Somewhere only we know - Scorbus/Drarry (SV)

Jätte bra

Kapitel 10.

Harrys perspektiv - Forts. flashback

Harry och Malfoy gick ute ensamma, utanför slottet. Harry kände att det här var ett mycket bättre val än att gå på festen. Han tyckte inte heller att det kändes rätt att säga 'Malfoy' längre. Han började föredra att kalla honom Draco.
"Det känns som om det var igår vi gick såhär i den förbjudna skogen", sa Draco. Harry som trodde att han helt hade glömt bort den kvällen.
"Ja. Det gör det", sa Harry. "Jag minns det som om det var igår." Harry hade precis samma känsla som han hade den kvällen. Det kändes bara bra att gå med Mal... Draco.
"Jag minns att du höll på att berätta en sak för mig den kvällen", fortsatte Harry.
"Gjorde jag det?"
"Ja. Innan vi såg enhörningen. Du sa 'om vi dör nu så-'. Sen avbröt jag dig", förklarade Harry.
"Just det, det", sa Draco. "Det var säkert inget viktigt. Just det. Förlåt för det som hände på tåget i höstas."
"Nej, förlåt mig. Det var fel av mig att tjuvlyssna." Det var det Harry kom på nu. Han började minnas varför han hade tjuvlyssnat. Varför han spionerade på honom varenda dag. Var Draco en dödsätare eller inte? Varför hade han glömt bort det? Harry började tänka efter. Han tänkte på det han hade råkat säga till Hermione häromdan, om att han kunde tänka sig ta med en kille till festen, och den första han tänkte på var Draco. Och nu när han var med honom kändes det bra på något sätt.

Dom hade nu gått en runda och stod utanför entréhallen.
"Det var en trevlig pratstund", sa Draco. Harry nickade. Dom stod tysta ett tag och tittade på varandra. Draco började luta sig fram mot honom. Harry hann knappt tänka efter vad som pågick. Tillslut mötte deras läppar varandra.

När Harry kom tillbaka till Gryffindors uppehållsrum så insåg han vad han hade varit med om. Han hade blivit kysst av ingen mindre än Draco Malfoy, som hade varit hans fiende under dessa år. Men nu hade han erkänt det för sig själv. Han var kär i Draco och det fanns inget att göra åt det. Men hur skulle Ron och Hermione reagera? Och vad skulle Hermione säga om att han aldrig dök upp på festen? Harry hade nu gått in i sovsalen och lagt sig på sängen. Skulle Draco nu officiellt vara hans pojkvän, eller skulle han ändra sig imorgon och låtsas som ingenting?


Nu var Harry tillbaka i verkligheten. Han stod fortfarande i sitt sovrum, och Albus och Scorpius var kvar ute, men Draco hade lämnat rummet. Harry gick ut till köket och såg att Draco hjälpte Ginny med att städa.
"Har du dagdrömt färdigt nu?" frågade Draco. Harry låtsades inte om honom.
"Finns det något jag kan hjälpa till med?" sa han.
"Det behövs inte", sa Ginny. "Du lagade ju maten."

Albus perspektiv

Albus hade suttit ute i flera timmar och pratat med Scorpius.
"Jag tänkte på en grej när vi satt och åt", sa Albus. "Skulle det kunna vara så att våra pappor fortfarande ogillar varandra?"
"Vad får dig att tro det?" sa Scorpius.
"Jag tyckte att min pappa tittade så konstigt på honom. Jag vet inte, jag kanske inbillar mig. Ett tag gillade han ju inte att vi träffades."
"För att han trodde på ryktet om mig och Voldemort." Albus brottade ner honom på marken och låg på honom.
"Om du är Voldemorts son, så är jag en flygande gris", sa han.
"Var det det bästa du kunde komma på?", skrattade Scorpius. "'Flygande gris'."
"Jag förklarade bara min raka motsats", sa Albus och satte sig upp. Scorpius försökte också sätta sig upp, men eftersom Albus satt på honom, fick han sätta händerna i marken som stöd.
"Grisar är ju åtminstone söta", sa Scorpius och log. Albus blev generad.
"Vi kanske ska gå in nu", sa Albus och reste sig upp. Han tog Scorpius i handen och drog upp honom från marken.

Dom gick in i Albus rum och Scorpius satte sig i sängen. Albus drog igång sin bandspelare och satte sig bredvid honom. Dom tittade på varandra och log. Albus sträckte fram sin hand och började klia Scorpius i hårbotten, och dom började kyssas. Utan att avbryta kyssen satte sig Albus i Scorpius knä. Dom slutade och tittade på varandra. Scorpius la handen på hans ena lår.
"Albus... Jag är redo att ta ett steg längre", sa han. Albus tänkte efter en stund. Här och nu?
"Jag tror nog att jag vill vänta", sa han tillslut. "Till ett bättre tillfälle." Han la sig ner bredvid Scorpius och tittade upp i taket.

