Matilda och Drakarna
Forum > Fanfiction > Matilda och Drakarna
| Användare | Inlägg |
|---|---|
|
Tilly
Elev 
|
Ett nytt kapitel till er underbara ♥
Kapitel 5 De gick in i en affär med pinnar – trollstavar – i skyltfönstret. Ollivanders hette det. Matilda hade ingen förväntning som helst på det. Det var ett stort rum där inne när hon kom in. Lådor på tre sidor om henne och en disk på den sista med ännu mer lådor bakom. Annars var det tyst i salen och det verkade inte finnas något butiksbiträde. Mr Ainsworth gick fram till disken. ”Ursäkta? Någon här?” En ung man kom fram till disken och såg på dem. ”Ska ni börja på Hogwarts och behöver en trollstav, miss?” frågade han och Matilda nickade. ”Då ska vi ordna det. Vänta lite bara så ska ni få hjälp.” Han försvann in bakom disken igen och snart kom istället en gammal man ut. Hon trodde att han var över hundra år, så gammal såg han ut att vara. ”Ni får ursäkta min brorsonson, han är rätt ny på det här”, muttrade mannen och gick fram emot Matilda. ”Alltid roligt såhär års när ni barn kommer och ska köpa trollstavar”, fortsatte han och Matilda nickade osäkert, mest osäker på vad hon faktiskt skulle göra. ”Mr Ollivander, kan vi sätta igång? Vi har en viss tidsram”, sa Mr Ainsworth och den gamla mannen nickade muntert. Han hämtade ett måttband som Matilda snart till sin förvåning upptäckte mätte henne utan hjälp av någon hand samtidigt som Mr Ollivander gled runt på en stege i affären och plockade ner lådor på ett smidigt sätt som hon aldrig trott varit möjligt. Till slut sluta måttbandet mäta och Matilda upptäckte en hög av lådor ligga framför henne. Hon upptäckte också att den unga mannen som var där innan kommit fram från bakom disken. ”Låt se”, muttrade Mr Ollivander för sig själv innan han sträckte fram en trollstav mot Matilda, ”Testa den här. Bok, enhörningshår, 13 ½ tum, böjlig.” Matilda tog emot trollstaven och höll i den oförstående. Mr Ollivander såg för ett ögonblick en aning missnöjd ut. ”Seså, vifta på den!” Hon följde hans instruktioner och han bara börja vifta på den innan han snabbt ryckte den ur hennes hans och muttrade något för sig själv. Sedan tog han upp en ny trollstav som han räckte mot henne. ”Ask, drakhjärtesträng, 10 tum, oböjlig.” Den här gången var Matilda snabbare på att testa att vifta på trollstaven och ännu en gång blev den bortryckt från henne snabbt. Hon fick testa fler trollstavar och kunde verkligen inte förstå vad det var som lockade med det här jobbet. Hon lockades inte längre av att testa stavarna och lyssnade knappt på vad Mr Ollivander sa om trollstavarna. Lyssnade bara lite i förbifarten. Det blev inte lika viktigt efter ett tag för allt lät som samma smörja. Mr Ollivander plockade sedan upp en stav och granskade den mer än de andra. Sedan såg han på Matilda och nickade lite sakta för sig själv. ”Kanske, kanske…” muttrade han för sig själv, nästan ohörbart. Han höll i den med nästan lite darrande händer. ”Pil, fenixfjäder, 12 ¼ tum, fast”, sa han som de andra gångerna och sträckte sakta den mot Matilda. Hon var lite förvirrad av hans reaktion men tänkte inte så mycket över det. Trollstaven skulle bara komma till resten av högen som inte fungerat för henne. Hon tog emot trollstaven men istället för den vanliga känslan av att hålla i en pinne blev det varmt. Hon rörde lite på staven och ut kom en skur av blå och gröna gnistor som fyllde rummet och satte färg på det i några sekunder. De andra tre i rummet såg chockat på henne och hon såg sig lite osäkert om. När alla gnistorna och färgerna försvunnit såg de fortfarande storsint på henne men Mr Ollivanders blick ändrades snabbt. Han såg imponerat på henne. ”Den trollstaven… Vi kan förvänta oss stordåd från er, miss.” sa Mr Ollivander sakta och Matilda såg osäkert på honom. Stordåd? Av henne? Det var ett misstag. Det var hon säker på. ”Betalningen nu”, sa Mr Ollivander och Mr Ainsworth nickade och gick bort till disken och fiskade upp lite mynt ur påsen. Matilda hade inte sett mynten förut. Nu såg hon på dem under tiden de låg på disken och imponerades av dem. Det var