Voldemorts hemliga historia

super bar!!!!

ps.om man kollar uppot här känner jag mig omringad an hufflepuffare!!

kakan42: Haha såklart du gör, Hufflepuff äger!

Bra!

Ok

Tack för era fina kommentarer, det gör mig verkligen glad!
_____________________________________________

Bevakningen


--Sirius perspektiv—
Att åka runt och kontrollera hela Gorick´s Hallow var en självklarhet för mig. Det fina Augusti vädret speglade av sig på mitt humör så just nu mådde jag ganska bra. Tankarna på James hade växt sig större och större när han och Lily hade bytt hemlighetsvaktare till Peter Pettergrew. Jag borde lita på honom men det var något jag aldrig skulle tillåta mej själv att göra, men det var bara en magkänsla som jag hade. Därför hade jag varje kväll, i en vecka, svävat över det utsatta området, utan James tillåtelse. Min oro hade tagit överhanden även om jag visste att det var fel, men det var omöjligt att tränga bort den nu när Voldemort är så mäktig. Mina blickar kastades hela tiden på huset där min vän just nu var på väg att krypa till kojs. Hans underverk sov redan i den blå spjälsägen med djupa andetag.
Jag suckade högt för mig själv när jag kände hur en sval bris blåste igenom mitt mörka hår. Vad var det för liv jag hade egentligen? Ingen familj och bara en riktig vän kvar. Remus hade flytt för ett tag sen för att bota rädslan att bli upptäckt. Att leva ensam i en klipphäll och sörja, var inget liv, men både jag och James hade försökt att hindra honom. Det var en omöjlighet, det visste vi egentligen eftersom Lupin var en av de mest envisa personer vi någonsin hade träffat, men ett gott hjärta, det hade han. James var mitt ljus i vardagen och att mista honom på Voldemorts begäran tänkte jag inte låta hända. Slingersvans hade varit ganska frånvarande ett tag, och det var inget James kunde blunda för. Jag hade försökt att prata med honom men han vägrade att lyssna.
Jag såg hur en flock fåglar flaxade för livet några meter ovanför mig och jag tittade förfärat på dem. Jag kände hur jag fick ett sting av medlidande i bröstet när jag såg hur den minsta av dem halkade efter. Den lilla fåglen tappade höjd och jag övervägde starkt att rädda den lilla fjäderbollens liv, men så såg jag en svart skepnad komma gående på vägen. Han hade en lång svart mantel som kasade efter honom på den torra asfalten. Först stirrade jag bara på hans smala figur som långsamt förflyttade sig mot familjen Potters hus. Jag tog ett djupt andetag, hela min kropp blev kall och stel. Jag darrade. Långsamt bytade jag växel så att min enorma maskin kunde förflytta sig. Jag tittade med hat i blicken ner mot den personen som jag hade fruktat att skulle komma och på hans älskade orm. Jag försökta röra mig så graciöst som möjligt i den kyliga nattluften. Plötsligt såg Voldemort upp mot mig och min gigantiska motorcykel, jag täckte över mitt ansikte snabbt men insåg sedan att det var väldigt onödigt.
Jag visste att det var nu jag skulle ingripa om någons liv skulle bli räddat. Ganska oförsiktigt seglade jag ner mot marken för att förbereda mig på en svår duell mot världens näst skickliga trollkarl. Att frukta mitt eget liv var någonting jag hade slutat med för länge sen, för vad jade jag att förlora egentligen? Jag såg hur Voldemort förskräckt ryckte till och min rädsla hann i kapp mig. Sedan såg jag någonting underligt, vad det ver visste jag inte men han bärde någonting med största försiktighet. Min tankar på James blåste sorligt nog bort i vinden och ersättes istället med det lilla bultet han bar på. Jag drog fram min enhörningshår stav och höll den i ett stadigt grepp innanför den tjocka skinnjackan. Vi stirrade på varandra, både två med ett ganska förvånat men skräckslaget ansiktsuttryck. Jag blev förvånade när jag såg hans min och jag kom långsamt närmare.Han rörde inte en fena och det såg nästan ut som han försökte spela död på ett väldigt konstigt sett.
Min impuls tog övergreppet, jag växlade upp och lätt mitt älskade fordon låta som ett elakt monster. Den stormade sedan fram emot den förvånade personen framför mig. Jag var väldigt nära nu och om jag inte hade styrt uppåt hade jag mosat honom, snabbt grabbade jag tag om det insvepta byltet som verkade vara väldigt värdefullt. Motrocyklen stegrade och jag styrde kursen rakt mot stjärnorna. Till min förvåning kände jag ingen hemsk förbannelse i ryggen utan istället ner jag tittade ner mot den övergivna Tom hade han lagt sig ner på marken. Min tro om att det bara var ett trick lätt övertygande och jag forsätte uppåt istället för att sväva ner mot James hus och rädda honom undan hans väntande död. Jag hade missat de starka rörelsen under filten men när jag tillslut lät motorcyklen gå på tomgång kunde jag väckla upp det lilla paketet. Jag var nära att trilla av motorcyklen när jag såg vad det innehöll. Ett magiskt skratt kom från Hermiones mun när hon slog mig på mitt muskulösa bröst.

Jättebra!

Du MÅSTE skriva mer!!! :OOO Och mycket snabbare, kan knappt bärga mig till nästa avsnitt!!!!!!! 8DDD

skit bra!!
mer

Åh, jag gillade verkligen det här kapitlet, du är jätte duktig!^^
Skriv mer så snart du kan =D

Härlig fantasi du har. Skriv mer underbara historier.