En mugglare i Slytherin

Jag vet vad som kommer hända!!

Jättebra!!!

Superbra! Supermegaawesomesomvanligt

Yay, älskar det!! Ser fram emot att se vad som händer med Artemis! Och Draco, självklart :3

Tack och bock för alla era kommentarer! Har jag sagt att ni gör min dag? Om och om igen, ni är bäst! ♥

---
Kapitel 6: En ny slytherinelev

Han kände självklart igen henne så fort hon kom i in Stora salen följd av alla förstaårselever. Tjejen som han hade hjälp på perrongen, Artemis Fox. Killen bredvid henne måste vara hennes storebror, han hette Apollon om han inte mindes fel. Artemis såg nervös ut konstaterade han och än en gång kände han att det var nått speciellt med henne. Han visste inte vad men något var det.

Då ställde sig Dumbledore upp. ”Det här året är lite speciellt eftersom vi inte bara har nya förstaårselever utan också två nya elever som ska börja i sjunde och femte året. Och därför kommer vi börja med att sortera in dem i varsitt elevhem”.

Draco vände för en gångs skull uppmärksamheten mot sorteringen. Annars brukar han sälla bry sig om den.

”Vi börjar väl med den äldsta. Apollon Fox” sade Dumbledore och log på det där sättet han brukade, som om han visste vad alla i hela salen tänkte.
Draco hade haft rätt, han hette Apollon.

Denne gick nu upp och satte sig på pallen och McGonagall la sorteringshatten på hans huvud. Nästan direkt ropade hatten ut: ”GRYFFINDOR!”. Alla gryffindorare jublade och klappade händerna när Fox gick för att ansluta sig till dem.

All luft gick ur Draco. Om hennes storebror hamnade i Gryffindor var det stor chans att hon också gjorde det. Av någon anledning hade han känt på sig att hon var en äkta slytherinare. Kunde han ha haft fel?

”Då var det dags för den andra. Artemis Fox” sade Dumbledore och avbröt hans tankar. Artemis gick fram och McGonagall satte hatten på hennes huvud.

Det var knäpptyst i Stora salen. Han ville inte veta vart hon hamnade, förmodligen i Gryffindor. Men hon såg så sårbar där hon satt, han ville bara beskydda henne. Det var en ny känsla för honom och han var chockad att den här tjejen som han inte ens kände kunde framkalla de här känslorna hos honom.

Då ropade hatten ut: ”SLYTHERIN!”

Inga applåder hördes, alla såg bara chockade ut. Artemis själv verkade ganska förvånad när hon gick mot slytherinbordet. Sen började några få slytherinare applådera, han var en av dem.

Bredvid honom blängde Pansy med hat på den nya tjejen. Han kollade förvånat på henne. Vad kunde hon ha emot henne redan nu? Sen byttes hennes blick ut och hon såg förvirrad ut. Han skakade förvirrat huvudet åt henne och vände sedan blicken åt Artemis igen. Och han var inte den enda. I stort sett hela slytherinbordet stirrade på henne med nyfikna blickar, och i vissa fall smått äcklade. Hon satt däremot och tittade demonstrativt mot Dumbledore. Sen började hon le för sig själv. Han undrade vad hon tänkte på som fick henne att le.

”Jag gillar henne inte” väste Pansy plötsligt där hon satt bredvid honom.

”Varför inte? Hon har väl inte gjort dig nått?” undrade han.

”Jag vet inte, det är nått med henne som jag inte gillar”.

”Hennes bror hamnade ju i Gryffindor” sade Blaise och la sig i samtalet.

”Just det!” sade Pansy triumferande. ”Hon kan inte vara en äkta slytherinare om hon har en bror som går i Gryffindor”. Hon såg väldigt stolt ut, som om hon hade kommit på nått viktigt. Draco suckade tungt, han orkade verkligen inte diskutera det här med henne.

”Jaja, säger du det så” sade han och strök henne över kinden. Hon såg om möjligt ännu stoltare ut och kråmade sig under han beröm. Dumma flicka.

När han vände sig mot sorteringen igen var den redan slut. Inte för han brydde sig, han tyckte det var rätt så ointressant. Han undrade för en sekund vem av dem som hade förolämpat Pansy, men glömde snart bort det igen.

