Marodörer

Bus eller godis

Godis!

Bus elelr godis

GODIS!

godis

Bus, rawenckaw

Fick skrivtid igen, så här kommer ett nytt kapitel.

Kapitel 8. Hunden som kidnappade en katt.

9 September 1977. Sirius Black

Sirius granskade sitt ansikte i spegeln med en bitter blick. Sirius Black, han mådde illa. Det fanns få saker han hatade så mycket som sina ögon, formen av hans näsa och färgen på hans hår. Black. Med besviken suck tog han sin trollformelbok från handfatet och lämnade toaletten.
”Tramptass!” Skrek James när han kom ut, ”titta!” Tjutet av lycka kunde egentligen bara bero på två saker när det kom till James Potter, quidditch eller en borttappad Slytherinelev, han hoppades på det sistnämnda.
Fast när han vände sig om insåg han att inget av det stämde, James stod mitt i en skara elever med en katt i famnen.
”Du skämtar”, utbrast Sirius. Den där katten hade förstört fler roliga planer under hans Hogwartstid än lärarna tillsammans.
”Jag är en kattmänniska”, sa han och blinkade med ena ögat mot miss Norris, ”hundar luktar illa”.
”Håller med!” Ropade en Ravenclaw elev från fjärde årskursen och såg fashinerande på den annars så hatiska katten som kurrade i James famn.
”Äh, håll klaffen!” Fräste Sirius irriterat, den unga Ravenclaweleven såg ut att ta väldigt illa upp, men det hade Sirius också gjort. Nu när han granskade henne insåg han att hon bjudit ut honom förra terminen. Vad besviken hon skulle bli om hon vetat att hon kysst en hund.
”Vackra djur”, sa James som verkade ha bestämt sig för att vara någon form av ny-människa-första-prefekt-version i sin högsta hemska pompösa skepnad.
”Kan du inte ta med henne och låsa in henne i någon garderob?” Föreslog Sirius som ärligt talat fortfarande inte förstod varför den där hatiska kattjäveln låg i James famn- eller varför James ville ha den där.
”Där har du en poäng”, sa James och flinade stort, ”men nu när jag tänker över saken så nej”. Skaran av nyfikna elever tyckte tydligen att det var för händelselöst att titta på Potter och katten nu, så dem skingrades långsamt åt olika håll.
”Du kommer få minst 15 ugglor ikväll”, sa Sirius och granskade tjejerna som leende vände sig om mot den oborstat snygga 17 åringen.
”Tjejer gillar katter”, var tydligen det fyndigaste James kunde komma på, Sirius såg besviket på honom.
”Helt ärligt, kan vi låsa in katten”.
”Tramptass, hon gillar mig. Jag vet inte varför, inte hur, men hon gör det”.
”Du vet inte varför?” Upprepade Sirius skeptsiskt, han var säker på att det här varit en del av gårdagens: ”Jag har en överraskning för förvandlingen imorgon grabbar, vänta bara!”
”Nix”, sa han och log strålande. Han såg fantastiskt korkad ut.
”Gillar du katter?” Sa en plötslig röst bakom Sirius rygg.
”Ja”, sa James och hans röst blev genast mer reserverad. Sirius himlade med ögonen, Lily fucking Evens.
”Du vet att hon markerar revir nu?” Sa hon i en road ton.
”Revir?” Upprepade James med förvånad röst.
”Du är förste ordningsman”, sa Lily med sin typiska: Jag-vet-mer-än-dig-ton. Sirius hade aldrig fattat vad James såg i den bruden.
”..och med det vill du?” Fräste Sirius som helst ville att Lily skulle lämna dem ifred och att han kunde få diskutera kvällens (med miss Norris i en garderob) mycket ljusare planer.
”Jag har alltid hört att hon gillar prefekter bara”, sa Lily och ryckte på axlarna, ”hon hittar oss fort”.
”Hittar?” Sa Sirius som genast kände sig betydligt mer bekymrad, ”hur fan vet hon det?”
”Dofter tänker jag, av märket eller nått”, sa Lily med ett skadeglatt leende medans hennes blick verkade fastna på Sirius rynkade ögonbryn.
”Garderob är allt jag säger”, fastslog Sirius.
”Sant, vi har någonstans vi borde vara”, sa James som plötsligt granskade Norris med mer skeptisk min. ”Quidditch…” mumlade han och ryckte på axlarna mot Lily som nästan för första gången någonsin i ett samtal med endast honom och James inte såg arg ut.
Sirius och James skyndade sig genom korridoren med den kurrande miss Norris i James famn.
”Sovsalens garderob?” Frågade James när dem var ensamma i en korridor.
