Dark forces

Tack så mycket stumma Cole

Slytherin powerr ) ♥3

Woopwopp är en Slytherin med fel färg

Nice!! Längtar efter nästa del!!

Fotunge! Du gav mig en massa snöbollar! Men tack och bra att du skriver nice och inte najs men nästa del kommer antagligen snart

Det var jättelänge sen jag kastade snöbollar på dig????? Haha xD Vad roligt!

Superbra!

Längtar till näääästa! ♥

Yay superlång uppehåll för att Nea är sämst på att uppdatera, hipp hipp hurra!
...
Well, alla har säkert glömt bort andlingen och slutat läsa men anyway, här kommer iaf ett kapitel till. Ursäkta alla stavfel, har inte riktigt hunnit rätta än.

Kapitel 4: Hämden

Innan hon smög in till köket väntade Rachel i hörnet av stora salen, tätt insvept i osynlighetsmanteln. Hon kände genast igen den egendomliga flickan de träffat på tåget och inte bara för att hon var ett huvud längre än förstaklassarna som nervöst skruvade på sig i ledet. Utan hon la nu märke till flickans egendomligt vitblonda hår, nästan identiskt med hennes egna fast i en kortare variant. Rachel skakade på huvudet och iakttog henne noggrant när hennes namn, Lucy Green, ropades upp och hon satte sig på pallen. Minuterna som passerade kändes evighetslånga och hela salen väntade knäpptyst på hattens uttalande.
“SLYTHERIN!”
Rachel höjde på ögonbrynen och granskade skeptiskt Lucy när hon anslöt sig till det hurrande Slytherinbordet. Hon stannade några minuter och observerade hennes beteende innan hon smet ner till köket. Samma sekund som Rachel tagit sig in i köket tog hon av sig osynlighetsmanteln och alferna kom glatt springande till henne. I smyg hällde hon ner några droppar sanningsserum i den dryck som skulle skickas upp till Slytherinbordet och umgicks sedan med alferna i väntan på att ceremonin skulle avslutas och middagen börja. När maten väl försvann från köket och placerades uppe bland eleverna tog det ett bra tag innan hon lyckades ta sig fri från alferna. Hon fick lova att komma igen imorgon innan de släppte iväg henne. Hon skyndade sig tillbaka till Stora salen och Slyterinbordet där folk precis började dricka av drickan som nu var flylld med sanningsserum. Hon hade gärna stannat för att beskåda allt kaos som serumet skulle orska men hon hade trots allt ett jobb att utföra. Hon smög fram till en av prefekterna som just tagit djupa klunkar ur sitt glas.
“ Berätta vad Slytherins lösenord är…” Viskade hon i hans öra. Han såg sig förvirrat omkring och sa sedan högt: Larvögon.
Hans kompis såg skeptiskt på honom från andra sidan bordet.
“ Va?”
Rachel skrattade tyst och skyndade sig sedan ut ur salen och ner i fängelsehålorna där resten av marodörerna väntade utanför ingången till ormarnas elevhem.
“ Larvögon” viskade Rachel till stenväggen efter att ha lämnat över manteln till James.
Sirus fnös föraktfullt när dörren öppnades.
“ Larvögon? Ärligt vad är dem för ena typer egentligen…” Muttrade han medan de smög ner och tog sig in i rätt sovsal. När de hittat den säng som tillhörde Lucy Green hällde James varsamt ut allt klipulver som Remus hämtat från sin koffert. Hela vägen tillbaka till Gryffindors sällskapsrum pratade James belåtet om vilken fantastisk hämnd han skulle få. Väl framme satte dem sig framför brasan och åt av den mat alferna skickat med Rachel.

Bättre sent än aldrig!

Awesome, Nea! Aja, ska väl då börja skriva något x)