Albus första skolår

Tack Kommer hem Onsdag kväll, då kommer det kanske mera. Är på ett bibliotek i degerfors för närvarande

Längtar till nästa

Tack så mycket allihopa! Jag lovar att det kommer mer imorron, för nu är jag hemma

Åh, längtar tills imorgon!

mer! snälla!

Jättebra! *BEVAKAR*

Jag vet inte riktigt vilket som var det senaste kapitlet, så här kommer de tre senaste, finns några fler på lager


Kapitel 8
Neville ropade – Scamander Lorcan, Scamander Lysander, Smith Hellen. Alla tre sorterades till Hufflepuff.
Nu var ceremonin äntligen framme vi ” W ” – Wenby Jack...Ravenclaw...Weasley Lucy...Gryffindor...Weasley Molly...Gryffindor..Weasley Hugo. Albus så hur Hugo, på stapplande ben satte sig på pallen, han höll andan. Nästan genast ropade hatten – Gryffindor! – Weasley Rose! Ropade Neville. Rose gick ganska lungt fram till hatten. Hon satte den på huvudet utan att sätta sig på pallen – Åhh..typiskt Rosie. Muttrade Hugo i Albus öra. – Gryffindor! Ropade hatten efter en halv minut. Sedan var det ett par trillingar, Creevie, Creevie och Creevie som sorterades till Gryffindor. I likhet med Harrys gamle vän Colin var de allihopa väldigt små och blonda. Sedan var det bara en enda elev kvar – Mary Zabini...Slytherin! Neville rullade ihop sin pergamentrulle och gick och satte sig vid honörsbordet. Albus och Hugo. Båda glada åt att ha hamnat i Gryffindor hälsade glatt på sina kusiner, Fred och Roxane Weasley, som nu var tredje och femteårselever. Rose, var upptagen i ett samtal med Molly och Lucy, de diskuterade för och nackdelar med quidditch. Albus såg att Victoaire blinkade åt honom borta från Ravenclawbordet. Sedan blev han väldigt upptagen av maten. Det var så mycket och så gott att det skulle ta en evighet att skriva ner allting här. Så låt oss bara säga att han åt och njöt så mycket av maten att han inte märkte att McGonagall hade ställt sig upp i sin stol. Det blev långsamt tyst i salen. – Nu när vi alla är mätta och glada är det dags för det nya årets information. Sa hon hurtigt. – vår vaktmästare, Mr Filch har bett mig informera om att det är ytterligare fem förbjudna föremål tillagda på...listan. Och sedan bör ni veta att Mr Filchs katt har sprungit bort, om den inte hittas innan jul kommer vår...ähum...käre vaktmästare att sluta. Om någon har någon som helst information om Mrs Norris bortspringande så lämna ett meddelande. Förstaårselever bör veta att den förbjudna skogen, är förbjudet område för alla elever. Och att det kommer att vara stränga straff för den delen. Såå.. det var nog allt, iväg med er då. Prefekterna visar vägen.
Till sin förvåning insåg Albus att Roxane hade blivit vald till prefekt. Hon verkade ganska självbelåten över det.


