Marodörernas sjunde år på Hogwarts

Så bra!!!

Ny läsare, jätte bra!

Ett till kapitel, Avis Fortunae Ginerva2003 Calico Katt och Viloss. Hoppas ni gillar det!

Kapitel 10
~James perspektiv~
Det blev dags för den första quidditchmatchen: Gryffindor mot Ravenclaw. Det var strålande solsken, vilket kunde blända dem. Men som tur var skulle solen stå lite bakom deras målstolpar, så de skulle lätt göra mål och skydda sina ringar. Gryffindoreleverna skulle också ha bra uppsikt över matchen.
James tog sin kvast, Nimbus ettusenåttio, över axeln och gick ner till stora salen. Trots att det var tidigt satt nästan alla Ravenclaw- och Gryffindorelever vid sina bord. James satte sig bredvid Sirius, som hade gått ner med Alexa. Lily satt på hans vänstra sida. Hon satt nästan alltid bredvid honom.
James tvingade i sig rostbrödet och äggröra, sedan gick han ner till omklädningsrummet. Ellie Brown, som ju var deras sökare, kom ner och började gå bredvid honom.
“Hej”, sa Ellie. “Fint väder.” Hon nickade mot solen.
“Verkligen", sa James. “Sån tur för oss att solen är bakom våra målstolpar.”
Ellie nickade och sprang fram till jagaren Claire Parsons.
När de dragit sina quidditchklädnader över huvudet, och James hade peptalkat laget, gick de ut på planen. Jubel och visslingar hördes från Gryffindorarna. När Ravenclawlaget kom ut var det Ravenclawarnas tur att jubla och vissla.
“Potter, Goulding, skaka hand”, sa madam Hooch.
James gick fram och skakade hand med Henry Goulding, som försökte krossa hans fingrar. Han ansträngde sig för att inte röra min.
“Sitt upp på kvastarna”, sa madam Hooch. James svängde benet över kvasten. Madam Hooch blåste i sin visselpipa och de susade iväg.
James fick tag i klonken och sicksackade mellan Ravenclawspelarna. Han passade till Claire, som susade vidare. Claire passade till Dharma Davis, Som susade mot målstolparna. James såg en dunkade komma susande på Dharma högra sida.
“Dharma, dunkare klockan tre!” vrålade han till henne när han susade efter.
Hon duckade i sista sekunden. James kom upp ovanför och hon kastade upp klonken, han fångade den. Han kastade den mot en av ringarna, såg Ravenclaws vaktare som var Goulding komma mot den…
Det blev mål!
“James Potter gör mål!” vrålade Peter i mikrofonen. “Tio poäng till Gryffindor!”
Gryffindorarna jublade, Ravenclawarna suckade. James flög förbi deras jagare Billy Coolidge och lyckades få till en high five i luften.
Sedan såg han Ellie susa uppåt. Han tittade upp lite och såg kvicken flaxa några decimeter ovanför. Under Ellie flög Ravenclaws sökare Taylor Stafford.
Stafford hade inte en chans. Ellie fångade kvicken, madam Hooch blåste i sin visselpipa och James flög fram för att krama om henne.
“Ellie Brown har fångat kvicken, Brown har fångat kvicken, Gryffindor vinner med hundresextio poäng mot noll!” skrek Peter. James kunde se att han slängde ifrån sig mikrogonen och började springa neråt.
Sedan kom laget och flög rakt in i dem. Med armarna om varandra dinglade de ner mot marken.
James landade på marken och såg alla Gryffindorarna komma springandes mot dem. Av någon anledning blev Gryffindorarna alltid extremt glada för varje liten vinst. Som om alla hade ADHD, tänkte James ibland.
“Bravo, Tagghorn!” vrålade Sirius och kastade armarna om honom.
“Säg bravo till Ellie”, skrek James.
“Men du gjorde målet”, skrek Sirius rufsade om hans hår.
“Hallå, jag är faktiskt sjutton, inte femton!” skrek James. “Jag rufsar inte om håret längre.”
Men Sirius höll redan på att krama om Ellie. Alla hade vänt sin uppmärksamhet åt det hållet. Förutom en person.
Ett par varma armar slängdes runt James och han såg sig förvirrat omkring. Han såg Lily stråla upp mot honom, sedan kände han ett par varma läppar mot sina och stirrade på Lilys slutna ögonlock. När Lily slet sig ifrån honom verkade ingen ha märkt något. Ingen reagerade.
“Möt mig vid utkanten av Skogen om femton minuter”, sa Lily och släppte taget om honom. Sedan gick hon för att krama om Ellie.
James stod kvar och stirrade framför sig. Nej, tänkte han. Det här händer inte. Jag drömmer.
Han knep ihop ögonen. Men när han slog upp dem igen var han kvar. Han kände hur ett brett flin spred sig över hans ansikte. Sedan gick han för att krama om Ellie.

