Att tvingas välja (1:a generationen)

Gaah jag älskar det ♥ det är så trevligt när man loggar in och ser att det kommit ett kapitel på en av sina favorit ffs, u made my day ^^ Naw Sirius är så söt, och Remus, och James ♥ har lite svårare för Peter dock, men ska ändå försöka gilla honom (han är ju trots allt "vanlig" nu)
Du skriver så himla bra, längtar efter mer 83

Hur AWSOME kan man skriva?? Lika ASWOME som du skriver

Värry gudd

Venne varför men jag shippar Remus och Claire

Awesome!

Jag älskar det här, kan inte vara mer lycklig över att du skriver om marodörerna. ♥ :3
Först trodde jag att det var Mr. Malfoy hon mötte på tåget men fick snabbt bort den tanken eftersom han är sååå gammal, hihi.

Avery, så undeerbart! Vet knappt vad jag ska skriva men det är allt helt underbart även om det bara är början, och kom alltid ihåg att även om jag inte kommenterar så läser jag! ♥

/Trezzan

Hahhah Sirius I love you xD♥♥♥

Aha, ojoj, Avery??? ♥ Heter han Avery i efternamn eller förnamn...? xD♥
LÖVE this! ;3♥♥♥♥

Grymt!!! helt sjukt bra!

