When you're gone. [Drarry]

oki ^^

Ny läsare ♥

Mer jag vill ha mer

Super bra! Mer! x3

I'M BACK WITH A NEW CHAPTER! (Inre Alex: Yep... det var liksom på tiden.)

--

Kapitel 6:

Compared to your eyes, nothing shines quite as bright.

”Jag kommer strax, måste leta rätt på en korkad bok till trolldryckskonsten.” Suckar Ron och reser sig från bordet som han nu suttit vid i någon timme. Precis som Harry. Hermione hade kommit senare och verkade obekväm. Som om det plötsligt blivit någon enorm skillnad sedan förut. Hermione följde oroligt den rödhårige vännen med med blicken. Trots att Harry borde känna ett hat mot honom kan han inte låta bli att få tanken:
”Fan vad snygg han är.” Denna tanke försöker han dock skaka av sig så fort han kan. Gud, Harry kommer aldig kunna konfrontera honom om det fortsätter såhär.

Harry begraver ansiktet i händerna och känner hur det kusligt rufsiga ostyriga håret lägger sig runt fingrarna när han försöker få det se ut som om han bara dragit handen genom håret. Vilket han i princip tvingas när Hermione börjar tala med honom, något som känns som ett knivshugg riser igenom honom. Men självklart är det bara hans udda fantasi och känslan av att förlora Ron till henne.
”Harry... jag måste prata med dig...” Mumlar Hermione otydligt, Harry spetsar genast öronen. Kanske är det så att hon ska erkänna det nu.
”Jag tycker du ska sluta träffa Ron.” Säger hon mer bestämt. När Harry öppnar munnen för att fråga varför så fortsätter hon snabbt. ”Alltså, man vet ju aldrig med honom. Han har ju alltid ögonen öppna för andra liksom.” Säger hon såpass snabbt att Harry bara måste anta att det var vad hon sa då orden blev en enda soppa.
”Vad pratar du om?” Frågar Harry osäkert, nervöst till och med. Han vill inte höra det, men det skulle vara skönt om någon av dem kom ut med det.
”Jag...” Börjar Hermione men rösten liksom försvinner och Harry lägger märke till att flickans ansikte är extremt blekt. Harry granskar henne aningen kritiskt. Hur kommer det sig att Ron fallit för henne? Om det var så att Ron faktiskt var kär i henne, han kanske bara använde henne? Av någon udda anledning så känns det lite bättre med den tanken i bakhuvudet. Fast till och med Harry kan se varför Ron drogs till Hermione, hon var inte oattraktiv precis. Tvärtom, hon har haft många pojkvänner under åren här. Synd bara att hon spelar bimbo för att få dem.
”Jag och Ron är i ett förhållande och jag tycker du ska sluta träffa honom för han är kär i mig, inte dig.” Utbrister Hermione och Harry tittar bara på henne, hur i helvete ska han svara på det? Men det behöver han inte, Ron kommer nämligen tillbaka.

”Jag hittade inte boken...” Suckar han och sjunker ned på stolen mellan Hermione och Harry. ”... öh... har det hänt något under tiden jag var borta?” Frågar han förvirrat och ser på dem båda. Harry skakar på huvudet.
”Nej, inget alls.” Säger Harry med en tillbakahållen djup suck. Hermione verkar inte direkt nöjd med hans svar. ”Men jag tror jag ska träna lite quidditch, jag är ändå klar med läxorna.” Fortsätter han och tittar frånvarande åt ett annat håll.
”Önskar jag kunde hänga med, men det här kommer aldrig bli klart.” Svarar Ron, trots att det låter mer som ett mummel när hans huvud träffar boken om magiska djur med ett svagt dunkande.
”Vi ses senare.” Svarar Harry med ett svagt leende, fast det är falskt. Ron märker inget. Han svarar bara med ett ”Vi ses”, men Harry hör det inte då han prasslar med böcker och papper som han trycker ned i sin väska innan han i rask takt lämnar biblioteket.

Ungefär fyrtiofem minuter senare sitter Harry i ett fönster vid Gryffindortornet och tittar ut på det regniga vädret med ett uppslaget, utnött exemplar av Quidditch genom tiderna i knät. Det kan åtminstone se ut som att han gör något vettigt med sin tid trots att han bara sitter där och tänker på vad Hermione sagt. Hon lät... divig. Det kanske är fel ord men lite så hade det låtit iallafall. Harry suckar djupt och lutar pannan mot det kalla fönsterglaset. Denna position räcker inte länge då han plötsligt blir alldeles täckt av rosarött damm och börjar hosta då mycket av det hamnat i halsen på honom.

