Hermione Granger i Ravenclaw

Kapitel 4

Dagarna gick och jag, Harry och Ron hade lika kul som vanligt. Men jag kunde inte låta bli att titta lite extra på Ravenclawarna, man vet ju aldrig vad som kommer hända eftersom jag inte fått nåt besked än. Ron och Harry hade jag fortfarande inte sagt nåt till. Jag vågade inte. Vem vet hur de skulle reagera om de fick veta vad jag sagt till McGonagall? Jag vill ju vara kompis med dem även om jag byter elevhem.
Vi var på väg till biblioteket när en av Gryffindors jagare Alicia Spinnet kom fram till oss och sa:
- Hej! Professor McGonagall letar efter er. Hon väntar på sitt kontor.
- Okej tack Alicia. Undra vad hon vill, sa Harry. Jag försökte låta bli att titta på Harry eftersom jag nästan var säker på vad McGonagall ville. Frågan var bara hur det skulle bli. Jag var så nervös så jag knappt kunde få fram ett ord.
När vi kom fram till hennes kontor knackade vi på. *knack knack*. McGonagall öppnade dörren och sa:
- Miss Granger, Mr Weasley och Mr Potter. Vad bra att ni kom. Vi har nåt viktigt att berätta.
- Ursäkta professorn men vad menar du med "vi"? undrade Ron.
- Å så oförskämt av mig att inte visa att jag var här, sa en röst som kom från en fåtölj lite längre bort. I fåtöljen satt Dumbledore.
- Nå, slå er ner, sa McGonagall. Vi satte oss ner på några stolar som stod mittemot skrivbordet precis när Dumbledore började prata.
- Vi går rakt på sak. Jo det är så att Miss Granger ska byta till Ravenclaw.
Jag kunde knappt andas, JAG SKA BYTA ELEVHEM!
- VAAAA! SÅ KAN NI INTE GÖRA!!!!!! skrek Harry och Ron i kör.
- Mr Weasley och Mr Potter, skulle ni vilja lugna ner er så ska vi förklara allting. Eftersom ni kanske märker är det inte Miss Granger som står upp och skriker, ropade Dumbledore. Ron och Harry satte sig ner.
- Miss Granger kom och sa till mig för några veckor sen att hon inte kände sig hemma i Gryffindor utan i Ravenclaw. Därför har vi nu bestämt att hon ska byta, förklarade McGonagall. Jag kände Ron och Harrys blickar men vägrade att titta tillbaka på dem.
- Hon byter efter festen ikväll, började Dumbledore. Nu skulle jag gärna vilja prata med Miss Granger mellan fyra ögon, fortsatte han. Harry, Ron och McGonagall gick ut ur rummet. Nu var det bara jag och Dumbledore där.
- Dina saker kommer flytta sig automatiskt och din klädnad kommer också att få Ravenclaw-märket på istället för Gryffindors. Är det nåt du vill fråga? undrade han.
- Ja sir. När får jag mitt nya schema? Och hur ska jag ta mig in i deras sällskapsrum? Jag kan ju inte deras lösenord, frågade jag.
- Jag ska be Miss Patil att hjälpa dig med det. Men nu tror jag det är dags för dig att gå till festen, sa Dumbledore.

Jag, Harry och Ron var på väg till Stora Salen där Allhelgonafesten snart skulle börja.
- Men hur kunde du?? Bakom ryggen på oss!! Förrädare!! utbrast Ron.
- Men jag sa ju bara sanningen till McGonagall. Jag trodde inte de skulle byta elevhem på mig, försökte jag.
- Jag håller med Hermione, Ron! utbrast Harry.
- Tack Harry. Vi hade kommit fram till festen nu och slog oss ner vid Gryffindorbordet. Dumbledore hade redan hunnit dit.
- Innan vi börjar festen ska jag bara säga att Miss Granger, började han med blicken rakt på mig, ska byta till Ravenclaw efter denna festen. Miss Patil (han tittade rakt på Padma Patil) har lovat att hjälpa henne att komma in i Ravenclaws vanor. Nu: låt festen börja! sa Dumbledore glatt.
Alla började äta och prata. Men vad alla pratade om var redan klart. Alla pratade om MIG!
- Hermione, bara så du vet så tycker alla att du är en riktig förrädare, utbrast en kille från Gryffindor som heter Cormac Mclaggen. Jag kände tårarna trycka bakom ögonlocken. En tjej från Ravenclaw som jag inte kan namnet på kom fram och sa:
- Vi vill inte ha dig i vårt elevhem. Vi behöver inga fler Besserwissrar!
Nu kunde jag inte hålla tillbaka tårarna längre. Ron och Harry satt bara och tittade på mig, som om de också tyckte att jag var en förrädare. Jag rusade ut ur Stora Salen. Tårarna strömmade ner för mina kinder. Jag satte mig på en av trapporna. Till Gryffindors sällskapsrum kunde jag inte gå för min säng och mina saker stod inte kvar där längre och till Ravenclaws sällskapsrum kunde jag inte heller gå eftersom jag inte kunde lösenordet. Jag hörde steg bakom mig.
- Hermione! ropade nån. Jag ville inte vända mig om eftersom den säkert skulle säga nåt taskigt.
- Låt mig va!! Jag vet redan att jag inte är välkommen nånstans! ropade jag med gråtig röst.
- Hermione, jag heter Padma Patil. Jag tycker inte du är en besserwisser. Du är ju en snäll tjej. Parvati har berättat om dig, sa tjejen som tydligen var Padma.
- Tycker du verkligen det? frågade jag.
- Ja såklart! Kom nu så ska jag visa dig runt i DITT elevhem. För det är där du hör hemma. Vänner? frågade hon snällt och sträckte fram handen.
- Vänner, svarade jag och tog tag i hennes hand. Hon hjälpte mig upp och sen gick vi tillsammans till Ravenclaws sällskapsrum under tiden vi pratade med varandra. Efter en stund kändes det som om vi alltid varit kompisar. Padma är ju jättesnäll, snällare än Parvati. Jag och Padma har mer gemensamt än vad jag, Harry och Ron har. Och snart skulle jag få se Ravenclaws sällskapsrum. Men jag var fortfarande inte glad. Ron och Harry tycker tydligen också att jag var en förrädare och all Ravenclawarna förutom Padma tycker att jag är en Bessewisser så de vill inte ha mig här...

SLUT PÅ KAPITLET!
Vad tyckte ni? Jag blev ganska nöjd. Tack till alla som läser! NI ÄR BÄST!!!
Jag ♥ er!

Ny läsare. Den var jättebra. *bevakar*

Tack! ♥ U

Jag säger bara sanningen

♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥

Super

Tack ♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥

Superbra

Spännade "min älskade" ❤

suuuuuuuuuuper