Sjunde året på Hogwarts

James tittade på Caras vackra ansikte. Han ville inte se förvridet längre. Han pekade sin stav mot det ena ögat.
- Sectumse-
- Nej! Cara slog bort hans trollstav, hennes beröring gav honom en stöt. Han tittade på Caras ögon.
- F-få det att sluta. viskade van då hatfyllda bilder av Draco fyllde hans hjärna.
- Gör det... Gå till honom, han förtjänar att dö!

jag såg oroligt på James. jag blev riktigt rädd när han försökte ta sitt liv.
- du måste kämpa James. bara du kan stänga honom ute. blokera hans tankar. jag vet att det är svårt men du kan klara av det. jag ska försöka hjälpa dig. sa jag och tog hans händer och samlade mian tänkar och började söka mig in i James tankar till pappas tankar.
- Jag blokerar hans röst. nu måste du få ut den ur ditt huvud. sa jag till James.

James blundade och gjorde allt i sin makt för att tvinga ur Tom. Smärta fyllde hans kropp, men hans egenskap att stå emot hjälpte honom. Efter vad som kändes som timmar kände han sig fri och öppnade ögonen. Han låg på golvet, genomdränkt av svett. Cara kom fram till honom, hon såg normal ut igen.
- Hur mår du? frågade hon och lade en hand på hans axel, en stöt fyllde honom, men han ignorerade den.
- Jag har mått bättre. sade han och log svagt, när han såg ut igenom fönstret såg han att solen började gå ner. James skyndade sig upp mot Gryffindor tornet följd av Cara och Draco. Då han låg i sängen log han för sig själv, han hade kysst sin första tjej.

Draco mötte oss i korridoren och han såg argt på James men sa inget. vi gick upp till tornet.
- Jag är glad att du mår bra. sa jag och log mot James innan jag satte mig framför brasan med Draco som höll mig hårt.
- Draco jag ska inte smita. skrattade jag och han log. vi bara satt där en stund och njöt av lugnet. innan jag visste ordet av det drog Draco upp mig och ut genom porträttet, vi började gå genom korridorerna. egentligen har vi utegångsförbud men vi struntade i det. Draco tog med mig ner till sjön och jag såg på stjärnorna. jag log mot Draco. jag såg att han tog fram något ur fickan och gick sedan ner på knä. jag såg förvånat på honom.
- Cara Riddle, vill du göra mig den äran att bli min fru? frågade Draco och jag såg på honom. det här var jag inte berädd på. men sen vände jag blicken mot Draco, jag såg på honom och visste att jag alltid har och kommer älska honom.
- Ja det vill jag. sa jag glatt och han reste sig och satte en silvrig ring med en grön sten i på mitt finger, och en likadan på sitt eget. jag gav honom en kyss och han snurrade mig ett varv.
- Hur länge har du tänkt fråga? jag såg på honom, hans hår lyste i månens ljus.
- Sedan i somras. pappa gav mig ringen förra året, han tyckte att jag skulle friat då. men jag antar att det inte var av kärlek han ville utan snarare för att få mer makt. Draco såg lite ledsen ut.
- Men vi vet bättre. sa jag glatt och tog hans hand.
- Ja, men varje gång jag har varit på väg att fråga har det hänt något och när James kysste dig ville jag fråga innan något mer händer. sa han och jag la mitt huvud mot hans axel.
- Jag är glad att du frågade. sa jag. vi bara satt där en stund men snart började jag frysa.
- Vi går in. sa Draco och vi gick upp till tornet igen och satte oss framför brasan.

(snälla det blir så rörigt, vart är jag?)

(du är där du var vid ditt senaste inlägg)

(men vart är ni?)

(läs igenom allt)

James vaknade till av att porträttet öppnades och gick ner med sin svarta pyjamas, han såg de två matchande ringarna.
- Grattis, sade han leende. Men långt långt innifrån kom det fram en bild av han och Cara med matchande ringar. Han skakade lite på huvudet, vad tänkte han? Cara var ju med Draco!

jag såg på James.
- Tack. visste är de fina. Draco översakade mig i går kväll. sa ja goch log stort.
- Hur känns huvudet? man kan få en del huvudvärk när man har blokerat pappa, det fick jag i alla fall. sa jag. Draco såg fortfarande lite argt på James.
- Ge dig Draco. sa jag och han log, han visste att jag gjort mitt val. frågan var bara vad pappa skulle säga? jag hade gärna haft ett bröllop där han överlämnade mig men de lär väll aldrig hända.