Typ häxa eller?

är trött idag så kapitlet kanske blir lite flummigt/mycket stavfel. hoppas ändå att ni ska tycka om det.

Kapitel 9
Han var täckt i mantel och en huva skymde hans ansikte. Han höll fast mig mot väggen och sträckte sakta en hand mot min hals.

Jag vaknar med ett ryck. Hela min rygg är täckt med svett och ansiktet genomblött av tårar.
-Drömde du en mardröm? Noora tittar på mig och jag nickar. Hon ser lika blöt ut som jag. "Jag också..." säger hon. Vi tittar på varandra en stund och vrider sedan huvudena mot Miley. Hon sover lugnt och fridfullt. Igår kväll hade hon knackat på dörren och stigit in i sovsalen. Ska jag vara ärlig hade jag nästan trott att det var mr Rose som skulle komma in.

Jag lägger mig ner i sängen igen för att försöka somna om. Men det går inte. Det är som om jag är rädd att drömma samma dumma dröm igen.

Jag kan inte sova på hela natten. Så när jag går ner till sällskapsrummet är jag jättetrött. När sedan Noora också kommer ner, ser jag att hon är minst lika trött som jag.

Vi stöter inte på mr Rose idag. Och inte dagen efter, och inte dagen efter det. Fjärde dagen (en torsdag) går jag och frågar mrs Weasley om hon vet vars han är.
-Varför frågar ni det miss Shines? frågar hon och tittar på mig med stora ögon. Jag blir genast nervös.
-Jo... eh, jag... jag hinner knappt säga någonting innan hon fortsätter.
-Han är uppe på sjukhusflygeln Debby.
-Va? jag tittar på henne. Hur och varför är han där uppe.
-Snoka inte för mycket i andras privatliv. Noora väntar på dig, säger hon och jag går ut.

-Sjukhusflygeln? varför skulle han vara där? frågar Noora när jag berättat för henne.
-Jag vet inte, svarar jag. "Vi kan iallafall inte tänka på det nu. Vi har en massa läxor tills imorgon." säger jag och vi skyndar upp till Gryffindor tornet.

Det går flera veckor utan att vi ser till mr Rose. Vi hinner vara i Hogsmead två gånger innan han kommer tillbaks. I Hogsmead hittar vi en bankomat där man kan byta ut mugglarnas pengar till galleoner, sicklar och knutingar. Vi är mest med Simon när vi är i Hogsmead, för han har inte fått några vänner.

Det är först på Halloween, jag ser mr Rose. Han pratar med mrs Weasley i sällskapsrummet när jag och Noora kommer ner. Han är alldeles blek i ansiktet.
-Hej, säger Noora glatt när vi kommer ner. Jag tiger bara. Vill inte att Rose ska veta att jag egentligen är lite rädd för honom. Jag följer bara efter Noora ut ur sällskapsrummet och ner till stora salen. När vi kommer ner är det pyntat för Halloween. Pumpor hänger i luften och de är fyllda med ljus. lakan svävar runt av sig själva och jag kan inte göra mer än att le.
-Kom Debby, här finns det plats säger Noora och pekar på platsen bredvid sig. Jag skuttar glatt fram till henne och vi börjar äta frukost när mrs List kommer inrusande.
-Kom fort! ropar hon till rektorn som sitter och njuter av frukosten. "En elev har blivit mördad!" Jag tittar på Noora och hon tittar på mig.
-Hjälp, viskar jag och tar tag i hennes hand.

Hinner inte skriva mer än så idag. Nästa kapitel kommer antagligen på fredag. Hoppas ni tyckte om det här kapitlet.

Jättespännande!
( förlåt för kritik men man får inte åks till hogsmead förrän tredje året )

Piggelinisen, ktitik mottas! Tänkte jag skulle prova på att skriva ett kapitel på mobilen. Vi får se om det leder till något bra eller dåligt...

Kapitel 10
Mrs List är andfådd. Hon hostar och flåsar. Jag kan inte göra annat än att stirra på henne. Precis som alla andra. Ingen i hela salen pratar, fnissar eller äter. Alla bara stirrar på henne. Plötsligt tycker jag synd om mrs List. Tänk att bara gå ner som vanligt för att äta frukost och så plötsligt ligger det ett lik framför fötterna.

