(PM) Inte som det verkar

Det kommer mer imorgon. LOVAR!!!

Viken tid?

bäst i heeeela världen!!!!!!

OBS!!! Kapitlet ser lite annorlunda ut, så ni vet! Kapitel 5 På morgonen när Lily gick ner till sällskapsrummet, stod Sam dör. Hon skyndade sig ut genom upprätthålet och ignorerade Sams alla försök till kontakt. Sen sprang hon nästan hela vägen till Stora Salen. Albus satt redan vid Gryffindorbordet. Lily satte sig mittemot honom. ”Förlåt”, sa han och kollade på henne. ”Det är okej”, sa Lily lugnt. ”Men jag tänker inte förlåta honom”, tillade han. Lily förstod att han menade Sam. Hon tänkte på kyssen och hon ville så gärna berätta för Albus vad hon hade hört kvällen innan, men hon anade samtidigt att hans hat mot Sam skulle bli större. ”Du följer väl med och hälsar på Rose?” frågade hon istället. ”Självklart”, sa Albus. Rose låg inne på sjukhusflygeln. Hon hade träffats av sex lamslagningar och en gång av Cruciatusförbannelsen. Lily kollade på schemat. ”Vi har en håltimme efter trollkonsthistoria”, sa hon. ”Vi kan gå då.” Som vanligt talade professor Binns överdrivet långsamt och entonigt. Det var meningen att eleverna skulle anteckna samtidigt som han pratade. Albus, som hörde till de elever som sov igenom professor Binns lektioner, brukade skriva av Rose anteckningar (föt att Lily inte gav ut sina). Men eftersom Rose inte var där, kollade han desperat efter någon som såg ut att anteckna. Vid lektionens slut var Albus anteckningspapper tomt, och Lilys var fullt med text. När professor Binns äntligen lät alla gå, efter att han (som vanligt) hade klagat på hur dåligt dr hade jobbat, gick Lily och Albus till sjukhusflygeln. Men alla sängar var tomma. Var kunde Rose vara? Som att ha läst deras tankar, kom Madam Pomfrey in och sa: ”Miss Weasley har redan gått. Hon är förmodligen i ert sällskapsrum!” Lily och Albus sprang upp till Den tjocka dagens porträtt, sa lösenordet och kravlade snabbt igenom hålet. De såg Rose sitta i soffan och kolla tomt in i den sprakande brasan. ”Rose...”, sa Lily försiktigt och satte sig ner bredvid henne. ”Jag kände igen personen som kastade Cruciatusförbannelsen”, sa Rose tyst. ”Det var Voldemort!” *Slut på kapitel 5* Är något fel på min mobil, så jag kan inte ha med stycken, men håg hoppas att det gick att läsa ändå!

BEST FF EVER!!! Gör inget att det såg annorlunda ut. Men skriv på dator nästa gång!

Tack för era supersnälla kommentarer! Nu på morgonen hinner jag inte skriva något, men det kommer mer på eftermiddagen (ca kl 14.30!)

Jaaaa!!!

Nu kommer den spännande fortsättningen!