”Peeves!” Försöker han ilsket få fram men det låter mer som ett utdraget, underligt, hest pipande istället och poltergeisten kacklar illvilligt. Poltergeisten fortsätter skratta samtidigt som han tycks ha för avsikt att kasta ännu mer pulver på honom då Harry håller på att putsa sina glasögon.

”Peeves.” Rösten är lite för välkänd för att Harry ska kunna missta sig, vilket är underligt då han är rätt säker på att han inte hört den såpass ofta. Oavsett så när Harry sätter på sig de uselt rengjorda glasögonen igen så kan han se att Draco Malfoy står där med lössittande slips, Harry kan faktiskt se tillräckligt genom de grumliga glasögonen för att kunna bedöma att Dracos skjorta är våt och det droppar vatten från den äldre elevens ansikte. Alltså måste han ha varit ute, kanske örtlära. Men han har inte sin väska med sig... och det är ju inga lektioner idag. ”Vad sägs som att inte kasta runt Professor Snapes förråd av pulveriserat skarabéeskal?” Frågar Draco, även om vem som helst kunde höra att han inte ärr speciellt villig att hantera motargument just nu. Han är rent ut sagt fientlig mot poltergeisten som surmulet muttrade något till svar, men lade den nästan tömda burken i Dracos utsträckta hand innan han svävade vidare.

Harry är rätt förvånad, han har aldrig hört om någon som kan kontrollera Peeves på det sättet, kanske till och med Peeves förstår att man inte ska bråka med Draco Malfoy. Vilket är varför Harry gör sig redo för en utskällning eller något liknande när Draco vänder sig mot honom.

”Grabben, du är täckt med pulver.” Påpekar Draco roat och Harry blir genast generad, riktigt varför vet han inte.
”J-ja... jag har märkt det.” Svarar Harry och stammade till när han behövde harkla sig mitt i ordet. Draco skakar leende på huvudet och viftar med staven i ett lite väl komplext mönster för att Harry ska kunna följa det och dammet försvinner genast från kläderna.
”Du... du är dyngsur.” Säger Harry med en sorts parodi av Dracos roade röst som ton. Draco skrattar till svar och Harry möter de grå ögonen som tindrar av skrattet. Fast möter är väl lite fel uttryckt när han bara hastigt uppfattar dem då han, av en vana, riktar blicken mot golvet. Fast på något sätt verkar det där tindrandet vara säkert, underbart, fint... Men Harry tvingar sig tänka på något annat. Vad håller han på med? Han är... var... är i ett förhållande.

”Ja, det regnar ju en hel del därute.” Svarar Draco leende. ”Varför sitter du här alldeles själv?” Blir följdfrågan och Harry kliar sig automatiskt i bakhuvudet.
”Behövde vara lite ensam.” Svarar Harry halvhjärtat.
”Jasså?” Svarar Draco ifrågasättande.
”Ja, vad gör du här om du precis varit ute?” Frågar Harry snabbt för att slippa svara på eventuella följdfrågor.
”Ungefär samma anledning.” Konstaterar Draco och drar en hand genom sitt blöta, stillfullt rufsiga vitblonda underbara hår. Harry sluter snabbt ögonen för att ta sig samman, men döljer detta genom att ta av sig glasögonen och putsa dem. När han sätter på sig dem igen så står Draco vid fönstret med hans bok i handen. ”Läser du den?” Frågar Draco samtidigt som han smått ointresserat verkar läsa igenom några rader.
”Japp.” Svarar Harry med en nick. Draco öppnar snabbt munnen som för att säga någonting men stänger den igen.
”Det är en bra bok, men jag måste sticka. Golven behöver inte precis vattnas.” Säger Draco, lägger tillbaka boken på fönsterbrädan och går sin väg. Harry ser efter honom, och en del av honom tycker det är bra att han gick. Fast en större del önskar att han fortfarande var kvar.

--

Hope you enjoyed it. ^^

Dumma Ron och Hermione! D:
Men det var ett sjukt bra kapitel!

Jättebra

Jag är förvirrad, kommer han ihåg gårdagen eller inte? o-o
Annars, jättebra ^^

Ge mig mera. Ge mig mera, nu. Nu, nu, nu!

Well, I read somewhere att om man var full så kommer man undermedvetet ihåg händelsen men samtidigt som man inte riktigt kan komma ihåg den ordentligt. XD Så du har all rätt att vara förvirrad då han liksom minns den och inte minns den... XD (Med andra ord är jag också rätt förvirrad. >->|<_<