En kittel full av kärlek (3:e generationen)

Ja såklart vi gillar! jag kom just hem och såg tre kapitel! jag blev svinglad!

Som jag sagt. solklart vi gillar !!!!

Man måste nog nästan vara galen om man inte gillar detta! En av de bästa sakerna jag har läst här i Mugglis

ja det måsta man verkligen! vilken tur att vi inte är galna

W-O-W!!! Vad bra!!!!!
Ny läsare! Bevakar helt klart!!!!!

Kapitel 10 - Some time
Albus
Jag lägger min hand på hennes kind och stryker bort tårarna. Hon biter sig i läppen och tittar på mig. Hennes underbar ögon är spegelglansiga av tårar. Jag känner hur även jag gråter. Det hon just berättade berör mig djupt ner i själen. Det satt långt inne för henne. Som om hon låst in det i en kista och var tvungen för att gräva djupt innan hon kunde förmå sig själv att låsa upp.
- Snälla, säg någonting, viskar hon.
- Jag vet inte riktigt vad jag ska säga, säger jag.
Sarah snyftar.
- Jag är glad att du berättade för mig. Har du berättat det för någon annan? undrar jag.
Hon skakar på huvudet. Hennes svar får mig att känna mig speciell. Som om jag är den enda för henne. Jag böjer mig ner och kysser henne. Kyssen är blöt av bådas tårar. Sarah lägger en hand på min bröstkorg och trycker lätt bort mig. Jag rynkar på pannan.
- Jag har en sak till att säga, säger hon.
Jag nickar.
- Det går för fort. Vi. Det här, säger Sarah.
Jag harklar mig och flyttar mig lite, så att vi inte ligger så nära varandra i min säng. Det var inte vad jag hade väntat mig.
- Nej, nej. Inte så, säger hon och flyttar närmare mig. Jag gillar dig verkligen. Jag är galen i dig men vi känner knappt varandra.
- Så, vad är det du säger? frågar jag.
Jag förstår ingenting. Sarah lägger sina händer på mitt nyckelben. Vilar på sin vänstra sida av kroppen.
- Jag vill lära känna dig. Jag vill veta dina drömmar, mardrömmar. Jag vill veta hur du tänker och vad det är som får dig att stiga ur sängen på morgonen. Ifall någon frågar mig var din låtsaskompis som liten hette, så vill jag ha svaret. Jag vill lära känna dig Albus. Det är vad jag säger, säger hon.
Jag vet inte vad det är med mig. Jag har nog aldrig gråtit så mycket som ikväll. Tårar bara rinner ner för mina kinder.
- Okej. Vad du vill. Jag gör allt för dig Sarah, säger jag och omfamnar henne.
Jag känner hur hennes kropp slappnar av. Hon är lättad.
- Jag måste gå. Det är snart utegångsförbud, säger Sarah och torkar tårarna.
Jag nickar. Vi ger varandra en snabb puss innan hon går ut genom dörren. Jag ligger kvar i sängen. Känner mig helt utmattad. Tar av mig kläderna och kryper ner under täcket och blundar. Precis som om någon nockat mig en klubba somnar jag. Sover en drömlös sömn och vaknar upp utav att Scorpius kastar sin kudde på mig.
- Vad? grymtar jag.
Mina ögon är torra från gårdagens gråtande.
- Ta på dig kläder. Vi ska till Hogsmeade idag, säger han.
Jag suckar och sätter mig upp. Scorpius tittar på mig.
- Du ser hemsk ut, säger han.
Jag känner mig hemsk.
- Sarah var här igår, suckar jag.
- Gjorde ni slut? undrar Scorpius och sätter sig på sängkanten.
Jag rycker på axlarna.
- Typ. Hon tyckte att det gick för fort. Vi ska ta det lite lugnt och se vart det leder, säger jag.
Min kompis klappar mig på axeln.
- Kom igen Albus. Vad säger du om en grabbdag i Hogsmeade? Inget snack om tjejer. Bara lite grabbtid, säger Scorpius.
Jag nickar och drar handen genom håret.

