I am Lily Evans {Svenska}
Forum > Fanfiction > I am Lily Evans {Svenska}
Användare | Inlägg |
---|---|
Sköldpaddan Trevor
Elev |
14 jun, 2016 21:36 |
LunaLovegood123
Elev |
Underbart!
15 jun, 2016 10:42 |
catradora
Elev |
15 jun, 2016 12:39 |
Borttagen
|
Jag vill bara tacka för kommentarerna. Ni är så söta! ♥
16 jun, 2016 12:01 |
Borttagen
|
Skrivet av Borttagen: Jag vill bara tacka för kommentarerna. Ni är så söta! ♥ Men det är faktiskt vi som borde tacka för din fina FF 16 jun, 2016 12:02 |
Borttagen
|
Skrivet av Borttagen: Skrivet av Borttagen: Jag vill bara tacka för kommentarerna. Ni är så söta! ♥ Men det är faktiskt vi som borde tacka för din fina FF ♥ ~~ Kapitel 6 Prefekts Den första dagen i deras sjätte år hade gått bra. - Om man bortsåg ifrån de sorgsna blickarna från Severus, det vill säga. Men Lily brydde sig inte det minsta. Han hade gjort sitt val, och hon och Katie hade gjort sina. Det var kväll igen, och Lily och Katie satt i soffan framför eldstaden. Uppehållsrummet var fullt med elever, stora som små. Alla var trötta efter sin första riktiga skoldag efter sommarlovet. "Men visst är han underbar?" drömde Katie och Lily förvånades av att hon inte hade börjat dregla ännu. Lily följde Katie med blicken och såg att hon kollade på Remus, som satt och gjorde sina läxor. "Om du säger det så." svarade hon, och vände blicken mot Potter, som satt på golvet med ett pappersark i knät. I hans hand höll han i en fjäderpenna, och han verkade fokusera något ordentligt på vad han än gjorde. Black satt och såg honom över axeln, och verkade komma med idéer. Pettigrew satt som vanligt och proppade i sig choklad och alla andra sorters godis man kunde tänka sig. Remus var den enda som Lily kallade vid förnamn, eftersom han inte var dryg som Potter och Black. Det var inte Pettigrew heller i och för sig, men Lily hade en konstig känsla när det gällde honom. Som om han inte gick att lita på. Det var nog bara en dum känsla, men Lily kunde inte sluta tänka på det. "Men det är väl klart att jag säger det. Det är ju knappast en lögn" påstod Katie. "Du vet... När du och Remus patrullerar ikväll så kan du ju nämna mig och berätta hur fantastisk jag är." skojade hon sedan. Lily himlade med ögonen men var snart tvungen att skratta. "Vi får väl se. Jag måste ju hålla med dig också" retades Lily. Lily och Remus hade blivit prefekts förra året, och brukade spendera vissa kvällar med att patrullera i korridorerna. De olika elevhemmen brukade turas om, och ikväll var det deras tur. Lily slängde en blick på klockan och reste sig upp. "Jag måste gå nu, vi ses senare." sade Lily, och gick iväg till Remus som fortfarande satt med blicken fastklistrad på sina läxor. "Ska vi gå, Remus?" frågade hon. Remus såg upp från sina papper och nickade. "Ja, det gör vi. Vi ses sen killar". Med dem orden så hade han rest sig upp och packat ner alla böcker och pergament i väskan som han sedan slängde över axeln. De vände sig om för att gå, men blev tvärt avbrutna av en röst bakom dem. "Hey, Lily! Lily vände sig om, och hennes blick fastnade direkt på Potter. "Vill du gå på en dejt med mig?" undrade han, och hans ansikte sprack upp i det charmiga leendet. "Nej Potter, ge upp!" Hon suckade och vände sig om igen, innan hon började släpa Remus därifrån. De hade snart lämnat uppehållsrummet, och Lily släppte taget om sin kompanjon. "Tror du att han någonsin kommer ge upp, Remus?" undrade hon när de började gå igenom korridoren. Remus grimaserade och mötte hennes blick innan han slutligen skakade på huvudet. "Nej, det tror jag faktiskt inte. Han är för kär i dig" "Men jag är inte kär i honom" klagade Lily. Remus skrattade. "Du överlever." Timmarna gick, och deras pass var över. När de hade gått tillbaka till uppehållsrummet så var det ingen där förutom en liten flicka ifrån första klass. Hon hade somnat i en fåtölj framför eldstaden med ansiktet lutat mot bordet framför henne. Lily log för sig själv och gick fram till flickan. Hon satte sig på knä framför henne och drog undan det bruna håret som hade fallit över hennes ansikte. "Du måste gå upp vännen" viskade hon. Flickan gnydde och slog långsamt upp hennes blåa ögon. Hon gäspade och satte sig upp i fåtöljen. "Hur mycket är klockan?" viskade flickan. "Kvart i elva" svarade Lily med ett svagt leende. Hon ställde sig upp igen och tog tag i flickans hand, som tog emot hjälpen och även hon ställde sig upp. Lily började leda den trötta flickan mot flickornas trappa upp till sovsalarna, och började gå upp med henne. Flickan började stappla upp för varje trappsteg och de hade snart kommit fram till rätt sovsal. Lily tryckte ned handtaget till dörren och tog några steg inåt med flickan, som fortfarande höll henne i handen. Tre andra tjejer sov redan djupt i sina sängar. Lily log och lyfte upp flickan i hennes egen säng innan hon lade täcket över henne. "Godnatt" viskade Lily och gav flickan en mjuk kram. "Godnatt" svarade hon. Lily rätade på sig och började gå mot sin egen sovsal. Nu var det dags för henne att sova. ~~ Det kanske inte var det bästa kapitlet, men jag har inte haft en särskilt bra skrivdag idag. 17 jun, 2016 19:22
Detta inlägg ändrades senast 2016-06-17 kl. 19:31
|
Sköldpaddan Trevor
Elev |
17 jun, 2016 19:28 |
Borttagen
|
Super du skriver hur bra som helst
17 jun, 2016 20:09 |
LunaLovegood123
Elev |
Superbra
Lily är så snäll 17 jun, 2016 20:25 |
Borttagen
|
17 jun, 2016 20:28 |
Du får inte svara på den här tråden.