Du sa att du aldrig skulle lämna mig, Cedric. [SV]

awww...

Jag shippar de med...

Aaww, så gulligt kapitel!

Åhhh, så himla himla himla BÄST LOVE IT!

Undrar vad Cedric säger när/om han upptäcker Lyhras förhållande med George..?

För bra ff för att jag skall kunna släppa den ♥.

Åh herre min gud... Förälskat mig *-*

"All makt åt Tengil, vår befriare!”
Asså jag dör seriöst
AHHAHAHAHHA
Åh gud. cx

Här kommer nästa kapitel, ett ganska kort ett från vår älskade Cedric Diggorys perspektiv. Förlåt också för det lilla uppehållet, nu är alla kurser i skolan praktiskt taget slut och jag kan därför använda min tid till att skriva lite istället för att plugga.

Kapitel tjugotre.
Från Cedrics perspektiv


Jag vaknar mitt i natten av någonting som smäller, låter som fyrverkerier. Min, Aaron, Olivers och Edwards sovsal ligger precis över marken (till skillnad från resten av Hufflepuffs sovsalar som ligger under jord), och vi hade öppnat ett fönster för att släppa in vårluften. Men nu ångrar jag mig. Enda sedan Lyhra gjort slut med mig har jag knappt kunna sova på nätterna, minnena av henne skaver i varje hörn av min kropp. När jag blundar ser jag hennes ansikte framför mig, och ibland tillsammans med han, Weasley-tvillingen som hon alltid hänger tillsammans med nu för tiden. Jag försöker umgås så mycket som möjligt med Cho för att få tankarna på annat, men bara om Lyhra är i närheten. För då kanske hon förstår att hon saknar mig också, lika mycket som jag saknar henne. Jag känner mig så patetisk, jag borde göra slut med Cho en gång för alla och förklara inför hela skolan hur kär jag är i Lyhra. Varför är jag så feg?
Jag måste ha somnat om igen, för när jag öppnar ögonen nästa gång badar sovsalen i solljus och Aaron knyter slipsen lite slarvigt och slänger väskan över axeln.
”Kom igen nu, Cedric! Vi har tio minuter till första lektionen börjar”, säger han och lutar sig mot dörrkarmen. Jag skyndar mig med att klä på mig och efter tre minuter är vi ute i korridorerna och trängs med resten av Hogwarts-eleverna som är på väg till dagens första lektioner. Jag ser Lyhra några steg framför mig, eller hennes hästsvans rättare sagt, och det hugger till i magen. Hon vinkar åt någon och jag kollar upp och ser hur en knallröd kalufs går fram till henne och säger säkert något roligt för Lyhra skrattar. Det där fina skrattet. Jag biter ihop och kollar bort, jag har aldrig känt mig såhär… utanför. Även fast jag har vänner och folk som gillar mig överallt jag går vill jag ändå, så galet gärna, bara stå där och skratta med Lyhra och George. Lägga armen om Lyhra och kanske pussa henne på kinden så att George skulle fatta att hon faktiskt är min. Men nu kan jag inte göra det och jag känner mig bara så maktlös.
”Hallå, Cedric! Där kommer ju din flickvän”, säger Aaron och pekat Cedric i sidan. Jag väcks ur mina funderingar och önskningar och ser hur Cho kommer mot oss, hon slänger sitt svarta glansiga hår över axeln och ler mot mig. Jag besvarar leendet, så gott jag kan, men det känns mest som om någon försökt tejpa upp mina mungipor till ett stort och glädjelöst leende.
”Hej”, säger jag och lägger en arm runt henne och kysser henne snabbt på munnen, ”jag har lite bråttom. Vi ses senare!” Jag skyndar vidare och ut på gården och växthusen där vi ska ha Örtlära. Professor Spout pratar på om någon växt och jag är som vanligt helt ofokuserad och slänger några blickar mot Lyhra som står tillsammans med Ronya. Ibland möts våra blickar, men hon bara ser bort. Hon vill inte veta av mig och jag får helt enkelt börja acceptera det.

Dagarna och veckorna går olidligt långsamt, och min oro inför den sista uppgiften växer sig bara större. När juni månad börjar är stämningen i skolan spänd och det enda eleverna pratar om är uppgiften. Nästan alla jag möter i korridorerna önskar mig lycka till, och jag går mycket ofta in på toaletten för att… ja, komma ifrån alla människor. För varje dag som går överväger jag mer och mer att faktiskt dumpa Cho och berätta för alla om Lyhra och mig, men samtidigt är hon och George alltid i sällskap med varandra så jag vågar fortfarande inte. Fegis. Jag måste rycka upp mig nu, annars kommer jag misslyckas helt med den sista uppgiften. Det är i morgon den är. Det är i morgon jag ska visa skolan vad jag går för, eller inte går för, det får vi se. Jag måste säga någonting till Lyhra innan jag ger mig in i vad-det-nu-är-jag-ska-göra. Jag måste helt enkelt samla upp mitt sista mod och prata med Lyhra.

ÅH HERREGUD VARFÖR VET JAG HUR DET HÄR KOMMER SLUTA.


Fast kanske ändrar du slutet idk MEN ÄNDÅÅ THE FEEEELS

That pretty much is what I wanted to say.