Life - Lupple & Medi PRS

Hon tog ett glas med vatten och drack lite och såg på dem.
"Så vad ska dagens ämne vara? Jag vet det är mig men mer specifikt? " Hon såg på Mi och såg sedan ner.
"Jag är så orolig att jag glr fel så ni anar inte."
Kíh såg de andra hade anlänt och log.
"Vi kan börja och säga vad vi är, vilka familjer vi kommer från och sådant. Vi börjar lätt." Han hörde många instämmande.
"Miss Mi kan börja tror jag."

Mi log lugnande mot Olivia för att sedan se ut över bordet. "En ära att börja. "Log hon och drog handen igenom håret. "Mi, det är vad jag kallas. Jag är här för att representera vampyrerna och deras intressen eftersom jag själv är en vampyr och ja det finns ingen mer lämplig än jag för detta uppdrag." Sa hon leendes. "Jag är glad över att se så många bekanta ansikten. "Fortsatte hon för att sedan se på Olivia. "Och jag vet att du kommer glänsa, hela din väktartid." Log hon mjukt innan hon nickade vid sidan av sig för att välkomna den att ta ordet.

En kvinna med vita vingar reste sig och bugade sig. Hon var vacker och såg på Olivia.
"Väktare mitt namn är Yur och är en ängel från himlen. Jag är en av de få som kommer ner och jag hälsar er välkommen." Hon bugade sig igen och såg på Gabriel.
"Er tur." Hon log mjukt.

Gabriel log mot Yur med en vänlig och respektfull nick. Änglar var rätt häftiga men så reste han sig upp. Vände sig mot Olivia och log. "Väktare Olivia, du är välkommen. "Log han för att sedan se ut över bordet. "Gabriel, representant för vargarna, stammen Hara. En ära att få vara här. "Log han innan han mjukt såg på personen bredvid sig och satte sig ned för att lämna över ordet.

Mannen med de mörka vingarna reste sig upp, lade handen på sin bröstkorg och bugade.
"Käraste väckare jag är Dô och jag är en mörk ängel. Jag hoppas vi kommer ha det en bra relation."
När han slagit sig ner så lutade han sig tillbaka och log charmigt.

Gabriel satt och lyssnade på alla de andra som presenterade sig. Han försökte att fokusera på den som talade och inte på Olivia.

när alla hade presenterat sig så nickade Olivia.
"i måste säga ert namn igen om jag ber. All information är så mycket." Hon såg mot Gabriel med en sorgsen blick.
"Så vad ska vi tala om nu? Hur brukade min mormor göra?"

Mi log mjukt mot Olivia och nickade. "Det kommer, ingen förväntar sig att du ska kunna allt på en gång. "Log hon lugnande men harklade sig lätt. " Din mormor brukade börja med att säga vad hon behövde, vad det än kunde vara och sedan löser vi vem som ska ordna det. "Sa Mi leendes.

"Åh på det viset." Hon såg på Gabriel och såg sedan ner.
"Jag skulle behöva hjälp. Jag har mycket lunch däär inne och behöver hjälp att bära ut det. Kan jag be om sådan hjälp at bära ut det?"

Mi nickade. "Precis så." Log hon och såg på henne. "Du kan be om vad som helst. "La hon till för att sedan se hur några reste sig upp för att hämta ut lunchen. Gabriel var en av dem, han undvek att titta på Olivia även om det var det enda han ville titta på. Men han hade en uppgift, hämta lunch.