Dangerous Love - Drarry [SV]

Det är lungt♥
Ta hand om dig så får vi hoppas att du mår bättre snart♥

Jag är tillbaka! Försökte få detta kapitel lite längre än de innan, respons och konstruktiv kritik uppskattas.
---

Harry.

Harry hade stått kvar på samma, kalla stengolv som Draco hade lämnat honom mållös på när han hade hört Mc Gonagall’s röst eka i salen. Det var på skakiga ben som han hade gått till den stora stenstatyn, och när han stod utanför den började han fundera på vad de egentligen skulle säga. Skulle Dumbledore verkligen tillåta Snapes straff? Han tvivlade på det, och han skulle mer än gärna offra hans älskade Åskvigg han hade fått av sin gudfar på att slippa spendera hela terminen tillsammans med Draco. Ljudet av steg närmade sig allt mer och mer och till slut uppenbarade sig Dracos gestalt i Harrys ögonvrå. Som på kommando flyttade sig den stora stenstatyn på sig när Draco hade kommit fram till Harry och spiraltrappan som Harry många gånger hade gått upp för uppenbarade sig.
“Du först”, mumlade Harry medan han kastade en blick på den vitblonda pojken. Han ville inte trängas i den smala trappan tillsammans med Draco, och det kanske skulle löna sig med att vara lite trevlig för en gångs skull. “Bara så att du vet, gör inget dumt nu. Om vi har tur kanske McGonagall tar tillbaka Snapes straff”, fortsatte han när Draco hade tagit de första stegen i trappan. Han lade extra betoning på ordet straff, för det var verkligen vad det var.
“Du menar att jag är den som gör något dumt? Senast jag kollade så var det du som attackerade mig”, klippte Draco av som svar.
“Bara håll käften..”, muttrade Harry. Han orkade inte med Draco och frustrationen byggdes upp inom honom för varje trappsteg han klev upp på. Han hade inte känt sig så arg som han kände sig nu på länge.

“Jag antar att ni vet varför ni är här”, konstaterade McGonagall när de problemfritt (men med stel stämning) tagit sig upp för trappan och funnit McGonagall sitta på stolen som vanligtvis brukade vara upptagen av den vithårige gamle mannen. Harry nickade, men såg hur Draco gjorde allt för att undvika både hans och McGonagalls blick genom att intensivt studera alla saker som fanns i det relativt lilla kontoret. Tystnaden spred sig över rummet, som om McGonagall väntade på respons av Draco och Harry stötte därför till honom löst i sidan. Efter att ha mottagit en irriterad blick av Draco såg Harry hur han sedan också nickade och Harry suckade inombords. Om Draco betedde sig sådär drygt kunde de sluta drömma om att slippa varandra.
“Jag kan medge att Professor Snapes beslut var lite väl… förhastat. Jag själv skulle inte förespråka för ett sådan konsekvens, men efter att ha pratat med både Snape, Dumbledore och den nya läraren i försvar mot svartkonster har vi beslutat att straffet kommer att vara kvar. Era dagliga tjafs påverkar hela årskursen som Snape så väl uttryckte sig och dessutom höll du på att bli avstängd från skolan för att ha använt magi inför en mugglare Potter. Det kanske inte är det smartaste att använda det på unge herr Malfoy så strax efter. Jag kommer att informera alla elever om detta, ni får sova i Slytherins sovsal och du Harry får följa med på Dracos lektioner. Nästan som att du var en medlem i Slytherin. Ses ni ifrån varandra kommer jag att informeras och då blir det konsekvenser, iväg med er nu”.

“Allt är ditt fel”, fräste Draco när stenstatyn hade glidit tillbaka på sin rätta plats. Harry orkade inte ta upp diskussionen med Draco nu, det enda han ville göra var att äta en god middag med Ron och Hermione och sedan spela en omgång schack mot Ron. Han hade fortfarande många förluster att ta igen mot honom om de skulle ha spelat lika innan de slutade det sjunde året. Han stannade upp bakom Draco och vände sig om, som för att markera att han inte tänkte ta ett steg till i hans närhet. Dessutom behövde han gå åt andra riktningen som han skulle hämta hans saker i Gryffindortornet. Han ryckte till när ett par händer lades på hans axlar och han kände den kalla väggen pressas mot hans rygg. Han stönade till av smällen mot väggen och spände ögonen i de gråa som tillhörde Draco.
“Vad?”, suckade Harry trött.
“Hör du vad jag säger, huh? Om inte du hade varit så dum så hade inget av det här hänt. Din blodsförrädare, du har minsann aldrig lärt d-”. Innan Harry hann tänka efter hade hans handflata träffat Dracos kind med en hård smäll.

Yaaaaay äntligen! Bra kapitel också ♥

Sååå bra! Som vanligt!

Varje kapitel blir ju bara bättre och bättre!

jättebra!!!!!!!!!!!!!!!!!

Love it!!