley.

"Ja för det har ju ingen gjort förut", hånade Nate med ett flin.

Kayley såg med avsmalnade ögon på honom. "Kom på något bättre själv då."

Nate satte sig självsäkert tillbaka i stolen och lade armarna i kors över bröstet. "Tja, mördaren vill ju inte att folk ska se hans ansikte så varför inte typ en sådan där halloweenmask som skriker?"

"Öh, den masken är ju ifrån en film där mördaren har den på sig. Har du inte sett scream-filmerna?" kontrade Kayley och lade armarna i kors hon med.

"Jag kollar inte på mugglarskräp."

"Jag fattar inte varför vi gör det så svårt för oss. Mördaren vill uppenbarligen dölja sitt ansikte, det har vi konstaterat nu, men både en skidmask och en halloweenmask drar till sig uppmärksamhet och det skulle inte jag vilja ha om jag skulle ta mig in på ett internat och döda elever", sade Blake.

"Så vad föreslåg du då?" undrade Scarlett.

"Skriv att mördaren är klädd i en lång svart kappa med luvan uppdragen över huvudet så att den täcker hans ansikte, eller något? Många elever går runt så när det är kallt."

"Det blir bra." Scarlett lade till en bild till artikeln och ändrade paragrafen om mördarens utseende. Sedan lade hon pergamentet framför sig på bordet, riktade staven mot det, mumlade något och i nästa ögonblick hade den enstaka artikeln multiplicerats med hundra. "Okej, då återstår bara när och vem som ska sprida dessa över skolan." Hon såg sig om på de andra, som alla undvek hennes genomträngande blick. Ingen ville riskera att bli den som åkte fast för deras upptåg.

"Smartast vore ju att göra det på kvällen efter utegångsförbudet och eftersom Chase och Alaska är prefekter lägger jag min röst på dem", sade Nate och flinade.

Alaska skruvade på sig där hon satt. Chase ville helst också slippa men så tänkte han på Scarlett och han sträckte på sig i stolen. "Visst, vi gör det", sade han och tog de prydliga högarna med artiklarna som Scarlett frammanat.

Alaska såg ut som att hon skulle protestera men då hade redan alla börjat resa på sig för att gå därifrån. Mötet var avslutat och det var bestämt; Alaska och Chase skulle sprida artiklarna över skolan ikväll efter att utegångsförbudet trätt i kraft. Imorgon vid frukost skulle alla prata om seriemördaren som härjade i Hogwarts trakter och som var ute efter sitt andra offer.

~*~

Det var mörkt i den fyra gånger fyra meter stora salen och hade det inte varit för det enstaka fönstret ifrån vilket månen lös hade man med lätthet kunnat missa mannen som satt bakom skrivbordet med ryggen kutad och huvudet i händerna. Framför honom på bordskivan låg ett nummer av The Daily Prophet och på sidan som låg uppslagen strålade en ung flicka upp mot honom. Mannen var rätt ung han med, med sina ynka 28 år. Han var lärare på skolan, hade känt flickan som hittats mördad i Hogsmeade; älskat henne till och med. Nu var hon död.

Vad hade han gjort?

Åh, han kommer bli arg när han ser artikeln och bestämmer sig för att döda de som gjort narr av honom!

Åh, är det där mördaren?!

Det här kommer bli så spännande att läsa! Och lite läskigt kanske...

Ah, såå kul att ni gillar och spekulerar ;D

---

Alaska såg sig själv i badrumsspegeln. Hennes mörkröda hår var nedsläppt och föll i perfekta korkskruvslockar över hennes axlar, kvällen i ära. Hon strök håret bakom ena örat, rättade till rosetten som hon satt fast med en klämma vid hårfästet. Hon kände sig snygg, hade till och med målat ögonen, något hon mycket sällan gjorde. Det fladdrade till i magen när hon tänkte på varför hon gjort sig fin. Eller rättare sagt, för vem. Hon tog ett steg tillbaka från spegeln, satte fast prefektmärket precis ovanför sitt vänstra bröst och satte sedan av mot ingången till sällskapsrummet med väskan full av fejkade artiklar gungandes mot höften.