Lily väntade utanför skogen. Hon hade gjort det! Hon hade verkligen kysst James! Eller inte kysst, men berättat i alla fall. Sedan såg hon en rörelse. James hade plötsligt dykt upp framför henne. Hon blinkade. Han var kvar. Han höll på att stoppa in en mantel innanför klädnaden.
“Hej”, sa han.
“Hej”, sa Lily.
“Osynlighetsmanteln”, sa James. Det var det som han hade stoppat in under klädnaden. “Men vad ville du prata om?”
“Jo… ähum”, sa Lily. “Jo, alltså… du har ju… ähum… gillat mig ett tag. Och jag vet inte om du fortfarande gör det, men… åh James!” Hon drog ett djupt andetag. Sedan viskade hon: “James, jag tror… jag tror att jag älskar dig.”
Plötsligt kände hon James armar runt sin midja, och hans mjuka läppar mot sina. Hon log, lade armarna runt hans nacke och kysste honom tillbaka. Hon hade hört att en perfekt kyss skulle kännas som ett fyrverkeri inuti en. Det skulle kännas som om man lyfte från marken.
Men det här var mer. Tusen, nej miljoner, fyrverkerier kände hon och de svävade upp i rymden. Allt annat försvann. Det var bara hon och James som existerade.
Efter vad som måste varit flera dagar slet de sig från varandra, med armarna runt varandra fortfarande. Lily log upp mot James, som log tillbaka.
“Vet du, jag älskar dig med”, sa han.
Lily lutade huvudet mot hans bröst. “Jag älskar dig mest i hela världen”, mumlade hon till det.
“Mmm”, sa James och lade hakan på hennes huvud.
“Men, James, vi säger inget”, sa Lily. “Om vårt förhållande.”
“Är vi tillsammans?” frågade James förvirrat.
“Vill du inte det?” frågade Lily.
“Jo, det är väl klart”, sa James. “Men vi är ihop nu eller?”
“Ja”, sa Lily. Hon kände hur James försiktigt lyfte hennes haka och kysste henne. “Men vi berättar inte, det kanske inte funkar liksom. Vi har ju inte en så fantastisk bakgrund tillsammans.”
“Nej”, sa James. “Så… okej då. Vi säger inget. Men jag hoppas som fan att det funkar.”
“Jag med”, sa Lily. “Kom. Vad ska vi säga förresten?”
“Inte vet jag”, sa James. “Kom in först du, sedan jag en stund efter. Då kanske de inte frågar. Annars får vi väl hitta på något. Typ att vi var på toa.”
“Mmm”, sa Lily. “Förresten, Remus vet. Att jag älskar dig som fan.”
“Då ska jag säga till honom att jag älskar dig som fan”, sa James.
Lily skrattade till. “Kom då.”
De gick upp till slottet tillsammans. Lily njöt av att känna James arm runt sina axlar, och att känna hur han andades med armen runt hans midja. De kom upp till porträttet av Den tjocka damen. Hon sov. Lily kom på att det var det perfekta tillfället för en avskedskyss. Hon vände sig mot James och lade armarna runt hans hals. Hon såg hur det glittrade till i hans ögon när han lade armarna runt hennes midja. När hon sträckte på sig böjde han ner huvudet och deras läppar möttes, och de båda slöt ögonen.
Porträttet öppnades.

Om ni inte visste så spelade James jagare, inte sökare. Ni kan läsa det här: http://harrypotter.wikia.com/wiki/James_Potter_I

Så bra!

Jättebra! Äntligen berättade Lily! Mycket fint beskrivet med kyssen och fyrverkerierna.

I början råkar det stå att matchen spelas mot Hufflepuff.