”Då vill jag bara hälsa alla nya elever välkomna till Hogwarts och alla gamla elever välkomna tillbaks!” sade Dumbledore som hade ställt sig upp medan McGonagall gick undan med pallen och sorteringshatten. ”Varsågoda att hugga in!”

De gyllene faten fylldes med hundratals olika rätter. Draco sträckte sig efter potatisen men drog genast tillbaks armen. Det var nära att han träffades av en skur av tuggad korv. Han vände sig äcklat mot Crabbe som satt bredvid honom och var ägare till denna korv. Han hade tydligen försökt säga nått, men först stoppat munnen full av mat. Crabbe svalde lite av det han hade i munnen och försökte igen.

”An u e meg aconen?” klämde han fram medan det ramlade bitar av mat ur hans mun. Draco kände sig lätt illamående, men skickade ändå baconen till honom innan han hann öppna munnen igen.

Han vände sig åter mot potatisen men ryggade förskräck tillbaks och valde istället en köttfärspaj. Hela potatisskålen var övertäckt med Crabbes matrester. Han hade helt tappat matlusten. Han undrade inte för första gången varför han umgicks med dem, Crabbe och Goyle, de var korkade och äcklade honom bara. Men från gång till gång kunde de vara bra och ha. Och behövde han prata med någon kunde han alltid vända sig till Blaise. Nämnda slytherinare såg lika äcklad ut som han kände sig, och de delade en förstående blick.

Maten byttes snart ut mot efterrätter. Som Crabbe och Goyle genast kastade sig över. Draco förundrades över att de kunde äta något mer så mycket som de proppat i sig alldeles nyss. Det var ett under att de faktiskt inte var större än de var. Även om det redan var stora som ett par gorillor.

När även efterrätterna hade försvunnit till Crabbe och Goyle missbelåtna grymtningar reste sig Dumbledore upp igen.

”Jag hoppads att det smakade bra” sade han vilket följdes av ett gemensamt JA! från alla elever. Några dunkade även nävarna i borden. Dumbledore log åt det. Draco himlade bara med ögonen åt den gamla trollkarlen.

”Nu väntar era sängar varma och sköna, men innan ni går vill jag bara säga att Den förbjudna skogen är precis som den heter: förbjuden. Och jag önskar att några av våra äldre elever ville komma ihåg det”. Han log igen på det där Dumbledore-sättet. ”Och jag vill också påminna er om att vår vaktmästare Mr Filch har en lista på sin dörr med saker som är också förbjuda. Nu vill jag bara säga god natt och komma med några visdomsord från en gammal man: låt inte era skillnader komma emellan för er vänskap. Nu mer än någonsin behöver vi varandra, oavsett bakgrund”. För en sekund såg han nästan allvarlig ut, men sen log han igen. Och Draco undrade om han inte bara hade inbillat sig det.

Han förstod inte heller vad den gamle dåren pratade om. Menade han att de skulle börja umgås med gryffindorare? Men smutsskallarna?! Det kunde Dumbledore glömma, han med sitt rena ädla blod skulle aldrig beblanda sig med sådant patrask. Han hörde likadana viskningar längsmed hela slytherinbordet.

Alla hade nu börjat gå mot sovsalarna och han reste sig upp för att följa med Pansy som räckte fram handen mot honom. Han log och tog den.

Innan han gick ut ur salen vände han sig om och såg att Artemis satt själv kvar. Hon såg förvirrad ut som hon inte visste vart hon skulle gå. Vilket hon förmodligen inte heller visste. Han stannade.

”Draco, varför stannar du?” frågade Pansy och drog i hans hand för att få honom att fortsätta att gå. Han skakade bara på huvudet. Crabbe, Goyle och Blaise stannade också.

Han såg hur professor Snape gick fram och pratade med henne. Snape såg upp och såg direkt på honom. Han vinkade åt honom att komma.

”Jag kommer snart, ni kan gå i förväg” sade han till sina vänner, eller anhängare var kanske lite mer rätt.

”Men Draco…” började Pansy och såg ut som hon inte kunde gå någonstans utan honom.

”Jag kommer snart sa jag ju, Snape vill mig någonting”. Han lät sina läppar nudda hennes lite lätt. Hon såg överlycklig ut, som om alla hennes drömmar hade uppfyllts. Vilket de förmodligen också hade gjort.

”Gå nu” viskade han i hennes öra innan han drog sig bort. Hon nickade och började gå mot fängelsehålorna. Han vinkade åt de andra att följa med henne, sen gick han åter in i stora salen till Snape.

