Annabeth the Chaser
Elev
|
Superbra!
Den är rolig att läsa för den är inte trögflytande och seg, men vi springer inte heller fram och missar alla detaljer och beskrivningar!
Gillar ditt sätt att skriva och den har en riktigt bra handling!
 
12 mar, 2019 21:17
|
Avis Fortunae
Elev
|
Åh huuu ...vilket spännande slut!!! Mycket bra sista mening!
Spänningen har byggts upp effektivt genom kapitlet, där det uttråkade och frustrerade berättarjaget har sina dialoger med omgivningen:
“...Och tills dess är jag fångad på ett ställe värre än Azkaban.” Säger jag dramatiskt.
Pappa skrattar till; “ Min lilla tjej.”
“Dementor!” Fräser jag.
Spännande att Harry ska dit!
Läs gärna min fanfiction Borgen (sjunde året)!
https://www.mugglarportalen.se/#forum.php?topic=51992&page=1#p4541123
12 mar, 2019 21:27
|
Liv08
Elev
|
Superbra!!
Du är fin som du är!!! <3 kom ihåg det!!!
13 mar, 2019 05:51
|
Pride Potter
Elev
|
Superbra som vanligt! Särskilt slutet, jättespännande.
"Knappast." Men hennes ögon var livrädda.
Gillar Irma väldigt mycket, kanske för att hon är lik mig och inte kan sitta stilla haha  Men hon är också en rolig karaktär (till skillnad från mig, jag är jättetråkig), så det kan ju vara därför xD
  
13 mar, 2019 09:20
|
Elzyii
Elev
|
Spännande kapitel!!
Dora... Hon är väl bra härlig ändå!!
Jag vet precis hur det är att ha sådäääär olidligt tråkigt. Det suger bokstavligt talat!Stackars Irma.
Jättespännande slut.... Nu vill man bara ha mer och mer!! Hatar sådana där cliffhangers ju. Vad är det som händer???
Läs gärna min ff:n om Draco <3 Läser gärna din som gengäld, och för att jag älskar att läsa!
https://www.mugglarportalen.se/#forum.php?topic=51873
14 mar, 2019 20:47
|
Borttagen
|
Ååhhh.. Jag blir verkligen jätteglad att ni läser och gillar. Jag har inte sagt det här förut men självklart får ni säga om ni tycker att jag gör något grammatikfel eller liknande. Det här kapitlet är inte jättelångt, men nästa blir desto längre.
Spoiler:
Tryck här för att visa!
Kapitel 8
Jag vet att Dora vet något om mina… Drömmar. När jag frågade henne i morse sa hon att hon inte visste något, och att det förmodligen bara var mardrömmar. Men hon är urusel på att ljuga, iallafall för de som känner henne, hennes hår tonar alltid till lite mörkare, och hon flackar lite med blicken. Problemet var att innan jag hann fråga ut henne mer så var hon borta.
Jag bestämde redan från början att mamma och pappa inte skulle få veta något, och jag trodde att Dora skulle förstå det och inte heller berätta, men när pappa säger att han måste prata med mig får jag panik. Min hjärna spolar snabbt upp hundratals saker jag kan säga, men ingen verkar särskilt smart. Jag har tur, pappa berättar bara korta fakta om “planen” som går ut på att få Harry i tryggt förvar i Kråkboet. Jag vet faktiskt inte varför de tycker att jag ska få veta det, för mitt enda uppdrag verkar vara att hålla mig ur vägen.
Nu har vi cirka tusen skyddsförtrollningar runt vårt hus, och vi har Ordensmedlemmar här i princip varje dag som dubbelkollat, trippelkollat och frippelkollat att skydden fungerar, och det verkar de göra. Så ikväll ska jag sova medan Dora riskerar livet. Suck.
“... Och jag vill inte komma på dig med att vara uppe ur sängen. “ Säger mamma strängt.
“Mmrhrmhm.” Får jag ur mig, jag kan ju inte lova att hon inte kommer upptäcka mig.
“Du ska inte vara uppe ur sängen över huvud taget.” Tillägger pappa.
Jaha, då får jag väl bryta mot reglerna, men jag kan helt enkelt inte sova när jag vet att Dora är i livsfara.
Jag ligger blickstilla i sängen och hör bara mamma och pappa som pratar oroligt i köket, och vinden. Tiden går och jag börjar bli oroligare och oroligare blir jag. Jag vet att Dora inte är med Harry, utan med Ron, men det kan ju hända att dödsätarna stod på vakt, och att… -Nej! Så får jag inte tänka, Dora vet vad hon gör, och det vet Remus, Arthur, Kingsley, Hagrid, Monsterögat och Bill också. Men dödsätarna har lärt sig magi av den mäktigaste onda trollkarl som någonsin levat…
Plötsligt avbryts mina funderingar av en stor explosion, och jag bokstavligt flyger upp ur sängen, och tittar ut genom fönstret. Det är en stor rykande massa, med en annan stor massa brevid sig. Mamma och pappa är redan på väg ut, och jag följer snabbt efter de.
