Samantha Cooper; ett äventyr med marodörerna

Jättebra!

Ja, du får ta den tid du behöver!♥

Åh, jag älskar denna fic! Så himla Goodie Goodie alltså!! Meer nu!! Längtar! Men ta den tid du behöver Dobby15! Det blir inte bättre av att du stressar! ♥

Tack! tyvärr så tror jag inte att det blir något kapitel i morgon för vi ska med klassen någonstans o kommer sent hem o efter det så måste jag läsa på prov, men man vet aldrig, kanske hinner det komma ett i morgon också

(Inte så mycket 'förklaringar' i detta kapitel, mest prat)

Kapitel 5

Samantha sov underbart den natten, inte på grund av Sirius och Remus 'vad' eller vad man nu kunde kalla det, utan för att hon äntligen hade fått ett keldjur. Hon undrade länge varför de hade uppfört sig som de gjort nere i sällskapsrummet, men snabbt föll hon in i sömnen och vaknade inte förrän sju nästa morgon.

Resten av hennes vänner sov djupt än då hon steg upp och klädde på sig, det var helg som tur och de skulle till Hogsmeade. Hon hade längtat efter det sedan hon kom tillbaka till Hogwarts och nu slapp hon äntligen dit. Hon lade Nisse på dynan i sovsalen innan hon gick ner till sällskapsrummet.
Samantha blev faktiskt förvånad över att inte vara ensam, eftersom det var helg så brukade de flesta sova så länge som möjligt.

”Godmorgon.”sade hon så försiktigt hon kunde för att inte skrämma killen i fåtöljen. James vände som om och gnuggade sig i ögonen bakom glasögonen.
”Kunde inte du heller sova?”undrade han då hon slog sig ner vid soffan framför brasan, eller det som återstod av gårdagens eld. Nu var det endast smått glöd kvar i spisen.
”Jodå, men inte nu längre.”svarade hon och sträckte på sig. ”Det blir nog bra James, jag lovar.”
”Bra att jag har någon som är på min sida i alla fall.”sade han och grimaserade.
”Kom igen nu, ryck upp dig!”sade hon och knuffade till honom på armen. ”Hogsmeade helg.”
”Javisst, en bra sak.”flinade han innan hans ansikte blev stelt och trist igen.

Samantha suckade, vad skulle hon hitta på för att han skulle bli glad igen? Allt han ville ha var ju Lily och det var ju nästan det sista som han kunde få för tillfället.
”Jag vet!”sade hon och sken upp över sin intelligenta hjärna för tillfället, eftersom det hände ganska sällan i vilket fall som helst.
”Vad?”frågade James och försökte att låta intresserad.
”Hey! Vill du ha hjälp eller inte?”
”Javisst, låt höra då.”sade han och kastade en pappersbit i glöden innan han vände sig mot henne och lade huvudet på sned.

”Bli tillsammans med någon annan.”
”Vänta lite nu? Jag vill bli med Lily inte...”
”Men förstår du inte? Hon blir ju svartsjuk, ni killar är verkligen dumma ibland.”muttrade hon och lutade sig bakåt i soffan. James sken upp innan hans panna blev till rynkor.
”Men vem?”frågade han. ”Någon som hon känner, som står nära henne...”
”Oh nej! Aldrig i livet!”
”Snälla.”bedjade James med en söt blick, Samantha skakade våldsamt på huvudet, aldrig att hon skulle vara hans så kallade 'flickvän'. Aldrig i livet, det skulle ju få Remus och Sirius att gå genom taket.

”Jag skulle inte...tänk om...”stammade Samantha, vad skulle hon säga. Att låtsas vara tillsammans med James kunde inte bli något annat än katastrof. Men ändå skulle det vara ganska kul.
”Jag gör vad som helst! Bara en vecka, eller mindre.”sade James och såg storögt på henne bakom glasögonen innan han drog handen genom det rufsiga håret.
Samantha knep ihop ögonen och kunde knappt fatta det som hon nyss skulle säga.
”Okej, okej!”sade hon och fick direkt en öm kram från hans starka armar. ”Men då måste du lova att inte falla helt för min charm.”
”Inte en chans, ta inte illa upp.”sade han allvarligt och knuffade till henne. ”Okej, så hur gör vi?”
”En sak till! Det får inte bli stelt efter att vi har gjort 'slut' eller var man ska säga.”sade hon och petade honom på näsan.
”Nej då, lite på mig.”sade han och log brett. Samantha blev allt mer orolig över hur det skulle gå.

Jättebra!!!!

Underbart skrivet!!

Bra mer!!!

Otroligt bra. ♥

Jättebra! Skriv gärna mer när du har tid.

Skitbra på ren svenska!

Förlåt att det dröjde, men har haft strömavbrott i över åtta timmar!!! kan ni förstå? :O nåja, kapitlet kommer här iaf, det blev inte så bra men det blir bättre!