Hoppas det går bra för James och Lily nu ♥

Tack för berömmet ♥ Och tack för tipset också, har ändrat det.
Ja, vi får hoppas att det går bra för dem

Kapitel 11
~James perspektiv~
Porträttet öppnades.
Han spärrade upp ögonen och stirrade in i Lilys. De slet sig ifrån varandra, men de båda visste att det egentligen var för sent. När han såg vem det var andades han ut.
Remus klättrade ut och tittade förvånat från den ena till den andra. James kikade bakom och såg att alla som tur var tittade åt ett annat håll.
“Ser jag rätt?” sa Remus när porträttet hade stängt igen. “Eller har James största önskan gått i uppfyllelse?”
“Min med”, sa Lily till svar.
“Jaha, grattis eller något”, sa Remus. Det var riktat till båda.
“Berätta inte”, sa James.
“Varför inte?” frågade Remus förvirrat.
“För att… tja, vi vill se om det verkligen funkar”, sa Lily.
“Visst, jag förstår”, sa Remus. “Jag berättar inget.”
Han kramade om James, som kramade honom tillbaka. När han vände sig till Lily kastade han en ursäktande blick mot honom. James log smått för att visa att det var okej, och Remus kramade om Lily.
“Var var vi?” sa James när Remus försvann. Utan att vänta på svar lyfte han upp Lilys haka och kysste henne. En varm, härlig känsla spred sig i kroppen när hon kysste honom tillbaka.
De slet sig ifrån varandra.
“Jag älskar dig”, viskade Lily innan hon sa lösenordet klättrade in genom porträtthålet.
“Jag älskar dig”, viskade James. “Som fan”, tillade han till porträttet. Efter några minuter sa han lösenordet och klättrade in.
“James!” skrek Sirius. Han fick en vaniljkaka i ansiktet.
“Hej!” skrek James och banade sig fram.
“Lily kom för några minuter sedan”, sa Sirius. “Hon såg glad ut.” Han löste snabbt av James ansikte. “Du ser också glad ut.”
“Vadå?! Vi har ju vunnit en match precis!” sa James. Han var mest glad för att frågan “var har du varit” inte hade kommit än.
“Jaja”, sa Sirius.

Efter tre timmar började elevskaran tunnas ut. Några gick upp till sina sovsalar, några gick till biblioteket. Till slut var det bara Lily, James och deras vänner kvar. Lily satt mellan Remus och James i soffan. Wendy satt i en fåtölj, Peter i en annan och Sirius och Alexa i en annan.
“Ska vi plugga?” frågade Remus.
“Plugga? Hur kan du säga så?” sa Sirius dramatiskt.
“Vi ska lämna in en läxa i övermorgon”, envisades Remus.
“Men okej då”, suckade Sirius.
Gänget hämtade sina saker och gick ner till biblioteket. Remus hjälpte dem andra, eftersom han såklart redan var klar. När alla hade skrivit klart gick alla utom Remus och Sirius, som hade en annan läxa att skriva färdigt.
“Vi ska skicka ett brev”, sa Alexa och Wendy.
“Jag ska skriva ett brev”, sa Peter.
James och Lily bestämde sig för en promenad runt sjön.
“Så… när ska vi berätta?” frågade James
“Vid ett lämpligt tillfälle.”
“Smart.”
Lily sparkade lite i gruset.
När de var längst bort från slottet satte de sig på en stor sten. Lily kände James hand runt sin och de satt tyst och tittade ut över sjön. Lily kände sig trygg. Hon kände sig lugn och trygg. Allt kändes perfekt. Det var hon och James.

Förlåt för att jag inte skrivit, men har en bok att skriva också

Så bra

Vad roligt med en uppdatering! Har väntat ivrigt.

Är lite speciellt förtjust i inledningen:

"Porträttet öppnades.
Han spärrade upp ögonen och stirrade in i Lilys. De slet sig ifrån varandra, men de båda visste att det egentligen var för sent. När han såg vem det var andades han ut."

Det blir som en liten cliffhanger, fast i början. Inspireras av detta

Det är nog bra att det är just han som vet om det hemliga förhållandet. Han kan förmodligen vänta tålmodigt tills de är redo att berätta.

Lycka till med boken! ♥

Suuper!

Jättebra!!
Kommer du fortsätta skriva Pride Potter?