”Vilken tid det tog” sade Snape kallt när han kom fram.

”Pansy ville inte gå utan mig” svarade han med en axelryckning.

”Nåja, se till att bli av med henne fortare nästa gång bara”. Snape vände sig mot Artemis som hade ställt sig upp. ”Det här är Artemis Fox och hon ska börja i din årskurs, vilket du förmodligen vet om du lyssnade på sorteringen”. Han såg på Draco. Draco nickade.

”Jag vill att du visar henne runt här på Hogwarts och du kan ju börja med att visa henne till era sovsalar”. Han nickade igen. Snape såg nöjd ut för en sekund innan han åter fick sin bistra min.

”Bra, ni kan gå nu” sade han och gick därifrån med manteln fladdrande bakom sig så det såg ut som om han skulle lyfta och flyga iväg vilken sekund som helst. Draco suckade. Ibland kunde trolldrycksläraren vara helt okej, men ibland när han var på dåligt humör var han helt olidlig.

Han vände sig mot Artemis som såg intresserat på honom.

”Ja, välkommen till Hogwarts då” sade han. ”Jag visste att vi skulle ses igen, men inte så snart” han flinade.

”Så du kommer ihåg mig” sade hon och började gå.

”Självklart, det är inte varje dag men ser någon som ligger på perronggolvet och hävdar att taket är fin”

”Nä, kanske inte” sade hon och skrattade. Han skrattade också.

”Och välkommen till Slytherin förresten, det ädlaste hemmet på hela Hogwarts”. Han log stolt.

”Tackar”. Hon log igen.

De gick ut ur Stora salen och han visade henne över entréhallen till trappen ner till fängelsehålorna.

”Var ska vi förresten?” frågade hon när de började gå nerför trapporna.

”Till fängelsehålorna”

”Va? Ligger våra sovsalar i fängelsehålorna?” utbrast hon. Han skrattade.

”Ja”

”Vad mysigt då” sade hon ironiskt.

”Det är inte så hemskt som det låter faktiskt” sade han.

”Säger du det så”. Hon såg tvivlande ut.

De fortsatte gå tills de kom fram till en stenvägg, precis likadan som resten av väggarna.

”Varför stannar vi?” frågade hon förbryllat. Han skrattade lågt.

”Vi är framme” sade han med låg röst och flinade.

”Varför viskar du? Och det enda jag kan se är en stenvägg”. Hon stirrade på väggen.

”Jag kände för att viska, göra det lite stämningsfullt bara”. Han ryckte på axlarna. ”Men okej, ska inte göra det något mer”. Hon log åt honom.

”Det här är mer än bara en stenvägg, det är ingången till vårt uppehållsrum, men man behöver ett lösenord” sade han.

”Jag hoppas verkligen att du har lösenordet, det är kallt här” sade hon och ryste för att understryka sina ord.

”Du har tur, för det har jag” sade han stolt.

”Nå… vad är det då?” sade hon otåligt.

”Ormtunga” svarade han och när han sa det gled en dold dörr undan och öppnade ingången till slytherins uppehållsrum.

”Wow” sade hon lågt när hon kom in. Han skrattade åt hennes uppsyn.

”Damernas sovsalar ligger till höger” sade han högtidligt och pekade åt höger.

”Okej, då vill jag bara tacka för hjälpen att hitta hit” sade hon lika högtidligt.

”God natt då Artemis, vi ses imorgon” sade han och log igen.

”Go’natt… just ja, jag hade tänkt fråga dig hela
tiden, vad heter du?” sade hon.

”Draco, Draco Malfoy”

---

Ojojoj, hur ska Artemis reagera på det här? Efter allt hon har hört om vår käre Draco. Svaret får ni i nästa kapitel!

Spännande!!! Åh. Draco... Snape... så mycket gott i samma kapitel :3 Superbra kapitel!

JÄTTEBRA! Längtar verkligen efter nästa! Är helt fast!

Haha, det blir mer av båda delarna i nästa kapitel och massa mer Draco i hela ff:en! Tack så mycket för dina fina kommentarer!


Så kul att du är fast! Då har du massa att se fram emot, kan lova ett kapitel om dan i iaf 20 dagar till (för har så många kapitel färdigredigerade!) Tack för dina fina kommentarer!

Jättekul läsning! *bevakar*

Superduperbra!!