Diademet och medaljongen [SV]

Jättebra!

Awsome!

..:Kapitel 7:..


Draco skyndade sig upp för trapporna, han skulle till Vid-Behov-Rummet. När han hade kommit till våningen där det dolda rummet fanns svängde han åt vänster vid gobelängen, istället för att gå förbi väggen tre gånger. Han gick dit för att hämta den vita fågeln som satt tillsammans med en annan fågel i en stor bur med galler.


Draco öppnade försiktigt buren, han sträckte in handen och försökte ta tag i den lilla fågelns sköra och snövita kropp. Varje gång Draco snuddade vid fågeln så flög den iväg till andra sidan av buren, där Draco inte kunde nå den.

Draco suckade, det skulle aldrig gå att få ut fågeln på det här sättet. Så istället kupade han sin hand och tog fram sin stav ur fickan, han svepte med staven och efter en sekund hade han tio små frön i handen. Han sträckte in handen i buren och den vita fågeln gick sakta närmare.

Draco stod helt still och väntade på att fågeln skulle börja äta. Snart började fågeln sakta klättra upp på Dracos hand, han kände de små klorna som kittlade mot hans hud och stjärtfjädrarna som då och då snuddade vid hans hand. När fågeln stod på hans hand böjde den sig ner och åt de små fröna. Draco sträckte sakta in sin andra hand i buren och han slöt handen runt den lilla fågelns varma kropp. Han hållde fågeln i ett fast grepp, den kunde varken röra sig eller bita honom.
Han gick med bestämda steg tillbaka och sedan klev han in i Vid-Behov-Rummet.


Nu när han hade varit där var det inte så svårt att hitta platsen där skåpet stod. Han drog som vanligt ner draperiet och öppnade sedan skåpet. Med fågeln i handen. Sakta släppte han fågeln och stängde dörren till skåpet.

”Harmonia nectere passus” viskade Draco

Han hörde att det klickade till inuti skåpet, när han öppnade skåpsdörren var fågeln borta.

När han skulle stänga dörren hörde han ett ljud som kom från vänstra sidan av Vid-Behov-Rummet. Det lät som fotsteg. Draco vände sig förskräckt om. Han drog ut sin trollstav ur fickan, stegen verkade komma närmare honom. Vem var det? Draco tog ett steg bakåt, han kände hur skåpets vassa kant nästan skar in i hans rygg.

Snabbt gick han till skåpets baksida och gömde sig där, med staven i högsta hugg. Den som gick hade stannat nu och Draco tyckte sig höra personens andning. Draco satt bakom skåpet så tyst han kunde, han hoppades på att personen inte skulle gå förbi skåpets baksida och se honom.

Draco hörde hur stegen började igen, de gick längre bort från honom och sedan stannade stegen. Han hörde hur personen letade efter något bland sakerna som låg på golvet. Sedan hörde Draco hur dörren stängdes igen, han var ensam nu.


Draco satt kvar bakom skåpet i några minuter men när han hörde det klickande ljudet från borttrollningsskåpet ställde han sig upp och öppnade skåpets dörr. Där inne låg den lilla fågeln den rörde sig inte och den andades inte, den var död.
Draco stod kvar och tittade på den stackars fågeln. Han borde vara glad för att han hade skickat en levande varelse genom passagen men just nu var han inte glad, de hade dödat den. Han kunde inte stoppa tårarna som föll ner för hans kinder. Han grät, men utan att ge ifrån sig ett ljud. Han visste att han var tvungen att skicka den svarta fågeln genom passagen också, dödsätarna på Borgin & Burkes skulle säkert döda den fågeln också.

Draco stängde skåpet försiktigt och gick sedan ut från Vid-Behov-Rummet, han hade missat en lektion på grund av att den där personen hade varit i rummet så länge. Nu skulle säkert lärarna misstänka honom ännu mer. Han visste inte vad de misstänkte honom för, men det var nog inte något bra.


När Draco var på väg ner till Slytherins uppehållsrum mötte han McGonagall. Han såg att hon kom emot honom, han kunde inte göra något, bara stå kvar.

”Varför missade du lektionen i förvandlingskonst Mr Malfoy?” frågade McGonagall

”Jag hade väldigt ont i huvudet” mumlade Draco

McGonagall såg misstänksamt på honom och gick sedan vidare. Draco skyndade sig ner för alla trapporna. Han ville inte möta någon annan lärare på vägen.
När han väl var nere i uppehållsrummet gick han upp till sovsalen. Han var ensam där, det var lika bra för Crabbe och Goyle skulle säkert fråga honom en massa saker, eller så skulle de bara sitta där, tysta och rädda.


Draco satte sig på sin säng och såg ut över sovsalen. Han fiskade upp boken om förvandlingskonst från sin koffert och läste de sidor som de hade haft i läxa tills idag. När han hade läst klart sidorna lade han sig ner på sängen och slöt ögonen, han somnade och denna gång drömde han inte om Voldemort som dödade hans föräldrar.

När han vaknade såg han att lektionen i försvar mot svartkonster skulle börja om bara några minuter. Draco tog med sig sina böcker och skyndade sig till klassrummet.
När Draco kom in i klassrummet satte han sig på sin bänk, han tittade på professor Snape som gav honom en kall blick.