Kapitel 9
När de gick genom en korridor stannade de plötsligt framför ett porträtt av en tjock dam i rosa siden klänning. Det var Den Tjocka Damen. – Lösenord? Frågade hon. – Start. Svarade Roxane. Sedan vände hon sig om och sa till skocken av pladdrande Gryffindorelever – Varje gång ni ska ta er in i uppehållsrummet måste ni upprepa lösenordet. Det kommer att ändras ibland, men prefekterna kommer att hållas underrättade om det. Så om ni är osäkra, fråga mig eller Fredie. – Fred! Ljöd en röst inifrån porträtthålet. Fred satt nersjunken i ett fåtölj och spelade trollkarlsshack mot en annan femteårselev. På bordet bredvid dem låg två siklar, det var tydligen dom de spelade om. – Jag heter Fred. Upprepade han, medan han beordrade en svart löpare att slå ett torn i bitar. – Välkommna till Gryffindors sällskapsrum. Sa han och rätade på sig i fotöljen. – pojkarnas sovsal är uppför trappan där och till vänster. Sa han och pekade – flickornas, detsamma till höger. Roxane, som ville ha tillbaka komandot sa – Gå nu upp och lägg er för natten. Ingen av er vill väl missa er första dag i skolan? Eleverna kring Albus skakade på huvudet och mummlade otydliga instämmanden, innan de släntrade iväg för att lägga sig. Albus stannade kvar för att se vad prefekter gjorde på fritiden. Han satte sig på trappan i skuggan av rummet, där han nästan var osynlig för omvärlden. Det var inte särskilt intresant. Fred och femteårseleven fortsatte att spela sitt parti schack under allt tröttare och tystare komentarer.* – Till slut gick även Albus upp för att lägga sig. Han tog sig långsamt upp för den vänstra spiraltrappan, släpade fötterna efter sig och hade svårt att hålla ögonen öppna. När han väl kom upp dit, hur trött han än var så kunde han inte låta bli att förundras över den stora sovsalen. Den var rund, kantad av fem sängar med mörkröda förhängen med stjärnor och i mitten av rummet stod en ganska stor kamin, den fräste svagt och sände ut pyttesmå puffar av ånga och rök.. Han såg sin egen säng, som var den enda tomma. Stå mitt emot honom i rummet. Hans koffert stod bredvid sängen, tillsammans med en Gryffindor halsduk, två par gråa fingervantar, en stor svart Hogwartshatt och tre Gryffindorslippsar. Albus visslade tyst – Wow..vi har redan fått våra elevhemsgrejer. Just när han sa det, lade han märke till en liten, grågrön varelse med långa fladdermusliknande öran, tennisbollsstora ögon och en lång, ganska rund näsa. Det var en husalf. Alfen i fråga bar ett lakan drapperat som en tåga, men Hogwarts emblem på. Den satt och sydde på en Gryffindor färjad rand på en av pojkarnas gråa college tröja. Albus lade märke till att alla de andra Hogwartströjorna hade likadana remsor, i rött och guldförjade band. Allihopa låg prydligt vikta med ärmarna instoppade undertill. I samma ögonblick alfen tittade upp och märkte att Albus var vaken och stog och iaktog honom, så försvan den plötsligt, precis som om den hade gått upp i rök. Skillnaden var bara att det inte fanns någon rök..Albus undrade nästan om han hade inbillat sig alfen. Han skakade av sig tanken, satte på sig pyamasen och hoppade i säng. Natten var drömlös. Han vaknade av att hans tre Gryffindorskamrater gav sig därifrån med buller och bång. I det där med buller och bång ingick inte Hugo, han satt tyst på sin säng och hållde just på att dra på sig sina jeans. Albus började också klä på sig. När han var klar gick han ner till frukosten tillsammans med Hugo. När dom kom ner såg dom att James satt tillsammans med sina andraårskompisar på ena kortsidan av Gryffindor bordet och skrattade åt något skämt, när Albus kom ner till bordet så lade han märke till att vissa av James vänner såg på honom. Så han gissade vem föremålet för skämtet hade varit. Rose satt och flinade mot tre killar ur första årskursen, som enligt Hugo hette Jay och Nick Abbott, och en pojke som ingen av dom kände . Han kikade bort mot Slytherin bordet. Där såg han Scorpius, som satt och skröt för två pojkar som båda var stora och muskulösa.