”Ja, dit kommer ju bara vi fyra, så hon borde vara säker där”.
Hans mening fick James att gapskratta. ”Säker?” Upprepade han, ”den säkrast kidnappade katten i världshistorien”.
En timme senare granskade dem en tom garderob, ett hav av Remus grejer över hela sovsalsgolvet.
”Det ser bra ut”, sa Sirius glatt, ”matskål och vatten så bor hon bättre än… Ja, än någon någonstans som inte bor jättebra men hyffsat bra”. James lyfte på ögonbrynen mot honom.
”Klockren poäng Trampis”.
Efter ett mindre projekt som innefattade stulen mat ur köket, osynlighetsmanteln och tre svordomar var Norris instängd i garderoben.
Båda två gick stolta ner för trappan mot trollkonsthistorian, precis i porträtthålet krockade dem med Mell och Fiona, två tjejer i samma årskurs.
”Hej” ropade Sirius glatt och boxade Mell på armen. Om Lily och Fiona hade lite för många pinnar uppkörda i röven (enligt James en otroligt överdriven beskrivning, men i ärlighetens namn- den mest passande), så var Mell deras motsats. (Om det nu innebär inga pinnar i röven, så kunde det ligga något i James opassande beskrivning). Hur som helst så var hon definitionen av skön.
”Aj, hej”, svarade hon och började genast gå mot porträtthålet. Det var också typiskt henne, att hon verkade vara den enda sköna människan på hela Hogwarts som inte tyckte att han var skön. Han gissade att det hade med att hon delade sovsal med de människorna som hade honom som någon form av hatobjekt. Nämligen Fiona och Lily. Men han skulle faktiskt aldrig vara oskön mot henne ändå. Dels inom marodörlag så var hon med i quidditchlaget, vilket betydde alltid vänlig och totalt odejtbar och även om Sirius oftade dejtade det mesta som innefattade – snygg – så skulle han aldrig dejtat henne oavsett. För han skulle aldrig vilja råka förstöra den vänskapen. Det vore lite som att ligga med James eller Remus. (Peter innefattades inte som snygg tyvärr.) Den tabben hade han redan gjort med en av tjejerna i hans årskurs och han hade fått ångra det i ett halvår. Dels hade James som då varit ännu mer pinsam gällade Lily, tyckt att det var Sirius fel att Lily nu inte vågade dejta honom. Sen hade Claire ställt till med ett helvette för Sirius liv rent allmänt.
”Vad i helvette!” Dom hade hunnit ungefär tre meter mot porträtthålet när ett skrik ekade genom uppehållsrummet.
”Måntand…” Sa James långsamt och tittade upp mot deras sovsal med ett skeptiskt ansikts uttryck.
Sirius vände sig genast om och rusade upp mot sovsalen. Efter ungefär hela trollkonsthistoria lektionen (tidsmässigt, eftersom ingen av de tre marodörerna tog sig dit) lyckades dem i alla fall få Remus att gå med på att Norris fick bo i sovsalen, dock tydligen inte instängd, då han tyckte det var djurplågeri. Dem vann diskussionen till största del för att Remus var tvungen att gå till piskande pilträdet och helt enkelt inte hade tid att debattera mer för hennes frihet.
”Vi ses”, sa James med oroad röst nr Remus klampade ut ur rummet medan han muttrade nått om idioter och mindre begåvande.
”Han tog ju det förvånansvärt bra”, sa Sirius med låssad entusiasm. Det fick James att bryta ut i plötslig skrattattack.
”Vi är rätt korkade”, klämde han fram mellan skrattet.
”Ja rätt så”, medstämde Sirius och granskade katten som låg ihoprullad på Peters säng.
”Ditt argument om att hon inte kan äta upp slingersvans om hon är instängd var ändå roligast”, skrattade James, ”han bor ju här!” Sirius tyckte absolut inte det var kul och tvivlade starkt på om James var övertrött redan.
”Slingersvans väntar nog på oss, vi skulle väl ses runt fem?” Sa Sirius som längtade efter en kväll i Hogsmead.

Hjättebra!♥ du skriver så fantastikt levande!

Håller med c8aina! Du skriver levande och väldigt roligt. Jag får sådana bilder i huvudet av hur James står där med en spinnande katt i famnen och alla beundrande tjejer runt om. Håller också med James om att det där argumentet om att mrs Norris inte kunde äta upp Slingersvans var väldigt roligt.

Hej! Hoppas ni haft en fin sommar Skriver gärna mer på denna om någon är intresserad av ett till kapitel