Kapitel 6
Lily öppnade munnen för att s'ga någonting, men hon kunde inte komma på något bra, så hon stängde den igen.
"Men Voldemort är ju död!" sa Albus.
"Jag vet", sa Rose,"men jag är säker på vad jag såg!"
"Varför torterade han dig?" frågade Lily.
"Han ville veta vart du var, men jag visste inte och han trodde att jag ljög!" Lily gapade av förvåning och chock. Ville Voldemort veta vart hon var?! Men han dog ju! Hur kunde han då vara i Gryffindors sällskapsrum?
"Och du är helt säker på att det var han?" frågade hon.
"Hur många är det som ser ut som Voldemort?" undrade Rose. Lily tänkte på alla bilder hennes pappa hade visat.
"Ingen vad jag vet", medgav hon, "men tänk om det bara var någon som ville spela oss ett spratt!"
"Det var det sämsta sprattet någonsin i så fall", sa Rose. Lily vände sig till Albus.
"Du var ju också där", sa hon. "Såg inte du någonting?"
"Jag hade gömt mig bakom en fåtölj, så jag hörde honom bara men man hörde verkligen att det var Voldemort!" sa Albus och darrade. "Har du berättat för rektorn?"
"Nej, men vi kan göra det nu", sa Rose. De gick ut genom porträttet igen, upp för trapporna som ledde mot rektorns kontor och fram till stenstatyn. De sa lösenordet och stälde sig på trapporna som sakta åkte uppåt.
"Kom in, sa professor McGonagall (hon är rektor nu) när Rose knackade på dörren. De öppnade dörren och gick in. Men McGonagall var inte ensam. Bredvid henne stod Rose mamma Hermione och Lily och Albus pappa Harry.
"Vi hörde om attacken igår", sa Harry. "Hur mår ni?"
"Ganska bra, förutom att Rose blev torterad av självaste Voldemort!" sa Lily. Harry, Hermione och McGonagall flämtade till. Men den här gången var det inte för namnets skull.
"Varför ljuger ni om en sådan sak?" frågade Hermione.
"Ni vet att jag dödade honom för flera år sedan!" sa Harry. "Rädslan kan ha spelat er ett spratt!"
Men jag vet att det var han!" sa Rose.
"Nä nu får det vara nog med nonsens!" sa McGonagall.
"Jag förstår att händelsen har gjort er upprörda, men ni kan inte säga vad som helst för det!" Lily suckade. Varför kunde de inte förstå?
"Det är mycket möjligt att Rose blev torterad, och det är ju jättehemskt, men det var inte av Voldemort!" sa Harry.
"Kände ni igen någon dödsätare?" frågade McGonagall, förmodligen för att komma bort från ämnet.
"Nej, men även om vi gjorde det skulle vi inte säga det till er!" sa Rose, som började gå mot dörren. När ho passerade Lily och Albus, tog Lily tag i Rose hand, men Rose drog snabbt tillbaka den. Hon öppnade dörren, och innan hon gick ut, vände gon sig till McGinagall igen.
"Varför skulle vi ge er information om ni ändå inte tror oss?" frågade hon. Sen, innan någon kunde hindra henne, rusade hon ut ur kontoret och smällde igen dörren efter sig. Hermione satte sig ner.
"Om Voldemort är tillbaka, vilket jag absolut inte tror, varför skulle han ge sig på er?" frågade hon förvirrat.
"Rose sa att han ville veta vart jag var", sa Lily. "Men jag vet inte varför han vill det.
"Kanske för att jag besegrade honom", föreslog Harry.
"Men då skulle han väl attackera dig istället", sa McGonagall.
"Vad tror du Al?" frågade Lily och vände sig mot Albus, som ryckte till av att höra sitt namn.
"Kanske han vill åt dig för att använda dig som lockbete för pappa", sa han. "För om pappa får veta att Voldemort har dig, kommer han för att rädda dig."
"Nej, Voldemort fungerar inte så", sa Harry. "Om han vill ha någon död, gör han det utan att gillra fällor!" McGonagall kollade på klockan.
"Oj! Klockan är redan nio!" sa hon. "Ni måste gå!"
"Men...", sa Albus.
"Gå bara!" De öppnade dörren och gick ut. Bakom dem stängdes dörren automatiskt. Lily var säker på att McGonagall hade skickat ut dem av andra skäl än att det var sent.
"Jag har ett förlängningsöra som jag fick av morbror George i julklapp", sa hon till Albus. "Vill du tjuvlyssna?"
"Okej", sa Albus. Lily satte örat på dörren och då hördes rösterna lika bra som om de hade varit i samma rum.
"... förstår inte", sa Harry. "Varför spelar det någon rol om de ljuger eller inte? Voldemort har alltid velat döda mig!
"Om det är sant som de säger, att Voldemort är tillbaka och att han sökte efter Lily igår, då är hon i större fara än hon tror!" Lily drog bort örat. Hon kollade på Albus. Han kramade henne tröstande, och det sa mer än något ord kunde.

THE END!!! Nej, jag skojade bara! Vet inte när nästa kapitel kommer, men med lite tur, kommer det nog i helgen. Annars kommer det förhoppningsvis i början av nästa vecka!

AZUM

Jag har hela kapitel 7 klart. Ska jag lägga upp det eller ska jag vänta på fler kommentarer?