Domi and the love (next generation)

Godnatt. ♥ Skicka en uggla så kan vi utveckla en magisk värld med små tomtenissar och pratande träd och dansande älgar och månsken som är magiskt och går att använda i trolldrycker! Haha vilken fantasi jag har xD Jomen vi ger ut världens coolaste bok!

Godnatt ♥

Jag vill ha meeeeeer!!

Haha aa

Det kan nog bli svårt att skriva Idag då vi kommer ha ganska fullt upp, men ska försöka♥

Choixpeau, kan du lägga upp ett inlägg så att jag kan lägga upp nästa kapitel när jag är klar?

Javisst. Jag kan skriva: DIN FF ÄR SÅ SUPERMEGAMUGGLISBRA ATT DET INTE GÅR ATT FATTA ♥

Här kommer det! Och tack så mega-super-azum-mycket Choixpeau!

Kapitel 5
Vinden tar tag i mitt hår och slänger det i ögonen på mig. Jag tar ett fastare grepp om min nötta åskvigg, och vandrar beslutsamt mot quidditch-planen. När jag kommer dit märker jag att jag har kommit först av alla. Jag kollar på mitt armandsur, och svär tyst för mig själv. Typiskt mig att komma en timme för tidigt, för att jag bara kollar på minutvisaren hela tiden. Jag slänger ena benet över kvasten, och lättar från marken. Jag måste få bli slagman i laget. Jag bara måste. Jag bara måste.
Jag flyger runt lite, och känner att ögonen tåras. Det är helt fantastiskt. Magiskt. Tiden går fort och snart ser jag de första spända hufflepuff- eleverna komma. Såklart skulle ju många komma. Det hade ju suttit en lapp på anslagstavlan, så att alla skulle se.

Uttagning för hufflepuffs quidditch-lag på lördag klockan ett. Alla välkomna att titta eller delta. Det finns några platser lediga. En jagar-plats, en slagsmans-plats och en sökare behöver vi. Men de som redan tillhör laget kan också bli utbytta om några andra visar sig vara bättre. Om ni inte har en egen kvast så kan ni låna en i kvastboden vid planen.
Mvh/
Hannah Abbot

- ”Alla som söker till slagman, hitåt!” Ropar lagkaptenen, Lisa Mersson. Jag vänder tvärt på min kvast och flyger bortåt Lisa. Alla ska kolla på. Alla. Jag känner hur det pirrar till i magen och jag försöker undertrycka ett brett leende. Jag vill se kall ut. Jag tar detta på riktigt allvar. Jag är ett svårt motstånd. Skit-super-mega-hård. Oslagbar. När jag stannar framför Lisa, så kollar hon snabbt på mig.
- ”Jagarna, ditåt, sa jag ju!” Hon låter irriterad. Inte snäll och lojal om en äkta hufflepuff.
- ”Men jag har åkt rätt” Säger jag trotsigt till henne och hon stirrar skeptiskt på mig. Sedan förstår jag. Jag är tjej. Tjejer blir inte slagmän. Det är en osynlig regel. Jag är den ända tjejen av tio stycken killar. De viskar och skrattar, men jag bryr mig inte. Jag ska bli slagman! Jag ska äga ut dem! De ska få se!

Det får dem också. Lisa kastar en boll till var och en och så ska man skjuta på några tyg dockor längre bort. Alla är på olika avstånd och den som är längst bort är vid motståndarlagests ringar. Jag träffar den. Ingen annan. Bara han som redan är slagman. Och alla gapar. En säger att jag har fuskat. Jag blir faktiskt sugen att slå honom på käften med min klubba.

Efter att alla gått kommer Lisa fram till mig. Hon ler brett.
- ”Välkommen till laget!” Säger hon.

YES HEJA DOMI *hosthost* girlpower *host*

Du är stenhårt oslagbar och det här är sååå bra

Tack så jättemycket♥ Ni alla har gjort min dag helt bländande ljus! När som helst kommer mina kusiner komma så jag antar att jag inte kommer kunna uppdatera något mer idag Men vi får se. Det blev iaf ett lite längre kapitel nu!

MeR nU LiLa PeRsOn SoM sKrIvEr DeNnA fAnFiCtIoN

NeJ jAg SkOjA mEn MeR nUuU!

DU ÄR JU SÅ SJUKT GRYYYYYM DDD