En mugglare i Slytherin

AAaaaaahhhh
Jag anmäler dig för beroende framkallning, jag har sträckläst den, Aaaaaaaaaahhhhhh

PS skoja bara fortsätt skriv

Ursäkta för den långa väntan på det här kapitlet. Har haft något av en känslomässig bergochdalbana de senaste två veckorna, och har därför varken haft lust/tid/ork/inspiration till att skriva. Mår dock bättre nu och ska försöka bättre mig med mina uppdateringar.

Tusen tack för era kommentarer, ni gör mig gladast i världen ♥

Jag är inte nöjd med det här kapitlet, och det blev inte som jag ville. Men vill bara lägga ut något och orkar inte skriva om det. Hoppas ni gillar det ändå.

Taggar ingetledigt, Edith Black Snape och Fleur Weasley eftersom de ville det

---

Kapitel 47: Snöbollskriget

Under hela fredagen kunde man känna hur hela skolan vibrerade av förväntan. I korridorerna kunde man höra hur elever från olika elevhem ropa efter varandra om hur mycket spö de skulle få. Elever som vanligtvis var vänner retades med varandra, fast på en mycket snällare nivå än de som inte tyckte om varandra.

”Du vet att jag tycker om dig, Artemis, men ni har inte en chans mot oss”, sade Harry till mig efter vår sista lektion tillsammans.

”Visst, du kan ju fortsätta drömma”, gav jag igen och himlade med ögonen.

Ron fnös högt. ”Ni som drömmer om ni tror att ni har en chans”

”Åh, jag tror vi har mer än bara en chans”, log jag självsäkert. ”Men om ni vill underskatta oss så är det er förlust”

”Hörrni, det är bara ett snöbollskrig”, sade Hermione. ”Ni behöver inte göra det till tredje världskriget”

Ron såg ut som om han var på väg att protestera, men jag hann före. ”Må så vara, men lite kul måste vi väl få ha?”

”Vet inte om jag skulle kalla det här för kul?” sade Hermione buttert.

”Var inte så tråkig, Hermione!” utbrast Ron.

”Äh, det är bara lite gammal hederlig psykning före slaget”, sade jag glatt. Hermione blängde först på Ron och gav mig sedan en skeptisk blick.

”Jag kommer då inte medverka, jag har läxor att göra”, sade Hermione och tryckte de böcker hon hade i famnen närmare sig.

”Du måste vara med!” sade Harry.

”Nej tack, Harry. Jag står hellre över”, sade Hermione.

”Jag måste gå”, sade jag. ”Vi ses nere vid sjön om två timmar! Ni kommer få så mycket stryk!”

”Aldrig!” ropade Harry efter mig, medan Ron fortsatte försöka övertala Hermione att vara med i eftermiddag.

Jag gick med snabba steg ner till fängelsehålorna. Jag skulle egentligen ha trollformellära, men stackars professor Flitwick hade lyckats dra på sig en otäck förkylning. Enligt de elever som sett honom låg han invirad i så många filtar i sjukhusflygeln att enda sättet man visste att någon låg därunder var de intensiva nysningar som hördes från filthögen. Så femteårseleverna i Slytherin och Hufflepuff hade fått ledigt sista lektionen. Vilket var perfekt, för nu kunde vi börja förbereda inför snöbollskriget innan de andra eleverna slutat.

Nere i min sovsal dumpade jag min väska med skolsakerna och satte på mig min varmaste mantel och tjockaste vantar och mössa, och begav mig sedan ut. De andra hade gått före när jag stannat och pratat med gryffindorarna.

När jag slog upp dörrarna ut till skolområdet blev jag nästan bländad. Marken var täckt att ett tjockt lager snö som glimmade i solskenet. Himlen var klar utan ett moln i sikte, det var en perfekt dag. Jag log och började pulsa mig fram.

”Artemis!” ropade Millicent glatt och vinkade när hon såg mig komma gående. Som på en given signal vände sig både Theodore och Draco om och såg på mig när de hörde Millicent ropa till mig.

