The cold in our bodies [PRS]

Hon såg på henne och såg sedan ner på sina händer.
"Jo du har rätt. Men jag ska vila mig så kanske det blir bättre. Jag mådde ju hemskt förut." hon började att äta och såg på Lottie som satt och läste i en bok.

Olivia pressade fram ett leende. Hon var något mitt emellan påväg därifrån, men samtidigt så kände hon för Alice. Det hade varit hemskt, kanske till och med traumatiskt, det som hänt henne.
Hon stannade vid dörren och kikade på Alice med en fundersam blick. "Behöver du något annat? Vill du att jag hämtar någon, eller något, åt dig?"

Hon såg upp med förvirrad blick medan hon skakade på huvudet.
"Nej det behöver jag inte. Jag är okej och hämta inte någon.." Hon såg lite trött ut.
"Ingen..."

Olivia nickade tyst och kastade en sista blick mot Alice och Lottie. Sedan lämnade hon rummet och stängde försiktigt dörren bakom sig.

Lottie såg på Alice och bet sig i läppen. Hon såg inte bra ut. Hon behövde tillkalla Maurice. Hon smet ut och såg sig om.
"sir Maurice?" sa hon i en klar stämma.

Maurice hade avlägsnat sig efter middagen med Alice och de andra. Det hade varit omtumlande, inte bara för henne, men för Ivan och särskilt för Maurice själv. Han hade inte kunnat släppa tanken på Alices blod. Det hade smakat så konstigt. Han var inte säker på att han hade märkt att det även luktade ovanligt? Eller hade han bara inbillat sig den biten?
Maurice hade tagit sig till salongen bara några rum därifrån och bläddrade med tom blick i en bok. Han satt försjunken i en av fåtöljerna mitt emot den varma sprakande brasan.
Men ljudet från Lotties klara stämma fick honom att se upp. "Hm?" Han vred på huvudet och fick syn på henne bara en bit ifrån honom. "Hej. Vad vill du?", sa han, inte säker på varför en tjänarinna hade sökt upp honom.

Hon såg på Maurice och neg djupt för honom.
"Jag vill inte störa men jag vet att ni är läkarkunnig." Började hon och svalde hårt.
"Men jag tror Alice är fortfarande dålig. Hon ser lite blek ut så kan du se efter henne?"

En bekymrad rynka formades i Maurices panna. Var hon fortfarande dålig? Han reste sig upp från fåtöljen. "Visa mig till henne.", sa han och nickade. Han kunde en del, men han var inte säker på att han skulle vara till stor hjälp.

"Självklart." sa hon och började gå. Ledde honom upp och öppnade dörren till Alices rum.
"Här är hon. Hon kanske inte ser lika blek ut som igår men jag är orad bara." Sa hon lågt.

Maurice visade sig i dörröppningen till Alices rum. Han stod kvar ett ögonblick och bara tittade på henne där hon låg i sängen. Han tyckte det såg vilsamt ut. Men det syntes att hon var blek. "Hej, Alice. Hur mår du?", sa Maurice och tvekade först innan han tog ett steg in i rummet mot hennes håll. Han mindes gårdagskvällen, när han hade bitit henne. Det fanns väl en risk att hon var rädd för honom. Men Maurice ville inte göra Alice illa.