stora mynt som såg ut att vara av rent guld. Det eller av guldfärg, om färgen inte skulle ens ha skrapats på lite. Nej, det var definitivt äkta guld. Mr Ollivander la fram en låda på disken och Matilda förstod snart vad det var för något. Lådan för hennes trollstav. Hon såg inte riktigt meningen med att ha den liggandes i en låda men hon visste heller inte hur en trollstav fungerade. ”Ta hand om din trollstav väl nu, miss”, sa Ollivander. Matilda nickade, osäker på hur hon skulle ta hand om sin trollstav på bästa sätt. De gick ut ur affären och ner på gatan igen. Otroligt nog var det nog mer folk än när de kom. Hon undrade hur många som kunde få plats på gatan samtidigt, för stor var ett ord som allt annat än passade för att beskriva vägen. Dessutom såg ingen av affärerna särskilt stora ut. Vissa var antagligen större, de som hade bredare, men en del av dem såg inte ut att vara större än trollstavsbutiken. ”Jag tänkte att vi skulle gå till Madame Malkins nu och ordna en skoluniform till dig”, sa Mr Ainsworth när de kommit en bit ut och Matilda nickade. Hon hade vant sig vid tanken på skoluniform även om hon gick utan så fort hon kunde. ”Jag måste väl inte ha skoluniform hela tiden på Hogwarts? Bara under skoltid?” ”Ja”, bekräftade Mr Ainsworth, ”Under fri tid kan du ha andra kläder även om många fortfarande har på sig skoluniformen.” De gick till en av de affärer som såg ut att vara ganska små, men det var den inte. Innanför var det en stor lokal och en gammal dam skyndade fram till dem. ”Är ni här för att köpa skoluniform?” frågade hon dem när hon såg Matilda. Matilda nickade och damen, som Matilda gissade på var Madame Malkins själv, pratade lite med Mr Ainsworth innan hon drog med Matilda längre in. ”Jag ska ordna lite annat under tiden. Jag kommer tillbaka snart.” sa Mr Ainsworth innan han gick ut. Matilda följde med Madame Malkins in i butiken och in i ett hörn. Där stod två pallar, inte jättelångt ifrån varandra. En annan flicka stod redan på den ena och Matilda fick ställa sig på den andra. Madame Malkins tog fram några måttband som Matilda upptäckte mätte henne av sig själva, precis som det var när hon skulle köpa en trollstav. Sedan försvann Malkins därifrån och Matilda blev lämnad ensam med den andra flickan som såg granskande på henne. ”Jag ska börja mitt första år på Hogwarts. Ska du också det?” sa flickan med en ljus och sötsliskig röst. Matilda nickade utan att säga något. Flickan hade en ljus hy, rödblont, långt hår uppsatt i en fläta och lite lätta fräknar på näsan. ”Jag heter Monday Houlton. Vad heter du?” ”Jag heter Matilda. Keen.” svarade Matilda sakta. Någonting i henne sa henne att hon inte ville prata med flickan egentligen. Houlton verkade dock vara intresserad av henne. Intresserad, och överraskad av att döma av minen hon fick. ”Du är en flicka?” frågade hon och Matilda nickade. ”Du ser ut som en pojke.” Konstaterandet var inte riktigt det som Matilda uppskattade. Hon visste att andra tyckte det men tyckte själv inte att det hade någon betydelse. Varför skulle det vara så viktigt om man hade långt eller kort hår, eller om man hade byxor eller kjol? Varför kunde man inte bara vara den man ville vara utan att någon skulle döma en? ”Varför har du klippt dig som en pojke?” Matilda ogillade den andra flickan mer och mer för varje sekund. ”För att jag vill det”, svarade hon. Hon kunde se hur Houlton himlade lätt med ögonen. Det kom inte fler frågor från flickan och Matilda var glad för det. Till slut blev hon klar och kunde gå därifrån för att möra upp Mr Ainsworth igen. Komma ut på gatan och röra sig bort från Houlton, flickan hon inte skulle kunna undvika att möta snart igen. På Hogwarts. 
8 maj, 2017 19:33 |
|
Annie Lupin
Elev 
|
Varför blir jag alltid förvånad att du skriver så bra?
8 maj, 2017 19:43 |
|
Skyfall
Elev 
|
Åh ääälskar när man loggar in och du lagt upp ännu ett awesome kapitel♥
9 maj, 2017 08:33 |
|
Lollo16
Elev 
|
JAG ÄR SJUK, OCH VAD FÅR JAG????
(ETT AWESOME KAPITEL, TACK!!!!!!!!!!!!!!!!!)  
9 maj, 2017 10:11 |
|
Evethone
Elev 
|
bra, jättespännande skrivet!!