“Är du Potter? Är du Harry Potter? “ Frågar pappa.
“ De har kraschat Ted, kraschat i trädgården. “
Säger mamma oroligt samtidigt som hon småspringer mot högen av Harry, Hagrid och motorcykel.
Harry ställer sig upp och säger förvirrat: “Hagrid? Sedan faller han ihop.
Varken mamma eller pappa säger till mig när vi med gemensamma krafter hjälper Hagrid och Harry in i huset.
Mamma mumlar läkarbesvärjelser, medans pappa frågar ut Hagrid om vad som hände. Jag blir alldeles kall när jag hör att Voldemort jagat de. Harry och Hagrid klarade sig, men vad har hänt med de andra?
När mamma verkar bestämt sig för att Harry klarar sig blir jag ivägskickad till min säng igen.
Tyvärr blir min dörr låst av magi utifrån, och mitt rum ligger långt ifrån vardagsrummet där Hagrid och Harry är.
Jag vet inte hur jag lyckades, men jag somnade och plågades av mardrömmar, Dora dör på minst 20 sätt, jag blir förhäxad till att mörda mamma, och pappa till att mörda mig. Men nu är det äntligen morgon, och jag vet att Dora mår bra. Pappa berättade att hon skickade en patronus. Så just nu känns allt bra, och om fem dagar får jag träffa Luna.
  
19 mar, 2019 20:34
Detta inlägg ändrades senast 2019-03-20 kl. 19:52
Antal ändringar: 2
|
Liv08
Elev
|
Superbra
Du är fin som du är!!! <3 kom ihåg det!!!
19 mar, 2019 20:39
|
Pride Potter
Elev
|
20 mar, 2019 10:22
|
Avis Fortunae
Elev
|
Spännande, precis som Jade Potter skriver. Jag tycker så synd om Irma när hon blir inlåst på rummet. Vet inte om det nämns i vilket elevhem hon är men hon känns så mycket Gryffindor!
Du skriver att du ville ha hjälp om man upptäcker något som behöver rättas. Två små grejer:
mitt enda uppdrag verkar vara att hålla mig utvägen.
mitt enda uppdrag verkar vara att hålla mig ur vägen.
Ordet medan har inget -s på slutet.
Hoppas de släpper ut Irma från rummet på morgonen, så att hon kan träffa Harry! 
Läs gärna min fanfiction Borgen (sjunde året)!
https://www.mugglarportalen.se/#forum.php?topic=51992&page=1#p4541123
20 mar, 2019 18:46
|
Borttagen
|
Tack för feedbacken Avis Fortunae, och Liv08 ocg Pride Potter för era kommentarer! Jag har rättat till mina misdtag i förra kapitlet, och fortsätt gärna att skriva vad jag kan göra bättre.
Spoiler:
Tryck här för att visa!
Kapitel 9
Jag tar på mig en ljusblå klänning och flätar mitt bruna hår i två långa flätor.
Jag vet precis vilka som kommer när dörren öppnas precis samtidigt som dörrklockan ringer.
Jag studsar till dörren, kramar Dora, och ler sedan stort mit Remus.
“Hej Remus!”
Remus ler mot mig;
“Glad att få komma ut? “
“Du kan inte tro.“
“Snyggt hår förresten.“ Tillägger jag vänd mot Dora, vars hår är ljust och lockigt.
“Tack, ditt med.”
Jag ruskar på huvudet så att flätorna hamnar på ryggen.
“Nå?” Säger jag uppfordrande, “tänker du upphäva förtrollningen så att jag kan komma ut eller? “
“Ja ja.” Säger Dora och vänder sig om.
Hon mumlar några ord och svänger lite med trollstaven. Jag gapar.
“Var det så enkelt!? Då skulle jag ju rymt för längesen! “
Dora och Remus tittar på varandra och frustar till.
“Alltså… “ Börjar Remus. “Så lätt är det inte.
“Aja, nu ska jag ju ändå härifrån.” Säger jag och rycker på axlarna. “Hur kommer vi dit förresten.”
“Samtransferans. “ Svarar Dora och sträcker ut sin arm. Jag tar tag i den och blundar, sen öppnar jag ögonen igen. Jag har aldrig transfererat mig förut, och vill gärna veta hur det ser ut. En sekund senare ångrar jag mig, världen utanför mig går liksom inte ihop, och det gör inte hela situationen bättre. Och så är det över. Jag vinglar på marken framför Kråkboet och anstränger mig för att inte kräkas.
“Visst är det hemskt.” Säger Dora ointresserat.
“Kom Remy.”
Jag ser mig vilt omkring, för att hitta Luna. Jag vet att jag hittat rätt när jag ser två gula skepnader dansa en ganska så… ehhh speciell dans.
“Luna! “ Skriker jag och springer mot henne.
“Irma.” Luna låter som alltid drömmande, men uppriktigt glad.
“Hittade ni några snorkackor i Sverige i år då? “ Frågar jag.