”Hur går det?” frågade jag när jag kom fram. Planen som vi tagit fram igår hade sin bas i det vi skulle hinna göra nu. Idén var att vi skulle bygga ett fort, för vi hade kommit fram till att det vi mest behövde var ett starkt försvar. Säkert skulle de andra elevhemmen tycka det var fusk att vi förberett ett fort, men Fred och George hade inte sagt att det var emot reglerna. Och eftersom vi visste att vi skulle få sluta tidigare hade det fallit på vår lott att bygga fortet. Risken fanns såklart att även hufflepuffarna tänkt på samma plan, men det var inte så troligt. De var alldeles för rättvisa för att ens komma på en sådan idé.

”Jodå, vi har bestämt var den bästa platsen för fortet är och ska precis börja bygga”, sade Draco och log.

”Vi beslöt oss för att bygga så vi har sjön i ryggen och skogen på vår högra sida. På så sätt kan vi använda skogen till vår fördel och ingen kommer kunna anfalla oss i ryggen utan risk att gå igenom isen”, sade Theodore och pekade på de olika platserna medan han talade.

”Perfekt!” sade jag och log.

”Då kör vi!” flinade Draco.

-

När vi var klara stod det ett högt fort framför oss. Det var byggt i två våningar, och hölls uppe av en gnutta magi. På framsidan hade Daphne målat en stor grön orm. Det var riktigt imponerande för att vara byggt av snö. Där inifrån skulle vi kunna kasta snöbollar på de andra eleverna utan att de kunde komma åt oss.

”De andra har inte en chans”, sade Blaise överlägset.

”Vi kanske ska gå in, det börjar komma andra elever”, sade jag och pekade upp mot skolan där man kunde se hur folk började komma ut från entréporten.

Fortet var öppet på baksidan, mot sjön. Men risken att vi skulle bli anfallna från den sidan var ganska liten då isen antagligen inte skulle hålla att gå på.

Redan på långt håll kunde man höra de andra elevernas missnöje över vårt fort.

”Det där måste vara mot reglerna!”

”Inte okej!”

”Så typiskt slytherinare att spela oschyst!”

”Vi har faktiskt inte brutit mot några regler, eftersom ingen har sagt att det skulle vara förbjudet med fort!”, ropade jag tillbaka.

”Det var underförstått för alla oss andra!” fick jag som svar.

”Er förlust”, sade jag nedlåtande. Om jag skulle vara ärlig var jag en riktig tävlingsmänniska som inte gillade att förlora. Och kanske tog det här snöbollskriget ut min sämsta sida, eller bästa beroende på hur man såg det.

De andra slytherinarna såg dock väldigt nöjda ut när de anslöt sig till oss, medan missnöjet hos de andra eleverna bara växte. Än hade inte några gryffindorare dykt upp dock.

”Nu är klockan fyra”, sade Draco och kollade på sin armbandsklocka. ”Var är gryffindorarna?”

”De kanske insåg att de inte hade en chans och la sig om de fegisar de är”, föreslog Blaise med ett flin.

”Verkar inte så”, sade Theodore och pekade bort mot skolan. Därifrån kom det ett led med rödklädda elever. Längst fram gick såklart Fred och George med en varsin röd mössa som blinkade som en stor röd lampa.

”Se ni vad slytherinarna har gjort?!” utbrast en upprörd hufflepuffare och pekade på vårt fort. Jag vinkade glatt till gryffindorarna när de vände blicken mot oss.

”Det är inte okej!” sade en annan

”Jag tänker då inte vara med när de tänker spela oschyst redan från början!” ropade en tredje.

Även bland gryffindorarna verkade det pyra ett missnöje. Vi i Slytherin hade redan kul av att se deras arga miner.

”Ser ut som om vi kommer vinna!” flinade Draco. ”Vi visste väl att ni skulle inse att ni inte har en chans mot oss”

”Håll klaffen, Malfoy!” ropade minst tio olika personer samtidigt.

”Nej, vi ska inte låta dem vinna”, sade Fred och gav oss en missnöjd blick.

”De må ha fuskat, men vi ska inte ge dem tillfredställningen att se oss ge upp”, sade George.