Rose
- Sarah, det är dags att gå upp. Vi ska till Hogsmeade, säger jag och kastar mig ner bredvid henne i sängen.
Två blåa och förvirrade ögon tittar på mig.
- Vad är Hogsmeade? undrar Sarah och gäspar.
- En trollkarlsby med massa affärer och pubar. Det kommer bli jätteroligt, säger jag och drar av henne täcket.
Hon sätter sig upp och sträcker på sig. Jag bäddar min säng och ställer mig framför spegeln.
- Adrian säger att mina ögon syns mycket mer när jag har utsläppt hår. Vad tycker du? frågar jag.
Sarah tittar på mig med lyfta ögonbryn.
- Är det sådant ni pratar om? Jag trodde att ni bara pluggade, säger hon.
Hennes ord ger mig lite dåligt samvete.
- Det gör vi men, äsch, glöm det, säger jag och sätter upp håret som vanligt.
Sarah rycker på axlarna och börjar göra sig i ordning. Jag ställer mig vid fönstret och tittar ut. Det är riktigt höstväder. Blåsigt och grått.
- Klä dig varmt. Det är höst ute, säger jag och tar på mig en tjockare tröja.
- Jag har inte vant mig vid vilket dåligt väder ni har här, säger Sarah och stönar.
Jag skrattar. När Sarah har gjort sig i ordning går vi ner till sällskapsrummet. Lily och Hugo står och väntar på oss. I samlad trupp lämnar vi det varma slottet och trotsar kylan för att ta oss till Hogsmeade. Hela vägen till Hogsmeade är full av elever. Alla verkar ta vara på tiden då de har tillåtelse att lämna skolans område.
- Vart vill ni börja? frågar jag efter att vi gått den långa promenaden.
- Godisbaronen! säger Hugo och Lily i kör.
Sarah och jag skrattar och vi går mot Godisbaronen som redan är ganska överbefolkad. Ambrosius Flume hejar glatt när vi kommer in. Den gamle mannen verkar aldrig glömma ett ansikte.
- Det måste vara såhär himlen ser ut, säger Sarah och tittar storögt på allt godis.
Jag nickar. Hugo och Lily har redan börjat plocka på sig. Jag synar hyllorna och får syn på en massa lakritsstavar. Jag plockar en näve.
- Du avskyr lakrits, påpekar min bror.
- Men Scorpius älskar det, säger Sarah.
Jag nickar.
- Om du vill köpa godis till Albus så borde du köpa Bertie Botts Bönor, säger Lily till Sarah.
- Det är ju ett säkert kort. Vem gillar inte Bertie Botts Bönor? frågar Sarah.
- James, säger vi andra tre i kör.
Hon tittar storögt på oss.
- Farbror Bill lurade i honom en böna som smakade inälvor. James har inte gått i närheten av bönorna sedan dess, säger jag.
Sarah skrattar.
- Det kan vara bra att komma ihåg, säger hon.
Efter ytterligare en kvart i himlen betalar vi vårt godis och går vidare. Efter ett besök inne på Zonkos går vi vidare till Tre Kvastar.
- Tack gode gud för lite värme, säger Sarah och vi sätter oss ner vid ett bord.
Madam Rosmerta kommer fram.
- Vad vill ni ungdomar ha? frågar hon och ler glatt.
- Fyra honungsöl tack, säger Rose.
Rosmerta nickar och går iväg med vår beställning. Klockan över dörren klingar och en grupp killar kommer in. Jag känner igen dem direkt.
- Scorpius! ropar jag.
Min kille ler mot mig och ber de andra killarna vänta medan han pratar med mig.
- Hej älskling, säger han och ger mig en kyss.
- Hej, kom och sätt er, säger jag.
Scorpius skakar på huvudet.
- Tyvärr. Idag är det bara grabbtid. Vi kan ses imorgon, säger han och kysser mig igen innan han går iväg till grabbarna igen.
- Han kan total glömma godiset jag köpte åt honom, säger jag och de andra skrattar.
Rosmerta kommer fram med våra honungsöl och vi skålar.
- Åh det var varmt, säger Sarah och njuter. Mina tår börjar vakna igen.
Jag ler och tittar bort mot killarna. Scorpius möter min blick och blinkar. Jag putar med läpparna och han skrattar. Min stora kärlek.

hoppas ni gillar!

Såklart vi inte gillar, vi älskar!

supermegaawsome!!!

SUPERMEGADUPERSUPERJÄTTEBRA!!!!!!!!!

