Rent blod

Här kommer del 5! Vet att det är över midnatt, men det blir väl en del per natt då istället för en per dag Hopas att ni gillar det i alla fall! I detta kapitel får ni en inblick i Lucents och Dracos samtal i Vid- behov- rummet, och vi hoppar även till Lucents femte och Dracos sjätte skolår. Läs och njut!

Del 5- Vid- behov- rummet

När jag tillslut släppte honom hade jag nästan slutat gråta. Ha sköt mig en bit bort så att han kunde se mig i ögonen. Jag vek undan blicken och kollade in i träpanelen på väggen.
- Vart är vi?
- I Vid- behov- rummet.
- Och det är?
- Ett rum som bara visar sig för dom som behöver det.
Jag nöjde mig med det och frågade istället:
- Varför hjälper du mig?
- Vet inte, sa han och ryckte på axlarna.
Skumt. Den elaka Malfoy tröstade lilla mig, som var med blodsförrädare och en smutsskalle, som hamnat i fel elevhem och som blivit utraderad ur sin släkt. Men jag gillade den här sidan av honom bättre. Han kanske inte var så dum ändå.

Jag och Malfoy, eller Draco, som jag senare kom att kalla honom, fortsatte att träffas i Vid. behov- rummet ibland. Vi bestämde aldrig innan att vi skulle ses där, men vissa dagar kändes det som om en magnet drog mig dit. När jag steg in genom dörren var han alltid där för att prata med mig om allt. Dom andra dagarna hade jag Weasleysarna och Smutsskallen som stöttade mig genom elaka kommentarer och viskande bakom min rygg, men när jag träffade Draco var det som att den senaste veckans eller månadens elakheter bara föll av mig, och jag kunde vara glad ett tag. Nu, fyra år senare, hade jag den känslan igen. Klockan var bara sex på morgonen och det var den tredje skoldagen efter sommarlovet. Lovet hade jag spenderat i kråkboet. Jag hade inget emot Weasleysarna längre, men det hade blivit som inprogrammerat i min hjärna att tänka på Hermione som smutsskallen. Fast jag kallade henne Hermione.
Det var ortfarande mörkt i slottet när jag kom fram till Barnabas den barnsliges gobeläng. Jag vände mig mot väggen mittemot. och gick fram och tillbaka framför den tre gånger. Dörren började sakta uppenbara sig och när den var klar tryckte jag ner handtaget och gick in. Draco stod i hörnet där han stått första gången vi träffades här.
- Hej, sa jag och kastade mig ner i min soffa.
Under tiden som vi använt rummet hade mer och mer saker som vi behövde dykt upp. Efter vårt första besök där hade det dykt upp varsin stor soffa åt oss, ett bord om vi gjorde våra läxor där, en tidvändare i fall vi ville vara där utan att någon märkte att vi var borta, och flera användbara saker.
- Hej, sa han också och sjönk ner i sin soffa.
Jag lade mig raklång på ryggoch kollade upp i taket.
- Nästa gång vi kommer hit borde din soffa vara tjugo centimeter längre, skrattade Draco.
- Tyst med dig, svarade jag surt, en kunde inte undvika att ge honom ett leende.
Jag var 162 centimeter lång redan första året, och nu, femte året, var jag närmare 180.
- Jag växer om dig, typ imorgon, sa Draco.
Han tyckte inte alls om att jag var några centimeter längre än honom.
- Aldrig, log jag. Du är en dömd kortis.
- Är jag inte alls det. Kolla farsan!
Han kastade en kudde på mig.
- Är du visst, fnissade jag och kastade tillbaks kudden.
- Nej, sa han.
- Visst, jag ger mig, sade jag och sträckte upp händerna över huvudet.
- Vad har du idag? Undrade han.
- Förts har jag förvandlingskonst, sen dubbeltimme med Snape, dubbeltimme med Snigelhorn och sen läxor till ett på natten. Du?
- Usch. Jag har en ganska ok dag idag. Trolldryckskonst, dubbel örtlära, sen slutar jag.
- Lyx, sa jag avundsjukt.
Vi låg en stund och bara lyssnade på varandras andetag innan jag började prata igen, den här gången ställde jag lite mer riksabla frågor. Jag hade försökt få svar i flera år, men han hade slingrat sig som en orm.
- Varför är du här med mig?
- Det vet du.
Det var nytt.
- Va?
- Du har frågat mig det hundratals gånger och jag ger dig alltid samma svar: Jag vet inte, och det är sant, sa han och suckade.
- Som den smutsskallehatare du är borde du väl knappast vilja nudda mig?
- Lyssna: Jag vet inte varför du hamnade i Gryffindor eller varför du är med dom du är med, men jag kan inte göra något åt det, right?
Jo, tänkte jag. Han hade antagligen större inverkan på mig än dom flesta andra. Det kändes fortfarande som om jag höll på att betala tillbaka en hemskt stor skuld till honom, för att han hjälpt mig första dagen.
- Mm, svarade jag bara.
- Luce, du lyssnar men du bryr dig inte, sa han bekymrat.
- Jo. Men du har fel.
- Om vad?
- Du kan visst göra något åt det.
- Men sluta. Du står inte i någon skuld till mig.
Jag hade såklart dragit den för flera år sen.
- Nej, jag vet. Men det betyder inte att du inte kan göra något åt det.
- Sluta, sa han bara.
Vi låg tysta en lång stund till. Jag kollade på arbandsuret jag fått i födelsedagspresent av Ginny. Det visade kvart i åtta. Egentligen var det dags att gå och äta, men jag tyckte om att ligga här i min soffa och lyssna på tystnaden. Efter en stund reste sig Draco.
- Vi måste gå och äta, sa han.
Jag reste mig också upp och följde efter honom till dörren. Där stannade jag och slog armarna om honom bakifrån. Han stelnade först till, men vände sig om och kramade mig tillbaka. Jag hade kramat honom många gånger under åren, men ju äldre vi blivit, detso mindre vänskapligt kändes det. Det verkade som något mer, men jag hade bestämt mig för att hålla kvar det här. Mitt hår färgades ljust grönt, som det alltid gjorde när jag gjorde något jag tyckte om.
- Tack, viskade jag.
- För vad? Undrade han.
- För att du finns, viskade jag, vred mig loss och gick ut genom dörren.