Kapitel 10
Mitt i frukosten reste sig Dumbledore plötsligt upp. Han höjde handen, och tystnaden la sig över salen. – Ni får ursäkta det sena beskedet. Började han. – Men vi fick beskedet idag. Det är inte mer än rätt att trolldomsministerns biträdande sekreterare själv får berätta hur det ligger till. Han gjorde en gest mot en lång ung man som reste sig upp och gick fram emot Dumbledores podium. – Ehum..Hej! Sa han, lite blygt. – Jag heter Stan Shunpike och är biträdande sekreterare till ministern. Precis som rektorn sa måste vi be er att ursäkta det sena beskedet. Det är med ett stort nöje, som vi i år presenterar...Turneringen i magisk fyrkamp! Här på Hogwarts, i år. Nej, lugna er nu lite. Tillade han, för eleverna började pladdra upphetsat.. – Sååå, i år har vi ändrat turneringen lite. Den senaste gången turneringen ägde rum, blev en pojke dödad.. Sååå, i år har vi som sagt förbättrat det lite grann. De nya reglerna är: Ingen över första årskursen får anmäla sig. I år så kommer uppgifterna att kräva mod, viljestyrka och mycket logik.. Men utmaningarna kommer däremot INTE att vara farliga. Detta är en chans för våra lite nyare elever att pröva sina förmågor. Turneringen består av tre uppgifter, eller utmaningar, hur man nu vill se det. Deltagarna kommer att väljas ut av den fl.. men just då gjorde Dumbledore ett nästan omärkligt tecken till Stan, som skundade sig att fortsätta. – Deltagarna väljs ut av en opartisk domare. Elever som vill anmäla sig till turneringen ska skriva sitt namn och sitt elevhem på en lapp, och ..eh... ge den till..domaren. Det var nog allt..tror jag. Tack.. Han överlät talandet till Dumbledore.. Dumbledore sträckte ut armarna mot eleverna, som om han ville omfammna hela rummet. – Alla elever som är över den första årskursen, kan gå till sina lektioner. SKA gå till sina lektoner. Tillade han när ungefär hälften av de äldre eleverna stannade kvar. De troppade av i små grupper. När det bara var förstaårselever kvar så fortsatte Dumbledore att tala. – Turneringen. Fortsatte han. – Är som sagt ett tilfälle för de mindre kvalificerade eleverna att pröva sina krafter. Inte att skapa osämja mellan elevhemmen. Så, de elever som är intreserade av att anmäla sig till turneringen ska skriva sitt namn på en lapp, och sitt elevhem. Sedan ska en framavlad Impo välja ut en kämpe för varje elevhem. Han avbröt sig, när flera händer sträcktes upp i luften. Dumbledore pekade på en liten pojke som satt vid Hufflepuffbordet. – Ja, Marcus. Sa han. Pojken som hette Marcus stammade tafatt – En Im-Impo? Sir. Sa han frågande. Dumbledore log – Ja, just det. En Impo, det är en framavlad varelse som kommer att välja ut den värdigaste förkämpen. Hur ni ska få den att få i sig lappen, det får ni komma på själva. Han log igen. Stan gjorde en ansats att resa sig upp, men Dumbledore förekom honom. – Naturligtvis har varelsen omgående godkänts av magiska lag och ordningspatrullen, och avdelningen för övervakning av magiska skapelser. Stan satte sig ner igen, med nöjd min. – Det var nog det, några frågor? – Ja, jag har en, Sir. Sa pojken som hette Nick. – Hur får man Impånn att typ få i sig ens namn? Sir! Tillade han hastigt. – Dumbledore log igen. – Jaa du, det är en utmaning som de önskade kämparna får lista ut själva. – Iväg med er då! Bums. – Och föresten! Ropade Professor McGonagall över babblet som utbrytit, ni Gryffindorare har förvandlingskonst nu. Och ni andra har missat er första lektion.
Albus reste sig upp och gick tillsammans med Hugo, Rose, Molly och Lucy ut genom salen. De passerade en grupp med besvikna Ravenclawelever som allihopa muttrade för att de hade missat sin första lektion i det spännande ämnet Försvar mot svartkonster. Dom gick upp för marmortrappan, och upp till trappavsatserna på väg mot förvandlingsklassrummmet. När de klev in satt Professor McGonagall redan i sin stol bakom sitt kantiga skrivbord . Lektionen var..ointresant. Det var nog det bästa ordet Albus kunde komma på att det passade in. Han hade väntat sig att de skulle få lära sig att få sina klasskompisar att flyga genom luften, bänkarna att förvandlas till grisar och sina pennor att bli till chokladgrodor. Men på dagens lektion berättade McGonagall bara om teori och teknik. Albus undrade nästan om de hade gått fel och hamnat på en lektion i trollkonsthistoria. Inte förrän tio minuter i tio sa Professor McGonagall åt klassen att ta fram sina trollstavar. Hela klassen mummlade upphetsat. – Gör som jag gör. Sa hon, och utförde ett (enligt klassen) komplicerat mönster med trollstaven. Alla skyndade sig att härma henne, men ingen lyckades speciellt bra. Några visskade otydliga påhittade ord, och föreställde sig att det kom en stor skur av stjärnor ur änden av staven. Skolklockan ringde. Klassen reste sig och stoppade ner sina stavar, varefter alla lämnade klassrummet.

Mer! Bra skrivet

Tummen upp (y)