Hemlig kärlek
Forum > Fanfiction > Hemlig kärlek
Användare | Inlägg |
---|---|
soony sonny love
Elev |
1 dec, 2015 20:30 |
Bella<3
Elev |
Ingen aning... Nu måste du berätta soony sonny love *nyfiken*
"Ett universum som kan blinka till liv kan blinka bort igen." 1 dec, 2015 20:34 |
Leia13
Elev |
Åhhhhh du skriver verkligen jätte bra!!!! Fortsätt och sluta inte skriva på den här superbra berättelsen!! ♥ ♥
1 dec, 2015 21:42 |
Jessica Lawiise
Elev |
2 dec, 2015 03:22 |
soony sonny love
Elev |
2 dec, 2015 07:06 |
Bella<3
Elev |
Min första gissning, var bara inte säker... soony sonny love
"Ett universum som kan blinka till liv kan blinka bort igen." 2 dec, 2015 20:16 |
soony sonny love
Elev |
2 dec, 2015 20:18 |
Bella<3
Elev |
Ni får kommentera hur mycket ni vill
Det här kapitlet börjar likadant som det förra, fast ur Jessicas perspektiv! Dave gick tillbaka till Ravenclaws bord och jag och Fanny fortsatte med maten. Medan vi åt pratar vi om allt som hänt under sommarlovet. Fanny och hennes föräldrar hade vart i Italien. "Okej, ska vi gå till sällskapsrummet då?" frågar Fanny. Jag nickar till svar och vi reser oss upp. Resten av eleverna började också röra på sig. Vi följde efter ett gäng med äldre Hufflepuffare. Plötsligt började jag prata. (Nu händer samma grej som med Eric. Jag tar det från när dom ramlar in i varandra!) Mina ögon mötte hans. Jag försvann i hans ögon. "Förlåt..." sa han. Han reste sig upp. "Åh, nej. Förlåt mig." svarade jag. Han rynkade på pannan lite. Han var så söt. Nej, Jessica. Inte söt. SLYTHERIN. Han räckte mig handen och jag tog den. Han var så stark att han nästa lyfte upp mig. "Tack." sa jag och log. Han nickade men log inte. Han såg inte på mig. Mitt mod sjönk och leendet försvann. Jag såg också ner. "Vad gjorde du här?" frågade han plötsligt. Det var min tur att rynka på pannan. Vad gjorde jag här egentligen? Jag kom ihåg att jag gått med Fanny från Stora Salen och att jag sagt något... Sedan hade jag gått in i honom. "Helt ärligt så vet jag inte... Du då?" "Jag vet inte." han suckade. "Men jag måste tillbaka. Hejdå, Jessica." Han vände sig om och gick iväg. Jag såg efter honom. När jag inte längre såg honom reagerade jag på att han visste mitt namn. Vad heter han? Åh, det var säkert jättevackert... JESSICA! Ett till litet kapitel då "Ett universum som kan blinka till liv kan blinka bort igen." 4 dec, 2015 19:38
Detta inlägg ändrades senast 2016-01-16 kl. 21:00
|
Jessica Lawiise
Elev |
Kul att läsa kapitlet i Jessicas perspektiv.
Och du är fortfarande suuupeeer duktig på att skriiva!❤️ 5 dec, 2015 08:44 |
HufflepuffGirl
Elev |
5 dec, 2015 11:32 |
Du får inte svara på den här tråden.