Passande shipnamn, någon? haha xD

Drucent? Luco?

Ny läsare, och måste bara säga att du skriver helt otroligt bra. Är det här verkligen din första fanfic? Wow. Man sugs in i historien totalt och Luce är en jättebra karaktär, och jag gillar hur du gör Draco sådär mjuk typ. Bevakar stenhårt!

Tack så otroligt mycket! Gud vilken lust jag fick att skriva nu xD! Det betyder jättemycket att läsa din kommentar och jag blev bara så glad när jag såg den Och ja, det är min första fanfic, men jag har skrivit mycket annat ( noveller bla) Gillar Den här sidan av Draco starkt och kul att du gör det också

Varsågod! Det betyder jättemycket att läsa din fanfic x)

jag ¨är ny läsare, *bevakar stenhårt* och jag kan säga att du är en bra skrivare....

Jag älskar när Draco faktiskt började bry sig och hjälpa smuttskallar(mugglarfödda)- och att det började pirra i magen på att en tanke om Draco kunde va så bra.


*det ända jag tycker e lite långa dialoger
*ja fatta aldrig:tillhör det här din ff assande shipnamn, någon? haha xD

Nope. Det undrar hon liksom själv.

Tack för kritiken! Det var mest i det här kapitlet det blir en lång dialog då jag vill visa lite vad dom gör i vid behovrummet och nej, jag undrade senare om någon kunde komma på ett passande shipnamn för Luce och Draco

Drace

Den var bra! Eller typ Druce Nä, Drace är bättre! Eller Luco. Det är sak samma för mig

Superbra!

Älskade den här sidan av Draco. Och det känns som om din ff bara blir bättre och bättre för varje kapitel! Drucent tycker jag blir ett bra shippnamn!