Rektorn ställer sig upp. Hon går fram mot mrs List och lägger en hand på hennes rygg. Hon mumlar något. Noora mumlar också något. Men Noora försöker dölja det. Hon hostar till. Rektorn ställer sig upp och tittar ut över skaran. Alla ser fullkomligt livrädda ut.
-Kära elever, säger hon och försöker le. Hon lyckas inget vidare. "Som ni precis har hört har det just begått ett mord på en av eleverna. Jag och mina kollegor ska genast ta itu med fallet och ni behöver inte vara oroliga." Rektorn böjer sig ner och viskar något i mrs Lists öra. Noora hoppar till och jag böjer mig fram mot henne.
-Vad hände? frågar jag och Noora bara tittar på mig. Hon tar tag i min arm och drar mig med sig ut från salen. På vägen ut tittar rektorn strängt på henne, men Noora fortsätter bara att gå.

När vi en kort stund senare sätter oss i våra sängar tittar jag på Noora. Hon tittar tillbaka. Sedan sitter vi så en lång stund.
-Jo, Debby. Du kanske vill veta lite saker för hittils har idag inte varit en bra dag... Noora gör en lång paus innan hon fortsätter. "Jo för typ extremt länge sedan fanns det två killar här som hette Fred och George. De är ökända på den här skolan och rektorn har lite extra koll på mig eftersom jag typ är släkt med dem." Hennes kinder är alldeles knallröda, som om hon precis sagt något superhemligt.
-Fortsätt, säger jag och ler mot henne.
-Jo, ska jag vara ärlig så är min morfars farfar George, säger hon och hennes kinder ör rödare än tomater.
-Vad är det för konstigt med det? Frågar jag. Jag ser säkert ut som ett stort frågetecken.
-Jo, det är typ så att... hon avbryter sig igen och jag tittar på hwnne med stora ögon. "Skit i det." Säger hon innan hon fortsätter. "Och du... jag vet vem mördaren är."

Vad tycker ni om kapitlet? Vem tror ni är mördaren? Tycker ni att det går för långsamt eller för fort? Vad kan jag göra bättre till nästa kapitel?

Snännande! jag vill veta vem som är mördad! och vem mördaren är! ocg vad det är men george! Allt!!!

Så, äntligen tillbaka på datorn! Då kanske det här blir ett längre kapitel. Hoppas det... Hade tänkt skriva i Nooras perspektiv den här gången. Kanske byter sedan...

Kapitel 11
-Va?! Debby tittar på mig med stora ögon på mig. Jag sväljer hårt när jag tänker på vad jag har fått reda på.
-Jo. Jag har tjuvlyssnat. Debby tittar på mig med ett besviket ansiktsuttryck.
-Ja, jag vet att det var dumt. Jag tittar på Debby och himlar med ögonen. "Men tack vare det vet jag vem mördaren är och vi måste stoppa honom från att mörda nästa mugglare." -Va vet du vem som blev mördad också? Jag suckar. Debby, Debby, Debby. Häng med lite är du snäll.
-Ja, svarar jag kort innan jag fortsätter. "Rose är mördaren."
-Va? Debby tittar på mig och ser överraskande förvånad ut.
-Ja, har du inte hängt med. Han har sagt att han ska ta död på alla mugglare i skolan, han var inte i stora salen när miss Niles dödades. Allt pekar på honom. Plus att rektorn sa till List att hon skulle gå och prata med honom.
-Och vem är honom? frågar Debby.
-Rose såklart! Det är bara en sak kvar att lista ut... Varför vill han döda alla mugglare i skolan och varför var han på sjukhusflygeln? Debby gapar.
-Är du säker på att vi ska lägga oss i? frågar hon när hon samlat sig lite.
-Ja. Du är ju en mugglare och vi behöver hitta ett sätt att skydda dig. Jag tittar på Debby som om det är det självklaraste i världen. Fast inuti känner jag mig inte lika säker.

Har tyvärr inte tid att skriva mer just nu så det blev ett väldigt kort kapitel, men jag hoppas att jag kan skriva mer sedan.

Braaa!

Hoppas det inte gör något, men jag tänkte hoppa fram en liten bit. Tänkte bara berätta kort vad som hänt i hoppet. Och lite vad som hänt innan också. Bara för att frächa upp minnet lite.