Här är ännu ett kapitel. Underbara är ni som läser och kommenterar! ♥
______________________________________
Kapitel 4
Att vakna upp i ett rum som man delar med fyra andra tjejer är så mycket bättre än att vakna upp i ens egna sovrum.
- Jag är förälskad i den här sängen, säger Joan och sträcker på sig.
- Jag med. Att jag slipper dela den med någon gör den bara skönare, säger jag.
Mina fyra rumskamrater sätter sig snabbt upp och tittar på mig. Deras hår är trassligt och de är precis nyvakna. Men de tittar på mig.
- Vad pratar du om? frågar Allie.
Jag biter mig i tuggan.
- James har som vana att klättra in igenom mitt rum och sova i min säng, säger jag.
Mina rumskamrater fnissar.
- Men det är inget mellan oss, säger jag och tittar på var och en av dem.
Jag tittar extra länge på Lily.
- James gillar någon annan. Någon som är i det här rummet, säger jag.
Allie, Joan och Kirsten vänder sig mot Lily som himlar med ögonen. Hon sätter sig på sängkanten och skakar på huvudet. Vi väntar på talet om hur mycket hon avskyr James. Det kommer. Jag ställer mig upp. Vi vet alla att det kommer komma när som helst.
- James Potter är en uppblåst, egocentrisk sportfåne som tror att det är så himla tufft att flyga runt på en kvast och kasta en boll genom en ring. Han är kaxig och tror att hela världen kretsar runt honom. Dessutom, har ni sett hur han hela tiden rufsar till sitt hår? Det är bara löjligt, säger Lily och börjar byta om.
Nu är det min tur att himla med ögonen.
- Dags att komma på något nytt Lily. Jag är säker på att det finns andra dåliga ord som beskriver James, säger jag.
Hon ger mig en sur blick. Joan känner hur stämningen i rummet börjar gå från vänligt retsam till allvarligt bråk, så hon börjar prata om något annat. Jag lyssnar bara halvt på ena örat. Jag drömde om Avery i natt. Eller ja, drömde och drömde. Hans ansikte dök upp som en tunn skugga flera gånger. Vilket är konstigt, för jag har aldrig drömt, aldrig ens tänkt på honom förut. Drömmen måste bero på att jag stötte ihop med honom igår på tåget och såg honom vid middagen. Så är det nog. Något mjukt slår mig i nacken och jag vrider på huvudet. Lily står på andra sidan av min säng. Hon har redan tagit på sig sina kläder.
- Ska du gå och äta sådär? frågar hon.
Jag tittar ner och ser att jag fortfarande har pyjamasen på mig. Jag har varit helt upptagen av mina egna tankar och glömde att byta om. Jag rodnar lite.
- Gå ni i förväg. Jag ska bara ta på mig, säger jag.
Lily nickar och går ner tillsammans med de andra. Jag tar av mig min pyjamas och byter om till en vit skjorta och tar på en grå bomullsväst över. Efter att jag tagit på mig den gråa, knälånga kjolen och knutit skosnörena på de svarta skorna tar jag på mig den röd/guld- randiga slipsen runt halsen och stoppar ner den under bomullsvästen. Nere i sällskapsrummet sitter killarna i soffan. De ger tittar på mig när jag kommer ner för trappan.
- Vi såg att du inte var med Lily och de andra, så vi väntade, säger James.
- James tvingade oss att vänta, rättar Sirius.
De ställer sig upp. Jag tittar på James.
- Tror du inte att jag klarar av att gå själv till matsalen? frågar jag och låtsas bli förolämpad.
Jag kan se hur James spärrar upp sina ögon och drar nervöst fingrarna genom håret.
- Alltså, jo, självklart... harklar han generat fram.
- Hon driver med dig James, säger Remus och klappar sin kompis på axeln.
Jag ger James ett leende och går sedan ut genom porträttet. Bakom mig kan jag höra hur Sirius skrattar åt James och hur James slår till honom på armen. Vi kommer ner till frukosten precis när klockan slår halv åtta. Mina rumskamrater sitter längre fram på bordet men där är det fullt, så jag sätter mig ner vid killarna. Efter ett par minuter fylls salen utav ljudet från vingslag samt hoandet ifrån ugglorna.
- Posten är här, konstaterar Remus.
- Säger du det, säger Sirius ironiskt.
Remus himlar med ögonen. En uggla släpper ner en tidning framför Remus. Ingen annan av oss får någon post. Jag brer en smörgås och häller upp juice i mitt glas. Professor McGonagall går runt och delar ut våra scheman.
- Ms Summers, här har du ditt schema, säger Gryffindors föreståndare och ger mig ett pergament.
Jag tittar igenom mitt schema. Det är samma ämne som förra året men på olika tider. James, som sitter intill mig, lutar sig åt mitt håll och jämför våra scheman.
- Vi har hela måndagen tillsammans. Men imorgon så har du mugglarstudier när jag har Runskrift, annars har vi samma lektioner, säger han och påpekar resten av de lektioner som vi inte har tillsammans.
- Jag tror att det är bäst för oss båda att vi inte har alla lektioner tillsammans. Till slut skulle vi tröttna på varandra, säger jag och klappar honom på kinden.
James ler och rufsar till sitt hår.
- Sirius och jag har alla lektioner tillsammans och vi har inte tröttnat på varandra än, påpekar han och dricker av min juice.
- Så sant så, säger Sirius och ger ifrån sig en slängkyss.
James ”fångar” upp kyssen och de börjar skratta. Peter skrattar med och jag kan se att även Remus skrattar bakom sin tidning. Jag himlar med ögonen.
- Kom igen Claire, ha lite humor, säger Sirius.
- Ja Claire, kom igen, ekar Peter.
Han ansikte blir alldeles rött när jag tittar på honom. Plötsligt rätar James på sig. Han borstar bort smulor ifrån sina kläder och blir ovanligt tyst. Jag vrider på ansiktet och får se att Lily är på väg mot oss.
- Hej, säger hon.
- Hej Evans. Lika fin som alltid, säger James.
Lily verkar inte lyssna på honom.
- Är du redan på väg till trollformelläran? Vi börjar ju inte förrän nio, säger jag.
- Jag vet. Men jag ska upp till sovsalen och greja lite, så jag tänkte fråga ifall du vill följa med. Också kan vi ju gå tillsammans till lektionen sen, säger Lily.
- Vart är Kirsten och de andra? undrar jag och tittar bakom henne.
- De äter fortfarande, svarar hon.
För en stund så lämnar hennes gröna ögon mig och tittar på James. Det är en väldigt kort stund och ingen annan än jag märker det.
- Jaha. Okej, jag följer med, säger jag och ställer mig upp. Vi ses sen killar.
De nickar och fortsätter med sin frukost.