9 maj, 2017 18:45 |
Borttagen
|
Bra gånger oändligt
21 maj, 2017 08:01 |
|
Tilly
Elev
|
Skrivet av Idiz: Jag vill ha mer nu!!! Jätteroligt att du verkar gilla min fanfiction, men att skriva så här kommer inte hjälpa. Jag kommer inte lägga upp mer för att jag har en viss ordning för att hålla koll. Jag lägger ut när jag är redo och vill gärna att folk respekterar det, som jag skrev i första inlägget 
23 maj, 2017 19:24 |
|
Idiz
Elev 
|
Skrivet av Tilly: Skrivet av Idiz: Jag vill ha mer nu!!! Jätteroligt att du verkar gilla min fanfiction, men att skriva så här kommer inte hjälpa. Jag kommer inte lägga upp mer för att jag har en viss ordning för att hålla koll. Jag lägger ut när jag är redo och vill gärna att folk respekterar det, som jag skrev i första inlägget FÖRLÅT!!!!!!!!! Jag älskade den bara så mycket!!!!! Tar bort min kommentar!! Förlåt än en gång!! Hoppas att du kan förlåta mig!!♥️  
24 maj, 2017 12:49 |
|
Tilly
Elev
|
Ett tag sedan senaste kapitlet, men här är det i alla fall
Kapitel 6 Den första september var det dags för eleverna att åka iväg till Hogwarts. Matilda hade packat allt viktigt inför resan och sa hejdå till sina föräldrar ett antal gånger. Hon skulle inte se dem tills julen. Det var en hel termin till dess. Hon skulle inte få vara på sitt rum eller i skolan… Den struntade hon ju visserligen i med tanke på alla men tanken var ändå ny. Tanken på skolan hjälpte henne dock och gjorde henne säkrare på vad det var hon ville. ”Är du säker på att du har allt?” frågade hennes pappa för femtonde gången och Matilda nickade. Mr Ainsworth stod bredvid, han skulle visa Matilda till perrongen. Hennes föräldrar hade erbjudit sig, men när han berättade att det handlade om en perrong som var numrerad 9 ¾ accepterade de det. Hon skiljdes från sina föräldrar och följde med Mr Ainsworth bort längs perrongen. ”Men… Perrong 9 ¾? Det finns nio och tio. Det finns inget mellan dem”, sa hon sakta. Mr Ainsworth log lite hemlighetsfullt. ”Du ska få se. Vi har våra hemligheter.” Han stannade framför en tegelpelare mellan perrong nio och tio ”Vad…?” frågade Matilda osäkert. ”Spring rakt fram och stoppa inte så kommer du till perrongen”, berättade Mr Ainsworth och Matilda såg chockat på honom. ”Jag kommer slå ihjäl mig.” ”Tror du mig inte? Har jag ljugit någon gång hittills?” Hon kunde inte annat än att skaka på huvudet åt det sista. Han hade inte ljugit för henne någon gång. Ändå var hon rädd för att lita på honom angående det här. Att springa mot en tegelvägg… Det var inget hon direkt såg fram emot. ”Följder du med?” frågade hon honom men han skakade på huvudet. ”Jag har lite att göra. Du kommer förstå när du kommer igenom.” Hon nickade och bet ihop. Hon skulle krascha mot en vägg. Hon skulle dö. Sedan sprang hon. Hon kraschade inte. Istället gled hon rakt igenom väggen för att komma fram till en plats hon aldrig någonsin sett tidigare. Inte för att hon varit i London så många gånger heller. Hon stod på en perrong fylld av människor och där vanliga tåg brukade stå stod istället ett stort, rött ånglok med texten: Hogwartsexpressen. Hon gick in mot folkmassan, många vuxna som inte verkade vara på väg att hoppa på. Antagligen föräldrar till eleverna… Matilda hade ingen aning om hur många elever som gick på Hogwarts. Det enda hon visste var att hon skulle bli en av alla eleverna. På perrongen fanns det ingen som var där för att vinka av henne. Allt sådant var avklarat. Många barn stod och kramade om sina föräldrar där, så som Matilda gjort innan hon kom igenom till den okända perrongen. Hon steg på tåget. Det var säkert tio minuter till dess att tåget skulle gå. Det var dock ingen mening med att stå kvar på perrongen. Det var ingen där som väntade på att hon skulle göra något speciellt. Det fanns många lediga kupéer på tåget. Antagligen för att det inte var så många som gått på ännu. Tåget skulle gå prick elva. Det var inte jättemånga som gick på så tidigt som Matilda. Det var hennes föräldrar som hade sett till att hon var så tidig. De ville att hon skulle vara där tidigt så att hon slapp oroa sig, att hon faktiskt skulle komma fram ordentligt utan att få något problem. Hon la upp väskan och såg ut genom fönstret. Under de följande tio minuterna dök det upp många nya och många gick på tåget. Ingen kom dock in i Matildas kupé. Hon visste inte riktigt vad hon tyckte om det. Det var ju skönt att vara själv