THG Ur Glimmers perspektiv

Håller på med en annan Ff som ska bli längre och bättre,så kommer inte vara aktiv på denna ff

Kapitel 7
Utan att tänka mycket mer på det går vi vidare i vår plundringsräd.
Dem gröna löven fortsätter prassla bakom mig, men jag bryr mig inte om ljudet, ekorrar, igen, dem är överallt. Seriöst, någon borde förbjuda dem, jag får begära det av mamma när jag kommer hem. Ingen säger någonting, så min vackra röst fyller luften när jag sjunger lite grann.
- Käften, Glimmer säger Cato.
Jag gör som jag blivit tillsagd, det är bäst så. Alla är egentligen rädda för Cato, men ingen säger det.
Alla vet mycket väl vad han är kapabel till. Men vi alla vet också att jag egentligen är bättre än honom.
- Borde vi inte gå tillbaka till lägret nu? Hörs Cloves pipiga röst.
Hennes förslag uppmuntras av nickar.
Vi börjar gå tillbaka mot mitt nuvarande hem, som är så fult. Jag kommer absolut blunda när vi är i lägret när jag ser på repriser sen.
- Glimmer, hämta maten! Cato skriker åt mig.
Jag gör som han säger, utan att vilja det.
Jag kommer tillbaka med maten utan att ägna en blick åt Cato.
- Rädd nu eller, ettan? Cato skrattar, och tvingar oss andra att göra det också.
Jag låter mina tankar lämna mina helveteskamrater tillbaka till Distrikt 1, till min mamma, till mitt hem, till torget, till allt, men mest av allt önskar jag mig tillbaka till Noah...

Superbra

Super bevakar

superbra!!

Meeer kommer väl??