”Hey, vänta en stund!” utbrast jag irriterat. ”Vi har inte fuskat! Ni sa ingenting om att man inte fick bygga ett fort”

”Det var underförstått!” sade samma ravenclaware som förut. Hon slog ilsket ut med armarna.

”Nej, det är bara er ursäkt för att ni inte kom på tanken att bygga ett fort!” ropade jag tillbaka.

”Jag tänker inte gå med på det här!” sade hon och vände ilsket på klacken.

”Vänta en stund”, sade George och höll ut en hand. Hon – och de andra som börjat gå – stannade.

”Vi kör ändå”, sade Fred.

”Vi kommer ändå vinna”, sade George med ett självsäkert leende. Tvillingarna ser på mig.

”Kom och ta oss”, svarar jag och kastar en snöboll från den ena handen till den andra.

”ATTACK!” skriker tvillingarna tillsammans.

”Nu kör vi”, sade Draco och log sitt farligaste leende. Jag hade kunnat kyssa honom där och då, men istället hivade jag iväg snöbollen jag hade i handen. Den träffade en ravenclaware som just böjt sig ner för att krama ihop en snöboll.

Luften fylldes av flygande snöbollar samtidigt som solen började gå ner. Vi hade självklart förberett ett lager med snöbollar, och kunde därför fortsätta kasta medan de andra var tvungna att hela tiden böja sig ner för att krama nya.

”Sluta gömma er bakom era murar, era fegisar!” ropade en kille från hufflepuff och kastade en snöboll åt vårt håll som missade med en pinsamt stor marginal.

”Kom”, sade jag till Draco och tog tag i hans arm och drog iväg med honom.

”Vart ska vi?” frågade han något förvirrat.

”Smygattack”, flinade jag. ”Theo!”

"Ja?" svarade min pojkvän.

”Jag behöver dig”. På mindre än en sekund var han vid min sida. Jag gav honom ett glatt leende.

”Har du kul?” frågade han roat när han insåg att det inte hade hänt något.

”Väldigt”, svarade jag. ”Men det är dags att ge sig ut på slagfältet”

Vi samlade ihop ett gäng slytherinare och tillsammans gav vi oss ut i skogen. Ingen märkte oss och vi kunde ta oss runt och ut bakom de andra eleverna som var helt koncentrerade på att attackera vårt fort. Mitt hjärta slog hårt i bröstkorgen av upphetsning när vi smög oss genom skogen.

Jag gav mina kamrater ett självsäkert leende och tog upp en näve snö. Sedan satte jag av rakt in bland de andra eleverna.

”Överraskning!” ropade jag och tryckte upp snön jag hade i handen i ansiktet på Harry.

Han gav mig en förvånad min men jag fortsatte bara springa. Mitt i ett steg böjde jag mig ner och tog upp en till näve snö. Längre fram såg jag ett välbekant bronsfärgat hår. Jag log ett skadeglatt leende och siktade in sig på den inte ont anande personen.

”Bu!” ropade jag och tryckte upp snön i ansiktet på min bror.

”Artemis?” sade han förvånat. Jag bara log brett och retirerade därifrån.

”Slytherinare!” ropade någon bakom mig. Vi var upptäckta. När de andra eleverna vände sig ifrån fortet för att se på oss få som tagit oss ut så passade de andra slytherinarna på att anfalla dem i ryggen.

Snöbollarna flög genom luften. Folk snömulade varandra till höger och vänster. Jag såg hur Draco tacklade omkull Harry och tryckte ner snö innanför hans mantel. Plötsligt låg jag själv i snön. Jag skrek till när den iskalla snön letade sig in innanför min halsduk. Personen som tacklat mig skrattade.

Jag kollade upp och såg att det var Lee. Han höll upp en näve snö ovanför mitt ansikte och gav mig en utmanande blick. Precis då fick han en snöboll i ansiktet från sidan.

”Du skulle bara våga!” hörde jag hur Theodore ropade och Lee fick en till snöboll i ansiktet. Jag kravlade mig upp medan Lee var desorienterad.

