{Svenska} Start all over {HP}

Amaziiiiing!

Du är så duktig!!

Sååååååååå braaaaaaaaaa!!!!! Det första stycket var jättevackert och gjorde faktiskt att jag fick tårar i ögonen.

Nièce

åååååå sååå bra

TACK för alla fina kommentarer. Det betyder sjukt mycket!
~~
Kapitel 8
En oväntad gäst

Harry såg tyst på när de tre gravarna började grävas ner. Bakom honom så grät folk i varandras famnar. Tårarna vräkte ner från himlen. Saknaden var stor, tomheten var stor. Harry vände bort blicken och fick syn på några han inte var beredd på att se. Pojken var blond och hade en spetsig haka. Även hans mamma var blond. Harry spände käkarna. Draco och Narcissa Malfoy. Vad sjutton gjorde dem där? De var två av de människor som varit i gruppen som orsakade massor av människors död. Hur vågade dem komma hit? Tja. Draco och Narcissa gjorde inte särskilt mycket oväsen ifrån sig, men bara deras närvaro störde Harry. Tiden gick och området började tömmas på folk. Tre människor hade äntligen fått vila igen. I synnerhet Lupin, som inte behövde plågas en gång i månaden.

Draco såg på när människorna lämnade området. När det bara var han och hans mamma kvar så gick han fram till de nygrävda gravarna på ben tunga som bly. Han sjönk ner på knä. I sina händer hade han tre röda rosor. Draco kände hur tårarna blandades med regnet och strömmade ner för hans kinder. Han lade en ros på varje gravsten, där de vilade ovanför havet av blommor och ljusen. Ljusen var i små lyktor, som för att skydda dem från regnet. Som för att låta dem leva. Leva som tre andra inte fått göra. Draco såg bilderna blixtra till i sitt huvud när har stirrade in i lågan. Fred död, Lupin död, Tonks död. DÖD DÖD DÖD! Draco höll sig själv om öronen och brast ut i störtgråt. Han ville inte tvingas höra längre, han ville inte tvingas se längre, och framför allt: Draco ville inte tvingas minnas någonsin igen.

Ååå, så fint!

Du dödar mig Dx

Vad vackert!

Gud vad bra