I tidvändarens värld, Det Digitala Hogwarts

Ny läsare Bevakar!

Otroligt braa!

Den äger... nej den är...

Alltså omg! Hur snälla är inte ni!!??♥♥♥
Tack så himla super mycket♥♥♥

Kapitel 4.

Jag räknade snabbt i huvudet och försökte komma ihåg innehållet i Hogwarts historia. Jag skakade långsamt på huvudet. 1005... Hogwarts hade grundats 1005... Jag var mer än 1 000 år tillbaka i tiden... Hur... Hur var det möjligt? Jag gick långsamt ut på området där den prestigefyllda skolan skulle ligga. Jag log. Det var onödigt vackert, även utan det praktfulla slottet. Jag gick längs strandkanten på den lilla sjön och undrade om vattenfolket och jättebläckfisken levde där redan nu eller om det var något som grundarna placerat dit som ett skydd... Jag vände blicken mot den förbjudna skogen och spärrade upp ögonen. Utan att tänka började jag springa mot den lilla skogsvaktarstugan i skogsbrynet och slet i dörrhandtaget när jag kom fram. Den bastanta trä dörren gled smidigt upp.'
- Hagrid!!! vrålade jag leende och förberedde mig undermedvetet på en slickattack från Fang. Men den kom aldrig... Och var fanns Hag...
- Din oförskämda jänta vad kommer du här och gastar om!! Va?! Störa en gammal mans vila!? Hagurd? Vem i helskotta är det? Ut härifrån genast! Detta är privatmark! Räcker det inte med att de ska bygga ett satans slott här va?
Jag stod som förstenad i dörröppningen och stirrade på den gamla kutryggade mannen som var raka motsattsen till den väldiga Hagrid. Jag rynkade pannan. Det var något egendomligt bekant över den griniga mannen.
- Ehm... Ursäkta... Jag känner en som bodde här, nej jag menar kommer bo. Eller nej! Alltså...
Jag skakade knappt märkbart på huvudet över min egen dumhet. Hagrid var ju ändå för allt i världen inte tusen år!
- Vad virrar du om jänta!? Ingenannan en jag kommer att bo i denna stuga! Jag har byggt den själv! Och nu kommer de där slottjävlarna och vill riva den... Kommer inte på fråga!
Jag skulle just backa ut genom dörren när en katt smidigt hoppade upp på en kökspall och något klickade i mitt huvud.
- Filch! Skrek jag och stirrade på mannen. Filch! Du är Argus Filch! men hur...
Jag tystnade och stirrade ner i marken.
- Eh... Ursäkta... Jag ska inte...
Jag backade långsamt ut genom dörren. Och stängde den om mig utan att se på den gamle mannen igen. Filch må vara gammal men inte heller han var kapabel till en livstid på tusen år. Jag skakade på huvudet åt mig själv igen och började gå bort mot sjön igen när dörren bakom mig plötsligt slog upp igen.
- Vänta! ropade Filch-mannen. Hur i helskotta vet du mitt namn jänta?!
Jag stelnade till och vände mig långsamt om.
- Är du Filch...?
- Filch ja, men Argus vet jag då inte var du fått ifrån. muttrade den grinige mannen och gjorde en kort nickning in mot stugan. Jag gick osäkert in igen och vände mig mot mannen.
- Nå? hur kommer det sig att du känner till mitt namn?
- Ehm... Jag... Du liknade...
Jag blev tacksamt avbruten av en uggla som pickade otåligt på rutan till det lilla fönstret.
Mannen stapplade fram och tryckte upp fönstret. Han slet åt sig det lilla kuvertet och schasade iväg den gråspräckliga ugglan med en senig hand. Ivrig slet han upp kuvertet och började leende läsa.
- Åh, Majgull... skrockade han kärleksfullt.
- Majgull?! Vem fan heter Majgull!? utbrast jag och stirrade på mannen. Han såg upp och hans ögon smalnade.
- Är du kvar än jänta!? UT!!!
Skraj skyndade jag bort till dörren och slank ut genom dörren och sprang bort från skogsstugans sikte med snurrande tankar.

Jaaaaaaaaaaaa den ägggggggeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeer
Heeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeellllllllllllt AWWWWWWWWWWWWWWWEEEEEEESSSSSSSSSSOOOOOOOOOOOOMMMMMMMMMMEEEEEEEEEEEE

Superbra

Såååå bra! Bevakar.

Så himla bra!

DÖÖÖR!

Superdupermegaomgbra!

ÅÅÅH, SUPERRRRR!!! ♥