Under jul är Debby hemma hos sin familj och Noora hemma hos sin. De har smugit på både lärare och Rose, för att få reda på någonting. Debby har fått veta att Nooras släkt består av busungar och att det började med Nooras morfars farfar (George Weasley) busade runt med sin tvillingbror (Fred Weasley) och att lärarna har lite extra koll på Weasley släkten. Noora har även fått lära sig en mängd olika trollformler i ung ålder av hennes två äldre tvillingkusiner (Jazmin och James). De har även fått reda på att Rose ofta går till sjukhusflygeln.

Hoppas jag fick med allt nu... och jag hoppas verkligen inte att jag tar ett litet skutt över tiden. Tack för alka snälla kommentarer! Här är kapitel 12. Varsågoda och läs!!!

Kapitel 12
Debby drar in vårlukten i hennes näsa. Det är fortfarande kallt ute, men all snö är borta.
-Jag kommer sakna dig när sommarlovet kommer, säger hon och ler mot Noora.
-Och jag kommer sakna dig, svarar Noora. Flickorna träffar inte Simon så ofta, bara på en lektion någon gång ibland.
-Tänker du på Simon mycket? Frågar Debby och för första gången ser hon Noora rodna.
-Lite grann någon gång ibland, ljuger hon. Hon vill inte erkänna för sin kompis att hon allt oftare kommer på sig själv med att tänka på honom. Debby frågar inget mer om Simon och Noora känner sig lättad. Hade det varit hon som hade kommit på Debby att tänka på honom, hade hon ställt tusentals frågor. Men sådan är inte Debby. Hon är snäll och blyg. Frågar inte för mycket, pratar inte för mycket. Hänger med lite dåligt ibland, men det kan hon ju få göra.

Då går Rose fram till flickorna och ler. Han känner blodet smaka i munnen, men han är tvungen att skärpa sig. Han kan ju inte bara kasta sig över en flicka. Även om han skulle vilja. Plus att den här flickan var två år yngre och ännu lättare att suga livet ur.
-Rose, säger Noora med en kall ton i hennes röst. " Vad gör du ute idag? Det är ju så molnigt." Noora blänger på honom och han skrattar till. Debby tar tag i Nooras arm och håller den hårt.
-Jag njuter av att solen inte bränner, säger han till flickorna och Noora tycker hon kan skymta två vassa tänder i hans falska leende.
-Kom Debby, vi måste gå nu. Noora fortsätter blänga på Rose medans hon vänder om och börjar gå upp mot slottet.

-Men han är ju för fasen en vampyr! Skriker Noora rakt i rektorns ansikte. "Fattar du inte att du sätter alla mugglarfödda trollkarlar och häxor i stor fara!" Debby står bakom Noora och tittar på när hon skriker på rektorn. Rektorn sitter bara på sin stol och ser hur lugn ut som helst.
-Självklart vet jag att jag sätter dem i fara, men han måste få sin sjans till utbildning han också, säger hon innan Noora börjar skrika igen. Hon skriker och skriker och Debby börjar nästan bli rädd för sin kompis. Då knackar det på dörren.
-Ja, säger rektorn och mrs Weasley öppnar dörren.
-Han har tagit två till, säger hon och tittar på rektorn.
-Kan du ta med honom hit? Frågar rektorn och mrs Weasley nickar. Då ser hon Noora och Debby. Hon öppnar munnen för att säga något, men rektorn hinner före.
-De vet, säger hon bara och mrs Weasley går iväg.

-Vad var det jag sa! skriker Noora och tittar belåtet på rektorn. Rektorn säger ingenting och det blir tyst i rummet.

Ja, ett till kapitel! Och det blev faktiskt ganska långt! Yey! Blev inspirerad... vad tycker ni om kapitlet? Vad tycker ni ska hända i nästa kapitel? Ska jag ha med Simon mer eller är han med lagom?

Taggar de som har läst förut och kanske vill höra fortsättningen :
ellisen05
GinevaraGranger
TheGrävling
Hermionez-04
Piggelinisen
Anna Ginerva Frykman

Jättebra!!! Tagga mig gärna i nya kapitel

Ska försöka komma ihåg det! Du blir inte ledsen va om jag glömmer...

Tack för att du taggade mig PS. Suuuperbra kapitel!!!