Kapitel 11- The dinner
Sarah

”Underbara Jeanette, Belle och Celine
Jag saknar er så. Känns konstigt att inte vakna upp till era morgonfnitter. Det är mycket som är konstigt här. Vädret är inte alls som hos er. Här är det oftast kallt och grått. Man kan inte spendera helgen på stranden utan sitter istället inne i sällskapsrummet och spelar schack eller knallkort. Men trots det dåliga vädret och bristen på helgaktiviteter, så trivs jag. Genom Scorpius har jag fått nära vänner. Rose, hans flickvän, och jag har kommit varandra väldigt nära. Vi är i samma elevhem och spenderar oftast all ledig tid tillsammans.Men hon kommer nog aldrig kunna slå er. Jag har också fått lära känna Scorpius bästa vän och Rose kusin Albus. Han är helt underbar. Jag är helt galen i honom. Han är lika galen i mig. Jag har aldrig träffat en kille som honom. Jag har varit förtjust i honom sedan vi träffades på tåget. Och ni känner mig, jag brukar aldrig blir kär i en kille så snabbt! Albus har en bror, James. Han är så olik Albus. James har en ny tjej varje kväll. Kaxigare och självupptagnare kille får man leta efter. Men han är lätt att prata med och lyssnar alltid. Så jag är i bra händer här borta! Hoppas att allting är bra med er. Jag hoppas vi ses snart, saknar er! xoxo Sarah.”

Lägger ner brevet i kuvertet och ger det till en uggla.
- Beauxbatons, rum nummer 73, säger jag och den gråspräckliga ugglan flyger iväg.
Jag står med armarna om mitt bröst och tittar efter den. Ser hur den flyger iväg på den gråa himlen. Snart är den bara en liten prick. Hemlängtan är större nu än vad den någonsin har varit. Saknar att få vakna upp till strålande solsken utanför mitt fönster. Saknar att få känna hur luften är söt av de franska bakverken och att man kan höra hur gatumusikanterna spelar runt varje hörn. Jag drar upp min stickade tröja, som har kanta ner för axeln. Det är inte särskilt tätt här i tornet men jag förmår mig inte att gå tillbaka ner till värmen. Ställer mig vid räcket och tittar ut på utsikten. Höga berg och djupa dalar omger skolan. Ännu mer skillnad från Frankrike. Jag skakar på huvudet. Såhär kan jag inte hålla på. Jag får inte glömma bort att jag trivs här. Att jag har fått vänner här. Och vissa är till och med mer än vänner. Ser Albus leende ansikte framför mig. Men det var ett tag sedan han gav mig det där leendet. Jag börjar tvivla på att jag gjorde rätt som bad honom att vi skulle gå långsamt fram. Det är ansträngt varje gång vi träffas.
- Sarah? hör jag någon säga utanför mina tankar.
Jag vrider på huvudet och blinkar. Ser jag i syne? Men nej, det är faktiskt Albus som står där på trappan.
- Albus, vad gör du här? frågar jag. Glöm det föresten, det var en dålig fråga.
Han skrattar lite lågt och ställer sig bredvid mig.
- Rose sa att du var här. Skickat brev till dina vänner i Frankrike? undrar han.
Jag nickar. Vinden drar med sig hans doft och jag ler ett snett leende.
- Jag skulle vilja prata med dig om en sak, säger Albus och harklar sig.
Jag gillar inte hans ton. Den är alldeles för skakig. Som om han är nervös. Paniken flyger genom mig. Finns det någon annan?
- Mina föräldrar ska ha en middag på lördag. Det är inget stort utan bara de närmsta. Rose kommer att vara där. Jag skulle vilja att du följer med, säger han och stoppar generat händerna i fickorna.
Jag lutar mig med ryggen mot räcket och tittar på honom.
- Jag tycker att det låter jättebra, säger jag.
Albus ler och nickar. Det är inte det där leendet som jag saknat men det är ett leende.
- Ska vi gå tillbaka in? Det är kallt här uppe, säger han och sträcker fram handen.
Men sen drar han tillbaka den. Som om det bara var en vana. Jag nickar och vi börjar gå. När vi har gått ett par steg fångar jag upp hans hand.

