Den nya läraren.

Bra!

Ja vad bra men jag tycker läraren är super taskig

Det är meningen!

Kapitel 6
Lärarens ord ekade fortfarande i mitt huvud. " Då ses vi klockan fem i kväll" hade han sagt när lektionen var slut och dem gick ut ur klassrummet. Emilia fasade inför straffkommenderingen. Men sju timmar senare var hon och Miranda påväg till Lärarens kontor.
- Jag undrar vad vi ska göra, suckade Miranda.
- Jag med, hoppas det inte är något farligt.
"knack, knack".
- Kom in, snorungar, fräste Läraren.
- Vad ska vi göra? frågade Miranda.
- Lugna dig, så berättar jag, morrade Läraren. Några sekunder gick innan han fortsatte: Ni ska få äran att städa HELA mitt kontor! Emilia såg sig omkring. Det var inte lite stökigt, utan jättestökigt.
- Vad väntar ni på? Sätt igång, stressade Läraren. Bästisarna insåg att det inte var någon mening att tjata emot och började motvilligt städa. Tiden segade sig fram.

Vad bra hatar den läraren

Jag vet att det här kanske skulle varit med i kapitel 6, men jag skriver nytt kapitel varje gång jag skriver mer. Är det ok att det kommer kapitel från både CB och BC?

Kapitlel 7
Plötsligt dundrade det till utanför dörren.
- AAAAAAAAHHHHHHHH, Utropade Läraren. Vi ville inte få mer skäll utan fortsatte lugnt städa.
- Jag går ut och kollar vad som har hänt.
- Ska vi rota bland hans saker, så vi ser vem han är? frågade Miranda förhoppningsfullt när han hade smugit ut genom dörren.
- Visst, men någon måste fortsätta städa också, annars misstänker han oss.
- Okej, jag kan städa om du vill, offrade sig Miranda.
- Okej. Jag bestämde mig för att börja leta i ett stort skåp med rostiga handtag. Skåpet knarrade när jag öppnade det.
- Han hörde inget, va? viskade jag till Miranda.
- Nej det tror jag inte.
Emilia började plocka i en liten burk med pärlor på. Men sen kom hon fram till att den inte var så användbar. Därefter hittade hon en liten kista. Den var låst, men när Emilia förhäxade den med alhomora fick dem upp den. I kistan fanns ett märke, men inte vilket märke som helst, utan dödsätarnas märke. Walden Macnair stod det inristat. Dörren slängdes upp och Läraren kom inklampandes.
- Stäng genast den där dörren, ingen har bett dig att snoka där! Vrålade läraren.
- Vaddå snoka? Du beordrade ju oss att städa HELA ditt kontor, ljög Emilia.
- Jo, men... muttrade läraren. UT!

Vad spännande längtar till nästa kapitel

Kapitel 8
- Undrar varför han hade en sådan konstig kista, sa Miranda när de kommit tillbaka till sällskapsrummet.
- Han är säkert dödsätare annars skulle han inte bli så upprörd när vi såg kistan med dödsätarnas märke, trodde jag.
- Kanske var det han som tog hit dödsätarna på den första skoldagen, föreslog Miranda.
- Så skulle det faktiskt kunna vara, tyckte jag.
På natten hade jag svårt att somna. Tänk om det faktiskt var så att läraren var en dödsätare. Plötsligt hörde jag svaga fotsteg de kom närmare och närmare. Jag blev jätterädd och låtsades som om jag sov. Konstigt nog verkade personen inte höra mina snabba andetag. Tillslut somnade jag nog, kör nu vaknade jag av att någon ruskade om mig hårt. Jag öppnade ögonen och tittade mig yrvaket omkring.
- Mrs Sprout? Sa jag förvånat.
- Åh du lever! Det har varit någon här inatt! Någon som har skadat Miranda! Hon ligger i sjukhusflygeln! Utbrast föreståndaren förtvivlat.
- Kommer hon att bli bra igen? frågade jag långsamt.
- Javisst, Madam Pomfrey kan bota nästan allt...

Sååååååå



♥♥

Ja jag tycker det med