”Tackar!” sade jag till Theo och gav honom en puss. Sedan kastade jag mig på Lee och snömulade honom.

-

Det var svårt att avgöra hur lång tid som gått när lärarna tillslut insåg att knappt några elever var i slottet, utan ute och kastade snö på varandra.

”Vad är meningen med det här?!” hördes plötsligt Umbridges gälla stämma. ”Sluta omedelbart!”

Ingen lyssnade. Istället fick hon ett tiotal snöbollar på sig. Hon skrek rätt ut.

”De som kastade har härmed straffkommendering varje kväll i en vecka! Jag är Hogwarts överinkvisitor!”

”Reträtt!” skrek någon, jag tror det var Fred eller George. Alla elever satte av mot slottet. Någon passade på att knuffa omkull Umbridge när den sprang förbi. Överinkvisitorn skrek när i princip alla Hogwarts elever sprang förbi henne.

Vi skrattade när vi kom in i entréhallen.

”Vad har ni gjort?” frågade plötsligt en sträng röst. Alla elever tystnade när de såg professor McGonagall och professor Dumbledore stå högst upp på entrétrappen.

”Jag skulle säga att det ser ut som om de har haft ett snöbollskrig”, sade Dumbledore roat och gav våra rosiga kinder och snötäckta kläder en menande blick.

”Snöbollskrig?” sade McGonagall upprört.

”Seså, Minerva, jag ser inget fel med det”, sade Dumbledore och höll upp en hand. ”Bara lite oskyldigt skoj”. Han såg upp över våra huvuden ut genom den öppna porten. ”Jag tror det är bäst att ni återvänder till era sovsalar nu”

”Straffkommendering till alla!” skrek en gäll röst bakom oss. Där kom en ursinnig Umbridge täck av snö uppför trappan. Vi sprang.

---

Hoppas ni gillade det, trots att jag inte gör det. Lämna gärna en kommentar så gör ni min kväll *kram*

Haha! Fyyy vad jag älskar tvillingarna!!♥♥

Jättebra kapitel, som vanligt! Snällasötarara låt henne stanna med Theo!! Och låt henne bestämma sig snart!

Längtar tills nästa del♥♥

(Tycker att Slytherin spelade liiiiiite oshysst! Jag menar, dom hade inte sagt någonting om att bygga snöfort.)

Sen så störde jag mig lite på att det stog snömula istället för snöpula. Men alla säger ju olika!

EDIT: Skulle vilja säga att det där LÄTT blev ditt bästa kapitel hittills! Och det blir svårt för dig att skriva något bättre! Men det kanse du klarar, vad vet jag?

Oj, tack, och jag som tyckte det blev ett av mina sämsta kapitel. Fast det är bara för att det inte blev som jag föreställt mig.

Fast det hade ju inte heller sagt något om att man inte fick bygga snöfort Så det beror ju helt på hur man tolkar det, och en slytherinare kommer alltid tolka det till sin fördel

Haha, visste att jag skulle få kommentarer på snömula. Men där jag kommer ifrån så säger man snömula och inte snöpula (som för övrigt låter mycket fulare än snömula! xD)

Men tack igen för din kommentar ♥

SUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUPERBRA!!!!!! LOVE THIS FF OJ CAPSLOCK VAR PÅ... :3

UMBRIDGE DIN JÄVEL. DU FÖRSTÖRDE SLYTHERINS VINST OCH DET ROLIGA FÖR ALLIHOPA. JAG TROR ATT DU INTE VAR SPECIELLT POPULÄR NÄR DU GICK DÄR.
ssssssssssssssssssssssssssssssssssssuperbra!!!!!!!!

OH, HERRE VILKET UNDERBART KAPITEL!!!!

Kapitlet var underbart bra!
Så härligt lekfullt och älskar att Umbridge avskydde det medan Dumbledore tyckte att det var okej

Har inte riktigt bestämt ifall jag vill ha Artemis med Draco eller Theo. Men jag känner på mig att det kommer komma ut att Artemis och Draco är mer än vänner, så kommer det komma ut med en smäll!

I alla fall, du är grym!

Underbart kapitel!

Sjukt bra c: