Inse verkligheten

Tack! Ska tänka på det. Jag skriver inte alltid hela kapitlet på en gång så ibland kan det bli lite fel.

Bevakar

Blev klar med ett kort kapitel! Jag vet att jag nyss la upp ett men jag lägger upp ett till på grund av att det tog sån tid för förra kapitlet...

Kapitel 8
Jag började klättra ut genom porträtthålet när jag hör fotsteg röra sig ner från trappan till killarnas sovsal. Jag ökade spänt farten. Jag hann precis ut innan jag hörde personen kommer ner.
När jag var utanför började jag smyga ner till porten.
Som tur var mötte jag ingen på vägen ner.
Porten gled enkelt upp när jag kom ner. Jag smög ut i den friska luften. Det höga gräset kittlade på mina ben. Det Piskande Pilträdet stod stilla. Jag rörde mig tyst fram mot trädet och satte mig vid ett träd i skogen. Jag lutade mig mot trädet och kännde barken vid mitt bakhuvud.
Sen bara väntade jag. Jag vet inte hur länge eller på vad.
Långt borta i horisonten kunde jag se solen gå upp. Jag suckade för mig själv och tänkte precis gå tillbaka till slottet-jag hade övervägt förslaget att stanna- när jag hörde röster. Killröster. Jag såg siluetter av fyra personer. Jag smög fram bakom dem. En av dem tar fram en bit pergament. Han tog fram sin stav, pekade mot pergamentet och viskade något ohörbart. Han såg på pergamentet och stannade upp.
"Adrianna" sa han utan att vända sig om. James. Alla fyra personerna vände sig om och såg på mig.
"Vad gör du här?" frågade James.
"Den viktigaste frågan just nu är väl vad du gör här?" frågade jag honom.
"Vad ni gör här" rättade jag mig.
I sista sekunden såg jag Remus stav.
"Vad gör du?" frågade jag förskräckt.
Sen blev det svart. Mitt minne var raderat.

That's it!

meeer

Braaaaa!!

Jag gillar ditt målande sätt att berätta saker och ting på. Man ser det framför sig

Hej alla jag försvann et tag så det blir nog inget mer av den här hahah

Trist

Väldigt trist