Hannahs Historia(första året)

Iiiiiiiiiii jättebra!!!

Suuuuuuuuper!!!!!♥♥♥♥

Super!! Jag älskar långa kapitel!!

AWAZHANG!
Hahha ju längre kapitlarna är desto bättre ska du veta x))

Här kommer äntligen nästa kapitel! Förlåt för att det inte kommit upp ett kapitel på länge men det var för att jag var hos min farmor med mina kusiner och vi gjorde andra saker än att skriva på en ff, men här kommer det:

Kapitel 4, Marken som bara försvann
När vi kom ut från Ollivanders så sken den härliga sommarsolen rakt i ansiktet på mig. Jag vart typ bländad men det var skönt ändå. Där stod även mamma med en bur med en mörkbrun uggla i. ”Den heter Diana” sa mamma och kikade in i buren där den mörkbruna ugglan satt.
”Är den till mig” utbrast jag av lycka.
”Ja, jag tänkte att du behövde en uggla att skicka brev med” sa mamma. ”Och när jag såg den i affären så kunde jag bara inte lämna den där, du får byta namn om du vill”
”Diana blir bra” sa jag och mamma gav mig buren.
”Okej, jag behöver köpa böcker, klädnad och ett husdjur” sa Pansy.
”Ni kan väl gå till Madam Malkins butik först, dem säljer de bästa klädnaderna” sa mamma och pekade på en liten butik nära Gringotts.
”Okej” sa vi i kör, och gick mot den lilla affären.
Nästan halvvägs så kände jag att marken jag gick på bara försvann, och jag föll och föll. Jag föll ner på marken. Jag var i en skog, en stor, mörk skog. Och jag såg en skymt av nånting glänsande i silver långt, långt bort. Jag kände en känsla av att bara vilja springa dit men då började jag sväva, upp mot himlen och plötsligt var jag tillbaka i Diagongränden med Pansy gående vid min sida.
”Vad hände” sa jag helt i chock.
”Vad menar du?” frågade Pansy som inte verkat förstå ett skvatt.
”Skogen, marken, nåt glänsande i silver, märkte du inte?” sa jag, fortfarande i chock.
”Skogen?” frågade hon försiktigt.
”Marken bara försvann, och jag var i en skog” sa jag lite tyst.
”Hannah, du har varit här hela tiden.” sa Pansy. ”Det kanske bara var en av dina dagdrömmar nu igen”
”Men det var för verkligt för att vara en dröm, jag var där. Jag lovar” sa jag och tänkte tillbaka på vad som just hade hänt.
Pansy verkade inte tro mig. Dagen gick, och vi fortsatte att shoppa allt som vi behövde, men mina tankar var absolut inte i Diagongränden utan i en stor, mörk skog med något glänsande i silver långt, långt borta…


Hoppas att ni gillade kapitlet! Nästa kapitel kommer på fredag antagligen

Så himla bra!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

BRAAAA!

Tack!!!!♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥

Jätte,jätte, jätte, jätte BRA!!!¡!!!!!!!!!!!!!!!!

Hoppas du fattar hur bra detta är!!