Det knackade på dörren. Det var Draco som kom in.
"Jag tänkte ta mig hem nu", sa han.
"Okej", sa Scorpius.
"Så vi ses om några veckor antar jag?" sa Draco. Scorpius nickade. "Hej då." Draco gick ut ur rummet och stängde igen dörren.
"Är det alltid så här stelt mellan er?" frågade Albus. Scorpius nickade.
"Han försöker sitt bästa. Men inget kommer bli som när mamma levde."
~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~
Okej det här är nog det längsta kapitlet jag skrivit än så länge! ^^

Yay du äger på att skriva!!!!!

Bra

Nu när det snart är jullov så tänkte jag försöka uppdatera varje dag, sen får vi se hur det blir under juldagarna. Tack för era fina kommentarer ♥
~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~
Kapitel 11.

Albus perspektiv

Sommarlovet hade gått fort, tyckte Albus. Scorpius var hemma nu, och nästa vecka skulle dom tillbaka till Hogwarts. Albus satt i sitt rum. Han saknade Scorpius. Det var den enda anledningen till att han ville tillbaka till Hogwarts.

Han hörde röster från köket. En av dom lät som Ted, så han gick ner för att kolla.
"Hej Albus", sa Ted och log. Albus gjorde en nickning som betydde hej. "Nu när alla är samlade så kanske jag ska berätta den stora nyheten."
"Vadå för nyhet?" sa Albus förvirrat.
"Du är inte gravid va?" skämtade James. Ted skrattade och skakade på huvudet.
"Jag och Victoire har förlovat oss", sa han. Hela familjen tittade på honom.
"Grattis", sa Harry. "Men är det inte lite för tidigt?"
"Jag är 23", påminde Ted. "Ni var ju också i den åldern."
"Jag vet", sa Harry och log. "Det är bara det att du har vuxit så fort."
"Planerar ni att gifta er snart eller?" undrade Ginny.
"Vi har inte bestämt något än, men det lutar åt nästa sommar någon gång."
"Får jag vara brudtärna då?" sa Lily och kramade om hans arm.
"Självklart", sa Ted och rufsade henne i håret.
"Vad ska jag göra då?" sa James ironiskt. "Storma in på efterfesten som en halvnaken indian?" Alla började skratta.
"Snälla gör det!" skämtade Albus. "Se till att någon fotar då."
"Det kan ju du göra", sa Ted ironiskt och pekade på Albus. Albus skakade på huvudet och hade svårt att hålla sig för skratt.
"Var planerar ni att gifta er?" frågade Harry när allt skratt hade lugnat ner sig.
"Vi vet inte än", sa Ted. "Någonstans utomhus hade vi tänkt."
Det blev en lång pratstund om det oplanerade bröllopet.

Albus hade gått upp till sitt rum igen. Efter en stund kom Ted också in. Han tittade sig omkring i rummet.
"Mycket här inne har förändrats sen sist", sa han.
"Jag växte väl upp för fort", sa Albus som försökte imitera vad hans pappa hade sagt.
"Men den där har du fortfarande kvar", sa Ted och nickade åt bandspelaren.
"Det är väl det enda jag har nytta av." Ted gick och satte sig på sängkanten.
"Lova att inte berätta för någon om bröllopet", sa han. "Vi vill gärna göra det själva."
"Absolut. Du kan lita på mig."
"Jag hörde att du är ihop med Scorpius."
"Ja. Det stämmer." Nu började Albus sakna honom mer.
"Jag funderar på att bjuda in honom också. Och Draco. Vi är ju på ett och annat sätt släkt." Det hade Albus aldrig tänkt på. Teds relation till Scorpius var desamma som han själv hade till Veronica Dursley.
"Gör det du", sa Albus.
"Hur länge har ni varit tillsammans?" sa Ted nyfiket.
"Sen sommarlovet började. Under resan hem faktiskt", sa Albus och började tänka tillbaka.
"Antar att eran årsdag kommer firas på tåget."
"Nej, vi tänker hoppa av tåget i farten och hitta på något annat", skämtade Albus. "Tro mig, vi har gjort det förut."
"Jag har hört hela den historian", sa Ted. "Du vet, ibland är du dummare än ett bergatroll som slagit i huvudet."
"Tack bror", sa Albus och flinade.
"Jag är bara ärlig. Som en äkta vän."
"Ja, det är väl bara du och Scorpius som är sådana."
"För mig har du alltid varit som den lillbrorsan jag alltid önskat." Albus blev rörd av att höra det.
"Du har iallafall varit en bättre storebror än James, om jag ska vara ärlig." Ted skrattade.
"Jag tyckte jag hörde mitt namn nämnas", sa James som hade dykt upp helt oväntat igen.
"Men kan du sluta med det där!" sa Albus irriterat.
"Du har en poäng", sa Ted till Albus.

Bra som vanligt! ♥

Sjukt bra!!!
Asså James : "Vad ska jag göra då?" sa James ironiskt. "Storma in på efterfesten som en halvnaken indian?" 
Han är sjukt rolig och du är AWESOME på att skriva!!!!

Tack! Måste tillägga att det där indian-skämtet är faktiskt baserat på en verklig händelse. Det hände när min moster gifte sig x)

Hahaha, jag undrar verkligen vem som gjorde det xD

Supet