Sjunde året på Hogwarts

- Jodå, huvudverken sitter fortfarande i. Hur är det själv då? Jag misstänker att du var rätt så sur på din pappa?

- Jag har nog en dryck som kan hjälpa mot det, jag kan hämta den sen. jo förtillfället skulle jag kunna vara den som dödar honom, Harry lär bli av med jobbet. sa jag både roat och på allvar.
- Ja du lyckas nog bättre. sa Draco och smekte mig över kinden.
- Men förtillfället ska jag inte göra något. jag väntar tills det börjar dra ihop sig. vänta här så ska jag hämta drycken. sa jag och reste mig upp och gick upp till sovsalen. jag tog fram en likadan grön dryck som jag själv druckit, och gick ner. jag såg på Draco som stirrade argt på James som såg lite obekväm ut.
- Här. sa jag vänligt och gav honom drycken, han tog i mot den.
- Draco det var inte hans fel. skyll på pappa. du vet hur han är! han har gjort lika dant med dig. sa jag och satte mig i hans knä.

James såg roat på Draco.
- Du kan få en kyss också, så blir det rättvist? skämtade han. Det ryckte lite i Dracos mungipor.
- Jag tror nog att Blaise skulle vilja ha den bättre än mig. sade han sarkastiskt.

jag små skrattade lite och Draco blev lite gladare. James såg dock lite förvirrad ut när vi nämde Blaise.
- Blaise är gay om det förklara något. men jag tror itne hans kille blir glad i fall han kysser någon annan Draco. sa jag och små log, Draco nickade.
- Skulle inte han flytta hit? frågade Draco.
- Jo i december. sa jag och lutade mig mot hans axel. plötsligt kände jag hur det blixtrade till i huvudet.
- AAAAA. skrek jag och ramlade ihop på golvet. det kändes som om någon skar igenom hjärnan.

James tittade chockat på Cara, undrande vad som hände. Draco verkade ta hand om allt, så James gick upp igen till killarnas sovsal, och tog fram kollade att Potter sov djupt nog och "lånade" sin osynlighetsmantel för att gå ut en runda.

^(Harry är ju inte på skolan)

jag slog upp ögonen och mötte Dracos blick.
-Pappa. flämtade jag och tvingade ut honom ur mitt huvud. genast försvan kännslan av att någon ska genom ens hjärna. Draco hjälpte mig upp.
- Men varför? Draco så oroat på mig.
- Lugn jag mår bra. sa jag och smekte hans kind.
- Jag antar att han är arg för att jag hjälpte James, stoppde honom från att mörda dig och sedan för att vi är förlovade. sa jag och började andas mer normalt.
- Men vad har han i mot mig? Draco såg frågande på mig.
- Jag vet inte. men jag antar att det kan ha att göra emd att din far misslyckades för två årsedan. men bara lugn jag tänker inte bry mig om pappa. jag älskar dig. sa jag och gav honom en puss. Draco log.
- Ska vi smyga ut? Draco låt som ett barn på bus humör och log. vi gick ut i korridoren och vandrade runt lite. tillslut satte vi oss i ett fönster. jag hörde steg och drog staven men såg snart att det bara var Snape. han log mot oss och såg sedan ringanra
- De var som tusan. sa han roat och vi log.
- Är du förvånad? frågade jag.
- Nej, jag är mer förvånad över att Draco inte friat inna. men man frå grattulera. sa han glatt och gav mig en kram.
- Tack. han har försökt. Snape vill du vara den som överlämnar mig? jag såg på min gudfar.
- De tror jag din far vill göra. sa han och jag såg in i de svarta ögonen.
- De tror jag inte. och jag vill inte att han har något med mitt bröllop att göra. sa jag, Snape nickade.
- I så fall gör jag det gärna. men va försiktiga nu, jag tänker inte be er att gå till sängs men se upp så ingen annan hittar er. sa Snape och vandrade vidare. allt blev tyst men snart hörde jag steg igen.
- Och vart tänkte du gå James? frågade jag innan jag såg honom, jag visste att han var någon stans bland skuggorna.

Hur kunde hon ha sett honom? Började hans osynlighetsmantel redan tappa sin kraft? Allt han ville var att se en flicka med blått hår som han drömt om. Han hade drömt att hon satt i den stora salen. James försökte att smyga vidare, men Cara drog av hans mantel. Ännu en stöt flög igenom honom då hon rörde vid honom. Det började bli irriterande med spår från hans besatthet innan.

-Hur såg du mig? frågade han förvånat.
- Det gjorde jag inte, jag hörde dig. en osynlighetsmantel gör inte att man inte hörs. och jag har fått öva massor på att höra folk, bra om de försöker attakera en. sa jag och log.
- Så vad ska James hitta på? frågade jag roat.
- Ja vad är det som är så hemligt? Draco ställde sig brevid mig och log. snacka om humörsvägningar.

- Ehm... Inget speciellt. sade han oskyldigt, det hördes tydligt att han ljög.
- Så om ni inte vill något mer ska jag... nog dra vidare... sade han och gjorde en anstats att gå vidare.

- Nu ljuger du James Vamp. sa jag och skrattade.
- Hur visste du? frågade Draco jag bara himlade med ögonen.
- Men om du inte vill berätta ska vi inte tvinga dig. sa jag glatt och väntade på att se vad James skulle göra.