~*~

Chase hade önskat att Scarlett erbjudit sig att ta Alaskas plats vad gällde att sprida artiklarna. Att hon, liksom han, hade insett att det var det perfekta tillfället för dem att få lite egentid. Eller så kände hon helt enkelt inte så för honom. Fast så hade hon ju fattat hans hand under bordet tidigare samma dag och det var inget hon bara gjorde med vem som helst, hur som helst. Eller? Han skakade på huvudet, som för att rensa sitt huvud och såg sedan Alaska komma gåendes mot honom. Hon var några minuter sen, inte som Scarlett som alltid var i tid. Däremot såg hon annorlunda ut. Hon hade gjort något annorlunda med sitt hår och vad han kunde se så hade hon till och med sminkat sig. Han rynkade lite på pannan. Var detta någon ny stil hon testade på? Hur som helst så passade det henne. Hon såg bra ut. Mognare. Inte som Scarlett förstås, men ändå.

"Hej", sade Alaska när hon nådde fram till honom. "Ska vi gå direkt?" Hon nickade mot dörren snett bakom honom.

Chase nickade och rättade till sitt prefektmärke, såg att Alaskas var mycket mer välskött än vad hans var. Å andra sidan hade han aldrig varit bra på att ta hand om sina saker. Det var i alla fall vad hans föräldrar sade. Chase plockade upp bagen med sin andel av artiklarna och de satte av ut i korridoren. Det var ingen som stoppade dem, de visste att Alaska och han var prefekter och att de fick lov att vara ute efter utgångsförbudet. Fast bara när de hade patrull, men ändå. Ingen orkade hålla koll på schemat.

~*~

Alaskas hjärta slog hårt i bröstet på henne, delvis för att hon hatade att bryta mot regler, men resten var helt Chases förtjänst. De gick i tystnad ett bra tag och Alaska undrade ifall han önskade att det varit Scarlett som gått bredvid honom istället. Självklart gör han det, vem skulle inte? sade en röst inom henne och hon svalde hårt, försökte förgäves komma på något smart och roligt att säga.

"Jaha", sade Chase uttråkat, "Ska vi sätta upp några artiklar här?"

Alaska nickade och drog fram ett par pergament ur sin väska, varefter hon, liksom Chase, började sätta upp dem längst väggen med en självhäftande formel. Hela tiden försökte hon komma på något att säga, men Chase hann först ännu en gång. "Du, Alaska", sade han och kom till ett plötsligt stopp med det han höll på med. Han såg inte på henne men hon märkte att vad det än var han tänkte säga så var det inte lätt för honom.

Alaskas hjärta hoppade över ett slag. "Ja, Chase?"

"Pratar ni någonsin om... ja, du vet, killar och så?"

Alaska rynkade på pannan, förvirrad. "Ni?"

Nu såg Chase på henne och från det dunkla ljuset i korridoren kunde Alaska se hur han rodnade. "Ja, ni tjejer... Scarlett och du typ."

Plötsligt gick det upp för Alaska vad han försökte säga och hon fortsatte sätta upp artiklar, mest för att dölja besvikelsen hon kände. "Nja, inte precis. Hon har inte sagt något om dig, om det är det du undrar över", muttrade hon till svar och hoppades att han skulle sluta prata om Scarlett nu, men sån tur verkade hon inte ha.

"Jaha, okej... Du skulle inte kunna fråga henne lite diskret om... ja, ifall det är någon hon tycker om? Mer än som vän, menar jag."

Alaska kände hur det värkte till i bröstet och hon började gå igen, mot nästa ställe de skulle sätta upp lapparna. "Jo, kanske det", svarade hon och kunde höra hur Chase gick ikapp henne.

"Kan du det tror du? Det hade varit riktigt schysst i alla fall", sade han och log mot henne. Alaska förbannade sig själv för hur hon blev alldeles varm i kroppen av att se honom glad. Det var nästan så att det var värt att fråga Scarlett. Hade hon tur så svarade hon att hon inte alls hade några känslor för Chase. Fast hade hon otur så...

"Kom igen, jag vill få detta överstökat så jag kan gå och lägga mig", sade Alaska och ökade takten.

Superbra! Och stackars Alaska... Och undrar vad som händer sedan. Ge mig ett till kapitel nu!

Oh mu godness i löv thes

Stackars Alaska... Vill ha mer!