Sjunde året på Hogwarts

Jag såg på Towern och gick sen in. Det var lika magisk som alltid och jag var lika fachinerad som alltid och jag förundrades över att det var så mycket historia här. Jag gick genom korridorerna

Vi transfererade oss till Diagongränden och gick längs de tomma gatorna.
Vissa affärer hade kommit tillbaka och vi bestämde oss för att gå in i Quidditchbutiken.

Jag stannade i bloody tower och undrade vad som egentligen hänt här? Jag såg mig runt i rummet innan jag vandrade vidare och sedan lämnade Towern och började gå längs gatorna

Vi gick in i Quidditchbutiken och såg oss om Lee hade fått det väldigt fint.
Han kom glatt fram till ossoch hälsade innan vi gick vidare mot Gringotts.

Jag stannade och såg mig runt, jag hade ingen aning om vart jag var och dimman gjorde det inte lättare, men jag ville inte åka hem heller. Jag ville vara ifred och tänka lite på vad jagfaktiskt vill göra med mitt liv

Vi gick upp för trappstegen in i den magnefika byggnaden och en alf kom genast fram och bugade för oss.
- Miss Pevensie, sa den artigt och såg på mig.
Jag bara stod där och gapade, sen när hade de lärt sig mitt namn och sen när hade de bugat för mig?
Jag gillade det inte jag ville att de skulle bete sig normalt som de gjorde förr.
Jag gav honom nyckeln och log.
- Vi vill hämta ut pengar, sa jag och han granskade nyckeln.

Jag fortsatte in i dimman och det kändes väldigt öde, jag hade aldrig varit med om att London var öde. Det kändes som om någon förföljde mig och jag stannade och försvann bakom några lådor och gömde mig
"hon är här nån stans" sa en kille
"den fördömda dimman gör det svårare" sa en tjej
"ja men vi måste få tag på henne, hon kan se till att mörkrets herre inte rör oss" sa han och jag satt stilla och hoppades de inte skulle hitta mig

- Det här är inte din nyckel, sa alfen.
- Nej, det stämmer jag äger ingen nyckel eller valv, jag brukar växla in mugglarpengar, sa jag tålmodigt till alfen.
- Men var fick du nyckeln ifrpn då?, sa alfen på sin vakt.
- Cara, jag vet inte vems valv det är men jag får ta pengar från det, så skulle du med vänlighet vissa mig till valvet, sa jag lugnt.

Jag suckade lite, varför gömmer jag mig? Det är ju löjligt, jag reste mig upp och gick ut ur dimman, de var ju bara tre stycken
"ni letar efter mig" sa jag lugnt och kände sedan ett slag i huvudet och hur jag satt på knä
"vi behöver dig" sa killen och jag kände hur allt blev svart och jag hann tänka att jag måste sluta med att bli nerslagen

( Sluta att bli nerslagen XD hoho vad kul jag har, asgarva åt det )

- Nej, miss Riddle är tvungen att göra det eller någon utav dem som äger valvet.
Sa alfen och bugade sig ursäktande mot mig.
Jag tog emot nyckeln och suckade.
- Visst jag kommer sen och sluta att buga är du snäll det är otroligt irreterande och jag är ingen speciell som du behöver buga till, sa jag trött och vi lämnade byggnaden.