Efter lunch har vi trolldomshistoria. Ett av Hogwarts tråkigaste ämne. Fast, ämnet är inte så tråkigt. Det är professor Binns som är tråkig. Trots att han är spöke så är han inget spännande. Över halva lektionen har gått. Sirius är en av de elever som har somnat med ansiktet mot bänken, James sitter och kladdar på sitt pergament och Peter följer hans varenda rörelse. När jag tittar mig omkring i klassrummet så verkar det som att det bara är Lily och Remus som faktiskt lyssnar på vad professor Binns säger. Jag suckar och sjunker lite längre ner på stolen. Längre fram sitter det ett par elever från Slytherin. Det är med dem som vi har den här lektionen. Jag känner igen två utav dem. Snape och Avery. I samma ögonblick som jag tänker hans namn så vrider Avery på huvudet och tittar på mig. Jag blinkar. Det är som om han läste mina tankar. Jag viker inte undan min blick. Jag vill se hur länge han tittar på mig. Snape tittar på sin vän och följer hans blick. Snapes redan mörka ögon mörknar och han mumlar någonting. Någonting som får Avery att dra på smilbanden och vrida bort huvudet. Jag kan se att de pratar med varandra. Lågmält. Inte ens killen på andra sidan om Avery verkar höra. Visserligen så verkar den killen vara upptagen med att sova eftersom jag härifrån kan se att han dreglar. Jag undrar vad de pratar om.
- En galleon för dina tankar, viskar Remus och lutar sig mot mig.
- Vad tror du de pratar om? frågar jag och nickar mot Avery och Snape.
Remus tittar mot dem och rynkar sin panna.
- Jag har ingen aning, säger han och tystnar sen.
Lektionen slutar och alla reser sig upp så fort de kan. Alla vill komma härifrån. Jag tar mina saker och går mot dörren. Det är trångt eftersom alla vill komma ut samtidigt. Långt bakom mig kan jag höra hur professor Binns fortfarande pratar. Precis som om han inte har insett att alla hans elever lämnar klassrummet. När det äntligen blir min tur att gå genom dörren krockar jag med någon som tänkte passa på att gå före. Jag lyfter blicken. Självklart. Avery.
- Ursäkta mig, säger han lågt.
Jag nickar bara stumt och han går iväg. Jag tar mig ut ur klassrummet. James och de andra står och väntar på mig en bit bort.
- Det är fritid innan middagen. Vi tänkte gå upp till sällskapsrummet, säger Sirius.
Alla fyra killar tittar på mig och det känns som att de väntar på att jag ska godkänna deras idé.
- Visst, det låter bra, säger jag.
Remus vänder sig mot dem andra.
- Gå ni i förväg. Jag ska bara prata med Claire, säger han.
James tittar på mig. Jag nickar.
- Det är okej. Vi kommer ikapp, säger jag.
Killarna går iväg och jag vänder mig mot Remus. Han tittar på mig med bekymrade gröna ögon.
- Vad är det med dig och Avery? frågar Remus.
Jag rynkar pannan.
- Det är ingenting med mig och Avery, svarar jag.
Helt plötsligt så har du blivit...fixerad vid honom, säger han. Först vid middagen i går och och nu på lektionen. Har det hänt något?
Jag suckar.
- Remus, vi har inte ens varit tillbaka på Hogwarts i en dag. Det är inte möjligt att någonting har hänt. Jag uppskattar att du oroar dig men kan du vara snäll och sluta med det. Jag har redan James som har gjort det till sin uppgift att se efter mig, jag behöver inte ytterligare en barnvakt, säger jag och går därifrån.
När jag svänger runt ett hörn kan jag i ögonvrån se hur Remus står kvar och tittar efter mig. Jag suckar och stannar upp. Det var onödigt att snäsa åt honom. Han är min vän och han blev orolig. Jag borde vara glad att han ser efter mig. Men när jag rundar hörnet igen för att gå tillbaka till honom och be om ursäkt, är han inte där.

Tror inte jag gillar Avery... Fick bara en skum känsla från honom...
Du skriver helt otroligt bra, denna har på bara några kapitel gått upp till mina favorit-ffs ♥ Älskar den, längtar efter mer 8}