James
Jag kommer på mig själv med att bli förvånad över att se Sarah komma gåendes tillsammans med Rose. Jag trodde aldrig att hon skulle följa med. Se hur nervös hon verkar vara. Stackars liten.
- Snälla, säg att vi inte ska åka med flampulver, säger Lily. Det förstör bara kläderna.
- Nej, vi eller rättare sagt jag, ska transferera oss hem, säger jag. Håll varandra i handen tack.
En rad formas. Alla blundar. Jag tar ett djupt andetag och fokuserar. Det suger till i magen och när jag öppnar ögonen ser jag mitt hem. Det lyser i fönstren och ytterdörren står på vid gavel. Vi kliver in och ställer oss i hallen. Röster hörs ifrån köket.
- Hallå? Vi är här nu! ropar jag.
Rösterna slutar och mamma kommer gående. Hon spricker upp i ett leende och börjar småspringa mot oss.
- Hej! Gud vad jag har saknat er! säger hon och kramar om mig.
- Hej mamma, säger jag.
Bakom henne står pappa. Han har inte ändras ett dugg sedan vi sa hej då på perrongen. Håret är lika tunt och glasögonen är lika runda. Men det där blixt formade ärret syns inte lika mycket längre bland rynkorna.
- Hej grabben, säger han och vi kramas.
Det känns skönt att få krama om min pappa. Jag fortsätter in mot köket och möts utav morbror Ron och moster Hermione samt Teddy och kusin Victorie.
- Teddy! säger jag och vi kramas.
- Tjenare James, säger han.
Victorie, som står bredvid Teddy, harklar sig.
- Tänker du inte hälsa på mig? undrar hon.
Jag himlar med ögonen men ger henne självklart en kram. De andra kommer också in i köket och ett kramkalas bryter ut. Sist kommer Albus och Sarah. Han har armen runt hennes midja, som om han tvingar in henne i rummet. De vuxna tittar nyfiket på henne.
- Allihopa, det här är Sarah, säger Albus.
Mamma är den första som går fram till Sarah. Hon ger henne en kram och jag kan se att gesten förvånar Sarah.
- Välkomne Sarah. Jag hoppas att du ska känna dig som hemma, säger mamma.
- Tack, säger Sarah och hennes röst är ljusare än vanligt.
Jag ler för mig själv. Mamma och Hermione börjar dela ut dricka, alkoholfria drinkar, och ber oss slå oss ner i vardagsrummet medan hon gör klar maten. Vi rör oss mot vardagsrummet. Grillningen av Sarah börjar med en gång. Så fort hon har satt sig ner börjar frågorna. Vad saknar du mest med Frankrike? Vad tycke du om Hogwarts? Är du och Albus tillsammans? Den sista var ifrån Victorie. Hon har alltid tyckt om att lägga sig i andras privatliv. Frågorna gör Sarah besvärad men Albus verkar inte märka någonting. Han sitter bara bredvid och ler som ett fån.
- Vad sägs om att vi pratar om något annat? Jag är säker på att Sarah inte kom hit för att bli förhörd, säger jag.
Hon ger mig ett tacksamt ögonkast och samtalet övergår genast till något annat.
- Följer du med mig ut lite James? frågar Teddy och nickar mot altanen.
Jag nickar och vi går ut och stänger dörren efter oss.
- Hur är läget James? Allt bra på skolan? frågar min pappas gudson.
- Kom igen Teddy. Sedan när har du ställt frågor om hur det går i skolan? undrar jag och snor hans glas.
Teddy nickar och låter mig dricka av hans alkoholfyllda drink.
- Okej, du har rätt, erkänner han och tittar in på de andra. Hon verkar vara en speciell tjej.
Jag förstår med en gång att han pratar om Sarah. Jag nickar.
- Hon är vacker också, säger Teddy.
Jag nickar igen och tittar på Sarah. Hennes korpsvarta hår hänger löst, ner för axlarna. Hon har på sig en smaragdgrön klänning och när hon generat tittar ner i sitt knä kan man se hur långa hennes mörka ögonfransar är.
- Ja, hon är vacker, säger jag.
- Vet hon om att du gillar henne? frågar Teddy.
- Jag vet inte vad du pratar om, säger jag och dricker lite till ur hans glas.
Teddy himlar med ögonen och tar tillbaka sitt glas. Sarah tittar upp och möter min blick. Jag ler lite. Hon tittar snabbt bort och fortsätter med konversationen.

hoppas ni gillar! berätta gärna vad ni gillar bäst med historien än så länge!