Life - Lupple & Medi PRS

Yur såg sedan bort.
"Bättre att börja tidigt. Hon är den enda i sin släkt. " Hon såg sedan på Kíh som nickade.
"Ge henne lite tid. Vi kanske måste ringa läkaren sen. Hon måste träff honom med."

Gabriel satt med sammanbitna tänder och försökte att bibehålla ett lugn. " Vet ni vad det som skulle vara riktigt bra? "Frågade han irriterat. "Att hon väljer själv, annars finns det en chans att hon kommer förakta barnet eftersom ett råd har bestämt över det. Och detta barnet i sin tur kan mycket möjligt börja förakta oss. Det enda ni tänker är att hon ska bli gravid, tänk några steg längre. Det är ju några här som är betydligt äldre än mig, de borde veta vika konsekvenser som kan bli." Fortsatte han och Mi ställde sig upp. "Vi släpper denna fråga, ni alla som har talat har bra synpunkter. Det jag anser är än viktigare är hur hon ska bli gravid? Oavsett när, hur ska hon befruktas? Hon har ingen man med sig, jag finner det konstigt. Hon är vacker, trevlig. Hon kanske inte gillar män." Sa hon tankfullt och satte sig ned, försjunken i tankar.

"Vi släpper denna fråga nu Mi." Kíh höjde handen och såg på Gabriel.
"Ni har känt henne länge va? Jag ser det på dig." Han log och bet sig i läppen.
"Men vi äter nu och låter det läggas på hyllan på ett tag. Hon kanske träffar någon snart. Kanske om ett år eller 10." Han log och såg på Gabriel.
"Hur mår ditt folk då?"

"Borde vi berätta för henne? "Frågade älvan och såg på dem. "Jag tror inte jag skulle vilja veta vilket öde som ligger framför mig." Fortsatte hon för att sedan fnissa. La handen för sin mun och tystnade. Gabriel åt upp det sista på sin tallrik för att sedan rycka på axlarna. "Känner och känner, vi lekte när vi var små, en sommar typ. " Sa han utan någon känsla i orden men så log han snett. "De mår fint, och ditt?" Frågade han och såg på honom.

"Hon måste få veta. Hon är väktaren och familjen är stark." Kíh såg på honom.
"Hon blev ju föräldralös tidigt så bara en sommar?" Han såg Sammy komma ut.
"Sover hon?" Frågade han oroligt och log.
"De mår utmärkt. Tack som frågar."

"Så vem ska berätta?" Fnissade älvan och var uppe och flög igen. Med det där busiga leendet. Gabriel såg på älvan med en uttryckslös blick men så såg han på Kíh. "Jag blev varg tidigt och då passade det sig inte att umgås med väktarens barnbarn. " Svarade han torrt och släppte sina bestick. Sammy såg upp och nickade. " Hon vilar. "Svarade han och bugade sig lätt. Gabriel såg på Sammy och nickade mot skogen och han skiftade och sprang iväg- hemåt. " Det är underbart att höra." Log Gabriel. "Finns det några mer ämnen vi behöver gå igenom, jag antar att det finns det. " Sa Gabriel och log lätt.

Kíh såg på älvan.
"Det är inte du som ska göra det iallafall. Du ser för skadeglad ut." Han vände sig om mot Gabriel med en trött min.
"Vi kan ta nästa möte nästa vecka. Det blev uppenbart det blev för mycket." Han nickade.
"Vi kan se det som ett stort steg. Vi har presenterat oss och det är det viktigaste-."

"Jag kan berätta." Sa Gabriel med en suck och nickade sedan. "Nästa vecka, samma tid? Ska jag berätta nu?" Frågade han bordet och de mumlade instämmande, de flesta i alla fall.

"Vi kan ta mötet nästa ördag men du ska INTE tala om at hon måste hitta någon man nu. Ho kommer kastrera dig med en hand." Dö såg på honom.
"Hon verkar så arg av någon andledning." Han reste sig.
"Nu hjälper vi henne och går och ställer in disken. Det finns en diskmaskin och vi kan ställa in. Men inte alla på samma gång."

Gabriel nickade sakta. " Inte berätta." Försäkrade han dem och såg sedan på den svarta ängeln, himlade med ögonen i hopp om att kunna dölja sin skuld innan han tog lite av disken och gick in och började ställa in den i diskmaskinen.