(PM) Inte som det verkar

Lägg upp det! Jättebra!

Åh nej! Skrev klart hela men nu råkade jag radera hela texten! Ska försöka skriva imorgon! Håll ut tills dess!

Stackars dig!

Jag håller ut! (tror jag...)

KOMMER ATT DÖ AV LÄNGTAN INNAN!!!

Sorry! Du får nog låta bli att dö innan jag är klar med denna ff!

Nej! Dö inte!

Ha ha! Nej. Dö inte alls nu när jag tänker efter! Just nu är datorn upptagen (ganska länge!) och 16.00 ska jag till tandläkaren, men jag skriver kapitlet när jag kommer hem igen! Tack för alla snälla kommentarer!

Kan du skriva nu? Klockan är faktiskt 17.00!!!

17:07, om jag får be!! *Ler ett Umbridge leende*
Fast du skrev det kl 17.02!



Oj då! Känner mig taskig!
Längtar verkligen till nästa kapitel! Ta inte illa upp granger_fan!

Ja! Här kommer det!!!

Kapitel 7
"De sa vad?! frågade Rose.
"Det är fjärde gången du säger så!" sa Albus. Det var jullov och de satt och åt frukost hemma hos Rose.
"Men är du inte rädd?" frågade hon Lily.
"Nej", sa Lily. Men det var inte sant. Egentligen var hon livrädd. Hon ville bara inte göra Rose och Albus oroligare. Då kom Ron och Hermione in genom dörren. Med sig hade de ett paket.
"Det här stod ute i trädgården", sa Ron. "Det står att det är till dig, Lily." Han gav det till henne och hon kollade nyfiket på det innan hon började öppna det. Inuti fanns ett brev och en flaska. Lily läste brevet högt:
"Hej Lily! Jag är ledsen över det som hände i sällskapsrummet, och om du aldrig mer vill prata med mig har jag full förståelse för det. Jag vill bara säga att jag inte vill skada din familj på något vis. För att få dig att må bättre skickade jag med lite muntra upp-saft. Jag gjorde den på sista trolldryckslektionen innan jullovet. Sam."
Lily kollade på flaskan. Vätskan inuti var grön och luktade nästan ingenting. Ron tog upp flaskan och granskade den.
"Det var ju snällt", sa Hermione.
"Nej, det tror jag inte", sa Ron sakta.
"Varför inte?" frågade Rose.
"Jag har växt upp med Fred och George så jag har lärt mig ett och annat", sa han. "Det här är inte muntra upp-dryck. Det är en enkel, men effektiv, glömskedryck. Den får dig att glömma allt som har hänt det senaste tre dagarna!" Lily stirrade på flaskan. Så Sam försökte verkligen att få henne att glömma. Hon tänkte åter på samtalet mellan Sam och den okända personen med väsande röst.
"Jag har något att berätta", sa Lily. Och så berättade hon hela historien. Från hur hon hade sprungit upp mot tjejernas sovsal, till hur hon hade lyssnat färdigt på den hemska dialogen. När hon var klar tog Albus till orda.
"Vem pratade Sam med?" frågade han. "En dödsätare?"
"Eller någon från ministeriet", föreslog Hermione.
"Vem det än var, tror jag inte att det var en trevlig person", sa Lily.
"Jag jobbar på Aurorkontoret så jag kan be en grupp aurorer om att vakta dig och hålla dig borta från Sam..." Lily avbröt honom.
"Nej det är lugnt!" sa hon hastigt. Det sista hon ville var att Scorpius skulle få ännu en anledning till att reta henne.
"Är det säkert...?"
"Ja!" Lily suckade. För några dagar sen hade allting varit perfekt. Hon skulle till Hogwarts tillsammans med Albus och Rose. De hade pratat och skrattat. Men nu var allt bara jobbigt.
"Jag går och lägger mig"", sa Lily, trots att klockan bara var tre. Hon gick upp för trappan och in i sovrummet som hon delade med Rose. Hon kastade sig på sängen och la sig till rätta. Men plötsligt kände hon en knöl under huvudet. Hon tog bort kudden och där låg ett till paket. Det var inte från Sam. Lily öppnade det och , precis som i det första paketet, låg det ett brev inuti. Hon läste tyst för sig själv.

Kära Lily! Jag vet att du inte drack drycken som skickades till dig tidigare idag. Oturligt nog, var du med Ron Weasley, och hans familj har alltid gett mig problem. Du ska veta att om du någonsin trotsar mig igen kan jag skada dina närmaste. I paketet finns ett exempel.

Lily kollade ner i paketet och nu såg hon ett foto. Det föreställde en kvinna som låg död på golvet. Lily fick en chock när hon upptäckte vem det var. Hennes klargröna ögon blev våta av tårar, hennes kropp fylldes med förtvivlan och hon började omedvetet snyfta. Brevet och paketet kastade hon i eldstaden. Sen la hon fotot i fickan och gick ut ur sovrummet. Nya tårar bildades bara av att hon tänkte på att den döda kvinnan på fotot var Ginny, hennes mamma.

Spännande? Tyvärr kommer det inte ett nytt kapitel imorgon, men jag ska försöka hinna klart med kapitel 8 så fort som möjligt! Kommentera!!!