och hon hade själv inte vågat gå in till någon främmande samtidigt som det hade varit trevligt att träffa någon innan hon kom fram till skolan. Att ha någon att kunna förlita sig på lite om hon skulle stöta på flickan Houlton eller någon i samma stil. Till slut slog klockan prick elva och en visselpipa ljöd, något som sa Matilda att tåget skulle sätta igång nu. Att de skulle åka iväg mot Hogwarts. Hon såg ut genom fönstret där alla föräldrar och släktingar vinkade till sina barn. Hon saknade redan sina föräldrar. Det skulle bli det jobbigaste med att vara borta från dem så länge. Dörren till kupén drogs upp. Matilda vände sig och såg en pojke kliva in. ”Är det okej att jag sätter mig här? Tåget är fullt.” ”Det är lugnt”, svarade Matilda och han gick in, lastade upp sin väska och satte sig ner. Han var klädd i en enkel mörkröd t-shirt och ett par svarta byxor. Hans hy var lite åt det solbrända hållet och håret svart och lockigt och Matilda hade kunnat tippa på att han hade ursprung från något varmare land, antagligen Sydamerika. ”Jag heter Nicholas Sandford”, presenterade han sig. ”Jag ska börja på Hogwarts. Du?” ”Jag heter Matilda Keen och jag ska också börja på Hogwarts”, berättade hon och han log mot henne, ända in till de mörka ögonen. ”Vet du vilket elevhem du kommer tillhöra?” frågade Nicholas sedan. Matilda skakade på huvudet. ”Jag vet knappt någonting om Hogwarts”, erkände hon. ”Min pappa gick på Hogwarts och min storasyster gör det”, berättade han, ”så jag kan berätta vad jag vet.” Han berättade om skolan, om det gigantiska slott som man var på. Om elevhemmen, de fyra elevhemmen där man delades upp utifrån personlighet. Sorteringen, där man skulle göra något slags test för att avgöra vilket elevhem man skulle komma i. Matilda var rätt imponerad av skolan när Nicholas hade berättat klart. ”Jag hoppas att jag kommer i Ravenclaw. Där gick min pappa och min storasyster går där”, berättade Nicholas. ”Jag har ingen aning. Fast jag tror inte att jag kommer i Slytherin för ingen av mina föräldrar är magiska.” ”Båda mina är magiska, fast mamma kommer från Argentina så hon gick inte på Hogwarts.” Matilda såg ut genom fönstret. Nicholas hade vuxit upp med det här. Han hade vuxit upp, vetandes om magi och vetandes att han skulle börja på Hogwarts. Hans föräldrar hade antagligen utövat magi hemma hos dem. För honom verkade det inte vara någon stor sak. Det var det för Matilda. ”Hur är det att växa upp utan magi?” frågade han sedan och Matilda kunde ana nyfikenhet i hans röst. ”Jag har inte upplevt så mycket. Man behöver väl det inte så mycket med telefoner och så…” Nicholas rynkade pannan. ”Vad för något?” Matilda såg osäkert på honom. ”Telefoner…?” Hon fick bita ihop för att inte börja skratta. Han hade kanske inte växt upp med dem. Ändå var det svårt för hennes att föreställa sig en värld utan telefoner. ”Det är små…” hon fick svårt med ord för att förklara det, ”apparater som man kan spela spel med och prata med sina kompisar på – jag tror jag har min i väskan… även om Mr Ainsworth sa att den inte skulle funka på Hogwarts – vänta lite.” Hon öppnade sin väska och rotade runt. Mycket riktigt tog hon med sig sin telefon. Hennes föräldrar envisades med att hon skulle ha med sig oavsett vad Mr Ainsworth sa. Hon gav sedan telefonen till Nicholas som såg granskande på den. ”Du menar att ni får plats med spel i den här? Och att kunna prata med andra?” han såg fortfarande förvirrad ut och verkade inte hänga med alls. Så som Matilda kände sig när de pratade om magiska saker. Hon kunde inte hålla sig från att skratta. ”Ja, precis. Man ser en bild på skärmen och så kan man trycka på olika symboler och göra olika saker.” Det var verkligen otroligt svårt att förklara funktionerna för någon som aldrig sett en telefon förut. Matilda tog telefonen och tryckte på knappen. Än så länge verkade den funka för bilden gick igång. Hon satte sig bredvid Nicholas och visade. Han såg helt chockad ut över bilden. ”Hur får allt det där plats där?” frågade han förvirrat. Matilda gick in och bläddrade för att visa honom. För honom var teknik det konstigaste, så som magi var för Matilda.
3 jul, 2017 17:00 |
|
Annie Lupin
Elev
|
Yey! Du har skrivit ett till kapitel och den är TARTYAWAZHANG!
Haha, tycker synd om att han aldrig vetat om mobiler och datorer...... 3 jul, 2017 23:38 |
Du får inte svara på den här tråden.
Mugglarportalen