I skuggan av sin bror

Här kommer kapitel 5.


Kapitel 5
Klara

Ett virvlande av åkrar och hus ser jag ut genom fönstret. Allt som jag har drömt om börjar i detta tåg som kommer leda mig till allt där det magiska händer. Barn skrattar och spelar olika slags spel ser jag när jag kollar mot några barns säten. Det finns ett enda säte ledigt så jag sätter mig där och låtsas smälta in med resten av gruppen av magiska elever. När jag kollar mot deras kläder kan jag se att de har som mantlar över sig. Jag krymper ihop på mitt säte och hoppas att ingen ser att jag har andra slags kläder på mig. När jag kollar ut mot fönstret ser jag att det inte längre finns några hus eller åkrar, bara skog. Efter en lång stund hör jag hur tåget bromsar in. Alla elever rusar ut, jag är en av dem som går av sist för att inte synas. Barnen sätter sig i vagnar och när jag kollar upp ser jag ett slott. Ett slott med gnistrande torn och som lyser upp hela området. Jag börjar gå upp mot slottet och försöker göra så att ingen ser att jag går upp mot slottet när alla andra åker vagn. Kommer jag verkligen att klara det här?

I detta kapitel kan ni se att det kanske inte stämmer någonting och ni får se om ni hittar det. När ni först läser kapitlet kanske ni tycker att jag har skrivit helt fel, men det är det som ni får lista u! Hoppas ni fortsätter att läsa iallafall

Superbra!

Och ja, jag vet vad dom är "fel", men det är din story, såatteh!

Vad är det som är fel.
Att de åkte hem på helgen?
Eller att de åkte vagnar istället för båt.
Hur som helst var det bra och jag längtar tills nästa kapitel!
Du är duktig på att skriva.

Okej här kommer Kapitel 6!
Okej listade ni ut vad det var? Skriv i kommentarerna vad ni tror.

Kapitel 6
Klara
Den stora porten till slottet står öppen och jag smyger in. När jag vänder upp blicken ser jag flera stora trappor som rör sig och ändrar på sig. Vid väggen hänger tavlor med porträtt med gubbar och tanter som flinar mot mig och alla andra som går upp för trapporna. Dem pratar och lyfter på deras hattar och ler så snällt som jag aldrig någonsin har sett någon le. Jag börjar gå upp för trapporna som rör på sig medans jag går för jag ser dem sista eleverna försvinna från trapporna. Jag sätter mig vid en ensam korridor för att försöka sova och tittar en sista gång ut på tavlorna och somnar.


Jag vaknar med ett ryck av att jag hör fotsteg komma närmare. En man med sin katt kommer fram genom korridoren och kollar åt alla håll. Jag springer tyst men snabbt och gömmer mig bakom en rustning som står bredvid väggen. Jag kikar ut från rustningen och ser katten stå och kolla på rustningen. Katten sänker en sista blick mot rustningen innan den fräser och går vidare. Jag sätter mig på huk, fortfarande bakom rustningen och somnar äntligen.

När jag vaknar hör jag ljudet av barn som pratar och springer eller går. Jag kollar försiktigt ut från rustningen. Jag går vanligt och helt tyst ut från krymslet och börjar gå. Plötsligt känner jag ett slag med ryggen och jag ramlar framåt mot golvet. En arm tar tag i min arm och rycker mig upp. När jag kollar mot den som tog mig upp ser jag en flicka med en fläta på ryggen och blåa ögon titta på mig.
"Är du okej?", frågar hon.
"Ja", säger jag försiktigt. Jag känner inte längre smärtan som jag kände förut, det enda jag känner är nervositeten som ryser inom mig.
"Förresten, varför har du mugglarkläder?", frågar hon. Jag struntar i att svara henne och börjar springa istället. Jag hör hur hon börjar springa efter mig. Nu är det slut med mig.

Tack alla som läser!

Så bra! Längtar!

Superbra!

Hoppas att hon är snäll...

har nyss börjar läsa men den är iaf jättebra!

Bra!!!!!!!!!!!!

Ny läsare! * bevakar!*

Kapitel 6
klara
Jag skyndade mig genom korridorer och elever. Jag sprang så mycket att jag krockade in i en liten kille. Han ramlade ner på golvet och hans mantel flög upp så man såg ett par tights visa sig. Hans kompisar började skratta åt han och jag kunde inte bara springa iväg, så jag hjälper honom upp. han kollar argt på mig och går med raska steg bort till slutändan av korridoren. När jag vänder mig om ser jag tjejen jag mötte på vägen kolla på mig. Jag behövde bara berätta för någon så jag tar med henne till en av toaletterna och börjar berätta, allt tillochmed att jag är mugglarfödd och inte besinner några krafter. Hon ler mot mig och tar med mig till ett stort rum fyllt med elever och ropar: Axel!! det är då jag ser axel komma nerkilande från trapporna. Han ler mot mig men ser ändå arg ut.

Ledsen att det blev så kort, är på prao just nu!