The second golden trio (oneshot)

Tack så jättemycket, ni är så snälla♥

Taack! Kul med nya läsare!
Tack så otroligt mycket! Alltså jag vet inte vad jag skall säga, jag kollade nyss in din fanfiction och den är helt otroligt bra, så det känns jättestort att du fick lite inspiration från min Och tack så mycket för att du tycker jag är duktig på att skriva, alltså herregud vad glad jag blev!
Jag skall självklart börja läsa din fanfiction btw
Och jättekul att du bevakar! Jag fick faktiskt idén till den här fanfictionen från wikipedia (hehe) där det i förbifarten stod något i stil med att det är möjligt att Pansy kände tvillingarna före hogwarts(eftersom Pansy vid ett tillfälle i bok 1 säger "jag trodde väl aldrig att du skulle gilla små tjocka lipsillar Parvati", vilket tyder på att hon känner Parvati ganska väl)och jag tänkte att jag bara måste göra något med det och jag fick den här idén, historien bara kom till mitt huvud liksom , idk. Nu har jag ju bara skrivit 3 kapitel och huvudkaraktärerna är fortfarande 11, så dom pratar och tänker lite barnsligt, men jag tänker fortsätta tills dom går ut Hogwarts och jag har en känsla av att det kommer att bli bättre då... så jaa, jag hoppas att alla trogna läsare stannar kvar och
tack än en gång alla ni som bevakar
och Elzyii för din långa review, blev jätteglad.

NÄSTA KAPITEL KOMMER IMORGON!

Braaaaaa

♥♥

Parvati och Padma stod med sina tjocka resemantlar framför den öppna spisen i familjen Patils vardagsrum. Parvati sprang snabbt fram till sin pappa och tog en näve flampulver från krukan han höll i händerna.
-Får jag gå? frågade hon ivrigt.
-Kom ihåg att prata... började Mr Patil.
"Högt och tydligt" messade tvillingarna, fångade varandras blick och himlade med ögonen.
-Diagongränden! tjöt Parvati och hon var borta.
Paret Patil log stolt mot varandra.
-Skynda dig Padma, håll lite koll på Parvati så att hon inte köper upp hela gränden! sa Mrs Patil.
-Och det kommer från dig då? sa Mr Patil busigt. Padma förstod att det antagligen var ett internt skämt mellen föräldrarna och skrattade artigt.
-Diagongänden! sa hon högt och försvann i lågorna.

Parvati väntade på sin familj utanför Madam Malkins. Hon roade sig med att spionera på andra människor. Hon fick syn på en flicka i hennes egen ålder med underbart rågblont lockigt hår och en gul mantel med rosa hjärt och stjärndetaljer. Hon hade en äldre kvinna som såg tråkig och trött ut bredvid sig. Kvinnan hade samma rågblonda hår, men mycket trassligare och ett rött svettigt ansikte.
-Vart tog Roland och Markus vägen? frågade den yngre.
-Merlin vet vad dina bröder kan ha hittat på, sa kvinnan surt.
Flickan ställde sig på tå och viskade något till sin mamma, som fnös.
-Sluta vara så dramatisk Lavender, sa hon hårt och tog flickan i armen. Det var ungefär vad Parvatis pappa brukade säga åt henne när hon hade för vilda ideér om hur saker kunnat gå till. Det, eller "sluta sjåpa dig".
Parvati log deltagande åt flickan som hette Lavender. Lavender vinkade åt henne och log tillbaka. Lavender öppnade munnen för att säga något, men ljudet kom från annat håll.
-Där är du ju Parvati! sa en välbekant röst.
-Jaja Padma, här är jag! fräste Parvati utan att vända sig om. Lavender vinkade snabbt åt henne och Padma och försvann.

Jätte bra Trevor

Super!!!!

Hoppas det blir någon fortsättning ♥