Kapitel 6


”Men jag vill ha godis!”gnällde Peter då de var nere i Hogsmeade på förmiddagen. Sirius och Remus hade inte tagit det som var för James och Samantha en 'teater' så hemskt bra. Fast ändå så lyckades de bete sig nästan helt och hållet som vanligt. Annat var det med Lily, hon var bitter redan på morgonen då Samantha berättade det för henne vilket fick James att skina upp som en sol.

”Stanna här då, jag och min flickvän ska till tre kvastar.”sade James och Samantha boxade honom i magen.
”Jaså? Det ska vi?”sade hon och Sirius skrattade, fast inte så hemskt hjärtligt som han brukade. Men nu fick hon i alla fall reda på hur de blev som avundsjuka. Sirius försökte skratta och vara som vanligt medan Remus mest var tyst och tittade ner i marken. Om de alls gillade henne så mycket, så var det även ett test.

De lämnade Peter vid Godisbaronen och fortsatte sedan mot Tre Kvastar. Eftersom det duggade ner från himlens gråa nyans så skyndade de sig på stegen. Väl inne i värmen tog de alla fyra ett hörnbord med en soffa, som Siirus direkt övertog och gjorde sig så bred som möjligt. James blick hade genast flugit iväg till ett annat bord, lite skymt för två personer. Lily och Hufflepuff-typen satt där, väldigt tätt. Men Lily såg inte så värst lycklig ut. Samantha kände ett sting som gick genom hennes mage, skuldkänslor över att ljuga för sin bästis.

”Ni är konstiga.”sade Sirius plötsligt. James och Samantha såg direkt mot honom. ”Jag menar bara ifall jag skulle vara tillsammans med någon så då skulle jag inte sitta tyst hela tiden, definitivt inte still!”
James skrattade och berättade sedan tyst om vad de hade kommit överens om. Direkt blev Remus tillbaka till sig själv och även Sirius slappnade av mer.
”Smart, det verkar fungera.”sade Remus och nickade sedan diskret mot Lilys håll. Samantha behövde inte titta ditåt för att förstå vad det handlade om, hon var glad över att Lily tittade mot dem, bara hon menade James och inte Samantha då hon tittade.

”Bra, då kan ju du och jag börja bråka igen. Eller hur Månis?”flinade Sirius och boxade till Remus på armen.
”Vänta nu, bråka om vad då? Eller borde man fråga, vem då?”sade James och flinade stort mot Samantha som ryckte på axlarna och flinade sedan mot de två återstående killarna.
”Jaha, vad vill ni ha då?”frågade en ung servitris som hade kommit fram till deras bord.
Sirius satte sig genast helt och hållet upp från sin halvt-liggande-ställning.
”Fyra honungsöl.”svarade Remus innan Sirius ens hann öppna munnen, servitrisen försvann genast.
”Vad gjorde du sådär för?”frågade Sirius anklagande, Remus fnyste.
”Annars så får jag ju min vilja igenom alldeles för lätt, om du förstår vad jag menar.”

Plötsligt satte sig James spikrakt upp och Samantha vände sig om och tittade mot samma håll som han tittade. Hjärtat sjönk snabbt i magen på henne, Lily ställde sig upp med rasande fart efter att ha smällt till killen bredvid sig på kinden innan hon rasande kom fram till deras bord och slog sig ner i soffan bredvid Sirius.
”Är du okej?”frågade James försiktigt.
”Han är att svin.”muttrade Lily och tittade rakt in i Samanthas ögon. ”Han började prata om sina ex som han hade.”
”Pucko.”muttrade James och Sirius kunde inte hålla sig för skratt bredvid Lily, hon blängde surt på honom.
”Och vad skrattar du åt?”frågade hon ilsket.
”Inget, det är bara det att det är ganska roligt faktiskt.”sade han och nu såg hon snarare mer frågande ut än arg längre.
”Vad har ni nu kokat ihop?”ville hon veta och såg anklagande på Samantha som drog på munnen och knuffade sedan till James. Även han började skratta nu, vilket fick Lily att bli ännu mer frågande.
”Jag berättar om du går på dejt med mig.”sade han och tittade på henne med bedjande ögon.
”Men är inte du och...”Lily pekade på mig och sedan på James innan klarheten gick upp framför gonen på henne. ”Smart, mycket smart.”
”Så du går ut med mig?”frågade James på nytt, ögonen lös i ansiktet på honom och Samantha kände hur nervös han blev men även glad då hon log mot honom.
”Okej, du har två timmar på dig.”svarade Lily och ställde sig upp. James var inte långt efter henne då de försvann ut ur dörren.
Samantha suckade lättat över att deras lögn äntligen var bortputsat och hon hade ingen kille svansande efter sig längre, åtminstone för en tid. Sirius log brett mot henne, så gjorde även Remus.
”Så vill du...”började Sirius.
”Bra försök.”svarade hon och boxade till honom i bröstet.
”Game on, igen då.”suckade Remus.