“Nej.” Säger hon lite nedslaget. “Men vi såg spår av de i skogen. “
Jag nickar lite tankfullt. Under hela mitt liv har jag undrat över de speciella varelser Luna och Mr.Lovegood tror på. Ibland har jag trott på de, ibland inte. Nu vet jag inte riktigt vad jag ska tro, men det säger jag förstås inte.
“Titta där är Harry.” Säger Luna nonchalant, och pekar på en rödhårig pojke med en för liten klädnad.
“Hur ser du det?” Frågar jag, ytterst imponerad.
“Åh. Ser du inte hans ansiktsuttryck?” Säger Luna milt förvånat.
Jag spejar genom folkmängden och ser ett lätt ansträngt ansiktsuttryck som jag så många gånger sett i Harrys ansikte.
“Du har rätt! “ Säger jag. “Kom.”
Jag och Luna pilar genom pladdrande häxor och trollkarlar tills vi når fram till Harry.
“Hej Harry.” Säger Luna till Harry som ser mycket förvirrad ut.
“Öh...Jag är Barny.” Säger han precis så förvirrad som han ser ut.
“Jaså, har du ändrat det också?” Luna ser neutralt nyfiken ut.
“Hur visste ni att det var jag?”Frågar han vänd mot mig, antagligen för att få ett “normalt” svar, men Luna öppnar ändå munnen:
“Äh, bara ditt ansiktsuttryck.”
Harry som om möjligt ser ännu mer förvirrad ut, tittar bedjande på mig, men jag rycker bara på axlarna.
Innan vi hinner säga något mer dyker Mr.Lovegood upp från ingenstans, och han har uppenbarligen pratat med Harry.
“Här är hon ju. “ Säger han och pekar på Luna.
Luna ler mot sin pappa och visar upp sitt pekfinger.
“Titta pappa, en av tomtenissarna bet mig faktiskt.”
Mr.Lovegood tittar intresserat på Lunas finger.
“Vad bra… Tomtenissesaliv är ytterst nyttigt.”
Jag och Harry tittar osäkert på varandra.
Mr.Lovegood som verkar ha fått syn på en bekant försvinner iväg.
“Ehh..” Säger Harry. “Är du säker på att du inte vill göra något åt det där bettet?”
“Nej det är bra.” Säger Luna, och suger drömmande på sitt finger.
“Kom nu Irma, Harry vill inte prata med oss mer. Han är bara för vänlig för att säga det. “ Säger Luna och drar i min arm.
Harry öppnar munnen som om han vill protestera men säger inget.
Efter vigseln, sitter jag Ginny och Luna vid ett bord och pratar tillsammans om vad Harry Ron och Hermione ska göra. Ginny har berättat att de ska hoppa av Hogwarts för att bekämpa Voldermort. Eftersom hela Fenixorden försöker göra samma sak, måste de veta något som de inte vet.
Plötsligt tystnar folkhopen kring dansgolvet, och jag Luna och Ginny vänder oss om.
En silvrig siluett som inte kan vara något annat än en patronus, och Kingsley Schaklebolts röst bryter ut från den:
“Trolldomsministeriet har fallit.”
Det tar några sekunder innan alla förstår vad det innebär. Sedan bryter kaoset ut. Folk ropar på varandra, småbarn gråter, och Dora och Remus ropar : “Protego!”
Ginny och Luna försvinner i folkmängden. Jag hinner inte ens tänka vad jag ska göra, innan jag känner att någon tar ett tag i mitt arm, och känslan som jag nu förknippar med transferering framkommer.
Jag står tillsammans med Charlie, en gammal vän till Dora och några andra yngre trollkarlar och häxor på en äng. Charlie andas häftigt, och jag förstår att det är han som transfererat oss hit.
Han börjar prata franska med de andra, som måste vara anhöriga till Fleur, innan han vänder sig mot mig och säger : “Jag tar de här till en säker plats, sedan tar jag hem dig, blir det bra? “
Jag nickar, ur stånd att säga något.
Några minuter senare är Charlie tillbaka. Han ler matt mot mig, och sträcker ut sin hand.
Jag tar tag i den, och vi färdas tillbaka hem.
“Blir det bra om jag lämnar dig här? “ Frågar Charlie, när vi kommit in i hallen.
“Det blir bra, tack.” Säger jag till honom.
Han nickar, och springer bort ur mitt synfält.
Jag går in i huset, och känner genast att något är fel. Ingen mamma, ingen pappa.
“Mamma?” Ropar jag försiktigt. “Pappa?”
Inget svar. Jag fortsätter in i köket. Där blir jag stående, stel som en staty. På diskbänken sitter Bellatrix, sugande på sin trollstav.
“Ensam hemma, gullet? “
26 mar, 2019 20:17
|
Du får inte svara på den här tråden.
Nästan alla handlar om kärlek (ta mig inte fel, jag älskar verkligen böcker och fanfics om kärlek, men det börjar bli lite mycket), så det är kul med en spännande fanfic här på mugglis 
Mugglarportalen