Lektionen började med att Snape sade åt eleverna att läsa några sidor i sina böcker, sedan skulle de träna på några formler.
Lektionen var ganska enformig i början men sedan när de skulle gå ihop två och två och två för att träna trollformler blev det roligare. Draco duellerade mot Harry. Första gången vann Draco och andra gången vann Harry. När lektionen var slut gick Draco till Stora Salen för att äta.

På vägen dit såg han att Zacharias Rowle stod i ett hörn och läste i en bok, det var samma bok som Draco hade sett honom läsa i biblioteket, och den här gången läste Rowle om Rowena Ravenclaws diadem, han läste texten om och om igen.
Draco gick därifrån, han tänkte bara på en enda sak: Varför Rowle läste om diademet hela tiden.

Awsome! Skriv mer :3

Superbra!

..:Kapitel 8:..


Draco gick och satte sig i kanten av Slytherins bord i Stora Salen, han ville sitta ensam.
Snart kom resten av Slytherineleverna och satte sig vid bordet, men som tur satte sig inte Crabbe eller Goyle bredvid honom utan de satte sig bredvid Blaise Zabini.


Sedan kom Gryffindoreleverna, Ravenclaweleverna och Hufflepuffeleverna och satte sig vid sina bord. Och så kom lärarna och då började alla äta. Draco var inte hungrig, han satt bara och tänkte på varför Zacharias Rowle var så intresserad av Rowena Rawenclaws diadem. För att de andra inte skulle oroa sig för honom åt han lite kyckling.¨

När middagen var avslutad gick alla eleverna för att ha den sista lektionen för idag. Draco skulle ha trollkonsthistoria med professor Binns, han tyckte att det var det absolut tråkista ämnet av alla ämnen han läste på Hogwarts.

Han gick upp till sovsalen för att hämta sin bok och gick sedan till det lilla klassrummet där de skulle ha trollkonsthistoria. Lektionen var den sista för dagen, det var Ravenclaw och Slytherin som var där tillsammans.

Den första eleven som satt i klassrummet var en pojke från Ravenclaw med smalt ansikte och kortklippt svart hår. Han hade en smal, lätt krökt näsa och hasselbruna ögon. Just det, det var Zacharias Rowle.

När Draco kom in i klassrummet var det bara Rowle och professor Binns som satt där. Draco slog sig ner på en av bänkarna. Allteftersom började klassrummet fyllas med elever från Slytherin och elever från Ravenclaw. När alla hade kommit slog Binns ihop händerna och tittade ut över skaran av elever.

Innan Binns hann säga något om lektionen han skulle ha denna dag räckte Zacharias upp handen.

”Ja Mr Rowle, vad undrar du?” sade Binns

”Jag undrar om professorn skulle kunna berätta om Rowena Ravenclaws diadem” sade Rowle

Binns nickade. Han tog ett djupt andetag pch började berätta.

”Rowena Ravenclaws diadem tillhörde en gång i tiden Rowena Ravenclaw, hon var en av Hogwarts grundare. Det sägs att diademet har verkan på en persons intelligens. Diademet har en inskriptions som lyder: ” klokhet och vett itu övermått är den finaste gåvan människan fått. Rowena Ravenclaw var en mycket intelligent kvinna, man tror att hon själv bar diademet för att bli klokare. Rowena dog strax efter att Helena, hennes dotter, stal diademet. Helena Ravenclaw stal diademet för att hon trodde att hon själv skulle bli klokare om hon bar det.”

När Binns hade berättat sin lilla historia om diademet satt Rowle och tittade fascinerat på sin lärare.

”Vet professorn var diademet finns nu?” frågade Rowle
”Nej såklart inte, det finns inte en levande person som har sett det” sade Binns och såg frågande på sin elev

”Skulle professorn kunna berätta lite om Slytherins medaljong också?” undrade Rowle

Binns såg på honom men nickade sedan.
”Det var Salazar Slytherin som skapade medaljongen, han skapade den så att bara någon som talar ormspråk kan öppna medaljongen. När Salazar Slytherin lämnade Hogwarts tog han med sig medaljongen, man vet inte vart han tog den, men det jag vet är att när han dog ärvde hans familj den och när de dog fick deras familj medaljongen”

”Vet man vem som har den nu?” frågade Rowle
”Nej, det vet man inte, och man vet inte ens om det är någon som har den eller om den har gått förlorad” svarade Binns

Hela lektionen hade gått åt att prata om diademet och medaljongen, Draco tog sin bok och gick ut från klassrummet. Han såg att Binns och Rowle stod kvar i klassrummet och pratade det enda han hörde var att Binns sa något i stil med ”om du vill veta mer så kan du ta den här” och så gav han en tjock bok till Rowle.
När Draco såg att Rowle gick mot dörren skyndade han sig ner för trapporna, till fängelsehålorna.

Vad var det där för någon bok Binns hade gett till Rowle? Med tanke på vad Binns hade sagt så handlade boken säkert om Rowena Ravenclaws försvunna diadem och Salazar Slytherins medaljong. Men varför var Rowle så intresserad av de sakerna?
Draco gick och lade sig för att sova, men den här natten sov han inte så bra för det enda han tänkte på var varför Rowle hade frågat Binns om han kunde berätta om diademet och medaljongen.

Yey!
Super^^

Ny läsare


Jättebra ff

Bra!

Tack för alla fina kommentarer ni gör mig så glad EllenMai
amanda1104
Nelly1513