Kaos med tidvändare!

MER Kommer det mer ikväll?? Snääälllaa

Ny läsare här

Du skriver riktigt bra, men se till att det inte blir stor bokstav efter en dialog (t.ex. -Hej! Sade hon) Du råkade göra det vid något tillfälle

Eftersom ni är så snälla, så kan jag väl skriva mer ♥

Kapitel 5
NEVILLE
Vi hittade lätt vår väg till Stora Salen, ingen sa något på hela vägen. Alla var helt insjukna i sina egna tankar. Jag kände en varm känsla inombords. Om det här verkligen var 1977, betydde det att jag skulle träffa mina föräldrar här!
Jag sneglade bort mot Harry, som hade mist sina föräldrar helt och hållet. Han såg också rätt glad ut. Rons mage bulrade till högt igen och Hermionie gav honom en sur blick.
Inne i Stora Salen var det fullt av elever som åt och glatt pratade med varandra.
Vi stod och blickade ut över salen som fån.
Var skulle vi sitta? Vi gryffindorbordet, förstås.
Men vilket av de fyra borden var det?
Jag skummade med ögonen över alla borden och fick till sistsyn på några elever med röda emblem på sin skolklädnader. Glad över min upptäckt drog jag lite i Rons arm och nickade mot gryffindorbordet.
Först då lade jag märke till att alla stirrade på oss.
Vilket egentligen inte var så konstigt, ingen hade sett oss förut, och så plötsligt kommer en hel grupp av sex nya elever samtidigt. Vad jag visste var det inte så vanligt att ens en elev bytte skola.
De stirrade på oss fortfarande och verkade vänta på något.
-Hej, sa Hermionie bara.
Sedan började hon och Ginny gå mot gryffindorbordet och vi andra följde lydigt efter, förutom Luna. Hon gick med skuttande steg bort mot rawenclawbordet där hon tydligen fått syn på något eller någon. Det fanns några lediga platser vid ett gäng ungdmar i vår ålder och vi slog oss ner där. Då kände jag plötsligt igen dem.
Mina föräldrar. Alice, min mamma satt i Franks, min pappas knä. Båda tittade på mig lite underligt och jag fick koncentrera mig på att titta ner i bordet. Frestelsen över att kasta mig i deras famn var stark, men jag kunde inte riskera något.
Dumbledore hade nämligen bett oss att hålla våra identiteter hemliga för ett tag.
Sirius Black öppnade munnen för att säga något.
Och jag kunde inte låta bli att darra lite, trots att jag fått veta att han var oskyldig.
-Vilka är ni? sa han bara och jag kunde se att han mest stirrade på Harry. Så fick jag syn på Harrys pappa, James Potter. Han var så väldigt lik Harry att man lätt skulle ta fel. Förutom att han inte hade Harrys ögon och ärr, förstås.
Då försod jag varför alla stirrade.
En nästan kopia av James, hade kommit in i Stora Salen i sällskap av fem andra okända elever.
-Ehh, sa Hermionie och tvekade. Jag heter Hermionie Granger. Hon sträckte artigt fram handen men Sirus tog den inte utan fortsatte att stirra fånigt på Harry.
Istället svarade James:
-Jag heter James Potter, och detta är mina vänner Sirius Black, Remus Lupin och Peter Pettigrew.
Peter kikade fram vid yttrandet av hans namn men försvann snart igen under ett berg av mat.
-Jag är Ron We... började Ron men Hermione tramade honom hårt på foton.
-Aj, Ron Weatherby hittade han snabbt på.
-Harry Dursley, svarade Harry och jag kunde se hur Lily hoppade till.
-Ginny Weatherby, svarade Ginny och blängde på Ron för sitt efternamn.
-Neville Thomas, sa jag tll sist, glad över att de inte kände igen Deans efternamn.
Alla runt oss presenterade sig artigt.
Jag kunde se att Remus såg misstänktsamt på oss. Han visste inte. Det kunde han väl inte göra?
Ändå kände jag mig plötsligt illa till mods och sjönk ner lite i stolen.
-Är ni släkt, sa Sirius plötsligt och tittade menande på Harry och James som konstigt nog satt brevid varandra. De tittade på varandra en stund och Harry svarade:
-Nej, inte vad jag vet. Han försökte se så oberörd ut som möjligt men det fanns lite smärta i hans ögon.
-Vad gör ni här då? frågade James
-Vi flyttade och behövde byta skola, kom Hermionies svar snabbt. Onomarlt snabbt. Hon rodnade.
Remus fortsatte att betrakta oss under hela måltiden men han sa inget.
När vi väl ätit upp, reste sig Sirius och sa:
-Så vad har vi för lektion nu?

Lika bra som alla andra kapitel, med andra ord, skitbra!

Okej, ska tänka på det. Vad kul att du gillar den! ♥



Tack så mycket! Blir alltid lika glad när någon läser!

Super bra.

Jätte bra

Jättebra!

Jättebra, MER!

JÄTTESUPERMEGADUNDERBRA ;D